Malin Biller

Westside!

2012-01-29T18:59:00.003+01:00

Sista kvällen i Oxelösund. Vad det känns vemodigt! Det är ju inte för att vi i trötta på staden, som vi flyttar, utan bara för att testa nåt nytt. Kommer sakna många här, och kommer definitivt tillbaka på besök så ofta jag kan.

Dagsformen är: trött. Men ok. Det mesta är fixat nu inför flytten, återstår bara att äta något gott och försöka få en god natts sömn. Helst vill jag skissa lite också. Får se hur mycket tiden och orken räcker till.

Och nu längtar vi bägge efter att få packa upp och känna oss hemma. Och jag ser fram emot att komma till min nya ateljé och träffa folket där.

Men först (innan jag flyttar in i ateljén alltså, och några dagar efter flytten till Götet), det vet jag inte om jag berättat, så ska jag till Paris!! Det ni! Det är Svenska institutet som bjuder, och då kan man ju inte tacka nej. Det är ju Strindberg-år i år, och jag medverkar i en ambulerande utställning om Ååågust. I nästnästa vecka är det vernissage i just Paris, och då är vi ett gäng som är där och pratar Strinberg och svenska serier. Börjar bli lite resfebrig redan, men ser fram emot att vara på plats (ni vet ju hur jag är, det är själva resandet jag inte gillar). Håll nu tummarna, att jag får bra kontakt med franska förlag och att fransoserna är snälla och trevliga (och tålmodiga) med en stackare som bara kan säga en enda fras (en snuskig sådan) på franska! Ungefär lika mycket som jag kan haspla ur mig på finska, fast något helt annat. På finska kan jag säga att jag har tre bröstvårtor. Det har jag nu inte, men någonting måste man ju prata om, så det inte blir så där pinsamt tyst som det kan bli i Norden.

Nä, dags att traska iväg till kinakrogen och få nåt till livs.

Puss å ajöss, nu byter jag kust. Westside! Som de där argsinta rapkillarna säger.

Jag vet inte hur det är med er

2012-01-27T19:59:00.002+01:00

Men när jag vill muntra upp mig själv köper jag en antik burk som det står "sviskon" på.

Och nu ska jag skissa lite strippar och lyssna på Agnes Cecilia, en sällsam historia; Även det är bra för välbefinnandet.

Det plonkas två toner på bas i fritidsgården mittemot, och tjuter då och då till så där härligt av rundgång, som sig bör på fritidsgårdar med fredagslajbans (tänk om jag skulle gå över och kalla deras räjvande för just det, vad töntig de skulle tycka att jag var då!).

Snart är svampsåsen klar i köket. Det mesta är nedpackat och om en stund infinner sig den känsla av andakt, som bara en dålig amerikansk långfilm på teve kan förunna människorna.

Trevlig kväll på er!

Överallt denne "Clas"!

2012-01-27T19:40:00.000+01:00

Vi håller på att bli smått tokiga av alla flyttkartonger.

Han fattas mig

2012-01-26T21:13:00.003+01:00

Sorgestenens vackra kärna

Jag hoppas ni har överseende med skralt bloggande i dessa bråda dagar! Snart ska det bli ändring på det, så fort vi kommit till rätta i Götet och allt lugnat ner sig.

Begravningen var fin, men hemskt jobbig. Kanske är sorgen anorlunda när en väldigt gammal människa går bort, men den är lika stor. Jag säger som Mattis i Ronja Rövardotter, bättre än så kan jag inte formulera min saknad:

Han har funnits jämt, och nu finns han inte mer. Han fattas mig!!

Har ni sett den fantastiska filmen Jim och piraterna Blom? Kika här, så får ni se hur KolaVippen plockar bort en riktigt tung sorgesten ur Jims ledsna bröst. Men den gnistrande kärnan i stenen sätter han tillbaka, det är den finaste delen med sorgen. Det är den som gör att man kan förstå andra människor, den lyser upp en inifrån.

Ja den där Hasse Alfredsson han kan allt få till det bra!

Farligt begär

2012-01-23T20:50:00.000+01:00

I Hemmets veckotidning hittar man de mest underbara insändare.

Om jag säger tio små...

2012-01-21T19:58:00.004+01:00

Antikrundans expert bläddrar i politiskt inkorrekt barnbok och har en något snipig min, för att visa, att hon minsann inte är rasist. Syns dock inte på bilden här. Att hon inte är rasist, alltså.

Den här dagen har gått i seghetens tecken. Jag har inte gjort många knop, mest färglagt bilder till Salt. Och så pratat lite i telefon med vänner, icke att förglömma. Samt tittat på en massa webteve, nu senast på Antikrundan (ett av mina favoritprogram, men jag är lite rädd för den där lille Knut, han som saknar respekt för andras personliga revir).

En tant fick just veta att en portfolio med litografier hon haft på vinden var värd 200 000 papp. Synd att vi inte har något vindsförråd. Att det inte gömmer sig några skatter i källaren vet jag tyvärr, för där har vi precis röjt inför flytten. Annars är väl det drömmen, att hitta en riktig dyrgrip bland lortiga loppishögar, eller i nåt ödehus.

Bäst är folks ansiktsuttryck när de får veta hur mycket deras grunka är värd. Ingen annanstans än i Antikrundan finns så dåliga pokerfaces. En del blir uppriktigt glatt överraskade, men försöker tona ner sin iver något, för att inte verka giriga, men väldigt många säger nåt i stil med "Ojdå. Det var ju roligt." med sammanbitna tänder och glädjelös blick. Så finns det den tredje kategorin antikrundare, som inte hymlar med att de är besvikna över skambuden. "Inte mer? Är du säker?" Dom är bäst.

Men tanten med portfolion blev glad. En annan dam hade med sig rasisitiska barnböcker från förr (varför kan man ju undra), varav en var i riktigt risigt skick och inte värd nåt, och den andra var värd litegrann (men inte mycket nog för att berättiga att ta med en riktigt rasisitisk bilderbok till en teveinspelning och vara stolt ägarinna?). Experten sa, att eftersom de var så politiskt inkorrekta, så fanns det många samlare. Jag vill inte använda ordet i bok nr 2:s titel, för jag är minsann politiskt korrekt. Men om jag säger tio små... vad säger du då?

Fy dig! Såna ord får man inte använda!!

Poff, typ

2012-01-19T17:28:00.004+01:00

Sitter här och funderar om jag ska ge mig på att skriva en gästkrönika till Amelia, när jag ändå inte har något bättre för mig (läs: åker tåg). Det lutar åt det. Visseligen kan jag ägna tiden åt att kläcka idéer, men det ena utesluter ju inte det andra. Ja, så får det bli.

Jag är på väg hem igen. Det blir inte många dagar, innan det är dags att ge sig iväg igen, denna gång till begravning. Det. Ser. Jag. Inte. Fram. Emot.

Så nu ska jag hem och pussa en hel massa på min man, försöka hinna med att umås med vännerna, ordna det sista med flytten och leverera några jobb. Nån gång i mars lär jag väl få vila, hoppas inte allt kommer ifatt mig då, kanske bäst att låta det pysa ut lite pö om på så det inte blir som när man klämmer en riktigt mogen finne (fylld av sorg och stress, då alltså. Hur vidrigt låter inte det!). Poff, typ. Bara för att man är så jäkla bra på att streta på när det är motigt, göra det man ska och inte gå sönder i alltför många bitar. Vissa dagar känner jag mig nästan lite störd, för då är jag knappt ledsen alls, bara fokuserad på uppgifterna framför mig. Men jag antar att det är fullkomligt normalt, det med.

Det luktar bajs från tågtoan. Jag har träsmak i baken. Inte så skoj, men det är bara att gilla läget.

Allt är som det ska, med andra ord.

Små detaljer

2012-01-18T19:41:00.003+01:00

Jag har förstått att mina ögon ser saker som andras inte gör. Nu talar jag inte om synska Saida-grejer, utan mer om små detaljer i vardagen som andra inte lägger märke till. Som igår, när jag var på (ett mycket givande!) möte med Nbv Väst. Jag kunde inte sluta stirra på bordsduken framför mig. Snälla, säg att det är någon mer än jag som associerar till Hitlers skyddskår när ni ser det mönstret! Eller så är det jag som är sjuk i huvudet, andra kanske ser ulliga små lamm eller pussande änglar där jag ser ondskans symboler. Kan inte låta bli att tänka på hur personen som designat duken tänkt (och inte tänkt), om hon eller han råkat väva SS-symboler i svart och grått av misstag, eller om det var en illvilligt propaganda-komplott.

Tror jag behöver semester.

Vad skulle ett anti-plack-piller för katter annars heta? Än just

2012-01-18T19:38:00.001+01:00

Mitt i allt det ledsna

2012-01-16T17:51:00.002+01:00

Ett regnvått Hallsberg en mörk måndagkväll i januari. Muntert värre. Nästan så att det stora vemodet rullar in, bara nästan.

Jag är på väg hem till min lilla mamma för ett par dagar. Just nu längtar jag bara efter att få krama om henne, krypa upp i hennes kökssoffa och dricka något varmt, prata lite om morfar. Vi ska planera begravningen, välja psalmer och så.

I morgon har jag och eminenta Helena ett möte med NBV region väst, i just Lidköping. Det är rätt skönt att ägna sig åt sitt jobb mitt i allt det ledsna. Och det ska bli kul att träffa Helena mfl. Efter det blir det nog ett träningspass på Sirius Gym. Där kan jag träna gratis med mitt gymkort. Hade egentligen velat ta en loppisrunda, men tydligen finns det inte ett enda second hand-ställe öppet en onsdag i Lidköping. Nåväl, jag har nog med bråte ändå, det märker man nu när allt ska ner i flyttkartonger. Vår lägenhet är som ett ymnighetshorn, hur fasen har alla pryttlar fått plats?

Strax framme i Skövde, där mamsen ska plocka upp mig. Inte mycket mer att säga just nu, annat än; puss å kram, och ta hand om era nära och kära!

Kan tillägga...

2012-01-15T20:28:00.003+01:00

Att jag hemskt gärna själv oftare gått klädd i vintagekläder, men ser lätt ut som en mormon i sådana. Och är man gift med en präst, behöver man ju inte direkt spä på den imagen. Bjuder här på en favorit i repris; min amish-look. A.k.a the Kristet utseende.

För att skingra tankarna

2012-01-15T20:23:00.003+01:00

...försvinner jag in i denna snajsiga tjejs värld av vintagekläder och småkakor. Bilden är snodd från Miriam Parkmans fina blogg Kafferepet.

Så lyssnar jag på lite Benny Goodman och låter sorgen vila en stund.

Morfar

2012-01-13T14:23:00.003+01:00

Min lilla morfar finns inte mer. Han somnade in lugnt och stilla igår eftermiddag, 88 år gammal. Det är som ett stort svart hål av saknad i mig efter honom. Lille morfar, som var en sån kraftkarl i sina glansdagar, lugn och trygg och händig. Som en pappa för mig. Jag satt ofta i hans snickarverkstad och pratade med honom, luktade på sågspån och eneträ. Det är där jag vill minnas honom, i hängslebyxor och träskor, i färd med att svarva till något fint. Morfar var en trollkarl när det kom till snickeri. Inget var för stort eller svårt för honom att bygga, han satte tillochmed ihop en nyckelharpa till mamma. Det lät hemskt när hon spelade på den, men det berodde nog mer på mamma än nyckelharpan.

Han var tystlåten, finurlig och snäll. Lite blyg rentav, men en person man alltid kunde lita på. Jag har förstått, att han var en uppskattat vän. Aldrig ville han ha betalt för snickeriarbetet han utfört, mormor blev tokig på honom. Men sån var morfar. Fast det fanns två människor han avskydde, Svante Turesson och Putte Wickman. De såg så fåniga ut, sa han.

Morfar arbetade hela sitt yrkesverksamma liv på F14 i Halmstad, lärde ut mekanik och grejade med flygplan. Han blev aldrig stridsflygare själv, kriget tog slut innan han hann klart utbildningen. Men nu svävar han nog runt i sitt alldeles egna flygplan där uppe i himlen. Säkert har han en stor arbetshäst också nånstans, för sådana älskade han. Kanske går den och betar i gröngräset utanför hans barndomshem på Öland, där hans mor och syskon finns och det alltid är sommar. Jag tror det. Jag tror min lilla morfar har det bra nu. Men jag har ett stort, svart hål i hjärtat efter honom.

Jag älskar dig, morfar.

De små grå

2012-01-11T21:28:00.003+01:00

Hittade den här när jag bildgooglade på syftningsfel.

