Ingen dagens outfit

Sitter här och låter frisshåret suga åt sig av en inpackning. Nej, detta ska inte bli en hälso/mode/skönhetsblogg, jag lovar. Och jag ska inte lägga upp bilder på mitt lyckade knäckebrödsbak heller, för det är inte sånt jag vill skriva om här. Inte för att det är något fel med att ha det ovanstående som intresse, jag blir bara så trött på, att det alltid ska tas för givet att man som kvinna lever för just detta. Bara se på den riktade reklamen på Facebook. Jag, som trettiotreårig kvinna, får dagligen erbjudanden om Linas matkasse, skönhetsprodukter, barnkläder och annat "kvinnligt". Eller bantningskurer ("Tappa nio kilo i veckan med 1 nya livsmedel" är en favorit. Plus bild på en banan). Som tur är, har jag lärt mig hur man stänger av annonser man inte gillar. Jag vet en tjej som bytte kön på Facebook, bara för att slippa få reklam riktad till kvinnor. Nu får hon såna med rakhyvlar,  bilar och teknik i stället och det tycker hon är mer intressant.

Jag har aldrig känt mig hemma i rollen som "kvinna" (ja vad fan är det egentligen?). Jo, jag är jäkligt stolt över att vara kvinna, älskar mina medsystrar och den kvinnokraft som kan förflytta berg. Men den underliga, snäva mallen av "ljuv liten varelse som är till behag", söt, väldoftande och huslig, den är inte jag. Och den är fanimej ingen av mina väninnor heller. Vi skriker inte av lycka när vi får hem ett par nya skor eller går in i en walk in-closet. Vi kissar inte i grupp och pratar relationer och smink hela dagarna. Vi är som folk. OCH vi sminkar oss när andan faller på, bakar ibland och ja, vi rakar benen. Det ena utesluter inte det andra. Man kan vara stolt feminist och ändå vara intresserad av heminredning, smink och barn. Se UnderbaraClara till exempel. Och man kan vara kvinna utan att bry sig ett skvatt om Linas matkasse.

Det är därför detta inte kommer bli en knäckebrödsbaksblogg eller en "titta på min outfit-blogg". Det finns det nog av ändå. Och jag tycker det finns mer intressanta saker i livet.

Känner du dig kulturell idag?

Vimmelkantig

Nyvaken med mascarsmojs under ögonen, sagel i mungipan och sovhår. Sexy and I know it!

Huvva! Idag är jag sliten. Gick upp klockan sju (vilket för A-människor motsvarar att vakna klockan ett på natten), eftersom jag skulle åka in och ta lite blodprover på vårdcentralen. Det är inte ofta jag är vaken vid den tiden, ska jag säga!
Eftersom jag är notoriskt svårstucken, och jäkligt spruträdd, tog det en bra stund innan de fick ut nåt Billerblod. Efteråt var jag helt slut, och ganska vimmelkantig.
Nu har jag sovit en stund och känner mig så där härligt förvirrad och olustig som man blir när man sover på dagen. I morgon tänker jag bannemig stiga upp i normal tid, det här kan aldrig vara hälsosamt!

Välgrillad

Åh, vad jag stör mig, att det inte går att visa riktigt stora bilder i blogger! Om jag trycker i alternativet "extra stor", så syns inte hela bilden. Hoppas ni förstås utan att jag behöver tjata, att, om ni klickar på bilderna så blir de mer läsbara!

