onsdag 6 april 2011

Dunka dunka

Häj! Jag känner mig som en stackars köttbit som Per Morberg dunkat extra hårt med sin hammare och daskat runt i sitt svettiga kök. Mörbultad. Fast på ett skönt sätt.
Är det någon mer än jag som är lite rädd för den mannen? Han, Ingvar Oldsbergs mun, djuret jak (vad ääär det för nåt egentligen? Ett mellanting mellan ko och get??) gubbsnor som hänger i sega droppar och, som tidigare nämnt, Per M, tillhör det jag är mest skraj för på denna jord.
Nåväl.
Jag har nämligen motionerat igen. Denna gång blev det ett extra svettigt boogie woogie-aerobicspass till tonerna av nån sorts sextiotalsmedley, fast med extra dunka dunka tillagt (är det ett gym så är det). Om ni tänker er en blandning av Ike & Tinas River Deep Mountain High och nåt av E-Type så förstår ni hur det lät. Kul var det i alla fall att "dansa" (läs; röra sig klumpigt i någorlunda takt). Nu ska jag strax äta middag med mannen. Jag har lagat den för en gångs skull.
Odunkad lax utan Morberg-svett vankas det.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Ok, nu skall ja va lite tant snuskig här men jag tycker Per är dret sexi!
En sån man som man drömmer om skall komma å slita in en på tågtoan, kyssa en passionerat sen ...ja ni vet mot toadörra...å fytti rackarn, blir allt sugen på mer än mat när ja ser hans matlagningsprogram.

Kram Anneli

Anonym sa...

asg
om man läser början på ditt inlägg så kan det i mitt huve bli rätt snuskigt...hahaha förlåt
...dunkat riktigt hårt med sin "hammare"

guud så torr ja e
förlåt än en gång, skyller på antibiotikan!

Anneli