Jag vill bli en sån där människa som inte kan sova om hon inte skrivit till Svenska Dagbladet och påpekat att de haft med både ett syftningsfel OCH ett stavfel i gårdagens nummer. Jag fascineras av sådana människor. Och förfasas. Så nej, egentligen vill jag väl inte bli sån, men jag skulle vilja flytta in i nagelfararens huvud för en dag eller så, och se hur det kopplas fram och tillbaka mellan olika centra, när något felaktigt i omvärlden upptäcks.

Det verkar vara mestadels fullmogna människor, med mycket fritid, som sysslar med insändarskrivning och rättande. Och upprörs över missbruket av ordet "jätte" (jo, jag hörde en man i ring P1 vars röst nästan gick upp i falsett av ilska när han började prata om att unga idag säger "JÄTTElite" osv).

När jag ändå är i hjärnan på den jobbiga människan, ska jag passa på att koppla om lite, så att frustrationen och ilskan kanaliseras till något bra, något konstruktivt. Kan komma på en hel massa verkliga orättvisor och felaktigheter i världen, som man kan lägga energi på att rätta till.

Men ibland håller jag med de upprörda pensiosarna. Vart är ungdomen på väg? Och så. Som idag, när jag satt på en fullpackad buss, och en gammal skruttgubbe haltade på. Inte en männsika reste på sig för att erbjuda honom platsen!! Jo, jag, men det först efter att jag tappat hakan inför kidsens (och de vuxna passagerarnas) dåliga uppfostran. Jag satt trots allt en bit bak, inklämd bredvid ett pubertetsmonster. Men gubben blev glad. Kan ni begripa vad det tar åt folk? Sedan är det ibland en svår avvägning, vem man ska resa sig upp för. En del blir förnärmade. Men ser man att vederbörande har uppenbara svårigheter att röra sig, så är det väl självklart.

Får nog skriva en arg insändare om det. Med några medvetna syftningsfel... Man måste ju hålla de små grå sysselsatta. Ja, gubbarna allstå.

Immigrant Song

2012-01-10T20:15:00.003+01:00

Killar som visste hur man posar i tighta brallor, samt hur man gör bra musik.

Welcome to the land of the ice and snow, from the midnight sun where the hot springs flow.

Jag har helt snöat in på Led Zeppelins Immigrant song. Och inte blev det bättre efter att jag var och såg Girl with the dragon tattoo (rätt bra, många underliga varianter av svensk brytning, vintergröna träd i Stockholm...), där ledmotivet var en cover på just denna låt. Så nu går jag runt och sjunger Aah-aa-AH, när andan faller på. Annars är jag fullt frisk.

Snacka om att det är bråda dagar nu, när flytten närmar sig med stormsteg, och en massa deadlines klumpar ihop sig. Jag får verkligen se till att sköta sömn, motion och mat, så att jag ska orka. Och så de tre P:na; planering, prioritering och panikhantering (när stressen tar över är det bra att ha några trevliga, lugnande tankar att ta till, det brukar hjälpa). Det är en blandning av trötthet, pirrighet, glädje, vemod, ja en enda röra av känslor. Och så måste det väl få vara ett tag. Jag försöker umgås så mycket jag hinner med mina vänner här. I morse var det kvinnogrupp, alltid lika mysigt. Jag kommer sakna tjejerna så! Men vi kommer ju tillbaka och hälsar på, såklart.

Nu ska jag inta lite kyckling med min Käre, kika på nyheterna i vanlig ordning, och ägna resten av kvällen åt att lyssna på podradio och skissa strippar.

Puss å kräm!

Dagens "vart är ungdomen på väg-klotter":

2012-01-09T22:42:00.003+01:00

Många är nog vi, som känner oss träffade av dessa visdomsord!

Djupfryst rumpa

2012-01-08T19:17:00.004+01:00

Utställningen Salt börjar mer och mer ta form. Här är en av bilderna (Linné gillade inte salt).

Jag kom på, att jag ju glömde skriva igår, att det inte blev nån Karlstad-resa. Den blev uppskjuten tills nästnästa helg, eftersom min plastmamma var sjuk. Så det är alltså hemma i Ockle jag sitter och nattugglar, än så länge. Förresten har jag lättare att gå och lägga mig i rimlig tid när jag inte är hemmavid.

Jag är nyss hemkommen från nåt sorts mellanting mellan joggingtur och promenad. Det var lite för kallt för mina lungor att springa, och upplevelsen var allt annat än behaglig. Rumpan är också helt djupfryst nu. Killarna i Alive skulle inte ha några problem att karva en bit kött ur min bak ikväll (för er som inte sett filmen och aldrig hört talas om att det var ett gäng rugbykillar som kraschade i Anderna, höll på att frysa ihjäl och blev tvugna att käka människokött, så sitter ni nog och undrar just nu. Till er: Läs Miraklet i Anderna: mina sjuttiotvå dagar i bergen och den långa vägen hem av Nando Parrado och Vince Rause! Nu spårade jag visst ur.)

Det är såna kvällar jag föredrar löpbandet.

Nu ska jag ägna mig åt mina billrar, och intaga nåt thailändskt med min käre make. Och förhoppningsvis tina upp min rumpa, innan det kommer urugyanska rugbyspelare och börjar gnaga på den.

Skärpning!

2012-01-08T03:02:00.004+01:00

Studs studs, hopp hopp. A-människor in action då det begav sig.

Kära nån! Jag har helt vänt på dygnet, och totalt fastnat i massa trams på nätet, när jag i stället kunde jobba! Skärpning! (vilket för övrigt var just det ord en upprörd anonym gubbe röt till mig på min telefonsvarare efter en särskilt snopprik serie. Det hjälpte inte den gången, får se om det hjälper nu).

Eller så kanske jag bara ska ge mig själv en ledig dag då och då, utan att världen går under. Det kanske är så normala människor gör? Det typiska är, att precis nu, vid tresnåret, kommer kreativiteten över mig som värst. Sovtåget har gått för länge sedan, och vem vill förresten sova när man har så många bra idéer! Inte jag i alla fall. Fast dagen därpå, när man vaknar, allt annat än utvilad, vid lunchtid, ångrar man sin dekadens, och tänker att hädanefter ska det bli kruskakli och kalla avrivningar varje morgon klockan sex, och läslampan släckt senast halv tio på kvällen. Men ju längre dagen lider, börjar det där med kruskakliet kännas mer och mer motbjudande. Och de där kalla avrivningarna andas farligt mycket ariskt renleverne. Man tänker, att plötsligt är man väl en del av en Leni Riefenstahl-film, marcherande i ett rakt, ariskt led, med flätor i en stram knut, osmickrande shorts, välutvecklade benmuskler och manisk blick. Och apropå kalla avrivningar (och nyss nämnda filmmakerska), så såg jag en obskyr dokumentär om Hitler en gång. Där sades det att han gillade avrivningar av det varmare (och gyllene) slaget. Det gick han igång på. Var och en blir ond på sin fason.

Nu börjar jag spåra ut. Min mamma läser min blogg. Jag MÅSTE verkligen gå och lägga mig.

Run, Malin, run!

2012-01-06T00:12:00.004+01:00

Man får inte jogga för mycket, då kan man bli lite knasig.

Häj. Jag har precis vaknat till, lagom till att Tom Hanks flotte pajade och Wilson-polaren flöt iväg. Det är en seg film den där Cast Away!

Idag, i skydd av mörkret, tog jag min första utomhus-joggingrunda på ca 14 år. Det gick fint. Och jag kände mig riktigt frisk och hurtig när jag kom in igen, rödkindad och flåsig. Än så länge varvar jag springandet med att promenera raskt. Rom byggdes inte på en dag. Inte min kondition heller. Men jag är inte helt bekväm med att synas när jag flåsar fram. Kommer ihåg när jag var liten, och mamma, i sann åttiotalsanda, hade en joggingperiod. Hon var tillochmed med i ett lopp av nåt slag. Men där var det ett gäng odrägliga slynglar som stod längs vägen och hånade motionärerna. "Skumpeti-skump" skrek de när mamma sprang förbi. Efter det joggade inte mamma mer. Och så vill jag inte att någon säger till mig. Men endera dagen är jag lika bra på att springa som den här killen, jag lovar! Mycket bättre film än Cast Away förresten.

Så har jag precis levererat en serie till Nya Wermlandstidningen, packat inför en liten Karlstad-tripp, och jobbat med utställningen Salt. Och nu, efter en Tom Hanks-tupplur, känner jag mig redo att ta mig an en massa billrande (läs: rita Biller-strippar).

I morgon tar jag tåget för att hälsa på lillsyrran. Det ska bli så mysigt! Vi Billers är rätt sällsynta, bäst att ta vara på de som finns.

Tankar om storm

2012-01-04T20:58:00.003+01:00

Varför har stormar så fåniga människonamn? Just stormar? Mig veterligen döper man inte andra sorts väder. Vem har hört talas om åskovädret Niklas till exempel? Eller solskenet Ann-Marie.

Jag säger som Tant Nilsson i Madicken, när Farbror Nilsson pekar ut Aftonstjärnan för henne: "Att di kan se stjärnorna, det är väl en sak, men hur di kan veta vad de heter, det är ett mysterium för mig", ja fast med väder då alltså. Och apropå Astrid Lindgren-figurer, hur skräckinjagande låter oskyldiga "Stormen Emil"? Varför inte döpa de jävligaste stormarna till nåt bättre? Så som Skitkärringen, Klimakteriekossan, Psykopaten eller Pms-häxan. Mer passande tycker jag.

På östfronten intet nytt

2012-01-03T23:43:00.004+01:00

Första sidan i nya barnserien. Klicka på'n så blir'n större!

Jo häj! Jag tog mig bloggledigt några dagar. Det har ju inte hänt nåt direkt att skriva om. Men nu blev jag bloggsugen igen.

Stormen viner utanför och det smattrar hemtrevligt mot rutan. Maken snarkar lätt i loftsängen ovanför, och allt är precis som det ska vara. Jag har levererat ett rätt stort jobb idag; en sex sidors barnserie till tidningen Tivoli. Och nu ska jag ägna en stund åt utställningen Salt, medan jag lyssnar på Anna Janssons senaste. Kanske blir det lite idékläckande också frampå småtimmarna, det är ju dags att rita nya billrar.

Nu är julen bortplockad från vårt hem, nedpackad i lådor. Jag tycker det är så ångestframkallande med julgrejer efter nyår. Ändå känns det alltid lite tomt när allt tomtigt och rött är borta.

Ni anar inte vad jag längtar efter att få packa upp och göra mig hemastadd på nya stället! Inte bo i lådor mer, och veta var man har sina saker. Jag har fyndat snajsiga gardiner till mitt nya arbetsrum, samt en fotogenlampsliknande tingest att ha i fönstret (eldriven dock), och lite kuddar på Tradera till vår gästsäng/min idékläckarsoffa, som ska stå därinne. Alla mina burkar ska få stå framme i hyllan bara för att de är tjusiga. Ja det kommer bli fint. Sånt gör mig lugn att tänka på, när jag springer iväg i flyttstresstankarna.

Nä, dags att jobba. Puss å gonatt!

Gott nytt år!

2011-12-31T19:39:00.004+01:00

För ett år sedan

Nu. Nya brillor och så...

Jag har aldrig gillat nyår. Det känns så ödesmättat, och jag tycker inte om att följa normen om hur och när man ska ha fest. Så jag sitter här och trivs vid ritbordet, utan skumpa. Jag vill själv bestämma när jag ska fira. Och jag tänker inte summera det gångna året, eller lova något inför det nya. Jag har gjort en jäkla resa, det är då ett som är sant, gått ner en hel del i vikt, börjat ett hälsosamt liv, fått Urhunden, ja en massa skitbra saker har hänt, och jag är glad och nöjd. Men till er som firar ikväll med eller utan raketer och bubbel, vill jag önska:

Ett riktigt gott nytt år!

Dagens fråga: Föds man ond?

2011-12-30T23:29:00.002+01:00

Mitt svar: Kanske, kanske inte...

En sak är dock säker, jag är så innerligt trött på all glättig reklam!! Enda sättet att få ur mig min frustration är att göra min egen anti-variant.

May the force be with you

2011-12-30T00:48:00.005+01:00

The secret sign...

Jag hoppas ni inte fått slut på papper efter gårdagens idoga antecknande, för här kommer ett inlägg till från en härlig men händelselös dag.

Dagen har innehållit: Flyttfix, en massa kul jobb, så en stunds träning på det. Och den obligatoriska slummerstunden framför eländet på nyheterna. Inga sensationer, bara en helt ok dag.

Så har jag lyssnat på the Secret för andra gången. Den är rätt amerikansk, med rejäl jänkar- retorik (ni vet där man med myndig stämma kör med upprepningsmetoden för att liksom "proofa sin point"; "Do I believe in the secret? You bet! Do I believe in the secret's amazing ways to change ones life? With a hundred percent certenty, YES! Do I believe that the Secret can and WILL make you whole if you let it? Absolutely!" Och så vidare.). Det är då man som mellanmjölkssvensk lätt känner sig besvärad och börjar prata om vilket väder man har fått.

