Ju mer vi är tillsammans

Vi är lite som en familj i Serieateljén. 

Hej fina ni! Ursäkta ett litet blogguppehåll! Jag har varit i Stockholm i dagarna fyra och seriemässat. Men nu är jag hemma på Hisingen igen, vid ritbordet.

Det har varit kul, slitigt och så där härligt instängt som det bara blir på seriemässor, och det är skönt att vara hemma i mysbyxorna igen.
Särskilt trevligt har det varit att hänga med nya och gamla vänner. Är himla glad att jag träffat gänget i Serieateljén! Vi ägnade hemresan åt att sitta och snattra samt rita mer eller mindre rumsrena tramsbilder i bistron. Aldrig har en tågresa gått snabbare.

Maken är och blir avtackad på sitt förra jobb, så jag är gräsänka ikväll. Hoppas taxichauffören gillade min kvällsmat. Jag glömde den i hans bil. Jodåsåatt. Bara för att jag är bortskämd med att få lyxmat lagad till mig av välrdens bästa kock härhemma. Men men, chaffisen får gärna hugga in på mig torftiga färdigmatslåda om han vill. Själv tar jag en nattamacka och kikar lite på webteve innan läggdags.
Natti natt!

Jä jä jää

Men dessa pojkar gick det inte så bra för då det begav sig...

Come on and boom-boom

Alltså, jag ÄLSKAR Rysslands bidrag till Eurovision! Måtte de komma tvåa (vi ska ju vinna såklart)! Sötaste tanterna i stan. Mer halmskor i tävlingen!

Om du har vägarna förbi Kulturhuset i helgen...

... Så står jag där och kränger Biller-smycken! Det blir örhängen, broscher, ringar, nyckelringar och halsband i sann fulpysselanda. Be there or be skuääär! Man kan såklart få tag på mina böcker också, och så har jag och min agent gjort schyssta vykort och klistermärken till försäljning.

Inte var dag det är seriefestival i Stockholm. Närmare bestämt; en gång om året. Välkommen!

Bara gunatt

Herrrrrrrrrrrrrregud! Som Ranelid sa.

Jag är SÅ trött! Till råga på allt, verkar det som om maken och jag dragit på oss något virus. Han ligger däckad stackarn, och jag känner mig lite influensig... Måtte det gå över innan torsdag, för då ska jag ju åka till Stockholm. Jag får passa på att ta det riktigt lugnt nu. Måste bara få ihop ett gäng strippar och lite annat innan jag sticker.

Jag har haft finbesök i helgen, av min vän Malin. Vi har strosat runt på stan, ätit gott och snattrat en massa. Och så har jag gått runt och sagt "The other girls must be crazy if they think they' gonna beat ME: Honey Boo-boo-child!" för så säger den här lilla damen och det har jag fått på hjärnan. Det är ju hemskt hela fenomenet med skönhetstävlingar för barn, men jag kan inte låta bli att älska denna lilla kavata dam mitt i eländet.

Nej, go' vänner, nu måste jag lägga mig och vila mitt virus. Ryggen värker nåt infernaliskt och bihålorna gnisslar.

Så med tanke på smittorisken blir det ingen pöss ikväll. Bara gunatt!

Den som läser får se.

Vilken trevlig dag det blev! Första delen spenderade jag med Helena och vi fick mycket gjort och pratat. Jag har även varit hos en både bra, billig och trevlig frisör (me like!), tränat en stund, hunnit med en hel del jobb och ätit en delikat middag med maken. Nu är jag trött.

Men efter en liten paus i tevesoffan, tänkte jag putsa på det sista på min nya bok. Måste även lyssna klart på En dåres försvarstal innan det är dags för samtal kring boken på seriefestivalen. Det är svårt, för jag blir alldeles vansinnig på karln och måste ideligen ta pauser i läsandet. Jag tycker han är rätt dum, i alla fall i första halvan av boken. Får se om han bättrar sig till andra. Kanske herr Strindberg plötsligt bestämmer sig för att bli feminist, sluta vara självupptagen och kastar av sig offerkoftan.

Den som läser får se.

Så drömmer jag trevliga drömmar i stället

En gammal goding, ett av motiven jag ska trycka upp på vykort och dekaler till SIS.

Hur är man funtad när man går igenom hela dagen som en zombie, men är pigg som en mört NU?? Inte normalt i alla fall. Och jag som tänkte gå och lägga mig tidigt eftersom jag ska upp i ottan och träffa min vän Helena (vi ska prata ihop oss om det här seminariet).

