Tåvickerier och trudelutter

Det här fnissar jag åt idag:

Sköna maj välkommen till vår blygd...eh bygd igeeeeeen! Typ. Ja jag sitter här och sjunger för mig själv. Och vickar på tårna, en indikation på att jag mår bra. Men uj vad det är svårt att disciplinera sig och sitta inne och jobba när man har ett s.k "fritt yrke". Vissa delar i arbetet kan jag ju utföra i det fria, men när jag måste använda dator och wakom board är det smidigast att lydigt sitta hemma. Önskar att jag hade en riktigt bra ljudbok, enklare att sitta still då, men jag är så jäkla kräsen att ingenting faller mig på läppen på bibblans hemsida. De böcker jag vill höra finns inte. Försöker övertala maken att spela in en till mig, han har så vacker röst. Helst Kvartetten som sprängdes, med olika röster för de olika karaktärerna givetvis. Men han hävdar bestämt att han inte kan få till rätt västgötska på "Hallå Eugen, sill-gra-täng!". Inser här att man nog måste ha läst boken för att ha en aning om vad jag snackar om och fnissa igenkännande. Så alla ni som ännu inte gjort det: släng Janne G, Håkan Tråk-Nesser och torftige Mankell och plöj denna svenska klassiker av Birger Sjöberg i sommar!

Apropå böcker, så är den danska översättningen av Om någon vrålar i skogen klar nu från förlaget. Återstår "bara" för mig att texta allt på danska. Den får en fin titel: "I skovens dype, stille ro". Den är jag helnöjd med. Tydligen en namnet på en sång som många danskar känner till.

Alltså; här måste införskaffas en massiv arsenal ljudböcker, pronto! För när jag textar behöver jag mitt ljusbord och det är för åbäkigt att släpa med sig ut i vårsolen.

Coool

Okej, hatten var kanske ingen hit, men de här nya solbrillorna är jäkligt snajsiga om jag får säga det själv! Ser ut som en galen fluga från femtiotalet, en cooooool insekt. Jepp, nu kan sommaren komma, jag är redo.

Snart är det dags för SPX i Stockholm igen, den årliga seriemässan. Då ska jag dra dit och träffa vänner och kollegor. Sköj sköj! Och lite längre fram vankas det seriemässa i Karlstad också. Det händer grejer på våren för oss serietecknare minsann.

Idag har jag hunnit med en hel del; jobbat en massa, mest med nya barnboken, men också varit inne i stan och tränat, samt gått på hälsokontroll. Underligt nog var jag inte trött när jag kom hem på kvällskvisten, hade så mycket spring i benen att det blev en promenad också. Och nu sitter jag är, så där gosigt trött som man blir av att ha rört på sig. Strax dags att krypa till kojs. Det blir en tiiiidig morgon i morgon, ska in och ta blodprov på sjukan i ottan. Hoppas de slipper sticka mig hundraarton gånger. Mina armar brukar se ut som en gammal heroinists när de är klara med mig.

På eftermiddagen ska jag fika med min 83-åriga väninna, världens coolaste dam.

Så nu återstår bara att borsta sina serietecknartänder, ta av solbrillorna och lägga sig under svala lakan.

Natti natt!

Byfåne-svamp

Idag har jag blivit med hatt. Jag får så konstiga idéer ibland, som nu, att jag säkert skulle bli alldeles vansinnigt snajsig i huvudbonad. Alltså beställde jag en fin på nätet. Fick hem den idag. Men fransyskors huvuden måtte vara ovanligt små, för denna LaRedoute-skapelse sitter åt som fan och får mig mest ut som en trattkantarell. Jag som skulle vara så cool och glida runt i Ockle i min panamahatt i sommar. Kanske jag glider lite ändå, med hatt, och låtsas att jag ser snajsig ut. Självsuggestion typ. Till slut tror jag på det så mycket att mitt huvud krymper (eller hatten växer, vilket nu är att föredra) och jag BLIR snygg i hatt.