Och jag får ganska mycket prestationsångest (så som jag får av alla självhjälpsböcker, och jag har gett mig på många i min dar), eftersom jag inser hur infernaliskt fel och negativt jag tänker 99,9 % av min vakna tid, men jag tror att grundtanken är korrekt; Att attraktionskraften fungerar, det man attraherar in genom sina tankar får man. Mer eller mindre. Vad jag har lite svårt att köpa är idén att ALLT beror på ens rätta eller felande tankar, även folkmord och att små barn utsätts för övergrepp. Skulle de då ha attraherat in det i sina arma liv? Njae... Men, som sagt, grundtanken är god.

Så nu väntar jag bara på alla miljoner kronor jag ska attrahera in. Tänker köpa en ny traktor till min styvfar, en John Deere förstås, en schysst lya i London till mig och maken, en liten stuga i skogen till morsan, en fräsig bil till Greger när hon är färdig med körkortet, en fin sekelskifteslägenhet i Haga, med stuckatur och höga fönster. Ja, det är ingen ände på vad jag kan fantisera ihop. Och enligt boken är det just så man ska göra. Jag lovar återkomma med resultaten.

Fast det är klart, när jag blir miljonär, är det ju säkrast att inget berätta för nån, för jag har hört att man får så otrevliga tiggarbrev då. Men ser ni min styvfar komma körande i en sprillans ny, grön traktor, då vet ni...

May the force be with you!

Anteckna flitigt!

2011-12-29T00:08:00.004+01:00

Vad kan jag säga om den gångna dagen? Tja, den har väl inte varit särskilt omvälvande, rätt händelselös. Men ganska trevlig. Jag har ägnat den åt intensivt arbete, en rask promenad, och lite hemma-pul. Vissa dagar räcker det. Och så har jag varit totalt osocial (förutom en pratstund med maken vid middagsbordet) och ibland är det så skönt. Att bara skrota runt i sina egna tankar, arbeta ostörd och fokuserad. Rensa skallen med en promenad. Jag gillar såna dagar som omväxling. Det är mycket som far runt huvudet så här, en månad innan flytten. Saker som ska ordnas innan och efter, högt som lågt. Det tar tid och kraft. Men tack vare noga planering i min nya filofax, har jag lyckats spalta upp det så vi tar lite dag för dag, min Käre och jag.

Jag har nästan slutat med nikotinläkemedel nu. Har kört med både munspray och plåster. Men den där jäkla sprayen är ju så rackarns dyr, att snåljåpen i mig tycker det får vara nog med den nu; 260 spänn för lite nikotin, liksom!

Jo en rolig sak har ju hänt idag! Jag har vunnit en fin plåtburk från femtiotalet på Tradera. Totalt onödig, men ack så vacker, att förgylla vardagen med. Har en burkfetisch. Kan aldrig få nog, helst ska de ha ett antal år på nacken och ha innehållit något hemtrevligt i sina glansdagar, såsom kaffe eller småkakor. Den som nu är min har varit hem åt choklad. Det kan ju inte bli bättre!

Så! nu kan Intresseklubben lägga ner sina anteckningsblock för ikväll.

Bara en sak till:

Pöss!

Sån där vardagslycka, ni vet

2011-12-26T19:45:00.004+01:00

En del dagar skissar jag kameler. Ett gött jobb jag har. Den här är till utställningen Salt.

Jag är nog sämst i världen på att vara ledig. Ändå försöker jag då och då. Det tar inte många timmar innan det börjar krypa i kroppen av rastlöshet och småirritation. Avundas dom som kan ligga på sofflocket med ro i själen längre stunder. Men skam den som ger sig. Jag har visserligen jobbat en del idag, för att inte bli helt bananas. Sen klagar jag när det är för mycket att göra. Aldrig är man helt nöjd. Jo när jag får pyssla och greja i lagom takt och känna den där sköna tillfredsställelsen man får när man skapat nåt bra. Så lite motion på det.

Men ikväll är ändå lite festlig, för vi firar makens födelsedag. Hipp hipp hurra för världens bästa präst! Stackarn får själv stå och slava i köket, för det fanns inga schyssta restauranger öppna i Nyköping, och det jag kan åstadkomma i matväg duger inte som födelsedagsföda. Så det blir en lugn hemmakväll, med god mat, och så hyr vi en film i teven på det. Sån där vardagslycka, ni vet.

God fortsättning

2011-12-26T01:46:00.004+01:00

Har skissat en hel del idag. Detta ska bli en barnserie till tidningen Tivoli, om en liten tjej som har ett spöke som kompis.

Midnatt råder, tyst det är i huset. Fast utanför viner vinder så det knakar i knutarna. Ganska mysigt att sitta uppe och nattuggla då. Jag kommer sakna vårt sovloft när vi flyttar. Visserligen får jag ett nytt, stort arbetsrum och behöver inte sova där jag arbetar. Men det är så hemtrevligt här under sängen, med min Käre snusande ovanför. Jag kommer sakna mycket annat, förstås. Det kommer över mig då och då, och jag blir sentimental över det mesta. Bara en månad kvar nu...

Julen har varit fin (och ännu är det ju inte över). Jag har verkligen njutit, av god mat, avkoppling och sliskiga amerikanska julfilmer på teve. Så lite midnattsmässa på det, med världens bästa präst (gissa vem!), där jag pinsamt nog fick kämpa mot paltkoman för att hålla mig vaken. Men när de klämde i med O, helga natt, så att taket höll på att lyfta, då piggnade jag på mig rejält, och fick en tår i ögat, för se den låten är något av det vackraste jag vet.

Idag var det rätt skönt att börja köra med min vanliga GI-kost igen, och ta en hurtpromenad. Jag har också invigt hantlarna jag köpte till mig själv i julklapp, så nu känner jag riktigt hur bicepsen pumpar när jag skriver. Typ. Nädå, men jag gillar att lyfta skrot. Det är ett bra sätt att rensa skallen och få ur sig lite aggressioner.

Nu ska jag kläcka idéer, och sedan kika lite på mysiga Astrid Lindgren-snuttar på YouTube.

God fortsättning alla tomtenissar!

Sedan tar jag helg

2011-12-23T20:48:00.003+01:00

Har precis haft ett långt, givande samtal med Greger. Hon får mig alltid på gott humör. Vi har tramsat, gnällt om högt och lågt, förfärats över saker och pratat om lite av varje. Jag har även förtärt två pepparkakor, och fick en rejäl sockerchock, ovan vid allt som inte är GI, som jag är. Efter det tuschade jag som en duracellkanin i nån timme. Nu har det lugnat ner sig. Jävla gift det där, sockret!

Maken stökar runt i köket, det rullas köttbullar och fixas revbensspjäll inför morgondagen. Ja, nu är det fanimej jul, hörrni! Har ni det bra? Dricker ni julmust och myser? Och kramar era nära och kära lite extra? Hoppas i alla fall att er jul inte blir som den i den gräsliga Triss-reklamen; den där med Kafka-stämning ni vet. Där farmor säger, likt en sömngångare från Helvetet "Vad bra, då kan vi ta en paus då!" varpå farfar stämmer upp i ett vansinnesskratt och hon spelar en psyksjuk trudelutt på dragspelet.

Själv tänker jag bara ta det lugnt, äta gott, glo på teve, och kanske gå på makens midnattsmässa och skråla lite julpsalmer.

Men först: dags att gå ner till de enorma spindlarna i tvättstugan och greja med det sista.

Sedan tar jag helg.

God jul på er allesammans!!

Sovmorgon

2011-12-22T23:14:00.002+01:00

Hutter och brr! Jag känner mig frusen och lite småförkyld ikväll. Bäst att kurera sig så det inte bryter ut något oönskat lagom till jul!

Det har varit en bra dag. Jag har hunnit med att träna, luncha med en kompis, fika hos en annan (bästa Caroline), ätit en delikat middag med min Käre, och jobbat en hel del. Nu sitter jag och lyssnar i SR Minnens podradioarkiv. Där kan man fastna rejält. Och i morgon är det sovmorgon! Gött!! Då kan jag alltså med gott samvete lägga mig en stund och "vila ögonen" i tevesoffan.

Pöss!

Dagens i-landsincident

2011-12-21T20:29:00.003+01:00

Vassego: Årets Biller-julkort.

Någon somnade innan bloggdags igår. Det kan ha varit jag, men i så fall skulle jag aldrig erkänna det.

Jag är nyss utkommen från duschen. Och fastän jag inte har badat, utan bara duschat, så luktar jag gott om hela kroppen. Lite blodig är jag också. Köpte en julklapp till mig själv idag; En lyxig ekologisk bodylotion med rosdoft från Weleda, i tjusig glasflaska. Men glasflaskor, hårt klinkergolv och hala, våta händer är ingen bra kombo. Så det vart ett brak, ett klirr och en enda sörja av glasbitar och dyr bodylotion på golvet. Plus en massa små splitter i mina ben. Turligt nog hade jag redan hunnit smörja min arma lekamen. Nåväl. Det finns de som ingen lotion har, eller mat för dagen. Eller rent vatten att duscha i. Små stackare som blir sjuka och dör i onödan.

Då är det ju himla snajsigt att man på lite olika ställen kan köpa ett fint gåvobevis att ge bort, som visar givaren att en massa barn får vätskeersättning. Det är Unicef som kommit på denna fina idé. Kika här, vet jag!

Från det ena till det andra; jag har bestämt mig för att ta platsen i Serieateljén. Det ska bli skoj. Till att börja med, kommer jag jobba mycket hemifrån, så slipper jag stressa med långa resvägar varje dag. Men bara att ha någonstans att gå utanför hemmets fyra, är trevligt, man behöver lite miljöombyte. Lite roligt avbrott i serietecknarvardagen kommer det också bli i vår, då jag och kloka Helena Wannberg drar igång vår föreläsningsturné på allvar. Vi börjar i Västsverige, men reser dit intresse finns. Här kan du läsa om vår verksamhet.

Nu ska jag skissa en serie till Nya Wermlandstidningen. Den går i tryck på Annandagen, så det får bestämt bli en Biller med jultema.

Pöss å ajöss!

Det tål att kluras på

2011-12-18T20:08:00.005+01:00

En bild från julbaket anno 2009. I år blir det inga pepparkukar, för jag har mognat något alldeles enromt (och gift mig med en präst icke att förglömma!), så jag bakar bara fina hjärtan och bockar.

Ikväll känner jag mig helt klubbad. Har gått och småhuttrat i för tunn jacka på stan, och tränat, samt jobbat lite för mycket i helgen. Så det är väl därför. Funderar på att ta en ledig kväll och bara pyssla. Det lockar onekligen. Jag ser ett tydligt samband mellan mitt pysselberoende och mitt rökstopp. Då är ju pyssel något mer hälsosamt (om man inte sätter i sig allt man lagar till i julgodis-och kakväg förstås). Igår kokte jag två satser kola. Bägge blev totalt oätliga, särskilt den sista, och åkte rätt i sopkorgen. Men skam den som ger sig. Jag tror jag har lyckats överlista receptet nu. Så nästa gång är jag säker på att de kommer bli nästan ätliga.

Det har snöat nästan hela dagen, men varit för milt för att det ska lägga sig. Synd, jag gillar när snön lyser upp.

Flytten till Göteborg närmar sig med stormsteg. Jag gläds, samtidigt som det känns alltmer vemodigt att lämna alla fina vänner här. Det får allt bli en hel del resor till Sörmland när vi är göteborgare. Men roligt är det, att vi nu fått bekräftat att trean i Länsmansgården (norra Göteborg) definitivt är vår från och med sista januari. Den har badkar!! Jag ÄLSKAR att bada, men här har vi bara en sketen duschkabin, som det blir rumpmärken på om man böjer sig fram och ska plocka upp tvålen. Oj oj jag kommer bli som ett russin!

Nu ska jag klura lite. På huruvida jag ska vara flitig ikväll eller ge mig hän åt pysslandet (har ju en del pepparkakor att fulgarnera! Och snart kommer min Käre hem med ännu mera köpepepparkaksdeg). Och klura på om jag ska ta platsen i Serieateljén i Göteborg. När det gäller det sistnämnda, så går jag och velar. Å ena sidan är det så goa människor som sitter där, och det är trevligt att ha några att umgås med på arbetstid i sin nya stad. Å andra sidan är det jäkligt långt och bökigt att ta sig dit, och jag trivs så vansinnigt bra att jobba hemifrån. Ja, det tål att kluras på.

Nu hör jag nycklar i dörren! JA! Det är min käre med pepparkaksdegen!