Underligt nog, är jag mindre PMS:ig idag. Miraklens tid är ej förbi? Men jag drömde konstiga drömmar den gångna natten: först att jag förberedde mig för jordens undergång (genom att baka pepparkakor?), och sedan att jag flyttade in i ett sunkigt kollektiv med Josefin Svenske och Marcus Ivarsson, och ritade serier tillsammas med dom ända till Armageddon (vilket i och för sig var ytterst trevligt för de är bra folk).
Vaknade konfunderad men lättad över att jorden inte gått under. Ännu... Men den 21e december då ni...
Nejdå, men jag tror det kommer bli en dramatisk förändring på något sätt. Hur vet jag inte, men något måste hända, om vi ska rädda vår stackars jord. Världens ledare MÅSTE tänka om, och ta klimathotet på allvar, annars vill i alla fall inte jag sätta barn till världen. Vi kan inte fortsätta missbruka vår planet, det håller inte. Ändå konsumerar vi som aldrig förr (och jag vet att jag kastar sten i glashus nu, jag som skrivit porrinlägg om Gekås).

Hoppas det blir något bra av det här i längden.

Apropå pepparkaksbak, här får ni en stripp med en välgrillad solarietant!

Pöss!

Här har ni en tjej med huvudet på skaft!

Läs Emmas blogg här! Kloka kvinnfolk ska uppmärksammas (särskilt när de skriver fina saker om mig, serietkn.anm.)!

Och när man ändå är inne och myser...

Varför inte tjuvstarta med julpyntet! Bara för att jag är vuxen och får bestämma själv. Tihi!

Jag stannar inne istället

Och tuschar billrar och lyssnar på SR minnen. Bättre sätt att fördriva tiden en regnig måndag i november finns inte! Jag trivs så jäkla bra i mitt arbetsrum. Har fått det precis om jag vill ha det härinne.

Hej november!

Vad jag INTE längtar efter att gå ut!

Dagens tillstånd:

Ett argt inlägg

Något roligt, är i alla fall att jag precis blivit klar med alla bilder till häftet Hälsa på högstadiet!


Häj. Och häj ljuva PMS, jag känner att du åter är på G i Billerkroppen. Suck. Tänk om man kunde få slippa detta elände varje månad! Jag tycker jag gör allt (nästan) rätt numera; jag äter bra, tränar, ser till att få i mig viktiga mineraler och vitaminer, tänker positivt, you name it! Ändå blir jag aldrig helt fri tycks det. Och vi snackar inte lite ömma tuttar och ont imagen, det hade jag kunnat leva med, nej det är den där jäkla personlighetsförändringen som inträffar, som är läskig. Precis som om man ser sig själv utifrån, och den förnuftiga, vanliga Malin tänker "Men nu tar du allt i, du behöver väl inte få ett aggressionsutbrott och skrikgråta  mot tvätthögen, bara för att den råkade välta?". Men den PMSiga kvinnan som dessa dagar är jag, lyssnar inte på sådant. Hon skriker, gråter, deppar och har ångest. Plus ömma tuttar och mage. Och en smärre insjö av vätskeansamlingar i kroppen. Jag kan inte ta en ipren, så går det över. Ge mig ett piller som verkligen hjälper mot PMS och jag slukar det!
Och jag är inte ensam.

Men dessa "kvinnokrämpor" tas ju som bekant inte på allvar av vården. Varför forska på något så oviktigt, vi ska bara bita ihop och stå ut. Äta p-piller och ta en promenad (nejtack, aldrig mer att jag förgiftar min kropp med sådana, min PMS var sju resor värre när jag käkade p-piller).
Hallå, vi kvinnor och våra måenden är viktiga! Vi är någons syster, mamma, moster, fru, flickvän, faster osv osv. Vi är företagare, vi skapar konst, skriver böcker, vi är viktiga! Utan oss stannar jorden! Vi ska inte behöva ha det såhär.

Så jag fortsätter i mitt envisa sökande, efter kunskap om hur man kan bli fri eländet. I USA, Tyskland och några andra länder har de kommit längre, och där vågar man satsa lite mer på den alternativa medicinen. Jag läser allt jag kan komma över (nej, inte flashback forum, som en del läkare tycks tro när man säger att man hittat information på nätet, utan läkartidskrifter online). Och så hoppas jag på ett mirakel, att forskningen ska gå såpass framåt, att vi ska slippa detta handikapp. För ett handikapp är det, det påverkar arbetsförmågan något oerhört. Och jag som egen företagare (och inga andra anställda) kan inte lämna över jobbet till någon annan de dagar det krisar.

