And here's to you Mrs Bredefeldt

Har en extrem sådan idag!

Hoppsansa så dåligt jag har bloggat ett tag! Har varit (och är) så in i vassen trött hela tiden, så orken har inte räckt till. Är det fler än jag som är tröööötta nu? Sån där vårtrötthet har man ju hört talas om. Men det går väl över. Och snart, mycket snart, blir det vår och varmt på riktigt! Än så länge anas bara små knoppar på buskar och träd i Göteborg, men det är ett oundvikligt faktum, att det varje år blir sommar (mer eller mindre, det är sant).

Idag har jag hängt på konstmuseum med hejjiga Erika. Vi har kikat på Bacon och Warhol och lite ditten och datten. Så har jag inhandlat fyra snajsiga pins med Beatles på i den fina museumshoppen. Jag har faktiskt varit lite ledig idag, det behövde jag. Men ovan som jag är, känner jag att det börjar krypa i serietecknarkroppen nu, och jag ser fram emot att inte helga vilodagen. Däremot ska jag få mig lite andlig spis (utöver Unga mödrar, som jag följer slaviskt igen), i form av makens mässa. En okristlig tis att ha mässa på, dock, anser jag; elva på morgonen en söndag!! Det där måste jag be honom ändra på, för så kan vi ju inte ha det.

Nu ska jag kika vidare på Simon & Garfunkel-dokumentären på Svt Play, samt pilla bort popcornskal mellan tänderna.

Pöss å gunatt!

Ett ljus för en eldsjäl

Idag tänder jag ett ljus för fantastiska Kristiina Kolehmainen, Serietekets grundare, eldsjälen och seriefantasten. Hon finns inte längre bland oss och tomrummet efter henne är stort. Hela serie-Sverige sörjer dig, Kristiina! Hoppas du har det bra där du är. Vi kommer göra seriefestivalen fantastiskt till din ära, det kan du lita på!

kram

Krystmarodören

Jag vet inte hur det är med er, men jag håller rätt hårt på gymmets ordningsregler. Eller, ja, lagom hårt i alla fall. Följaktligen torkar jag av maskinerna efter mig så att det inte är ett svettigt rumpmärke eller dylikt när jag lämnar över till nästa motionär. Och jag spelar inte vansinnigt hög musik (särskilt inte om det är Justin Bieber. Av olika anledningar) om någon medmotionär står väldigt nära och trampar på nån grunka. De flesta på mitt gym gör som jag, och det är SÅ skönt. Men idag mötte jag Undantaget. Fismannen.

Jag vet, ibland är man lite gasig (olyckliga omständigheter gjorde ju nyligen att jag efter ett stort blomkålsintag mitt i en situp, råkade släppa en liten, liten fis i huvudet på en annan stackare på ett gruppstyrkepass).

Vad vet jag, kanske var denne man ovanligt laktosintolerant och hade firat det fina vädret med en enorm milkshake? Men det ursäktar inte att han VID ETT FLERTAL TILLFÄLLEN trumpetade ut riktiga stinkfisar i min närhet!! Särskilt vid roddmaskinen pös det gas ur krystmarodörens gump. Om man är så fisig att man inte kan hålla sig, DÅ UNDVIKER MAN VÄL MASKINER DÄR MAN UTFÖR EXPLOSIVA RÖRELSER??

I ett illaluktande gasmoln försökte jag tappert göra klart min styrketräningsrunda. Men det gick inte. Mitt ekstrema luktsinne hade vid det laget lyckats spåra upp varenda partikel av vad fismannen någonsin ätit. Jag kände mig yr som en skyttegravssoldat utan gasmask mitt i senapsgasen. Det var inget annat att be för, än att demonstrativt lämna lokalen, och dra några djupa andetag frisk luft.

Hoppas mannen i alla fall torkade av efter sig, för där måste ha varit enna rejäla bromsspår!

Håll tummarna för mig!

Häj. Har ni haft en bra helg? Det har jag. Lugn och skön. Och eftersom maken är ledig på måndagar, blev den extra lång. Idag tog vi en utflykt till Öckerö. Inte bästa utflyktsvädret kanske, för dimman låg tät över kobbar och skär. Men snajsigt ändå. Och vi tyckte alldeles bestämt att vi hörde dragspel och bas, och hade vi stannat lite längre hade fullmånen med all säkerhet lyst som var den av glas. Jag älskar balladen om Fredrik Åkare.

När vi kom hem tog jag en promenad. Alltid ett intressant äventyr när man är yr, för det kan svaja rejält när man är ute och går. Fasiken vad det gjorde det i kväll! Jag måste skärpa till mig och göra de nyttiga, men ack, så tråkiga övningar jag fick av doktorn mot yrseln (det ena utesluter sällan det andra i det fallet...), för så här kan jag ju inte ha det! Känns som man är full, fastän jag aldrig smakar en droppe starkt.

Nåväl, nog gnällt.

Nu ska jag kika lite på webteve och fira att jag är klar med att ha textat ett gäng billrar på franska. Jag träffade en riktigt bra fransk översättare när jag var i Paris, så nu tänkte jag och min agent att det var dags att försöka sälja in Biller i Frankrike.

Håll tummarna för mig!

Min vecka i färger

Blå var himlen när det vårades som värst i veckan.

Gul var snorkråkan en gubbe snöt ut precis utanför mitt fönster på spårvagnen i tisdags.

Röd var gubbens näsa.

Grön var min nästipp när världen snurrade som jävligast i torsdags.

Orange var fjortisarnas ansiktsfärg där de hängde i vårsolen, tuggande tuggummi like there was no tomorrow.

Violett är min skärmsläckare. Det är bra mot yrseln.

Indigo är mitt humör just nu. Nina Simone, släng dig i väggen! Men det går väl över. Vi är visst många som mår lite konstigt för tillfället. Nåt i atmosfären kanske?

Tur att veckan snart är slut, för nu har jag inga mer färger. Och som Roland i Torsk på Talinn sa:

"Efter regn kommer solsken".

Och såna där färgglada regnbågar!

Too much information

Häj häj! Ännu en dag i Paradiset, som Sally Santesson brukade säga. Fy bubblan vad jag inte mått bra idag! Yrseln har inte gett med sig (ska testa dina knep Helena!), så jag var hos doktorn. Får se vad provsvaren säger. Har en känsla av, att det kan vara stress som utlöst det hela. Allt runt flytten, så datakrasch och morfars död på det... Så nu har jag hittat en bra massör/akupunktör jag tänkte testa, för att varva ner, unna mig nåt mysigt och ta hand om min hyperstela spänningsnacke. Det ska bli skönt!

Så i kväll tänker jag ta det lugnt, äta nåt gott och glo en stund på teve. Så hoppas jag bli mer spirituell i morgondagens inlägg.

Pöss!

Ps. Såg nu, när jag skulle kika på mina wi-fi-inställningar att en av våra grannar har ett nätverk han har döpt till Bullmus. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen.

I hedenhös på Hammarö

Idag har jag varit yr. Riktigt läskigt yrslig, så jag hoppas det går över tills i morgon, annars får jag ringa vårdcentralen. Lite svårt att jobba när det känns som om man åker karusell! Förmodligen är det makens förkylning jag fått och så har det satt sig i örat på nåt vänster. Men kul är det inte.

Jag knatade ändå iväg och träffade min kära vän Erika på lunchen. Och det var himla trevligt. Vi lärde känna varandra i hedenhös på Hammarö. Och så tränade jag en sväng (nä jag vet, det kanske inte var så smart i sammanhanget, men jag är så jäkla envis), och efter det var det bara hem och vila som gällde.

Jag vill känna mig frisk! Avskyr när rutinerna rubbas, det är ju så trist att bara ligga stilla och pilla sig i naveln. Men, som sagt, har det inte gett sig tills i morgon, så ringer jag farbror doktorn.

Snurr på er!

Oh! The lovely smyckespysselkaos!

Har tillverkat en massa nya smycken, att sälja på SIS (Stockholms internationella seriefestival) i slutet av april, samt lite varstans. Klurar på om jag ska lotta ut en del i samband med nästa boksläpp med. Funderar på att kalla min kollektion Ladies in la-la-land, för smyckena pryds av damer (och några få gubbar) som blivit lite knasiga. La-la-land är en skön plats, där är allt som sockervadd. Hamnar lätt där när jag stressat lite för mycket, och går in i nåt sorts survivalmode.

Kanske är det just där jag hamnar nu, för jag tänkte precis krypa till kojs.

Pöss!

Jag visste det!

-Att de där tjocka, svåra böckerna på makens nattduksbord bara var en täckmantel för vad han verkligen läser (han är alldeles för söt så avancerad litteratur); min och Ellens nya PIXI-BOK!! Hi hiii!

Den blev riktigt fin. Och nu har jag en rejäl laddning miniböcker hemma. Älskade själv pixi som barn, så det är en ära att ha fått göra en med Ellen.

Nu ska jag raskt i säng (som de där olydiga ungarna i Elsa Beskows Hattstugan, ni vet de med den ensamstående dubbelarbetande morsan, de som anlägger mordbrand därhemma. Fast jag slipper "riset smaka". Men får ej heller honungskaka.)

Om Elsa levt, skulle hon säkert göra massvis av pixis!

Lite Beatleshumor framåt nattkröken

Ikväll gör jag fulpyssel för hela slanten

Kan ni förstå, att jag får betalt för att sitta och leka fram sånt här:

Ska bli en grej till nya boken (Allt du behöver, Egmont Kärnan); ett av flera små kort som kan vara bra att ha, att klippa ut och ge till folk. Det kommer bli en hel massa annat förutom serier i boken! Den här blir lite personligare än de tidigare samlingarna, bisarr i vanlig ordning och sköj så det skriker om det. Jag har ett enormt tramsbehov efter att ha klämt ur mig ett eländigt epos om min uppväxt. Och jag hävdar bestämt, att det är lika viktigt med mustigt mörker som med upplyftande underfyndigheter. Gitarr och dragharmonika, typ.

Så tar vi en mastodontbok till på den första, lite längre fram.

Kollrig

Phu! Nu är jag äntligen klar med senaste laddningen billrar! Fick ju börja från början tack vare den där datorkraschen, så det har tagit mycket längre tid än planerat. Men nu så! Detta ska jag fira med en stunds webbteve innan läggdags. I morgon väntar en nästan lika intensiv arbetsdag. Ironiskt nog har jag haft för mycket att göra för att hinna ta mig till min nya ateljé. Men kanske att jag hinner imorrn. Hoppas det. Känner att jag börjar bli lite kollrig av att gå hemma i min ensamhet hela dagarna.

Och den där bubbelplasten är inte bra för min mentala hälsa...

En alldeles underbar måndag i mars

Min lätt autistiska sida får fritt spelrum. Vilken kolossal lycka! En helrulle bubbelplast. Med den ska jag slå in tavlor jag ska ha med på en utställning i Torsby. Och leka förstås. I timtal.

Är det min födelsedag? Nej, bara en alldeles underbar måndag i mars.

Ingen tåbira tack

Ikväll ä dä melodifestival. Dä ni!

Häj. Jag ä i Karlstad. Dä ä sköj.

Är på en liten visit hos lillasyrran och plastmorsan mfl. Det är ju så mycket behändigare att ta sig hit från Göteborg, ja att ta sig överallt förresten. Raka spåret. Och är det bara inga byten att stressa upp sig för, så är jag betydligt mindre tågneurotisk. Kan nästan tycka det är trevligt att bara sitta och vila sig en stund. Men bara nästan. Oftast smyger sig någon oangenäm doft från en medresenär in i min meditativa tågresarbubbla, och sabbar alltihop.

Nä, go'vänner nu måste jag bege mig, innan jag snöar in på tågåkares stank. Vi ska traska ner på stan och käka nåt i vårsolen nämligen och då vill man inte tänka på tåbira.

Puss på er!

På allmän begäran...

...Kommer här två strippar ur arkivet, eftersom det är kvinnodag idag och jag fick ett sånt fint mail från en finsk läsare (som pratar svenska, ska kanske förtydligas). De här är till dig, Johanna! Och till alla mina medsystrar. Vi fick en dag, njut nu för fan! Känner ni hur oerhört jämställt samhället blivit sedan igår? Passa på nu!

I morgon är det patriarkatdags igen.

Klicka på dom, så blir de större!

Puss från Hisingens högborg (A.k.a vårt lilla fulsnygga hyreshus från -62, med skogen som närmsta granne)!

Ute on the skogspromenad

... Strax innan två stavgångande tanter stirrade konstigt på mig för att jag stod och tog arty kort på mig själv mitt i elljusspåret.

Vi har en stor skog som granne, perfekt att rensa serietecknarskallen i.

Denna trötta tecknare

Jag är inte så förfärad som jag ser ut.

Annars mår ni? Själv är jag gött trött. Så där som man blir efter ett väl utfört arbete och ett träningspass (som vi alla vet, är den grund varpå samhället vilar). Så en hög laxpytt på det och Unga mödrar på webteve. Kan man bli annat än nöjd? Trodde inte det.

Nöjd bidde jag också med mitt senaste inköp; två anteckningsböcker med Beatles på- på REA!

Ni förstår, vilka snajsiga idéer man kan skriva in i en sån fin bok!

Nu ska jag lyssna vidare på Att människan levde (boken som Maria Larssons eviga ögonblick är baserad på), samt färglägga en hel massa strippar. Sedan ska denna trötta tecknare krypa till kojs.

Hö hö hö

Favorit i repris, i väntan på att allt nytt fulpyssel ska bli klart.

Det luktar fisk i köket. På ett bra vis. Det är annars en doft som kan vara lite speciell. Men nu ska jag inte gå in på några detaljer.

Sitter här med antydan till en migrän efter att ha stressat hela dagen. Jag måste lägga av med det! Men det är så lätt att man halkar in i att vardagsstressa om de mest fåniga saker; jag måste hinna diska på tio minuter, annars missar jag första delen av Det Okända (när man vet, att det nuförtiden går alldeles utmärkt att titta på teve på nätet, när man vill), bara för att. Så far man runt som en skållad råtta helt i onödan och hispar upp sig. Men jag vägrar erkänna att jag har ett livspussel! Det hävdar jag fortfarande bestämt är för folk i Hammarby Sjöstad, såna som har hemhjälp och massa rut-rot-rit-och-ret-avdrag eller vad det heter i sina deklarationer.

Jag har gjort ett. Det är jag inte så stolt över. För flyttstäd av lägenheten i Ockle. Men det får jag ta med St Per när den dagen kommer, och han spänner ögonen i mig och dundrar "VARFÖR SVEK DU DINA IDEAL, DIN KANALJE?". Eller heter det "kanalja" i femininum? Nä, på Andra sidan är vi alla en hen, helt könlösa, tror jag, så det spelar ingen roll.

Där är det ingen som luktar fisk.

Nu snackar vi låg humor på hög nivå. Hö hö hö.

som en svettig get

Åhåj! Har suttit och skrämt upp mig själv med en gammal skräckis och har precis slitit mig från teven, för att färglägga strippar. Det där Hill House var inget mysigt ställe!

Jag lyckades försova mig i förmiddags och missade makens första gudstjänst. Riktigt surt! Jag försover mig i stort sett aldrig, och jag hade så gärna velat höra honom. Men det var inte mycket att göra. I stället har jag ägnat dagen åt att jobba som en liten gnu, och träna (som en svettig get?). Nån sorts dans bidde det. Sh'bam hette det visst. Enkla steg för såna med koordinationsförmåga. Dvs andra än mig. Men jag löste det hela genom improvisation och att bara röra på benen, inte armarna, samt att koncentrera mig så hårt att jag fick ont i tinningarna. Såg förmodligen inte klokt ut. Men skoj var det. Så lite styrka på det, innan det var dags att ta spårvagnen hem till Länsmansgården igen, och ägna ett par timmar åt att färdigställa bilder till utställningen "Carema, min vän" på Virserums konsthall (behöver jag påpeka att titeln är ironisk?). Vi är ett gäng serieskapare som skildrar vårddebatten/skandalen i serieform. Ovan kan ni se ett av mina bidrag.

Så har jag för hundraelfte gången försökt installera min skruttiga scanner i Photoshop Cs5. Men nähää, det har nissarna på Adobe gjort riiiiiiktigt omöjligt (har läst en hel massa hårslitarkommentarer på olika nätforum i ämnet). Livet ska inte vara lätt. I stället fick jag installera ett separat scanningsprogram för 600 pix.

Och detta, mina vänner, var dagens i-landsproblem.

Bevara min nya iMac

Oj. Oj. Oj. Vilka kaos-dagar! Min dator är nu officiellt stendöd, beyond saving (eller, det går eventuellt att få liv i den, men till nästan lika högt pris som att köpa en ny). Jag blev så ledsen! Har suttit i timtal och pratat med olika datasupportmänniskor. De har visserligen varit snälla och hjälpsamma, men de har ju inte kunnat rädda min kära dator. Och jag inser mer och mer, att jag själv är rätt haj på datorer.

Men vet ni, jag har världens finaste man; När jag kom hem igår kväll efter en våndans dag (hade varit på Macforum och fått klart för mig, att jag, jo-tjena, inte bara måste lägga ut för en ny mac, utan också måste köpa till nya versioner av dyra program eftersom Adobe är ett skurkföretag som vill krama ur så många ören de kan ur sina stackars kunder. Lite lustigt, för när jag stod och trampade på crosstrainern på gymmet efter det besöket, kunde jag se att min puls gick upp varje gång jag började tänka i banorna "datorn är död- jag måste lägga ut en förmögenhet- och allt strular- vart ska jag få pengar NU??" Lång parentes det här), då kom han hem med en dator till mig. Plus Officepaketet och Apple Care-försäkringen. Det enda jag behövde göra sedan, var att ladda ner en uppdatering av Photoshop, och installera alla program och drivrutiner i nya datorn.

Nu har jag också supersnabbt internet, efter att ha bytt operatör. Även detta har jag installerat. Känner mig som en lyxhustru. Ser framför mig, att tv3 startar en såpa som heter "Hisingenfruar", där jag kan klicka runt i höga klackar och se blåst ut med en hund i väskan (och en jäkligt snygg dator).

Men nu är jag hjärtligt trött på strul och allehanda installationer. Universum, jag har lärt mig det jag ska nu; jag vet att jag kan fixa en hel jäkla massa själv i teknikväg. Nu får det vara bra, tack så mycket! Ge mig bara lugn och arbetsro. Inget mer får gå sönder.

Käre gode Gud, bevara min nya iMac, amen!