Där var det ena beslutet fattat.

Går omkring här och myser

2011-12-17T20:30:00.003+01:00

I år är jag ambassadör!

2011-12-16T18:09:00.003+01:00

Kika in här, så kan du läsa mer om Vit jul här!

Sådan jävla julstämning

2011-12-16T01:01:00.003+01:00

Nyköpings torg om kvällen

Hej kära vänner! Tror ni inte jag somnade från bloggandet igår? Var helt slut, det är väl den där berömda julstressen som sådana västvärldsmänniskor med livspussel råkar ut för. Insåg idag på gymmet, att jag inte filat fötterna sedan Hyland var på teve ungefär, min kropp är vinterförfallen, med vita, fnasiga ben och mörkt lurv. Bara för att jag prioriterat annat. Men ikväll ska det bannemig bli en rejäl spastund. Har införskaffat ny, ekologisk duschtvål, som luktar smultron. Sedan ska den döda huden döden dö. Varför är det så förbaskat tråkigt att fila fötterna? Men det måste göras. Stackars maken får ju snart rivsår när jag ligger och skrapar fötter mot honom i sängen om natten. Det är inte lätt att vara gift med en torris.

Vet ni, jag har sådan jävla julstämning i år! Det hör inte till vanligheterna. Jag bara går runt och myser och är lycklig över adventsljusstakar, tomtar i 180 och granar. Alla julklappar är införskaffade, de ska bara slås in. Och det lär jag väl hinna innan jul. Jag har också gjort eget julgodis att ge bort till icke ont anande. Det blev riktigt fint om jag får säga det själv. Det är nästan så att jag får något religiöst i blicken och utbrister: Det var då en välsignad jul!

Även om vi inte längre lever i en tid där man firar julen till åminnelse av Jesu födelse.

Det är vad jag gjort ikväll

2011-12-13T23:32:00.003+01:00

Hej på er! Nu är jag tillbaka i Ockle, vid min kära dator. Så nu ska det bli bättre bloggande av! Men vad jag har haft det bra i Malmö; känner att jag har laddat mina serietecknarbatterier nåt alldeles kopiöst, med sovmorgnar, kompishäng och långa promenader i ett juligt Malmöööuuue. Det var en utmaning, dock, att vara med rökare. Jag känner ju ingen här som bolmar, men nästan samtliga malmövänner gör det. Det var till att stålsätta sig och klistra på ett extra nikotinplåster. Och nästan lika jävligt var det när Greger köpte hem en påse av det godaste Gud skapat i sin dar; ostbågar. Men jag höll mig till mina GI-nötter och djupandades, så gick det bra.

Direkt när jag kom hem, satte jag mig att rita denna teckning till en utställningskatalog där jag är med. Det är en Strindberg-utställning, och jag och en massa andra tecknare har gjort varsinn tablå. Så fick vi en sida var i katalogen att göra vad vi ville med. Jag skissade ihop ett Strindberg-potpurri. Överst ser ni två bilder ur Fröken Julie, sedan är det de där sparvarna som hoppar runt i rabatterna på Mosebacke precis i inledningen till Röda rummet, och längst ner Ååågust på promenad, arg och jävlig i största allmänhet.

Det är vad jag gjort ikväll. Och nu ska jag färglägga strippar.

Puss å kram!

Den skånska vintern

2011-12-11T10:58:00.002+01:00

Godda' godda'! Då var man i Skånelannet igen. Här är trevligt, som vanligt. Förutom snålblåsten som letar sig in under kläderna, och in i märgen. Men så ska det vara när det är vinter i Malmö.

Gregers katter har kräkts på mina kläder i natt, märkte jag när jag skulle ta på mig innan. Godmorgon, typ! Men det är smällar man får ta när man bor hos en kattälskare. Och det är rätt mysigt att få en stunds kattgos när man vaknar.

Idag ska jag träffa mig kompis Annika. Vi tänkte ta en långpromenad, kanske längs "Ribban" (Ribersborg, stadens playa), och avsluta med en fika. Solen skiner och det artar sig att bli en fin dag. Bäst att pilla i sig lite frukost och rota fram något icke-nedspytt, innan vädret bestämmer sig för att bli dåligt. För, ser ni, det hör också till den skånska vinern.

Mojset på insidan

2011-12-08T19:56:00.003+01:00

Ja, jag kanske ska förklara mig lite, ifall det förra inlägget var lite förvirrande. Det var mycket riktigt det billerska blodet uppförstorat på bilden. Jag var nämligen hos en näringsterapeut igår, som stack mig för att kika att allt stod rätt till, och vad man kunde göra för att ändra på saken, skulle det nu vara så att det inte gjorde det. Det visade sig att jag hade en rejäl järnbrist (eller "hjärnbrist" som jag såg att jag antecknat när jag kom hem. Ett samband??), plus b12-brist. Äntligen en förklaring till denna trötthet! Jag ska peta i mig lite tillskott och äta rätt, så löser det sig. Och skippa kaffet, tyckte hon. Men det vet jag inte om jag vill... Vi får se.

Visst är det häftigt och lite läskigt att tänka på, att vi alla har en massa grejs på insidan, som vi bara kan se om det, så att säga, plockas ut, eller röntkas fram. Sånt kan jag fastna i att tänka på när jag inte har något bättre för mig. Och hur fantastiskt det är att allt det där mojset inne i en fungerar och jobbar, utan att vi behöver tänka på det. Jag minns ännu hur glad jag blev över en läkares komplimang när jag gjorde ultraljud på magen. Han sa att jag hade en väldigt fin mjälte. Det ni! En fin mjälte! Jag ångrar till denna dag att jag inte bad att få en utskrift på ultraljudet. Men jag hade en känsla av att endast blivande föräldrar brukade få sånt efter ett besök. En fin mjälte är mycket coolare än en bebis.

Nu ska jag sluta tänka på mojset på insidan. Måste fokusera på en sista jobbspurt, samt packning, innan malmöresan i morgon.

Häj

Det här är en extremt nära och självutlämnande blogg

2011-12-08T14:15:00.002+01:00

Så vassego, mina blodkroppar i förstoring!

Där kan Kissie och alla andra navelskådare slänga sig i väggen.

Muppigt

2011-12-06T21:37:00.002+01:00

Dagens status: trött, men nöjd. Har en underlig smak i munnen; smakar svettigt gym blandat med kinamat. Dagens glädjeämne: Vi har fått förstahandskontrakt på en lägenhet! Hurra! Hurra! Hurra! Dagens magkatarr: jobbstress. Dagens motto: En sak i taget och var sak på sin plats, alt. Det löser sig sa kärringen och sket i vasken.

Nu ska jag raskt kasta mig över lite skissarbete. Passar på att tipsa om den perfekta julkalendern om man gillar mupparna. Vi är ett gäng tecknare som tolkar/hyllar de lurviga fugurerna varje dag fram tills jul. Min kommer den 12:e, men så länge kan jag ju inte hålla mig. Håll till godo med damen ovan. Och kika in här så får du se på kalendern!

Pöss!

Underliga erbjudanden

2011-12-05T19:29:00.002+01:00

Hallå eller! Måste öva mig på Göteborgskan ju. Men det kan jag lova er, jag kommer aldrig börja dra ordvitsar! Eller gilla På spåret (med gamla uppsättningen programledare). Däremot tror jag att jag kommer trivas i Göteborg. Och jag har fått erbjudande om en plats i helmysiga Serieateljén.

Det har ringt några på annonsen jag satte in i GP. Varav ett erbjudande i alla fall var liiite intressant (lägenhet som varit kontor, i industriområde i Mölndal...). Och två knepgökar med underliga erbjudanden har hört av sig. Så vi fortsätter leta lya.

Nu ska jag jobba lite med Lovisa Ståhls musikvideo. Jag har så dåligt samvete, det har varit så mycket sista tiden, att jag inte hunnit med att pula med den. Men nu så. Så tänkte jag pyssla färdigt lite julklappar till mina malmövänner. Jag far söderut på fredag. Allt till tonerna av Bing Crosbys White Christmas. Ja, pysslandet alltså, inte malmöfarandet.

Pöss å ajöss

Årets julklapp: Att ge av sin tid

2011-12-04T02:37:00.001+01:00

...Och när jag inte sitter och stör mig...

2011-12-03T00:35:00.001+01:00

...Så pysslar jag smycken så det står härliga till!

Jag stööör mig!

2011-12-03T00:09:00.003+01:00

Ikväll stör jag mig på reklamfilmer. Nästan samtliga, men speciellt de där obegripliga med Peter Forsberg (eller "Piiitöörrr Fååårsbööörg" som den amerikanska låtsasreportern säger). Jag hör inte vad de svamlar om! Är det meningen att man ska fatta? Nånting om att flytta matcher till dagtid. Eller den för nåt sorts nikotinfritt snus, där karlar beter sig som bebisar (avskyr trista könsroller i reklamfilm, där männen antingen är macho-macho-mä-än, eller just såna där imbecilla, vrålande barn, såna som har sitt favoritlags halsduk på sig inomhus och ser lite tokroliga ut. Hur kvinnor framställs ska vi inte ens tala om... Blev en lång parantes det här.) Låten går nåt i stil med "It's unbelievably good, weey-oh, wanna kiss me" eller nåt annat intelligent. Jag stöööör mig! Eller, åh, nu eldar jag upp mig ordentligt, märker jag, reklamfilmen jag hatar mest just nu, och som liksom första exemplet, framställer män på ett trist vis; den där för tandborsten för idioter (den säger hur du ska borsta. Woohoo, high-tech! Jag som trodde det var i röven!). Vem med alla hästar hemma behöver en specialtandborste för att putsa tänderna?? Det är ju inte direkt rocket science (om man inte får för sig, just att med Vademecums hjälp bleka "utfarten". Och det lär svida).

Nej, skärpning säger jag! Tacka vet jag reklam från den gamla goda tiden! När Yvonne Lombard sa "Mmmmm, Marabou" och såg sådär chokladpilsk ut, och när det sjöngs om hur brylkräm gav stil åt alla killar, brylkräm från sju till sjuttio år, osv. Yvonne Lombard behöver ingen tandborste som säger åt henne hur man borstar tänderna. För hon är en intelligent kvinna.

Men tandborste behöver hon nog, med tanke på hur mycket choklad den kvinnan måste stoppa i sig.

En nypa nya strippar att krydda vardagen med:

2011-12-02T01:43:00.002+01:00

Vid närmare eftertanke, nu när jag sovit på saken:

2011-12-01T11:47:00.002+01:00

Så kunde det vara värre.

Jag har katastroftankar.

2011-12-01T02:52:00.001+01:00

Det här är typ det vi kommer få i bostadsväg inom vår budget! Varför skulle jag leta lägenhet på Blocket innan läggdags??

App app!

2011-11-30T20:23:00.003+01:00

Häj. Ursäkta dåligt bloggande!! Jag ska verkligen försöka bättra mig; pyssla mindre och blogga mer. Jag känner att mitt pysslande nästan antagit sjukliga proportioner, det är som en drog och jag vill bara ha mer. Smycken och ljuslyktor och små fulsnygga tavlor är det som gäller nu. Och det finns ju en gräns för hur mycket man kan ge bort till sina stackars oanande vänner i julkapp. Jag ska sälja en del på min kompis galleri i Nyköping (Galleri Handmade på Bryggeriet) i advent, förstås.

Och vet ni, nu finns min snajsiga julkalender att ladda ner igen. Enda appen du behöver i livet, jag lovar. Här kan du kika på den. Spread the word, så är du, som ungdomarna säger, hygglo!

Nu ska vi strax äta död oxe med svamsås. En delikat anrättning som doftar frestande in i arbertsrummet.

Ha en fin vardagskväll i timmerkojan!

Krux

2011-11-27T20:19:00.003+01:00

Kreativt kaos?

Tjenamoss! Annars mår ni? Hoppas ni inte stormar bort! Här i Sörmland blåser det inte så farligt, än i alla fall. Men nog om vädret.

Vi har verkligen mycket att stå i. För vi ska flytta. Jepp, vi ska lämna Oxelösund som blivit mig så kärt. För Göteborg! Mitt i allt vemod och alla sorgliga avsked, så känns det härligt spännande. Maken har fått jobb i staden, och jag känner ju redan trevliga hedersknyfflar där, min förläggare till exempel.

Krux nummer ett är att vi ännu inte har någon lägenhet där. Och Kim börjar nya jobbet i februari. Krux nummer två utgörs av det faktum, att vi, för att kunna göra denna lägenhet intressant för köpare i dessa krisens tider, måste röja bort allt personligt. Det kommer nämligen en fotograf på tisdag. Krux nummer tre: vår skruttiga handikapphiss, som i vanliga fall går i ca 1 km i timmen, om man håller hissen nedtryckt under hela färden, har nu bestämt sig för att inte gå alls. Alltså kan vi inte ta hjälp av den för att få ner alla flyttkartonger med tung bråte i källaren.
Jag kan säkert komma på fler krux, men de får räcka for now. De räcker så bra för att göda min magkatarr.

