Julklappar

Oj oj, det är redan december och jag har inte lagt upp nåt nytt på bloggen på evigheter! Men tecknat har jag, och varit med i teve, där tittarna (inklusive alla små kyrktanter i Oxelösund) fick veta att "Malin har tecknat en serie om sin VAGINA!" Uj. Uj. Uj.
Nåväl, ett gäng nya strippar har det blivit, serier till Alumas kalender, AMF och Handelsnytt med. Och om allt går väl har jag lite nytt material klart till Stripburger nästa vecka. I natt har jag tecknat om topzens historia. Mycket research förstås, för jag vill att allt ska vara rätt...
Lyssnar på O, helga natt och känner julstämning i hela kroppen.
Vassego, här får du några tidiga julklappar:

sid 4


sid 3


sid 2


sid 1


Om någon vrålar i skogen

Just nu jobbar jag för högtryck på min nya serieroman "Om någon vrålar i skogen". Det är det mest omfattande och tidskrävande arbete jag någonsin gett mig på, och har krävt en hel del både känslomässigt och i timmar. Eftersom jag i detta självbiografiska, ganska eländiga epos är väldigt ärlig och tar upp tunga ämnen, har jag stundtals känt mig hämmad av fåniga rädslor (inte så mycket för att blotta mig själv utan mest att såra andra med min berättelse), därför har det tagit onödigt lång tid. Men nu, när jag vänt och vridit på det ett tag, har jag kommit fram till att min berättelse kanske kan hjälpa andra, särskilt tysta, snälla flickor som mår dåligt, och då är det ju värt det. Och som Jonatan säger i bröderna Lejonhjärta: "Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."

I början av nästa år kommer boken; mustig, sorglig och full av svart humor, med tema överlevnad, på Komika. Här är de första fyra sidorna:

on thö inglish langvuege

Ibland gör jag serier på engelska också. I am wery good on thö inglish langvuege. Wery good indid.

Lite reklam

Senaste Billrarna

Du vet att du vill läsa den!

Nu släpps min sprillans nya strippseriesamling. Läs, njut och begrunda allt tänkvärt under bältet!

Med nypon i näsan luktar världen lite godare. Nu är vi trötta och mycket nöjda med vår promenad. Oxelösund får fem tummar upp. Men bäst var Kommunhuset.







Någon hade skrivit om samlag med Fia. Det var inte jag.

Jag fann mitt andra hem.


Kom inte in i stugan! Jag är lite skeptisk till besök.

Hej!



Flickorna är billiga här.



Vi har fin utsikt här. Om man vill kan man titta på Kristina också.

Här kan man laga sina tänder. Det är bra tycker Kristina.



Om man blir sjuk går man hit. Man får inte bli sjuk på söndagar.




Därinne jobbar en jag håller mycket av. Men han syns inte på bilden, för han är inne i kyrkan. Kristina syns istället.

Kristina blev lite besviken när hon läste skylten.



Så besviken att hon nästan dog. Men ingen kom.

Klockan var ca halv fem. Den är det ibland.



Här finns plats för lek och skratt.

Här är Kommunhuset.






Inne i Kommunhuset sitter gubbar och tanter och bestämmer om Oxelösund och så. Det känns tryggt. Någon har kräkts lite på dörren.

En dag i min nya hemstad

Jag har flyttat till Oxelösund. Telia var jättedumma och gav mig inte internet på nästan en månad, men jag fick en kamera, så nu hatar jag dom bara lite. Det är en riktig utmaning att ta så fula kort man bara kan. Är mycket nöjd med komposition, ansiktsuttryck etc i dessa bilder. Välkommen på en tur med mig och Kristina i min nya, fulsnygga och väldigt charmiga hemstad!

En skönhet klär i allt

Jag fick veta av en spådam i Camden att jag inte har några talanger. Men det är fel! En sak är jag otroligt bra på;
Att rita finnar. Se här!

Så det så!

Lurad

Nyligen gjorde mina ungdoms hjältar comeback; New Kids on the Block återförenades. Gamla, sletna och lönnfeta. Som jag pubertetssuktat efter Jordans håriga bringa...drömt flickdrömmar i mitt NKOTB-tapetserade rum om ljuv romantik och pojkbandssnusk... bara för att i vuxen ålder få veta att jag blivit LURAD! Nu förstår jag varför han inte hörde av sig, fastän jag kastade en nalle till honom i Globen. De raffiga trosorna jag satt på nallen
( i vilka jag skrivit en kärleksförklaring samt mitt telefonnummer ) var totalt bortkastade. Det kunde ju aldrig bli han och jag, eftersom:

Om jag vore man

Jag har funderat lite på hur det skulle vara att vara man, och har kommit fram till en del saker;

Till att börja med hade jag sett ut som ovan. Mitt namn skulle ha varit Karl Oskar ( Mamma läste utvandrarna för att bota illamåendet när hon väntade mig ). Följaktligen skulle mina polare ( män har inte kompisar, de har polare) kalla mig Kalle. Kalle Biller, inte så pjåkigt.
Såhär vid trettiostrecket skulle jag , trots intensivt förnekande, ha tappat en hel del av mitt råttfärgade hår ( Kalle gjorde ett försök att färga det svart när han var yngre, men fattade inte, liksom alla heterosexuella män, att man då MÅSTE färga ögonbryn och skägg också, för att inte se helt sjuk ut).
Kalle Biller skulle utan den minsta tvekan vara en fruktansvärt jobbig musikkille, en sån där som säger att "Neils senaste platta var en besvikelse, inte alls lika intensiv som On the Beach, och det är förresten en jäääkligt svår skiva att få tag på. På LP alltså." Jobbiga musikkillar använder alltid sina idolers förnamn, som om de var bästa polare.
I skivaffären skulle aldrig ägaren fråga "Är den till din pojkvän?" om Kalle köpte en Neil Young-platta. Och Kalle skulle helt klart gilla tjejer, även om han, p g a en växande kagge och dålig andedräkt efter för många ölkorvar och chips, skulle vara evigt singel och ytterst tragisk, och varje fredagkväll sucka "A man needs a maid. so true, so true!" över en stor stark på någon sunkig krog. För att sedan ta den ostämda gitarren och tortera omgivningen med sina egna nödrimslåtar. Självinsikt skulle INTE vara Kalles starka sida. Och han skulle ofta säga till alla som orkade lyssna på hans eviga tugg om sig själv: "Jag är ju en jääävligt ödmjuk kille men ingen fattar vilket geni jag är....osv"
Kalle Biller skulle visserligen inte bli anklagad för att rita "tjejserier"... Men ändå...

Fan, vad jag är glad att jag föddes med bröst och självinsikt!

Finpyssel

Min framstjärt, ett smakprov:

Vassego, här kommer första sidan av min senaste serie. Resten kan du läsa i nästa nummer av Elvistidningen. Och förlåt lilla mamma, jag loooovar att vara mindre självutlämnande och mer påklädd i nästa serie...kanske.