Ja jag hör hur bitter jag låter, men det tillåter jag mig att vara den här tiden på månaden. Om sisådär en och en halv vecka är jag mig själv igen, och gillar livet.

Men idag är jag arg.

Pöss på er!

Jädrar anacka!

Här har ni en artikel att glädjas över! (Tack Helena, för tipset!)

Jädrar anacka, liksom!

I vissa fall är våld nästan helt försvarbart, i alla fall en rak höger mot tjuvar, utdelad av en skrynklig liten 91-årig!

Be a part of history

Jag kan inte få nog av denna lilla videosnutt! Och nu ska jag få vara med på ett litet hörn i projektet!! Hur coolt är inte det? Allt tack vare ett foto jag har efter pappa, från Beatles spelning i Sundstaaulan 1963. Det är min käraste ägodel, och när jag så fick höra, att The Beatles Live! project söker just sådant, hörde jag av mig till dom, och de nappade! Tyvärr, vet jag inte vad pappas kompis, som tog fotografiet heter. Självklart skulle de vara intresserade av att veta det. Så, om det sitter någon gubbe, som torde varit runt 17 när fotot togs, och vet med sig, att det är just han som förevigat Paul, lite av John, samt Ringos trumset, hör av dig!
Här är fotot:

En nymfparakit allra minst

Nä, om man skulle ta och skaffa sig en alldeles egen bäverbebis? Man blir ju rent ha-galen när man ser ett sånt klipp! En liten, knubbig krabat som knatar runt härhemma och låter "ÄääääH äääääääh!". Det vore grejer det. Och gnager på sladdar och möbler...
Det kanske får bli en katt från ett katthem ändå. Om jag slutligen lyckas övertala maken, om att en katt inte skulle riva hela lägenheten. Tror han ser framför sig att vår lya skulle förvandlas till en knarkarkvart som genom ett trollslag, så fort det kom en misse över tröskeln, med katthår överallt och klösmärken på varenda pinal (i stället för kanyler och människospyor alltså. En kattknarkarkvart.). Och att kattlådan skulle stinka så fruktansvärt i ALLA rum, att ögonen skulle tåras och polis måste tillkallas och socialen kopplas in.
Men snart vill jag ha ett djur, så det så! Och blir det ingen bäverbebis eller katt, så ska det banne mig bli ett marsvin eller en nymfparakit allra minst.

Du då?

Det börjar dra ihop sig nu, mot att få gå loss med själ och hjärta i julpyntande!!! Jag känner redan nu, att jag börjar bli lite lätt bajsnödig av iver. Hur ska det här sluta? Och så fort jag får in en slant, tänker jag rusa till Indiska och frossa i ljuslyktor och glittrigt plotter. Jag måste hålla mig i stolen vid blotta tanken!

Idag ska jag färglägga bilder till en broschyr om hälsa på högstadiet, och lyssna på en bra bok. Sedan tänkte jag traska till ateljén, för miljöombytet och det goda sällskapets skull. Väl där är planen att jag ska kläcka idéer till strippar. Kanske går jag och tränar efteråt, får se hur jag känner mig (lyckades sträcka min muskel rätt rejält i förrgår. Aj.). En jämngrå, geggig dag som denna (ja, det är faktiskt en grå gegga utanför fönstret), måste man ta till alla knep för att göra livet lite roligare.

Vad ska DU göra idag?

Nej, trodde inte det

En mysig vrå i arbetsrummet. Kan du se Stinky gömma sig?

