En destrutiv förälskelse

Älskade Tage!

Häj häj! Annars mår ni? Själv börjar jag undra hur länge abstinensmonstret ska få härja med mig. Alla säger olika; upptill ett år är den värsta profetian. Någon vecka eller två verkar vara minimum av sluta röka-besvär. Det hade ju gått fint att sluta, om det inte var så att jag tänkte på cigg hela. jävla. tiden. Man blir så TRÖTT av att vara fixerad vid en och samma sak. Lite som när man var ung och dum och var destruktivt förälskad i nån idiot till kille. Fast jag skriver betydligt färre patetiska dikter. Och jag har bara mig själv att skylla, som försatt mig i den här situationen. Ja ja, det går väl över. Så småningom. Hoppas jag. För faan, vad jag, trots all längtan efter rök, inte vill falla dit igen.