Tills dess ser jag mest ut som en byfåne/luffare/mafioso/ svamp.

Håll till godo, I give you: the village idiot!

Första fyllan

kaffe dricker jag däremot mycket av...

Tjolahopp! Fasen vilken härlig dag det varit! Här i Sörmland är det nästan sommar. Hoppas det håller i sig till Valborg, annars blir det synd om alla fjortisar. Inte kul att få sin första fylla i ösregn. I Nyköping är det tydligen tradition för kidsen att ragla omkring på vallarna runt slottet. Förenat med livsfara, tycker jag, för det är branta slottsvallar och fulla fjortisar har en tendens att vingla rätt mycket, särskilt när de har högklackat.

Själv var jag en väldigt ordentlig tonåring, satt hellre hemma med mamma och glodde på teve. Min första, rätt oskyldiga fylla fick jag först när jag var 17-18 nånting. Det skulle dröja tills jag blev vuxen och flyttade hemifrån innan jag tog igen min förlorade, stillsamma och nyktra ungdom. Och nu lever jag lugnt och skötsamt igen. Ett glas vin en gång i månaden, typ, mer tål jag inte. Jag har blivit så vansinnigt gammal och tråkig att jag somnar av två glas rött. Party party liksom. Neej, jag ångrar inte att jag höll mig lugn i tonåren. Hur kul kan det egentligen vara att supa sig redlös när osäkerhetshormonerna rusar runt i kroppen? Att kräkas och vakna upp bakis, när det räcker så gott att bara ta sig igenom en dag på högstadiet helskinnad. Stackars ungar! Inte ska ni ragla runt på vallarna! Kom hem till mig och håll mig sällskap sovande i soffan i stället. Det är mycket lugnare och tryggare så.

Att hata samhället

Man kan till exempel hata Örkelljunga:

Hej på er! Hoppas påsken varit angenäm! Återuppstånden är Jesus och äggen är snart uppätna. Bara en sketen helgdag kvar. Skönt! Jag som alltid jobbar tycker det är irriterande när resten av samhället stänger ner för ledighet.

Apropå samhälle, har funderat en del på det där när folk (mest grovt kriminella med skador i frontalloben) säger att de hatar "samhället". Då undrar jag i mitt stilla sinne: Vilket samhälle? Är det kanske Gnesta? Örkelljunga? Molkom? Eller varför inte Svedala, det är ju en riktig håla. Kan de inte vara lite mer specifika? För övrigt har ju varje samhälle, om än så litet och dött, sin charm. De kanske borde tänka på det innan de uttalar sig nedsättande om dessa orter.

Just a thought.

Kolla in vad snajsigt!

En japansk läsare har upptäckt och översatt några av mina serier. Visst ser det coolt ut!

translated by Harukichi

http://www.togenojizo.com

Nyskördade Billrar

Påskfunderingar

Gu'afton kär'vänner! Hur har ni det denna långa fredag? Själv sitter jag och författar små sketcher till mitt nya projekt. Fasen vad kul det är! Dagen har jag också ägnat åt att träna, samt färglägga färdigt ett gäng billrar. Och snart vankas det ett stackars stekt litet rådjur, eller en del av det. Gott ska det bli i alla fall.

Vi firar inte direkt påsken. Jag har aldrig gillat denna högtid särskilt. En massa kycklingar och färgglada fjädrar överallt och så dör stackars Jesus och man får i stort sett samma käk som man äter till midsommar.

När jag var liten var jag också fruktansvärt rädd för påskkärringar, inte de där i min storlek som bara var utklädda, och tiggde godis i utbyte mot halvhjärtat färglagda, färdigtryckta påskbrev med snorkråkor på, nej, utan de riktiga, som kanske kunde komma på natten och röva bort mig. Och flyga med mig till Blåkulla där de skulle bola med Den Lede och annat läskigt. Jag läste lite för mycket som barn.