Novembereftermiddagen, som nyss hängde som en grå gegga över dalen, har nu gått över i mörk kväll. Göteborg om hösten är inte alltför muntert. Det känns riktigt mysigt, att de tjuvstartat med att tända julbelysningen i stan. Det bär mig dock emot att göra detsamma här hemma, lite syndigt förbjudet på något vis. Första advent är det som gäller, allt annat är fusk.
Det blir till att tända alldeles vanliga ljus och mysbelysningslampor ett tag till. Och lyssna på Ella & Louis, i stället för Ella at Christmas.
Det är rätt bra, det med.
Och för att riktigt festa till en mörk höstkväll, ska vi nu åka till Coop Forum och köpa kycklingfiléer. Kan det bli mycket roligare? Nej, trodde inte det.

Lejoninnan i mig

Ååååh vad jag är ofokuserad idag! Helt hopplöst att hitta motivationen att jobba. Ändå har jag massor att göra. Måste skärpa mig och ta ett rejält
 tag i kragen. INTE titta på fler konstiga undervisningsfilmer från femtiotalet. Det är lätt att fastna i Pleasantville.

Egentligen borde jag färglägga strippar i 180. Och slänga iväg ett par mail som jag drar mig för att skriva. Konflikträdda Biller. Och det är inte ens konflikter att tala om, bara ett återbud jag måste lämna, och så ett mail om pengar. Förstår inte varför det ska ta emot så!
Jag lade mig i en konflikt (eller vad man ska kalla det) för en stund sedan på Facebook. När det gäller mina vänner har jag absolut inga problem att ta sådana. Det var någon som skrev otrevliga saker i kommentarsfältet på en kompis inlägg. Visserligen blockerade jag den arge mannen efter att jag hade sagt mitt, för jag orkade inte riktigt ta del av hans förmodade skur av otrevligheter till svar. Men ändå.

Ända sedan jag var barn har jag reagerat väldigt starkt på orättvisor. Och Gud nåde den som är taskig mot min vän! Jag må vara from som ett lamm till vardags, och ibland dumsnäll när det gäller mig själv, men då väcks lejoninnan i mig.
En dag ska jag lära mig att bli bättre på att försvara mig själv också, jag kommer alltid på vad jag ska säga först när det är för sent.
Men jag har slutat att försöka bli någon annan, jag duger rätt bra som jag är, en känslig skit som inte har så tjock hud alla gånger, men med hjärtat på rätta stället.

Utklämda med flit

Det enda jag inte gillar med mitt gym har hittills varit att de spelar hiskelig musik i omklädningsrummet. Michael Bolton och Phil Collins i kubik. Lugna favoriter eller vad det kan vara för elände. Mig har det rakt inte någon meditativ effekt på, tvärtom.

Annars trivs jag hemskt bra där, och betalar gladeligen de ca 50 spänn extra i månaden, som gör att jag får tillgång till just mitt gym. Det är 20-årsgräns, fräscht, spa-känsla och de har bra pass.

Ja jag har vekligen gillat gymmet.

Tills en tant bestämde sig för att bajsa i duschen.

Inte bara en, utan två perfekta bruna korvar låg där igår.
Hur kan man "råka" bajsa i en offentlig dusch? Det är öppet in i duschbåsen, så man kan aldrig vara helt ifred. Och två korvar? En hade ju kunnat vara en olyckshändelse. Och så var det det där med konsistensen. De såg friska ut, korvarna, inga magsjukekluttar inte. Vilket ökar mina misstankar än mer, att de verkligen var utklämda med flit.

Hade jag (hemska tanke) råkat bajsa i duschen på mitt fina gym, hade jag ju inte låtit korvarna ligga kvar i rännan, jag hade ju gjort allt för att spola bort dom, illa kvickt.
Men kanske är detta ett rikemansfenomen? Jag minns när jag var städerska på ett lyxhotell i England, där hände det inte en utan två gånger under min korta tid, att gästerna bajsade i badkaret!
De sket i (hö hö hö) att vi städerskor visste precis vilka de var.
"Jag är rik, jag kan bajsa var jag vill!" liksom. Och ja, det är eventuellt så, att har man tillräckligt med stålar, så har man rätt att kacka lite varstans. Men är det verkligen trevligt och njutbart för en själv?