Så; hektiskt, många känslor och ett enda (kreativt?) kaos. Dä ä vårt liv just nu, dä sä.

Idag känner jag mig upplyst

2011-11-26T23:00:00.003+01:00

Åh vad känner mig kreativ just nu! Alldeles för mycket pyssel i nyporna för mitt eget bästa. Jag har extremt mycket jobb, så det finns verkligen ingen tid över till att tillverka smycken, eller mitt senaste projekt; fulsnygga ljuslyktor. Jag får muta mig själv, och ge mig själv som morot, att när jag jobbat x antal timmar, får jag pyssla en stund.

Vi har grejat här hemma halva dagen. Så har det varit julmarknad i stan, och det ville jag ju förstås gå på. Bästaste Caroline hängde på. Efter lite lussekattsshoppande och allmänt rotande, hängde jag på henne in till stan, och kikade förbi Annica på galleriet. Hon var mitt i julstöket och jag hjälpte henne hänga upp ljusgirlander i lokalen. Så hann jag med en tur till ett lördagstomt gym (jag har joggat!! fatta att min kropp kan jogga!). Jepp, en übereffektiv dag. Och nu MÅSTE jag jobba lite. Nej Malin, inte pyssla halva natten, JOBBA!

Känns som att jag är tillbaka på banan igen.

Aldrig mer japanskt

2011-11-25T21:06:00.002+01:00

Den här lille herren har jag lärt känna idag. Äckligt söt! Som en liten varm, luden bulle att ha i famnen och pussa på.

Annars har det varit en seg dag, med en släng av mild matförgiftning. Jippi! Machomännen har rätt om sushi; Det ÄR farligt att käka rå fisk.

Så nu ska jag inta horisontalt läge igen, och begrunda detta faktum. Aldrig mer japanskt!

I adventsstjärnans milda sken

2011-11-25T00:52:00.005+01:00

Den här illustrationen gjorde jag till barntidningen Tivoli i helgen. Till en dikt om en fjäril som flyger till Änglaland och suger på en blomma.

Uj vad man blir obehaglig till mods av att vakna på soffan framför något dåligt amerikanskt vid halv ett-tiden på natten! Varför ska det vara så infernaliskt skönt att somna där i första början, kan någon svara på det? Särskilt när man, nyduschad och nyäten efter träningen, kurar ihop sig under filten bredvid sin käre.

Får se när nästa sovtåg går. Jag får passa på att jobba lite till dess. Säkert rakt emot vad alla sömnexperter skulle föreslå, men det skiter jag i.

Det är otroligt intensivt på jobbfronten nu, så mycket, att jag inte riktigt hinner med allt. Men med bra planering (och färre sovtimmar på soffan, och fler i sängen) så går det.

I morgon ska jag fara in till stan och träffa bästaste Caroline och hennes vovve. Kanske, om jag känner mig dekadent, så blir det en tur till Clas Ohlsson också, ska okynnesshoppa en rulle bubbelplast (man har inte roligare än man gör sig). Det är så mysigt att gå på stan nu, särskilt när det skymmer. Med julskyltning och vacker belysning överallt. Jag väntar in julstämningen. Den har inte riktigt infunnit sig ännu, men jag tänker tvinga fram den med en rejäl dos O, helga natt med Håkan Hagegård. Och vår finska julskiva O, jouluyö förstås. Vackert så det förslår, men jag blir så frustrerad av att inte kunna sjunga med. Det enda jag kan i textväg är just frasen "O, jouluyööööö" men den skrålar jag med i så det vibrerar i fönsterrutorna.

Nu ska jag färglägga lite strippar innan läggdags, i adventssjärnans milda sken.

Puss på er!

En gudomlig tragedi

2011-11-22T23:48:00.004+01:00

Bertil Enstöring. Jag förstår honom.

Idag är jag snällare. Jag blir det när jag får skrota runt hemma för mig själv, bocka av grejer på jobblistan och bara gå i mina egna tankar. Inga hurtiga lappar eller dumma doktorskommentarer. Skulle lätt kunna bli eremit. Älskar självvald ensamhet. Men kan däremot bli tokig när jag är på socialt humör och ingen har tid att umgås. Den formen av ensamhet är hemsk.

Gick förbi det som måste vara tionde kretsen i Dantes helvete; äldreboendet uppe i backen.

Ett helvete som invånarna inte gjort något ont för att hamna i, bara blivit gamla och skruttiga i största allmänhet. Jag får alltid kalla kårar när jag går förbi och kikar in. Där sitter de gamla som små fågelungar i vibrerande lysrörsbelysning. En och en, utspridda i sin ensamhet. Men ulliga huvuden, som guppar till då och då. Ghaaaa! Ta med dom ut på en blomsteräng, som i Rännstegsungar ungefär (fast med pensionärer i stället för små ariska barn), anställ folk som sitter och sjunger små trevliga visor för åldringarna och ger dom försiktiga kramar då och då. Ge varje liten gubbe och gumma en tjock, randig katt att ha i knät. Släng ut de dammiga plastblommorna och riv ut de slitna linoleumgolven. In med levande växter och liv i största allmänhet. Låt dom i alla fall sitta i uppehållsrummet tillsammans i en klunga och samtala med varandra, inte utspridda i små uråldriga öar av ensamhet (där fick jag till det). Ingen är värd ett sånt öde. Inte ens den allra jävligaste syndaren.

Det är vad jag vill kalla en gudomlig tragedi.

PMS-häxan svarar

2011-11-21T19:39:00.003+01:00

Säger skåpet på gymmet.

"Skit på dig!" svarar PMS-häxan.

Grrrr!

2011-11-21T19:21:00.002+01:00

Fördelen med att ha gått ner 32,5 kilo på relativt kort tid, helt på egen hand, är att jag numera blir bemött i vården, när jag söker för något helt annat än min vikt (onödigt att tillägga) med "Du är överviktig!"

Tidigare var det "Du är väldigt överviktig!".

Jag älskar hur läkare kan få en att gå från att tycka man är rätt snajsig, som skaffat nya, hälsosamma vanor, till att bara känna sig som en klump fett.

Respekt.

Ser fram emot att gå ner ytterligare. Eftersom jag aldrig kommer (eller vill) bli så smal att jag passar in i BMI-normen över hur en kvinna ska vara för att duga, lär det bästa jag får höra av doktorerna bli : "Du är lätt överviktig!" För tänk om man är så korkad att man inte själv förstår att man är tjock?

The times they are a' changin'.

Efter regn kommer solsken?

2011-11-20T19:28:00.004+01:00

Roland. Min plastmammas kille Peters pappa känner killen som figuren är baserad på. Han bor i Karlstad, hemma hos sin mamma och har en gillestuga helt i furu.

Vilken seg dag! Det evinnerliga regnandet har gjort att jag aldrig riktigt vaknat till. Trots det så har jag jobbat på så gott jag kunnat, och trotsat ovädret för en kvällspromenad. Kombon glasögondag och promenad i mörker och ösregn var ingen höjdare. Jag hade knappt ledsyn där jag tultade fram i vätan. Rena turen att jag inte blev överkörd. Det är sådana kvällar som man lätt hör musik spelas i huvudet; "Det är dååå som det stoora veeemodet rullar in", osv.

Men nu sitter jag med en halvbra ljudbok och lite julmust, och låter det stora vemodet rulla bäst det vill där ute. Här inne är det i alla fall rätt trevligt så här framåt kvällningen. Och i morgon kanske solen skiner igen.

Efter regn kommer solsken, som Roland säger.

Monicas vals

2011-11-18T19:46:00.002+01:00

Har precis kommit hem efter en lång, skön kvällspromenad och sitter och lyssnar efter nygammal musik på Spotify. Just nu är det Iggy and the Stooges. Det har varit en sådan där dag som inte stuckit ut på något sätt; jag har gått upp någorlunda tidigt, och jobbat, jobbat, jobbat. Samt fixat en del såna där vuxna vardagssysslor. Sjungit lite för mig själv i tvättsugan (jag gör det både när jag är glad, och när jag vill muntra upp mig själv). Lite jazz, för jag var på det humöret. En av mina absolut bästa jazzskivor (ja, inte min, strictly speaking, utan Monica Zetterlunds och Bill Evans) är Walz for Debbie. Det var en av alla de triljoner plattor jag köpte när jag var ny i Malmö, ung, dum, och härligt oförstörd (detta faktum var jag dock ovetande om själv. Då. Sån klokskap kommer alltid i efterskott. Och då är det ju så dags.).

Det fanns ju så många bra skivaffärer i min nya hemstad, och jag hade ett nätt litet arv att slösa bort (jättebra kombo: ärva pengar just när man ska flytta hemifrån och lära sig pengars värde). Just Walz for Debbie har jag extra starka minnen till. Den spelades i vår ateljé på Östra Grevie, i mitt sovrum om natten, när jag inte kunde sova, och i köket när jag och min nya vän Stella satt och rökte åt Mariekex.

Jag skulle inte vilja återvända till den tiden, det var så mycket dumt man skulle hitta på, och så många lärdomar att göra. Skönt att ha den biten avklarad. Ändå kan jag bli lite nostalgisk när jag lyssnar på Monica Zetterlund, särskilt den här låten. Det var ju sagolikt spännande tider också, alldeles fantastiskt omtumlande och knasiga.

Och man lär så länge man lever (sade hon lillgammalt). Idag har jag helt skippat cigaretterna och mariekexen. Men musiken har jag kvar.

Försöka förstå

2011-11-16T19:55:00.002+01:00

Egentligen skulle jag ha varit på Serieteket i Stockholm idag, men tyvärr mäktade jag inte med det. Jag fick ett väldigt tungt besked igår, som gör att det kanske dröjer lite innan jag kan skriva så glatt här i bloggen. Som tur är får jag massor av pussar och tröst från min Käre. Det hjälper. Jag gillar inte att ställa in sådant jag är inbokad på, men ibland kommer livet och sorgen i vägen, och man tvingas stanna upp och bara försöka förstå. Ni behöver inte vara oroliga, det är ingenting med min hälsa eller så, nej, men en som var mig väldigt kär.

Nu ska jag dricka julmust och titta på Skrotnisse med min make. Puss!

Snölängtan

2011-11-14T19:48:00.003+01:00

Hej på er! Det bidde visst ingen snö idag, som de pratade om på Nyhetsmorgon (innan de testade underlig mat som nån hipster-kock med pipskägg lagat till, och de artigt låtsades att det smakade gott). Jag som sett fram emot dessa första flingor! Körkorts-och hus-lös som jag är, har jag inte samma snöbekymmer som er vanliga dödliga. Gillar när det börjar tändas julbelysning i stan och allt lyser vitt. Och jag har redan införskaffat ett par rejäla pjucks i näbbskomodell att inviga snön i. Ja, sannerligen, vintern kan komma!

Nu ska jag strax kika på Det okända och prata med Greger. Sedan väntar några timmars tuschande och idékläckande innan snusardag.

Pöss!

Kompisar från förr

2011-11-13T23:25:00.003+01:00

Nalle-Molle är han med koftan. Mininallen i hans knä vet jag inte vad han heter, har aldrig kommit mig för att fråga.

Det har varit en pissig helg. Rätt überpissig faktiskt. Jag kan inte gå in på några detaljer här, för det finns gränser för hur privat jag vill vara på nätet. Men usch, jobbigt är bara förnamnet.

Bättre nu, dock, och jag börjar så smått återhämta mig, har jobbat lite och tittat en hel del på teve, med Nalle-Molle i knät. Ibland behöver man sin nalle, även när man är 32. Turligt nog har jag en man som också han förstår att uppskatta nallar (på ett gulligt, och inte läbbigt sätt ska tilläggas!!), så det är helt ok att ta fram min kompis de dagar livet suger i största allmänhet. Hans "Nille" är lite luggsliten, men har sin plats hos Molle. Jag tror de för djupa, givande samtal med varandra.

I början gjorde jag, som jag tror många tjejer med mig gör, gömde stackars Nalle-Molle så fort det kom karlfrämmande. Så även med min Käre. Tills det kom fram att han tyckte om nallar, och Molle kunde komma fram ur garderoben.

Missförstå mig nu inte, jag har ingen nalle-fetisch, bara en kärlek till min äldste vän. Min tröstnalle. Jag hade många gosedjur som barn. Till slut hette de alla Linus (det var ett namn som var på modet bland kvarerets ungar och efter den hundrade "pappa har dåligt samvete för dålig närvaro-nu ska jag köpa mig kärlek-nallen" börjar fantasin att tryta). Massor av fina leksaker. Men bara en Nalle-Molle, bara en jag kunde berätta mina innersta tankar för, bara en som verkligen lyssnade och tröstade.

Även Greger har en uppstoppad vän, han heter Nicke och är en fruktansvärt läskig (i mitt tycke) sönderälskad apa, vars halva ansikte bara är sågspån. Greger må vara gothare och stentuff men nåde den som vågar vara taskig mot Nicke.

Molle har en fin stickad tröja, med knappar som ser ut som godisar, och stora mjuka öron att lyssna med. Som tur är behöver jag inte honom så ofta nuförtiden. För livet blev rätt bra trots allt. Men ikväll tänker jag prata en stund med min Nalle-Molle.

Då känns det bättre efteråt.

the Others

2011-11-11T19:57:00.003+01:00

Åh vad jag älskar min nya ljudbok Sågspån och eld! Bra uppläst, och härligt proletärt. Kan inte bli bättre. Upp till kamp emot kvalen och allt det där.

Dagen har jag spenderat i Norrköping och pratat serier på Arbetets museum (kan det bli bättre med tanke på ovanstående rader?). Och träffat trevliga eldsjälar. Jag hade med en väska böcker och de sålde slut allihop, extra skoj.

Nu ska jag och maken (som är hemma igen, hurra!) snart äta kvällsmat. Sedan blir det en spökfilm, det är perfekt väder för det; dimmigt och rått. Ungefär som det är i the Others, när stackars Nicole Kidman ger sig ut att posta ett brev, eller vad det nu är, och hon i stället mitt i tjockan stöter på sin äkte man, som varit försvunnen, förmodat stupad, och han säger "Sometimes I bleed", helt random och ser konstig ut. Sånt väder är det ikväll.

Dataprat

2011-11-10T19:43:00.002+01:00

Sitter här och är gräsänka. Lite tomt känns det i lägenheten, men jag tröstar mig med att min käre kommer hem redan imorgon. Så passar jag på att bara sitta med jobb och ljudbok hela kvällen, när det inte finns någon man vill vara social med därhemma. Just nu lyssnar jag på den efterlängtade sista boken i trilogin om Bricken på Svartvik, av Vibeke Olsson. Mycket, mycket bra!

Vad kan jag mer säga om dagsformen? Jo, idag stör jag mig nåt ofantligt på att mellanslagstangenten är så trög, så attman måste slåtilldenskithårtannars sättsallaordihop. Motsatsen till särskrivningar typ. Tror jag måste ha ett nytt snack med min dator. Passar på med det också nu när jag är gräsänka. Det är lite lättare att prata med maskiner när ingen är hemma och kan höra det.

Pöss!

Så här snygg känner jag mig idag.

2011-11-10T17:54:00.001+01:00

Bara brillorna som är snygga. Men så har jag ju också trailer trash i släkten!

Häj

2011-11-10T17:09:00.002+01:00

Häj häj!

Ville bara ge ett livstecken ifrån mig. Det har varit dåligt med bloggandet sista tiden, men skärpning utlovas.

Skriver mer ikväll.

Pöss å häj

Av hela min själ

2011-11-07T20:43:00.003+01:00

Dagens fniss fick jag i vårt trapphus. Å Algot ba' : "Nej, Greta, hoppa ner! Du vet att det inte är tillåtet att skjutsa på rollatorn!"

Gokväll gokväll! Hur har ni det? Jag är trött, men nöjd med min dag; en fin blandning av jobb, träning, kompisdejt och äktamanspussar. Då ska man inte klaga. Enda grejen jag är missnöjd med är att jag försov mig i morse. Jag gör aldrig det! Men bara för att jag skulle upp extra tidigt och jag hade en tid att passa, så var det klart att detta skulle vara undantaget. Skulle in till min nya vårdcentral och ta blodprov. De har drop-in en timme, okristligt tidigt på morgonen. Och ska jag tajma en buss härifrån så måste jag knata upp vid sex. Det visar sig vara nästintill omöjligt för mig att klara det så här års, när man nattugglat alltför sent och hela kroppen skriker efter mer sömn. Nästan så man längtar tills man blir en liten tant, en sån som vaknar fyra på morgonen och är pigg som en lärka. En sån som rusar till vårdcentralen så fort de öppnat, helst köar utanför nån timme innan. Och somnar framför Doobidoo. Om nu Doobidoo visas på teve när jag är så gammal.

Jag hoppas av hela min själ att det inte gör det.

Denna sköna söndag

2011-11-06T20:12:00.003+01:00

Min gårdag i bilder; Jag tränade och jag träffade en alldeles särskilt trevlig liten hundherre. Idag har jag mest städat, och det är ju inte så skoj att fota, så håll te godo!

Jag har en bulle i ugnen. Eller; en paj i alla fall. Den är snart klar. Helt slut är jag efter att ha svettats i köket för att försöka åstadkomma något i matväg till mig och maken. Hoppas den inte smakar skit. Jag har en känsla av att den kommer göra det. Det brukar göra det. Men hoppet är det sista som lämnar en dålig kock.

Så har jag fått ett städryck också av det mer extrema slaget (för mig i alla fall). Jag har fejat här hemma från golv till tak, så nu är här så rent att man skulle kunna äta från vilken yta som helst. Kanske skulle jag tvinga min käre att dinera från golvet, bara för att det går? Nä, stackarn är fortfarande sjuk, och då är det ju så jobbigt att inte få sitta till bords.

Och så har jag jobbat en del mellan varven, samt maktgått en sväng.

Mer än så blir det inte innan soffdags denna sköna söndag.

Rätt gött på något vis

2011-11-04T23:12:00.003+01:00

Idag har jag ritat Fröding. Fast jag visar inte hela serien här än, den kommer i Nya Wermlands Tidningen till veckan.

Jomen hej. Upptäckte just till min förvåning att jag har färg på händerna! En hudton, alltså. Tänk, jag visste inte att jag kunde ha hudfärg på händerna, trodde de alltid varit så där grådassiga och lätt nikotingula. Jag har också börjat få ett helt exeptionellt luktsinne. Det var bra, även när (och fastän) jag rökte, det har jag ärvt efter morsan, men nu, oj oj, jag kan urskilja minsta doftnyans i mina medpassagerares andedräkt på bussen, känna det unkna frityroset från vagnen på torget som säljer munkar, ända upp och in i min studio, typ hundra meter bort och ana stanken av svettig gubb-nylonskjorta under en stängd vinterjacka, i andra änden av mataffären där nån oren farbror står och rotar bland falukorven. Men även goda dofter, vilket är trevligare. Så, idag känner jag att det är fler fördelar än nackdelar med att inte röka.

Maken är sjuk och uschlig, ligger och snörvlar i sängen ovanför med feberrosor på kind. Jag har tagit hand om honom idag; köpt nässpray och blåbärssoppa. Och en massa lakrits. Det sistnämnda tror jag är extra effektivt mot förkylning.

Jag har hunnit jobba en del också, samt tagit en maktpromenad på kvällskvisten. Stötte på en fantastiskt tjock röd katt på vägen och var förstås tvungen att stanna och prata en stund med honom, jag älskar allt med päls (utom fågelspindlar och jakar). Det är väl i stort sett hur social jag varit idag. Eftersom maken inte orkat samtala så mycket. En stillsam funderardag.

Men det är rätt gött på något vis.

Ännu en dag i Paradiset

2011-11-03T19:08:00.003+01:00

Se så snajsigt de har det bland tama tigrar och koalabjörnar!

Varför kan inte livet vara mer som en illustration i Vakttornet? Och då tänker jag inte på deras version av vad som väntar icke-Jehovas efter döden (för det verkar inge' sköj, där blir man rånad av svartmuskiga skurkar och allting brinner).

Nej, ni vet en sån där bild i äckelglättiga färger där människor av olika etnicitet och ålder spelar panflöjt och skrattar med varandra, medan lejon och taxar och sånt vankar runt i bakgrunden i total harmoni?

Min lilla kompis Aina hade haft besök av ett välklätt par, som gav henne massa lektyr. Jag fick kika på det när jag var och besökte henne. Aina är en snäll dam i sina bästa år. Hon nändes inte säga nej tack till de ivriga tu, men var artig nog att hålla tyst om att hon inte riktigt köpte idén om panflöjteriet och lejonen. Jehovisarna fick kaffe och sju sorters kakor och trodde de värvat ett lätt sektbyte. Det tror de nog ännu. Tänk om de vetat, att Aina bara lyssnade till deras sagor för att hon tyckte synd om dom, och för att de "ju var hela och rena". Då skulle de nog se lite mer purkna ut när de spelade panflöjt hemma i Paradiset.

Min arvedel

2011-11-02T19:48:00.004+01:00

Den här käcka postern är vad som kommer upp om man bildgooglar på "arvedel". Undrar om jag kan få byta min mot deras? Har ju trots allt skrivit en bok om skogen!

En jobbig dag idag. Dag 18 i min rökfrihet. Och riktigt påfrestande mentalt att stå ut med abstinensen. Men jag är envis som en gammal get, ger mig inte i första taget. Jag ska inte tjata ihjäl er om min sluta röka-deppighet, men låt oss säga så här; Abstinens, abstinens är min arvedel. Så var det nog tjatat om det för den här gången.

Jag är nyss hemkommen från Uppsala, där jag besökte en kompis. Riktigt mysigt! Blev störtkär i hennes hund; nån sorts svart och brun jakthund, med kloka ögon och mjuka öron. Den gillade mig (fast säger inte alla hundägare så när de introducerar sin vovve för nya människor, för att vara snälla? Tänk om hon i stället skulle säga "Min hund hatar dig! Konstigt, han som älskar alla människor!"), slickade mig massor i ansiket.

Annars var det en hund med integritet, han hälsade och traskade sedan bort till sin korg och snusade. Vaknade till lite, gäspade, och slickade sig på snoppen (varpå jag fick en plötslig lust att tvätta ansiktet). Och snarkade vidare. En sjusovarhund, helt i min smak.

Pöss!

Typ

2011-10-31T21:39:00.002+01:00

Uj uj vad jag är trött ikväll! Så där så att ögonen går i kors och jag går in i saker. Men ett litet inlägg får det bli i alla fall, innan sovdags.

Jag har hunnit med en del idag; tränat, träffat min kompis Annica, jobbat och besökt en sluta röka-sköterska. Den sistnämnda var snäll och rar och undrade om jag hört talas om något som hette abstinens. Då gjorde jag en teatralisk konstpaus, fick inåtvänd blick, suckade och sa, att ja, inte nog med att jag hört talas om det, MIN abstinens var... fruktansvärd!

Jag har blivit precis som de där jag brukade fnissa åt, ni vet välutbildade medelklassmänniskor som koketterar med sin ångest. Allra helst på fest, då ska de bräcka varann i hur jävliga just deras demoner är, jävliga men lite tjusiga samtidigt. Fast jag kör med abstinensbesvär istället. Det är i sådana lägen man vill säga åt sig själv: Klipp dig och skaffa ett jobb!

Typ.

Salt och blandat

2011-10-30T00:15:00.003+02:00

Ännu mer saltskissande idag.

Häj. Nu är jag så trött i hövve att jag alldeles strax ska krypa till kojs och göra min snarkande make sällskap. Vi ska på galej i morgon, kalas i Örebro minsann. Jag ska ha på mig festblåsan och pumps som jag nästan kan gå i. Det ni! Hoppas bara inte födelsedagsbarnet läser min blogg, för det ska vara en överraskningsfest.

Idag har jag skissat, tuschat och tränat, lyssnat på Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Samt ätit gott och tagit en tupplur i tevesoffan. Det är ju inte lördag och löning för intet! (Upptäckte just i skrivande stund att det hunnit bli söndag, men vad fasen).

Två veckor som rökfri nu. Hurra hurra! Det har inte varit lätt, men oj, vad jag är glad att jag avverkat de första fjorton helsikesdagarna!

Nej, go'vänner, nu är det dags för mig att snarka.

Nattinatti!

Förändrad

2011-10-28T19:56:00.006+02:00

Idag har jag skissat till utställningen Salt, Trelleborgs museum.

Nu är jag pigg igen, och bara lite snorig. Därför kunde jag, glad i hågen, fara in till gymmet idag. Tog det lite lugnt, men uj, vad skönt det var att få träna igen.

Fredagskvällen tänker jag, så fort jag har plitat ner dessa rader, ägna åt att vara social, då vi har lilla svärmor här på besök. Jag har ett styng av dåligt samvete, att jag inte har hunnit umgås med henne och sett till att hon haft det roligt hos oss. Men jag har ingen möjlighet att ta ledigt från mitt jobb. Hoppas hon inte har haft för tråkigt i alla fall.