Hemma hos oss var det absolut påskkärringsförbud, det såg jag till. Men påskgodiset tryckte jag gladeligen i mig. Inte så gärna de där billiga, översöta små godisäggen med nån sorts diabetesframkallande skum i, utan bara de av choklad. Hade man otur kunde man få ett jättepåskägg som de stora tryckt ner en FRUKT i för att fylla ut. Då var man sur ända tills Annandagen. Likadant var det de gånger man var bjuden på barnkalas och den ynkliga godispåsen i fiskdammen visade sig innehålla en torr apelsin och en fattig Dumle-klubba. De födelsedagsbarnen var det synd om, för såna snåla föräldrar var det värsta vi visste. Det blev utfrysning långa tider efter ett sådant kalas.

Har inte sett till några små kärringar idag, fast det kanske är imorgon de små liven ger sig ut på tiggarstråt. Tur att de inte kan vår portkod, för det enda vi har i godisväg är sockerfri, ettermörk choklad. Annars kanske de blir arga på mig och hämnas genom att tillkalla de RIKTIGA påskkärringarna!!!

Jobba jobba jo-obba!

Idag är jag glad.

Oj vad jag har jobbat idag! Sedan i morse (läs; halv elva) och ännu är jag inte klar för dagen. Lite svårt att disciplinera sig att sitta inne när det är så vårigt utanför. Och det har varit nåt sorts hallibalo på Järntorget; hörde en gubbe yla något oartikulerat och när jag gick ner till posten var där två polisbilar utanför och en överförfriskad man i samtal med en kvinnlig polis. Här är det action minsann! Hoppas det inte var nåt läskigt som hänt och att yl-gubben är ok i sin fyllecell.

Har även varit en tur till Nyköping och inhandlat en BH som faktiskt lyfter upp brösten till skillnad från min förra trasa. Så nu är jag bystig och grann som en ko med mjölkstinna juver. Det där lät visst inte så värst poetiskt. Men jag tycker kor är vackra. De har så kloka struma-ögon.

Nu ska jag strax höra efter med vår trevliga granne om vi ska hitta på nåt på Valborg. Hon har en fin takterass att kika på majbrasan ifrån vid klar sikt. Tyvärr kan man inte höra kören sjunga om hur vintern rasar ända dit.

Sedan är det dags för lite barnboksillustrerande och strippfärgläggning. Ingen rast och ingen ro för en stretande arbetsmyra.

Idag är jag snäll igen.

Ville bara meddela det. Sitter och dricker det bäcksvarta morgonkaffet och vickar på tårna. Gillar läget.

Återkommer!

Urk och...

...Blä! Idag har inte varit nån bra dag alls. Fick för lite sömn och vaknade allt annat än utvilad. Ingen vidare start. Visserligen sken solen och det var vårvarmt men nä, det här har inte varit min dag. Allt har gått fel och jag vill bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet, och hoppas på en ny, bättre dag i morgon.

Okej, jag ska inte gnälla (jo, bara lite), men det är väl faan att det knappt händer nåt på vågen trots att man sköter sig till punkt och pricka! Jävla sköldkörtel. Grrr! Grrr! Och åter Grrr! Men men, inte ge upp, fortsätta äta bra och träna, så ska väl min arma lekamen så småningom, i sin egen takt anta mer hälsosamma proportioner.

Bäst jag väntar med att skriva mer tills imorgon. Då är jag förhoppningsvis snäll igen. Men tills dess: Urk och blä!

Puss på er!

Jävlar i min lilla låda!

Greger och jag en tidig morgon härom året på väg till Kastrup och London:

Häj!

Notera här att min hälsningsfras sägs på ett Kenneth Ålborg-vis (se filmen). Bara så ni är med på noterna.

Jag är helt jäkla slut i kroppen, efter att ha kört ett dubbelpass på gymmet (Gud så ovant det känns att skriva något sådant om sig själv, nästan som om en främmande hälsomänniska tagit min kropp i besittning. En död hälsomänniska då alltså. Som kvävts av för mycket kruskakli.)