Jag lär aldrig få svar på alla dessa frågor. Och det grämer mig så, att jag inte med egna ögon såg när det bajsades i duschen, utan bara resultatet så att säga. Det hade blivit en fenomenal serie.

Så länge inte Trinny & Susannah stoppar mig

Jag och min bäste vän Anders år 1991. Jag gör min allra bästa fotomin. En mustasch på Anders och ni har ett par hipsters!



Styvson menade jag såklart! Styvson! Herregud, jag var ju ett vrak redan när jag skrev förra inlägget uppenbarligen! Urschäkta.

Men styvsonen är firad nu i alla fall, med påmpa och ståt i Stockholm. Och vi är hemkomna och lagom trötta, nöjda med vår blixtvisit i kungliga huvudstaden.

Såg ni förresten senaste avsnittet av Allt för Sverige? Jag gillar den serien. Den är trevlig. Det är så lite som är enbart det nuförtiden.
Deltagarna besökte Stockholm och några i gruppen blev omgjorda till hipsters. Det är sånt som får mig att vilja fortsätta betala min tv-licens.

Hipsters ja... De får mig att känna mig gammal. Fattar verkligen inte skönheten i deras "estetik". Synd att jag inte sparade alla mina hemska jumprar från -91! Jag hade varit hippast på söder, särskilt i den hiskliga jag en gång med stolthet bar, en med applikationer i form av fjärilar. Och glasögonen ska vi inte tala om, de hade platsat på vilken hipsternäsa som helst.

Då klär jag mig hellre trist och anonymt. Så länge inte Trinny & Susannah stoppar mig på stan och vill göra om mig, är jag nöjd. Än så länge ser jag i alla fall inte ut som ett vrak.

Ett vrak

Jag borde verkligen försöka komma till ro, vi ska upp rätt tidigt i morgon. Det blir en snabbvisit i Stockholm för att fira svärsonen på trettioårsdagen. Och så ska vi hinna med att träffa några andra av makens fina släktingar. Visserligen kan jag snusa i bilen, men det är rätt skönt att inte vara ett totalt vrak när jag vaknar, utan mer som regalskeppet Vasa: visserligen rätt däckad, men ganska välbevarad trots allt.
Kanske kan även jag bli en riktig turistmagnet, om jag bara får min skönhetssömn? Jag siktar på det. Helst vill jag dra till mig små nätta japaner om jag får välja själv, och inte gärna allt för tunga tyska turister, sådana som förätit sig på knödel.
Men som Raskens Ida sade: Man ska aldrig räkna ut någonting i förskott, för man vet aldrig hur det kommer till att bli.

Det här blev i alla fall ett flummigt inlägg. Bäst att jag säger godnatt!

Att va' en

Yes we can! Han vann! Blev så himla glad när jag fick veta att Obama får sitta kvar. Inget kliv femtio år tillbaka i tiden när det gäller Hbt-rättigheter och kvinnans rätt till sin egen kropp! Det är värt att fira tycker jag.

Mitt humör är något bättre idag. Eller, det var riktigt überjävligt tidigare idag, men nu på kvällskvisten är det bra. En stunds skissande och ljudbokslyssnande får mig alltid på bättre humör.