Egentligen tänkte jag fota några av de klämkäcka små lappar som sitter i varje skåp i gymmets omklädningsrum, och skriva någon spydig, pms-ig kommentar till. Typ "klämkäckhet är själens spya" Men nej, här ska inte skojas om glada tillrop som "Du tränar inte för att bli yngre, utan för att bli äldre!" och "Den bästa träningen är den som blir av". Heller inte om "Spring för livet och njut under tiden!" Nej, även om jag ibland morrar åt dom, när jag stressad och dan, kastar in mina pryttlar i skåpet och ska in på ett pass, ska jag inte vara elak nu. För efteråt, när endorfinerna rusar runt i kroppen, så ler man bara åt de hurtiga lapparna och håller med om de käcka budskapen.

Underligt hur förändrad man kan bli av lite motion!

Okynnesshopping at its best!

2011-10-26T19:54:00.000+02:00

Listan

2011-10-26T19:38:00.003+02:00

Vissa dagar kan jag gå och nöta på gamla oförätter. Helt apropå. Är ni också sådana? Det kan vara grejer som jag trott var sedan länge förlåtna och glömda, som plötsligt bubblar upp likt rutten sumpgas ur det undermedvetna. Annars är jag inte långsint. Snarare väääldigt duktig på att förtränga. Idag har elaka kommentarer från gamla pojkvänner/hang-ups i karlväg, ploppat upp. Börjar man med en, så dyker det snabbt upp fler till ytan. Så blir man så där pms-igt förbannad i efterskott och visualiserar hur man ger idioterna på flabben. Varför var man så snäll och mjäkig på den tiden?

Det var ju ett tag sedan jag gjorde en lista. Så här kommer en; Vassegoa, topp tio i puckade kommentarer:

10. "Du vet om att du har samma ansiktsform som en häst, va?"

9. "Fan vad äcklig du ä!" (sagt från mannen med ölmage och trasiga långkalsingar, medan han lade en hög, blöt fis) "Typ göräcklig!"

8. "Följa med dig hem? Njaae... Ha'ru några sömntabletter? I så fall, kanske! Eller, typ vilka tabletter som helst. Inte? Nä, då får det vara!"

7. "Vilken av beatlarna är du mest kär i? Vadå, gillar deras musik??"

6. "Öh, asså... öh.... du är ju snäll och så, men..."

5. "Men lilla gumman (klapp på huvudet), VET du inte vem som spelade bas på Live Rust??"

4. "Tjejer tycker dä ä gött att föda barn! ALLA får typ örgasm, dä gör så ont att dä blir gött!" (kalsongkillen)

3. "Män har större hjärnor än kvinnor, det är bevisat!"

2. "Vad fan har du på dig? Man får ju skämmas!"

Och (fanfar) Numero 1:

"Du ska inte vara ledsen för att du inte är snygg! Du kan ju........ (evighetslång funderare)............

...................................spela gitarr!"

Jag är inget vidare på gitarr.

Men jäklar vilket puckokommentarsminne jag har!

Across the universe

2011-10-25T22:34:00.003+02:00

Host och snörvel! Men vilken trevlig kväll. Med god vilja och alvedon går allt (dock inte konsertandet igår, det fick jag hoppa över); Har precis kommit hem från pampig prisutdelning på Tingshuset i Nyköping. Jag och en radda andra lyckostar fick god mat och varsitt stipendium från Landstinget i Sörmland. Tackar å bockar!

Så nu står en bukett vackra höstblommor bredvid det speciella ljus jag tänt just idag.

Idag var det nämligen prick två år sedan som en av mina bästa vänners mamma tyvärr bestämde att hon inte orkade må dåligt mer. Så jag tänker på henne, tänder ett ljus och skickar henne en massa kärlek across the universe.

Pust och gryta

2011-10-23T20:12:00.005+02:00

En annan med ISBN-nummer

Det är söndag och vi ska strax äta gryta. Ja, grytans innehåll, alltså. Annars blir det lite svårsmält.

En ganska mysig och lugn söndag, när jag skrotat runt och varit precis så där lagom förkyld, att det inte är jobbigt, bara en ursäkt att ta det lite piano. Hann med att öva en snutt inför en fredskonsert jag och några killar ska ha i kyrkan imorgon. Har inte hunnit bli nervös än, men det kommer väl. Hoppas bara inte min förkylning bryter ut ordentligt tills dess, för annars kommer min version av "Don't let it bring you down" låta för jävlig.

Känner mig SÅ nöjd, har precis skickat iväg en radda ansökningar. Och ni vet ju hur själsdödande och smått ångestframkallande jag tycker det är att fylla i stipendieformulär och annat som man inte får höfta på; det ska vara ISBN-nummer hit och dit, upplagor, kronologisk ordning och fan och hans moster. Korrekt jawohl! Men nu är det gjort för den här gången och jag kan pusta ut.

Pusta ut och äta grytinnehåll. Smaskens!

I natt drömde jag att...

2011-10-22T16:51:00.002+02:00

... Morfar försökte truga på mig en 500-liters säck med potatischips (lättsaltade, Estrellas, red.anm.), samt en limpa cigg. "Om du älskar mig, så faller du dit" sa han, och skrattade elakt: "Moahaha!".

Men det var ingenting mot härom natten, då jag drömde att jag satt halvnaken (många drömtydningspoäng på den!) utanför mitt barndomshem och rökte, och ett följe av all vårdpersonal jag nånsin träffat traskade förbi mig in i huset på ett långt led, medan de kastade dömande kommentarer åt mig. Mest var det barnpsykologer, vill jag minnas.

Brukar ni också drömma mardrömmar om följen i illasittande kläder och Birkenstocksandaler?

En destrutiv förälskelse

2011-10-21T20:37:00.003+02:00

Älskade Tage!

Häj häj! Annars mår ni? Själv börjar jag undra hur länge abstinensmonstret ska få härja med mig. Alla säger olika; upptill ett år är den värsta profetian. Någon vecka eller två verkar vara minimum av sluta röka-besvär. Det hade ju gått fint att sluta, om det inte var så att jag tänkte på cigg hela. jävla. tiden. Man blir så TRÖTT av att vara fixerad vid en och samma sak. Lite som när man var ung och dum och var destruktivt förälskad i nån idiot till kille. Fast jag skriver betydligt färre patetiska dikter. Och jag har bara mig själv att skylla, som försatt mig i den här situationen. Ja ja, det går väl över. Så småningom. Hoppas jag. För faan, vad jag, trots all längtan efter rök, inte vill falla dit igen.

Inte utan min lakritsrotspinne

2011-10-19T21:44:00.001+02:00

Oral fixering, that's my middle name.

Dagens stora skratt

2011-10-19T21:39:00.002+02:00

Greger skickade ett mms på avin hon fick hem idag (apropå gårdagens inlägg). Tänkte inte på att paketet jag skickade var för skrymmande för brevinkastet och att hon skulle bli tvungen att hämta ut det. Helt lysande att postmänniskan suttit och plitat ner "Avsändare: Ragnar af G (Gyllenstråhle, red. anm)" och mottagare: "Greger von Silverfisk, c/o Kristina Svensson". Sånt här ska jag göra oftare. Typ skicka post till "Ben Dover" och annat trams!

Visdomsord

2011-10-18T20:26:00.003+02:00

Ni får stå ut med mitt sluta röka-prat ett tag här i bloggen. Det är vad som upptar mina tankar största delen av min vakna tid. Idag har det gått betydligt lättare att hålla sig ifrån ciggen. Gud så skönt! Jag ringde min lilla mamma för att gå med håven. Ville att hon skulle säga att jag var duuuuktig. Det gjorde hon efter en del påtryckningar, men sedan ville hon se på Engelska hus på teve,för det är vad hon är beroende av; skeva ruckel med mörka ekfaner och spöken i varje vrå. Min söta lilla mamma Fast jag tror nog att hon är glad över min rökfrihet.

Som icke-rökare har man helt plötsligt massor av tid till annat, i mitt fall jobb, och det är ju kul. En låååång promenad blev det också idag, med grannen. Och kvinnogruppen på förmiddagen, icke att förglömma. Finns inget bättre sätt att morna sig, än i sällskap med väninnorna i stearinljusens sken, över en god kopp kaffe.

Och nu ska jag strax ringa Greger och kolla läget. Se om hon fått sin lite för tidiga födelsedagspresent. Brevbäraren undrar nog, för jag hade skrivit med darrig gammelmanshandstil på kuvertet: God jul, din gamle galosch! Ja, glad påsk då, som sagt! /Ragnar af Gyllenstråhle

Internhumor när den är som bäst. Greger (Kristina that is) och jag faller lätt in i våra rollspel, oftast är vi två knarriga gamla snuskgubbar vars förehavanden under andra världskriget inte är att stoltsera med. Äsch, vi måste upplevas för att förstås tror jag. Då kanske Ragnars visdomsord, som ni kan läsa ovan, blir lite skoj.

Pöss å gunatt!

Vaaarför?

2011-10-17T20:03:00.003+02:00

Psst! Ni vet väl att Biller går att läsa på Msn nu!

Vaaaaaarför började jag en gång röka??? Vaaarför? Det är ju ett helvete att sluta med skiten (ursäkta mitt ovårdade språk, men abstinensen gör mig sådan!)! Den här dagen, ett liv, som Farbror Melker sa. Så lång har den känts. Och om hela mitt liv varit som denna dag, så hade jag skrivit arton dubbelt så svarta serieromaner som Om någon vrålar i skogen, vid det här laget. Det hade det baskemig funnits stoff till. Samt börjat fundera över vad jag hittat på i mina tidigare liv, som förtjänat sån eländig karma i detta. Hitlers hantlangare månne?

Jag har varit nära att bara ge upp rökfriheten och kasta mig in i tobakskiosken cirka trettio gånger. Men envis som jag är, och prestige som jag har, har jag låtit bli.
Men lätt är det ta mig tusan inte!

Ja ja, nog med mitt röktjat. Bättre att tänka på annat. Snart kommer jag ha en ny, tjusig hemsida, till exempel. Det är kul! Jag ska träffa en hemsidessnickrare jag känner på onsdag.
Nåt mer kul? Tja... mina fingertoppar luktar inte gammal fimp längre, utan doftar olika, beroende på vad jag pillat på/kliat i. Ibland gott, ibland mindre gott. Men inte fimp.

Nu ska jag använda samtliga fingrar på ena handen till att klappa mig riktigt jävla hårt på axeln.

Rökfri

2011-10-16T21:47:00.002+02:00

Jahopp. Då har man slutat röka då. Går rätt bra, men helt lätt är det inte. Särskilt inte nu efter maten. Jag får hela tiden hindra impulsen att gå ut på balkongen och blossa. Visserligen finns det inte en enda smula tobak hemma, så det är ändå omöjligt. Hoppas det lättar om några dar. Men förvånansvärt smärtfritt har det gått, hittils. Nu ska jag unna mig en stunds välbehövlig tevesoffsvila med maken. Det har varit en omtumlande, livsförändrande, och rätt bra dag.
Pöss!

Ja, sannerligen

2011-10-15T20:13:00.004+02:00

Gudda' gudda'! Vet ni vad jag just kom att tänka på? Att snart är det jul! Eller; ganska snart åtminstone. Min bästa tid är advent. Ääääälskar väntan på julen, mer än själva julhelgen. Den sistnämnda kan vara rätt fadd, och lämna en däst eftersmak. Älskar min fula, skeva lilla plastgrann, som jag klär med allehanda glittrande pynt, och jag älskar att sätta små underliga tomtar här och var i lägenheten. För att inte tala om julklappshandlandet, och ännu bättre: julklappsplanerandet! I år kanske, kanske jag får möjlighet att handla mina julklappar på... håll i er nu... GEKÅS I ULLARED!!! Hurra! Hurraaa! Jag har känt en närmast sjuklig drift att återvända dit sedan mitt första besök härom året. Mig veterligen, så har de ännu inte uppfunnit piller mot just Gekås-begäret, så vad ska en stackars flicka göra? Det blir till att hänga med Greger dit, när jag är nere och hälsar på nästa gång. Och bunkra JÄRNET! Det riktigt vattnas i munnen på mig när jag tänker på att jag kan få fylla mina förråd med fryspåsar, glödlampor och annan manna från himmelen. Och så alla julklappar förstås...

Ja, sannerligen, det var då en välsignad jul!

Just wish me luck!