Det bidde mage-rygg och sedan funwalk på det. Jävlar i min lilla låda, det känns, kan jag tala om. Nä, nu får jag sluta svära! Det är ju trots allt söndag.

Dagen har jag också ägnat åt att spåna/brainstorma till mitt nya "hemliga" (än så länge) projekt. Har helt fria händer, enda kravet är att jag ska vara rolig. Det gäller att hitta sätt att mota prestationsångesten och just ha kul när man kläcker idéer, då tror jag det blir bäst. Ska strax ringa min väninna Greger och boka in en intensiv arbetsdäjt. Hon är nämligen också med på ett hörn. Ska bli SÅ kul att äntligen få arbeta tillsammans med henne. Hon är den roligaste människan jag känner och vi triggar igång varandra nåt oerhört när vi umgås. Ja dä här ska bli sköj!

En svettig träningsvärkskram på er!

Inget bagarbarn

Så här skulle mitt bröd ha sett ut.

Jag har bakat. Detta händer inte ofta. Och det finns en god anledning till det (mycket godare än det bröd jag kan åstadkomma); Jag KAN verkligen inte baka. Det smakar skit hur jag än bär mig åt, degen jäser inte, jag glömmer ingredienser (det första kan ha ett samband med detta...) och brödet går att slå i spik med. Ändå ger jag mig på det då och då. Hittade ett recept på bra GI-bröd och tänkte att det kan ju bara inte gå fel. Det gjorde det. Smöret var härsket och bakpulvret gick ut 2004. Därför stinker det nu underligt i hela lägenheten. Faaan också. Att jag aldrig lär mig. Tur att jag har en man som är en fena i köket annars hade jag varit ett vandrande e-nummer av all färdigmat jag stoppat i mig.

Nä, nu ska jag ta mig en äcklig macka.

Pöss!

Grrrr!

Stipendiesökardags igen. Åh vad jag tycker det är trååååkigt. Får panik av att behöva rota fram alla de intyg, arbetsprover, inkomstdeklarationer och fan och hans moster som ideligen måste biiiiifogas!! Men vissa saker bara måste göras, annars får man skylla sig själv om man är fattig som en utförsäkrad kyrkråtta. Apropå det, jag TÅL verkligen inte att titta på Anders Borg! Hans självgoda, onskefulla leende ger mig kalla kårar. På allvar. Däremot gillar jag Juholt, särskilt hans ögonbryn. Han ser gemytlig och snäll ut. Hoppas han inte gör mig besviken... Snälla Sverige, låt det bli ett socialdemokratiskt styre nästa gång!! "Det ska löna sig att arbeta". Ta er i den blåa brasan, Alliansen! Vilket hån mot de av mina nära och kära som går utan arbete trots att de söker hundratals jobb, eller är sjuka och utförsäkrade. När Borg och hans vänner är på teve blundar jag och nynnar med fingarna i öronen.

Jag har hört nog med skitprat.

Åh! Älskar...

...den här!

Tur att det inte är Viktväktarna jag gått med i! Men det skulle vara intressant att veta hur många points det egentligen är i snorkråkor!

Hej alla barn!

Är det bara jag, eller låter inte detta lite suspekt? Locka barn att träffa en främmande gubbe? Ser bara nån sorts rödnäst Farbror Bosse framför mig, slickande på en enorm tomteklubba. Om "BR-gubben" finns att möta inne i affären eller i skogen förtäljer inte historien.

Fullt ös, medvetslös

Så här smakar jag i munnen idag:

Gäsp! Det är inte klokt, jag är redan sömnig och klockan är inte mer än tjugo i elva på kvällen! Är jag riktigt frisk? Förmodligen är det just precis det jag är. Men ovant är det.

Det har i vanlig ordning varit fullt ös, medvetslös idag; Kvinnogrupp på förmiddagen, sedan fika med rara Pernilla på stan, lite ärenden och en massa jobb. Egentligen har jag en hel del kvar på schemat men det får vänta tills imorgon. Här behövs skönhetssömn. Och en omgång tandborstning. Smakar av någon anledning gammal bäver i munnen. Måste vara alla träd jag knaprat på idag.

Natti natt alla glada!

Because I'm worth it

Dagens Biller:

Oj! Idag har gått i ett, från tidig morgon tills nu. Har tränat, gått ärenden, jobbat samt diskuterat ett "hemligt projekt" med en person jag förhoppningsvis ska få jobba för i framtiden... Det ni! Och vårolen har lyst på mig och alla andra små gullefjuns i Nyköping.

Mitt nya liv går riktigt bra om jag får säga det själv. Jag har valt att inte skriva så mycket om det här i bloggen, mest för at jag tycker det finns tillräckligt med vikthets och hälsomani därute ändå. Kan dock avslöja att jag krymper i omfång allteftersom veckorna går. Nu duger jag ju förstås precis som jag är i detta nu, oavsett övervikt. Just därför gör jag det här. Because I'm worth it, som de där restylane-plutiga människorna i reklamfilmerna säger.

Strax dags att slänga sig i tevesoffan med maken. Sedan blir det skissande till Handelsnytt och färgläggning av billrar.

Gråtlåtar och gubbar

Notera Adolf Hitler uppe i vänstra hörnet!

Tjänamoss! Nu rasar snart vintern ut bland våra fjällar, eller hur det nu var. Den biten gillar jag, får noppeskinn när manskören sjunger den på valborg. En av mina "gråtlåtar" (som gör mig tårögd på ett sentimentalt och högtidligt vis), förutom Internationalen, och några andra sånger som jag inte riktigt står för, så dom tänker jag inte rada upp här. Det om detta.

Jag och min älskade har haft en mysig helg i Stockholm. Vi fick ett infall och for dit igår. Riktigt trevligt! Det var kulturnatt med massa jippon runtom i stan. Vi passade på att vandra runt på Medelhavsmuseet bland mumier, krukskärvor och annat gammalt i totalt mörker. Ficklampor var det enda man hade att lysa sig med. Här och var var det små läskiga performances. Rätt kul. Så lite nattamat på det innan det var dags att slänga sig i den bekväma hotellsängen och få sin skönhetssömn.

Hittade världens roligaste lilla butik strax intill; en liten träsnideriverkstad med en massa små täljda trägubbar i skyltfönstret a´la Döderhultarn. Urban Gunnarssons träsniderier hette den visst (bra titel på en serie...hum...). Små gummor och krumma gubbar, samt diverse stadshuvuden och historiska personer trängdes innanför rutan. Och så Hitler, i full mundering, med liten röd hakkorsarmbindel och allt. Vem går in och köper en mini-Führer att ha i vitrinskåpet? Jimmie Åkesson kanske.

Undrar vad han har för gråtlåt. Förmodligen något med Ultima Thule.

Fast...

Det här var bra på riktigt!

Den här är fortfarande kul.

Och kommer ni ihåg den där one hit wonder-artisten från tidigt nittiotal med blond page och stor leverfläck? Vad hände med Chesney Hawkes egentligen? Han kanske fick malignt melanom?

Och de där små hiphoparna med kläderna bak och fram? Har de slutat hoppa upp och ner? Förmodligen har de ådragit sig så allvarliga skador när de först tappat och sen snubblat på sina stora byxor, att det var omöjligt att fortsätta med musiken.

Så många frågor, så lite intresse för att ta reda på hur det egentligen ligger till.

Nä, tillbaka till 2010-talet.

Storhetsvansinne

Hipp hipp hurra!

Jag är nominerad till Urhunden!

Är sååååå glad.

Dunka dunka

Häj! Jag känner mig som en stackars köttbit som Per Morberg dunkat extra hårt med sin hammare och daskat runt i sitt svettiga kök. Mörbultad. Fast på ett skönt sätt.

Är det någon mer än jag som är lite rädd för den mannen? Han, Ingvar Oldsbergs mun, djuret jak (vad ääär det för nåt egentligen? Ett mellanting mellan ko och get??) gubbsnor som hänger i sega droppar och, som tidigare nämnt, Per M, tillhör det jag är mest skraj för på denna jord.

Nåväl.

Jag har nämligen motionerat igen. Denna gång blev det ett extra svettigt boogie woogie-aerobicspass till tonerna av nån sorts sextiotalsmedley, fast med extra dunka dunka tillagt (är det ett gym så är det). Om ni tänker er en blandning av Ike & Tinas River Deep Mountain High och nåt av E-Type så förstår ni hur det lät. Kul var det i alla fall att "dansa" (läs; röra sig klumpigt i någorlunda takt). Nu ska jag strax äta middag med mannen. Jag har lagat den för en gångs skull.

Odunkad lax utan Morberg-svett vankas det.

I dyraste laget

Går med håven (äckelpäckel)

Bilden har egentligen inget med texten att göra men jag lade märke till varan på Apoteket idag och blev fnissig. Är det nån mer än jag som lyfter roat på ögonbrynen åt namnet på detta munhygienmärke? Jag har i och för sig ett antal före detta pojkvänner som jag på det engelska språket titulerar " My retard-ex".

Huvva! Idag tycker jag synd om mig själv! Nejdå, jag är inte helt under isen. Humöret är rätt skapligt. Men det känns som om jag har svalt en rulle extra rostig taggtråd från Gulag. Lång historia.

Jag skulle svälja en tablett i morse, stressad som jag var lyckades jag svälja fel så den fastnade halvvägs i halsen, precis vid kräkreflexen. Där satt den frätande blobban och löste upp sig tills jag (ursäkta äcklighetsnivån på detta inlägg) kräktes upp eländet. Jag kräks ALDRIG. Har fobi mot det, nåt av det värsta som finns. Man snorar och flämtar och mascaran rinner. Nåväl.

Nu skulle man kunna tro att tabletten var så att säga oskadliggjord, men neej. Skadan var redan skedd och mina tonsiller var uppfrätta. Hela dagen har den där taggtråden suttit där och rivit var gång jag svalt. Tack och lov för snälla doktorn som gav mig en sorts gurgelmedel mot ontet! Det bedövar svalg och hals. Om man gör rätt. Jag var så ivrig att bli kvitt värken att jag sket i att läsa hur man skulle göra. Tog därför typ tio gånger så hög dos som rekommenderat och svalde ner skiten efter lite symboliskt gurglande. När man skulle gurgla läääänge och svälja försiktigt i små klunkar. I min iver hade jag kletat ner läpparna med geggan också. Resultat: halsen blev något, något lite bedövad, och min underläpp och tunga helt avdomnade. Så här sitter jag med ont i halsen och låter som ett sluddrigt fyllo när jag pratar för att tungan inte vill hänga med.

Sympati i massor tack!!!

Kul gång

Idag har jag tränat rumpan och svettats som en sån här:

Vet ni vad man faktiskt kan ägna en söndagseftermiddag åt? ... Att träna! Ja, det är faktiskt humanly possible (detta visste jag inte tidigare). Så det har jag gjort idag vid fyrasnåret. Funwalk bidde det, rätt kul (hörs ju på namnet. Hö. Hö. Hö), man står på en maskin och trampar och viftar med armarna i grupp till tonerna av ungdomsmusik (dunka dunka). Och svettas som en belgian blue på steroider. (Rättelse: Jag vet faktiskt inte om man svettas av anabola, har lite dålig koll. Men liten snopp får man. Eller om kor/tjurar har svettkörtlar. Ja ja, ni fattar galoppen).