Men den började uselt. När jag inte trodde att min dag kunde bli sämre, så blev jag oerhört illa bemött på Apoteket. De hade slarvat till det, så jag fått vänta i fem dagar på mina b12-injektioner (de tillreds i Apotekets labb och beställs), så min kropp mådde därefter. Men någon ursäkt för förseningen fick jag inte, utan råkade ut för Centralens otrevligaste apotekare. Hennes tonfall, hånfulla sätt och fruktansvärda attityd gjorde att jag närapå började lipa. Jag bad att, som vanligt få medicinen på mitt delbetalningskonto. Då ser hon lystet skadeglad ut och halvskriker DU HAR BLIVIT SPÄRRAD! DU MÅSTE BETALA KONTANT. Jag blev helt perplex. Vadå spärrad? DU HAR VÄL INTE BETALAT DIN KONTOFAKTURA! skriker hon. Jag visste dock med mig att jag visst hade gjort det, är det något jag är noga med så är det att undvika betalningsanmärkningar. Men det var hopplöst. Hon vägrade hjälpa mig ens kolla upp vad som hänt. Jag kunde ju inte vänta en dag till på injektionerna (tar ca 3 ggr i veckan pga att jag saknar det ämne i magens slemhinna som gör att kroppen kan absorbera vitamin b12 den vägen). Utan dom blir jag både sjuk och enormt trött.

 Så. Jag tvingades punga ut sura 500 spänn för medicinen, med tårarna brännande innanför ögonlocken. Där rök resterande månadens matpengar. Buffert denna månad: noll.

Alltså, det är svårt att återge exakt hur otrevlig denna människa var här, men hon var vidrig!
Jag ångrar att jag inte gick tillbaka efter att jag samlat ihop mig och bitit ihop om de irriterande tårarna, och sade till henne exakt hur hemskt hennes bemötande var. Fast en sån människa biter det väl ändå inte på. Jag såg mobbarens lystna blick i hennes ögon, en sån där själ som får näring av att trycka ner andra. Hon såg väl ett tacksamt offer i mig, rödgråten som jag var efter tre tunga dagar.

Så fort jag kom hem, skyndade jag mig att dubbelkolla, att inbetalningen verkligen var gjord, och det var den ju. PayEx hade bara fått ett fel i systemet.

Varför kan inte människor bara vara snälla mot varandra?
Tröstar mig med, att det i alla fall verkar bli ett lite snällare klimat därborta i väst, utan en galen mormon vid makten.

Men måste ändå få avsluta detta inlägg med min vän Stellas bevingade visdomsord:

Fitta; Det är skillnad på att va' en och att ha en.

Tummar och tår

Hej på er! Ursäkta avbrottet! Jag tog ledigt några dagar, för att åka ner till Halmstad och Malmö med mamma. Och tända ljus för morfar. Usch, vad tungt det känns!


Men jag tror ledigheten var välbehövlig.

Måtte det bli advent snart, i stället för det här mörka, blöta höstrusket!! Jag gillar inte att känna mig låg (vem gör förresten det när jag tänker efter?).

Nu ska jag strax leverera min serie till Galago, samt rita en bild till Svenska kyrkan. Kanske lyssnar jag på Barnen från Frostmofjället för artonde gången, bara för att jag behöver lite tröst. Och så håller jag tummar och tår, att Obama får sitta kvar!! 

PMS-Lepra

Jag kände för att teckna min Galagohistoria helt i blyerts. Blev inspirerad av Lindengrens senaste Stofilserie.
Blyerts på lite, lite grängat akvarellpapper blir fint tycker jag.

Alla mina serier börjar i min idébok. Den ser just nu ut som ovan. Jag har fyllt rätt många sådana med idékrumelurer under åren, och känner mig helt handikappad om jag råkar gå hemifrån utan en.

Dock ska erkännas, att det går rätt segt med ritandet just nu. Är fortfarande så jäkla trött! Och inte blev det bättre av att vi gick över till vintertid OCH att det varit/är fullmåne! Plus en härlig släng av den där bokstavskombinationen som drabbar oss kvinnor inför den månatliga reningen.

Nej, jag är inte på topp.

Men en sa' int' klaga. Det kunde vara värre. Man kunde vara en sån där leprasjuk i Calcutta, som måste ta sig fram genom att hasa/rulla med hjälp av en skateboard och diverse ruttnande kroppsstumpar.

OCH ha PMS.