Lodenrock

En lodenrock fram...

...Och en lodenrock bak.

Hej und hå! Vårtrötta Malin ursäktar sig för skralt bloggande!! Släng in en härlig ägglossnings-dipp på det, och ni har halvkoma i kvinnokläder. Men nu tror jag jag är tillbaka på banan igen.

Det har varit en lång och rätt go dag (som ni märker, börjar jag redan slänga mig med göteborgsord. "Go" liksom!). Jag har hunnit med både det ena och det andra, såsom att dona på stan, träna på en föreläsning jag ska hålla på lördag, med hjälp av min fina skådespelarkompis Maja, träna min arma lekamen och kika på 112 poliser, eller vad det heter samtidigt (gillar att titta på sånt. Folk är så jäkla puckade när de är fulla), strosa i vårsolen, kläcka idéer och äta sushi (storstadsmänniska som jag blivit, fast vi hade faktiskt sushi i Oxelösund med, så det så).

Kan i övrigt tillägga, att jag sett en ung man i vad som det verkade, en äkta lodenrock! Ibland kan jag ha svårt att avgöra om en ungdomsperson är en sån där hipster eller om han eller hon bara är totalt omedveten om vad hen satt på sig. Det ser ungefär likadant ut, skillnaden är att hipstern bryr sig nåt alldeles kolossalt över vilka knasiga 90-talspaltor hen "råkat" slänga på sig på morgonen. Jag tror jag börjar bli gammal. Nu är väl en lodenrock inte så mycket 90-tal, men jag förstår mig ju, som sagt, inte på denna ungdomskultur.

Nej, go' vänner (nu var jag där, med "go" igen!!), dags att sätta igång att rita veckans bild till Nya Wermlandstidningen och rota i garderobens mörkaste gömmor efter en snajsig oformlig rock,

a´la Galenskaparna. Man vill ju vara modern.

Pöss!