Åh, innan jag loggar ut för ikväll måste jag ju visa en snutt med Neil på Where the Action is! Som jag berättat i ett tidigare inlägg, skulle jag vara en jättejobbig musikkille om jag fötts med penis. Och musikkillar använder alltid sina idolers förnamn när de ska prata om dom, som om de var dödspolare.
Och nog är Neil Young min vän. Hans musik, och speciellt denna låt har hjälpt mig genom en tung period i livet. Den som vill kan läsa om det i serien Hey Hey My My (Allt för konsten 7, Optimal förlag).
Hans gnälliga röst tränger rakt in i hjärtat. Han är... bäst. Tyvärr kunde jag inte applådera så bra, eftersom jag hela tiden fastnade i det burriga rökhåret på damen som stod framför mig. Men jag sjöng med desto mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar