Hö hö hö

Favorit i repris, i väntan på att allt nytt fulpyssel ska bli klart.

Det luktar fisk i köket. På ett bra vis. Det är annars en doft som kan vara lite speciell. Men nu ska jag inte gå in på några detaljer.

Sitter här med antydan till en migrän efter att ha stressat hela dagen. Jag måste lägga av med det! Men det är så lätt att man halkar in i att vardagsstressa om de mest fåniga saker; jag måste hinna diska på tio minuter, annars missar jag första delen av Det Okända (när man vet, att det nuförtiden går alldeles utmärkt att titta på teve på nätet, när man vill), bara för att. Så far man runt som en skållad råtta helt i onödan och hispar upp sig. Men jag vägrar erkänna att jag har ett livspussel! Det hävdar jag fortfarande bestämt är för folk i Hammarby Sjöstad, såna som har hemhjälp och massa rut-rot-rit-och-ret-avdrag eller vad det heter i sina deklarationer.

Jag har gjort ett. Det är jag inte så stolt över. För flyttstäd av lägenheten i Ockle. Men det får jag ta med St Per när den dagen kommer, och han spänner ögonen i mig och dundrar "VARFÖR SVEK DU DINA IDEAL, DIN KANALJE?". Eller heter det "kanalja" i femininum? Nä, på Andra sidan är vi alla en hen, helt könlösa, tror jag, så det spelar ingen roll.

Där är det ingen som luktar fisk.

Nu snackar vi låg humor på hög nivå. Hö hö hö.