Och inte blir jag väl sömnigare av att kika på Nyheterna om en stund. Blir så upprörd över Den där vars namn inte förtjänar att nämnas, han i Norge! Rättegången borde ske innanför stängda dörrar tycker jag, all denna uppmärksamhet är precis vad Den vidrige vill ha, de ger honom en arena att glänsa på med all sin ondska. Därför tänker jag blunda när han kommer i bild. Han har verkligen inte gjort sig förtjänt av att fastna på min näthinna. Eller att höras. Rättvisa ska skipas men det ska fasen inte vara på hans villkor!

En massa kärlek till överlevande och anhöriga i vårt grannland!

Får nog bli en stund med Inför Eurovision Song Contest innan det är dags att sova, så drömmer jag trevliga drömmar i stället. En smäktande balkanballad gör att man glömmer all världens ondska

Vad skulle Mandela och Gandhi göra?

Fusk!

Här sitter jag och svettfryser. Ni vet, så som man gör när man har svettats en massa och väntar för länge med att duscha. Ett moment 22 kan man säga, för just nu fryser jag så mycket att tanken på att klä av mig kläderna och sätta mina bara fötter mot vårt iskalla badrumsgolv är riktigt avskräckande, samtidigt som det är det enda sättet att bli riktigt varm igen.

Men i sådana lägen i livet får man tänka på kämpar som Nelson Mandela, Gandhi och andra i samma liga. Vad skulle de ha gjort? Struntat i att duscha för att det bar emot? Knappast. Nej, modigt och med huvudet högt göra det som är svårt och med kärlek och envishet krossa motståndet. Ja, det är vad jag måste göra.

Fast när jag tänker efter, så är det ju lite orättvist; Gandhi hade ju så lite på sig till att börja med, och det var ju så varmt där i Indien. Skulle vilja se honom knata runt i bara tygblöja en frusen aprildag på Hisingen!

Feck off, cup!

Bara för att jag enbart gjort infernaliskt tråkiga saker idag, som inte är värda att skriva om (städat, handlat, pillat naglarna) bjuder jag här i stället på ett klipp från min favoritteveserie alla kategorier; Father Ted.

Kolla här!

Jag älskar präster!

Lodenrock

En lodenrock fram...

...Och en lodenrock bak.

Hej und hå! Vårtrötta Malin ursäktar sig för skralt bloggande!! Släng in en härlig ägglossnings-dipp på det, och ni har halvkoma i kvinnokläder. Men nu tror jag jag är tillbaka på banan igen.

Det har varit en lång och rätt go dag (som ni märker, börjar jag redan slänga mig med göteborgsord. "Go" liksom!). Jag har hunnit med både det ena och det andra, såsom att dona på stan, träna på en föreläsning jag ska hålla på lördag, med hjälp av min fina skådespelarkompis Maja, träna min arma lekamen och kika på 112 poliser, eller vad det heter samtidigt (gillar att titta på sånt. Folk är så jäkla puckade när de är fulla), strosa i vårsolen, kläcka idéer och äta sushi (storstadsmänniska som jag blivit, fast vi hade faktiskt sushi i Oxelösund med, så det så).

Kan i övrigt tillägga, att jag sett en ung man i vad som det verkade, en äkta lodenrock! Ibland kan jag ha svårt att avgöra om en ungdomsperson är en sån där hipster eller om han eller hon bara är totalt omedveten om vad hen satt på sig. Det ser ungefär likadant ut, skillnaden är att hipstern bryr sig nåt alldeles kolossalt över vilka knasiga 90-talspaltor hen "råkat" slänga på sig på morgonen. Jag tror jag börjar bli gammal. Nu är väl en lodenrock inte så mycket 90-tal, men jag förstår mig ju, som sagt, inte på denna ungdomskultur.

Nej, go' vänner (nu var jag där, med "go" igen!!), dags att sätta igång att rita veckans bild till Nya Wermlandstidningen och rota i garderobens mörkaste gömmor efter en snajsig oformlig rock,

a´la Galenskaparna. Man vill ju vara modern.

Pöss!

Påsken är ju över nu

Hääj! Har påsken varit bra? Det har vår. Fast jag kan väl inte direkt säga att vi firat den, jag har aldrig riktigt förstått grejen med påsken, förutom att Jesus dog och uppstod alltså, men även där är mina kunskaper något diffusa. Men vi har ätit gott i goda vänners lag.

Hela dagen har det ösregnat och blåst här. Men eftersom det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder (hö hö), trotsade jag vädret och gav mig ut på en liten joggintur. Det var dock inte iförd några bra kläder, för jag var dyngsur när jag kom hem, och fick tina upp mig i badkaret en bra stund. När ska det bli vår på riktigt egentligen?