Nu är jag sådär go i kroppen och känner mig skönt trött men pigg samtidigt. Redo att ta mig an kvällens jobb. Det är ju för mina små serier jag gör det här också, komma i form alltså. För jag tror att man kommer på ännu bättre idéer och producerar något fler serier när man äter bra och rör på sig.

Strax kommer min Kärlek hem och då börjar det bli dags för kvällsmat. Men ikväll har jag en känsla av att jag inte kommer att somna i tevesoffan.

Tjohoo!

Okej, jag ska lugna ner mig. Det var steroiderna som talade.

Motivationsmorot för att komma i form:

Världens snajsigaste, nyinköpta Beatles-T-shirt, i storlek medium. Längst fram i garderoben så att jag ser den varje dag. Nu jävlar!

Party party!

Månadens bild till Kyrkans sida i OT:

Gudda'! Vad har ni för er i afton? Själv sitter jag och vilar ben och röv efter en ansträngande runda ner till bykstugan. Nu är alla våra kläder samt lakan rena och väldoftande.

Under dagen höll jag i en serieverkstad/workshop för barn nere på Koordinaten. Det var Barnlördagsliv i stan (typ Barnens dag), med en massa galej för de små liven. Riktigt trevligt faktiskt. Särskilt en unge gillade jag skarpt; han kan inte varit mer än sisådär ett och ett halvt, rödhårig och skitglad, med en Rolling Stones T-shirt på sin trinda mage. Och han sprang runt, runt, runt vårt arbetsbord och fnissade. Hade ungen haft en Beatleströja i stället hade jag tvångsadopterat honom på fläcken.

Jag har även hunnit rita en bild till kyrkan, tuschat en del strippar och skrivit en faktura. Och än är inte kvällen slut. Lite slötittande på teve, sedan är det dags att färglägga paneler till Sydsvenskan och rita på barnboken. Party party!!

Dä ä mitt liv dä sä.

Ett litet referat innan intag av kinamat

I tuschartagen

Idag har jag tuschar strippar och färglagt paneler. Tog även en stärkande promenad. Och strax ska jag och Kärleken traska ner till vår lokala kinakrog och se om de har något nyttigt på menyn som jag kan spilla på mig.

Ha nu en riktigt angenäm afton mina rara ärtor!

Pöss!

Top Secret

Jag undrar så vad detta mystiska kan vara! Som bara tjejer vill prata om. Är det mens? Nej, knappast. Det finns manliga gynekologer. Killar? Nä, jag har många bögkompisar. Celldelning? Meningen med livet? Leif Loket Olsson???

Vad det är härligt att tillhöra en exlusiv, udda skara, totalt, ja på varje plan och i varje aspekt av vårt väsen, olik männens, ett kön som inte bara har mystiska sammankomster, utan är en grupp aliens. Jag anar nu, med min alldeles speciella kvinnliga intuition vad detta mystiska samtalsämne är. Men då jag vet att jag även har läsare från Mars (män alltså) kan jag ingenting yppa här. Sånt pratar bara tjejer om...

Biller spiller

Bild av min hylla med matfläckar på

Det slår aldrig fel. Efter varje måltid ser min tröja ut som ovan. Till viss del kan det skyllas på att jag alltid är fokuserad på något intressant i läsväg eller ett teveprogram när jag äter, men även när jag och maken avnjuter en stillsam middag i stearinljusens sken, spiller jag mat på tuttarna. Väldigt oeknonomiskt och opraktiskt! Tänk om man inte haft dessa kvinnliga fettkuddar under hakan, då hade ju maten landat i tallriken igen, inget spill. För att inte tala om hur osmickrande dessa middagsrester på ens klädesplagg är, särskilt som jag allt som oftast glömmer bort att kolla efter om jag spillt nåt på mig innan jag går ut. Så nästa gång ni ser mig med en halv bouillabaisse på mathyllan, vet ni vad ni ska säga:

Biller spiller!