2011-10-13T21:16:00.003+02:00

Tog en lång stavgångstur i det vackra höstvädret. Här är så grannt, så grannt. Under promenaden funderade jag på hur det kommer kännas att bli rökfri. Jag ska nämligen ge upp den sista av mina dåliga vanor på söndag! Herrejösses, hur ska det gå? Jag har varit rökare i ca tolv år och har ett enormt nikotinberoende. Det finns de som kan sluta utan problem, jag är inte en av dom. Därför ska jag testa en laserbehandling i Stockholm, som, om reklamen stämmer, ska råda bot på abstinensen, helt utan biverkningar. Visserligen har jag fått ett sluta röka-piller utskrivet, men jag vill inte stoppa i mig konstiga mediciner. Särskilt inte som läkaren sa, att "Om du känner att du blir lite suicidal, så hör av dig, då får vi hitta en annan lösning". Tydligen en vanlig biverkning. Nädutack!

Jag testar lasern och hoppas att det ska funka. Men läskigt är det, något nytt och outforskat. Livet som icke-rökare. Det är dags att prova det nu. Har ni tips och råd hur man kan göra/tänka för att lyckas, så emottages de tacksamt. Annars, just wish me luck!

Oschead

2011-10-12T20:35:00.004+02:00

Jomen häj! Jag är jämt görslut, som vi säger i Värmland. Fast nu är jag förstås i Västergötland och här vet jag inte riktigt hur man beskriver mitt tillstånd. Förmodligen med ett sche-ljud. "Flecka', ho ä all'dles oschead" eller nåt. Det lät västgötskt.

Nu är andra dagen av workshophållande till ända. Det har gått fint. En massa goa ungdomar har jag fått träffa. Och begåvade sådana också. Kolla bara på den fina teckningen ovan! Det är en duva som låtsas att han är kråka.

Annars rullar det på; salt-projektet upptar mycket tid och tankekraft. Men det är kul. Jag gillar att forska, och internet är knökfullt av information om allt som kan associeras till salt av olika slag. Det, och porr.

Fast det senare har jag inte särskilt mycket använding för.

Gött mos!

2011-10-10T19:51:00.004+02:00

Ser ni hur han glittrar?

Häj. Vad det är gött här på landet, man får en sån arbetsro. Jag hade egentligen tänkt ta bussen in till Lidköping och träna, men ändrade mig. Det var mycket skönare att skrota runt hemma hos mamma, helt ensam och bara jobba (mamma var på jobbet och styvfar likaså). Jag får passa på att träna i morgon efter workshopen i stället. Mitt gym tillhör nån sorts kedja som har typ "vän-gym" över hela världen. Och med ett snajsigt travelpass har jag fri tillgång till samtliga. Och det är ju väldigt gött mos!

Så idag har jag fått en hel del gjort, plus hunnit laga en ätlig broccoligratäng och slötittat på några avsnitt av Skavlan. Han är ju så trevlig att titta på den där norrmannen. Fast han säger "Ehhhm..." väldigt ofta. Men det kan man förlåta honom, för han har så glittriga ögon, det lilla livet.

Kevin Costner, en av hans gäster, däremot, var tråkig som trä. Han trodde på allvar att hans film Waterworld var älskad av oerhört många, bara missförstådd av kritikerna. Jag har sett Waterworld. På bio. I Karlstad. Jag tror kritikerna förstod helt rätt.

Nu ska jag skissa lite till Lovisa Ståhls musikvideo, ringa min man, och sedan är det dags för Det okända. Kan moset bli ännu godare? Trodde inte det va!

Lovely lördag!

2011-10-08T19:46:00.003+02:00

Hej mina små sockertoppar! Hur mås det?

Jag är trött, men riktigt nöjd efter en dag på Barnkulturcentrum i Nyköping, där jag lärt små sötnosar göra fåglar av papper, fjädrar, glitter, paljetter och annat "fågligt" (vadå? klart fåglar kan glittra!). Jag har ju ett motto: Allt blir bra med glitter (med undantag av gänget på bilden ovan, en repris från 2010). Så även fåglar.

Och i morgon far jag till mamma igen, för att hålla serieworkshops. Ja, inte för mamma alltså, men i Lidköping, för ungdomar. Det är kul att ha ett så varierande jobb. Ibland behöver man lämna tecknarbubblan och komma ut bland folk. Bra för inspirationen.

Så nu ska jag färglägga klart några strippar innan middagen och påföljande snarkstund i soffan. Lovely lördag!

Dagens modemiss

2011-10-08T19:42:00.003+02:00

Jag har köpt ett pannband som får det att se ut som om mina fontaneller växt ihop fel.

Jävla Gina Tricot!

Jag lyssnar på filuren

2011-10-06T21:53:00.004+02:00

Älskling, om du läser detta, så önskar jag mig den här i julklapp!

Hej på er! Idag har jag varit dekadent. Inte så att jag åkt till Prag och druckit absint på en rökig nattklubb och lyssnat på Edith Piaf med en svår min. Nejdå, men jag har lagt alla måsten åt sidan och unnat mig en runda på stan. Okynnesshopping i kubik. Luther på axeln väser att så får man inte göra, fy mej, men på andra axeln har jag en filur som säger att, joo, för det var jag värd. Jag tror jag väljer att lyssna på filuren.

Tänk på tuttarna!

2011-10-05T20:28:00.003+02:00

Nu är det, som bekant oktober och oktober är Rosa bandets månad. Visserligen borde det alla månader månas om våra tuttar, men nu lägger vi lite extra krut i kampen mot bröstcancer.

Gå in här och kika, och skänk en slant till Cancerfonden! Det kommer jag göra. Tillsammans kan vi rädda fler kvinnoliv.

Puss på er!

Min dag i bilder

2011-10-04T21:36:00.004+02:00

Idag har jag:

Druckit alldeles för mycket kaffe. Min arma mage klagar, men ack, så gott det är med becksvart Zoegas!
Jag har bakat bröd som bara blev lite bränt, fast mest ser ut som bajs när det ligger i påsen...
...Fått blommor av min man, eftersom jag fått veta att jag får Landstingets i Sörmland (observera min perfekta grammatik här, tack!) kulturstipendium (!!) Gööööött mos!
... Sedan kikade jag på när maken torkade det halvt ton trattkantareller som vi fått av våra vänner. Några kilo bidde till smaskig svampsås. Tack för det!
...Och så läste jag Populär historia på bibblan. Göring såg allt bra tramsig ut! Alldeles rund och ond...
...Sedan färglade jag Lutande tornet i Pisa. Bland annat. Billerserier, alltså...
... Och läste den nya bok som jag fått av min kompis Tony.

Dä ni!

The kristet utseende

2011-10-03T18:24:00.001+02:00

Är man gift med en präst så är man!

Rösta på Dick!

2011-10-03T18:00:00.002+02:00

Varför? För att han är bäst. Så det så! Här kan du rösta.

Förlåt snälla dator!

2011-10-02T20:59:00.002+02:00

Usch! Jag har så dåligt samvete. Jag har skrikit fula saker åt min dator. Och eftersom jag fullt och fast tror att min mac har en själ, skäms jag nu. Skulle vilja be den om ursäkt, skylla på lingonveckan. Men min man har kommit hem från jobbet och jag vill inte verka vrickad. Så jag gör det på detta viset i stället för att prata. Förlåt, snälla dator att jag kallade dig könsord! Det är inte ditt fel att jag inte förstod mig på det nya programmet. Om några dagar är jag mig själv igen, det lovar jag.

Förlåt! Förlåt! Förlåt!

Maat! Maaaaaaaat!

2011-10-01T20:12:00.003+02:00

Idag har jag lyxat till det med en ny duschcreme. Ibland är jag lite crazy sådär.

God kväll i stugan! Vad har ni för er? Kanhända sitter ni inte vid datorn en fredagskväll. Men det gör jag (obviously), och här trivs jag bra.

Har precis färglagt strippar en god stund och lyssnat på Angela's Ashes av Frank McCourt. Den är lika bra varje gång. Har ni inte läst den ("Ängeln på sjunde trappsteget" heter den på svenska), så gör det! Bästa boken alla kategorier, i mitt tycke.

Egentligen har jag svårt att skriva just nu, jag är helt förbi av hunger. Fingrarna darrar mot tangenterna, så svag är jag. Min käre man lagar fantastisk mat, men det tar sin lilla tid innan det blir klart och idag är jag extra hungrig, efter ett svettigt tränningspass. Nu pratar han visst i telefon också. Jag förtvinar här! Maaat! Maaaaaaaat!

Får väl passa på att göra lite nytta medans jag väntar på födan; slänga iväg några jobbmail och färglägga lite mer. Sedan kan det hända att jag eventuellt somnar i soffan.

Det är så jag toppar en fredagskväll.

Pöss!

Ok, nu har jag hittat MITT husdjur!!

2011-09-29T19:23:00.002+02:00

En sjusovare! Hur underbar är inte denna lilla krabat! Eller lyssna till det här:

"Sjusovaren är väldigt snäll av naturen, den bits inte utan anledning. Håller man sjusovaren när det är ljust ute så kommer den antingen att slumra till i din hand, eller så springer den upp för din arm för att hitta ett gömställe. Ett tips är att kupa händerna så att den känner sig trygg hos dig."

De tycker också om att äta, helst hela tiden och de är små och runda. Precis som jag med andra ord, jag bits inte heller utan anledning.

Ge mig några sjusovare, NUUUU!

Sköj förstås

2011-09-28T20:09:00.003+02:00

Fullt ös, medvetslös

Haj. Sitter svettig och go' efter ett skönt träningspass. Tänker inte duscha på flera timmar ännu. Ha! Att vara vuxen rules!

Tack vare mina scheman, har jag lyckats spalta upp allt jobb och göra det överskådligt, vilket lämnar mindre utrymme till stress. För nu är det mycket, ja jävlar. Och sköj förstås. Jag älskar ju mitt jobb. Tur att jag har en make som kan sköta markservicen här hemma när jag har mycket runt mig. Just nu står han i köket och tillagar en smaskig spenatsoppa. Det blir mumma det.

Så ha tålamod med lite kortare inlägg här ett litet tag! Snart lovar jag skriva lite utförligare, så fort det lugnat ner sig lite.

Pöss å kräm

Baaaaajs!

2011-09-27T19:27:00.002+02:00

Baaaaajs! Jag kan varken ringa eller maila eller något annat livsviktigt! 3s hela nät ligger nere (beräknades vara klart för fyra timmar sedan...) Känner mig helt isolerad från omvärlden. Som tur är kan jag tjuvlåna makens dator så jag kan komma ut på nätet, han har en annan operatör. Men man kan ju bli tokig för mindre!

För att öka min irritation ytterligare sitter jag med en hemsida från medeltiden, som jag inte kan förnya själv, utan är beroende av att nån annan har tid och lust att hjälpa mig. Sånt gör mig frustrerad! Men om någon vänlig själ därute kan förklara på ett lättfattligt sätt hur man liksom "flyttar" sin befintliga hemsida till nåt mer bloggaktigt/gör om den till nåt som är lätt att ändra i för en html-analfabet, så ska du få min ena njure! Jag vet precis hur min hemsida ska se ut, problemet är att jag inte KAN och jag hatar att inte kunna. Jag vill ändra min hemsida nuuuuuuuuu.

Nu ska jag laga blomkålsmos och pannbiff. Det lär väl bli bajs av det med.

Annars är jag fullt frisk

2011-09-26T20:29:00.003+02:00

Gotta love Photoshop!

Här sitter jag och sjunger med för fulla muggar till the Sound of music-soundtracket.

Annars är jag fullt frisk.

Jag vågar inte ens tänka hur jag skulle vara som gaykille.... Det vore grejer det.

Idag har jag hunnit med en hel massa och det känns skönt. Lite träning klämde jag också in i schemat, man jobbar mycket bättre då. Nu känner jag att det är rejäl Duktig flicka-varning på mig, men det må så vara, just ikväll. Jag har mina rejäla slackerdagar också, när jag bara pillar fnas ur naveln och lyssnar på fulmusik på Spotify.

Så ikväll får ni stå ut med mitt "Tea, I drink with jam and bre-ad, that will bring us back to DOOOOOOOOOOOOOOO".

Hinner inte vara stressad

2011-09-25T19:49:00.005+02:00

Glädjen lyser igenom min "Fan, jag hatar att vara med på kort-nu måste jag se tramsig ut-min".

God afton! Ah! Så var man hemma vid ritbordet och en rejäl dataskärm igen. There's no place like home. Fast det är klart, att vara på landet är precis vad själen behöver då och då. Här hör man inte så många kor råma, det är det mest frustrerade tonåringar som gör. Och vindens sus i träden har utbytts mot lastbilarnas pipande när de backar ner utanför vårt sovrumsfönster om natten. Men det är hemma.

Och oj, nu är det bråda dagar! Om det inte varit det förr; Har en massa nytt, kul jobb att sätta tänderna i. Här gäller det att schemalägga arbetet, så att allt hinns med. Just nu hinner jag inte vara stressad, och det är ju bra.