Skönt att det är vardag i morgon igen. Detta ska jag fira genom att pallra mig iväg till tandläkaren för första gången på alltför många år. Håll tummarna att det inte blir dyrt! Håll också tummarna att min tandläkare har en fräsch andedräkt! Det hade inte den jag gick till på Hammarö. Ur hans käft stank det skolbespisningsköttbullar och makaroner varje gång på ett ytterst kväljande sätt. Bäst att dra ett varv med tandtråden så att jag själv inte luktar gammal torsk. Då kanske jag får en straffavgift till råga på allt. Och jag måste nog borsta bort alla ägg från emaljen. Påsken är ju över nu.

Glad påsk!

Den här dagen är lika bred som den är lång. Bäst att ta lite ledigt!

Litta fler bilder

Och så länge jag lever ritar jag

Den här snusfarbrorn bad att få bli ritad, till exempel.

Att jag aldrig lär mig; Blomkål och träning är ingen bra kombination! Tur att musiken på mitt gym är så hög. Synd att musiken inte kan kamouflera lukt...

Nåväl. Här sitter jag nu, nyfisen, nyduschad och nytränad, i väntan på makens mat. Det luktar som kött. Ingen blomkål, som tur är. Ska försöka avhålla mig från det ett tag.

Jag har kommit in i ett rit-flow, där jag leker fram bilder bara för att det är kul. Oftast har man ju ett konkret uppdrag som serietecknare, antingen har man själv satt upp en uppgift eller så får man en av uppdragsgivaren. Så ibland är det befriandeatt bara rita för att det är skoj. Bilderna kanske kommer till användning, man vet ju aldrig. Eventuellt skulle man kunna peta in dom i

Allt du behöver (min nya humorbok). Den som lever får se.

Och så länge jag lever ritar jag.

En knepig röktant i solbrillor

Annars mår ni? Jag har faktiskt haft en riktigt bra dag, med ny energi och välbehövlig skaparglädje. Och hunnit med en hel massa, att strosa runt i ett vårsoligt Göteborg icke att förglömma. Jag håller på att lära känna staden och provar nya stadsdelar när andan faller på. Lätt annars, att fastna runt Nordstan. Apropå stadsdelar, så måste jag erkänna att jag redan börjar tröttna på Länsmansgården; här är rätt sunkigt. Tyvärr. Precis som om folk tänker "Äsch vi bor i en förort, varför bry sig!" och så skitar de ner något alldeles infernaliskt. Så onödigt. Och trist. Har sett spottloskor på golvet inne på Ica (!). Okej, grundförutsättningarna för ett mysigt område är väl inte de bästa, med ganska själsdödande arkitektur (även om vi har turen att bo i ett hus från det tidiga, och inte sena sextiotalet), men man behöver väl inte göra det värre än vad det är! Van iakttagare som jag är, har jag också lagt märke till att det i min stadsdel bor ovanligt många ensamma män med dålig hållning, mysbyxor med häng och mystiska fläckar, flottigt hår och schäfer. Typen som hyr ovanligt mycket porr, och röker inomhus.

Vänta nu!

Inser att jag nyss beskrivit minst fyra av mina ex, ordagrant!

Vi byter ämne.

Idag var jag i ateljén för första gången på länge. Det var riktigt trevligt, jag fick mycket ritat och idékläckt där. Skönt också att komma iväg och prata lite med vuxna, normala människor. Jag är inte så bortskämd med det annars, då, förutom min man (och mina vänner på telefon), det endast är ouppfostrade barn, förståndshandikappade, fulla, försäljare, folk i serviceyrken och knepgökar i största allmänhet som tilltalar mig. Fram tills i eftermiddags bestod mitt konverserande i att:

1. Beställa sushi och meddela att jag ville äta på plats.

2. Säga Nej tack, hellre dör jag en seg och utdragen död iförd onepiece, än tecknar abonnemang med Tele2.

och:

3. Svarat, att Ja, mitt hår är färgat, på frågan jag fick av en knepig röktant i solbrillor vid spårvagnshållplatsen. "Jag ser det" sa hon. Jag fick också veta att hon träffat två andra tjejer med precis likadant hår som jag; mörkt. Och i hästsvans. Jaha, sa jag. Och så var det samtalet över.

Det är dagar som dessa som gör livet värt att leva.

Jo, en bild till!

Sugen, någon? Passa på, för om natten är det kanske otroligt hårt!

Lite random bilder (som ungdomarna säger)

... På en väldigt tjock kattherre jag lärde känna på väg till Ica...

... ett berg som får mig att längta oerhört efter en diskmaskin...

... Och en glad, gul blomma jag fick av min man.

Och nu ska jag slänga mig i tevesoffan och mata hjärnan med trams.

Pöss!

Söndagstrams