Hej världen! Vad kul det är, att fler och fler börjar gilla mina sidor Malin Biller och Biller på Facebook! Endera dagen ska jag lyckas klura ut hur man slår samman dom till en. Tills dess, är jag nöjd med att jag undan för undan lär mig mer och mer om WordPress och Blogger, och HTML-koder hit och dit.
Idag har jag också äran att få gästa på suveräna Max Gustafsons blogg. Här kan ni kika!
Strax ska jag ge mig ut på stan för att träffa min vän Maja, och för att svettas en stund på gymmet. Till kvällen vankas det skissarbete och idékläckande bland annat. Det har trillat in en del jobb (TACK!!!), så det var nästan inte otäckt alls när brevet från Skatteverket dömde mig till att betala 600 spänn mer i preliminärskatt varje månad. Mer: Wow! Gött att få stödja vår infrastruktur. Ja, nästan. Jag jobbar på min inställning. I sak är jag för att vi betalar (hög) skatt, även om det trygga Sverige är ett minne blott. Det är bara när jag väl sitter där med bankdosan och svettas, som det bär mig emot. Men det får man väl kalla dagens i-landsproblem!
Hej på er! Titta, vilka fina blommor jag fick för en stund sedan, med bud! De var från IOGT-NTO och Vit jul. En liten awkward moment uppstod, när blomsterbudet ringde och ville att jag skulle komma ner och öppna. I mitt nyvakna tillstånd informerade jag henne om att jag inte hade några kläder på mig. "Jag har precis vaknat" hasplade jag sedan ur mig (klockan halv tolv på förmiddagen). "Jobbar natt, förstår du!" fortsatte jag sedan. Vilket inte var en ren lögn, för jag jobbade faktiskt till två i morse. Men av egen fri vilja. Varför känns det lite mer A-mänskligt (där hittade jag på ett bra ord!) att vara en nattuggla om man har ett "äkta" skiftjobb, typ på sjukhus eller fabrik?
Nåväl. Blommorna var vackra. Hon ställde dom utanför porten och sade att jag skulle klä på mig i lugn och ro. Tänk om man var en sådan där naturist! Då hade jag inte behövt säga någonting, bara knatad ner till budet med tuttarna fria.
Det får bli nästa gång.
Hej på er! Här sitter jag och är trött och nöjd, med benen trötta av zumbadans och magen full av delikat Solrosen-mat. Fan vad jag älskar det stället! Bra mat, bra priser, genuint, proggigt och alltid spelar de musik jag gillar. Vad kan vara trevligare, än att käka till tonerna av Neil Young och Beatles? Jag bara undrar.
Idag har jag och Max Gustafson grejat med serier i Serieateljén. Jag ska gästa på hans sida i dagarna. Och i all hast, hjälpte han mig färglägga en stripp han ska använda, eftersom jag glömt min laptop hemma idag. Den blev så här tjusig!
Idag kunde man också höra mig prata om högt och lågt i programmet Tendens i p1.
Nej, vänner, nu ska jag och min lillgamla livsvisdom (ja, man kan vara lillgammal fastän man är snart 34!) rita vidare.
Hejdå bloggen, vi synd imorrn!
Det är dimma i Göteborg. Staden utanför mitt arbetsrumsfönster har helt försvunnit. Där är bara vitt och grått och fuktigt. Lite läskigt, men samtidigt ganska häftigt. En rejäl kontrast mot de krispiga, iskalla vinterdagarna i Luleå, med gnistrande snö och rosablå himmel.
Jag tänkte strax ge mig ut i tjockan, för att göra lite ärenden, och traska till ateljén. Förhoppningsvis får jag en massa uppslag till nytt fulpyssel där (och på vägen). Kanske blir det lite manusknåpande också, till längre serier. Tänkte rita en till till Galago, och så känner jag att det är dags att hitta på nåt kul till Pondus. Så hoppas jag få en liten fikastund med nån kollega. Det låter som en plan. Så gör jag.
Fantastisk artist, urtråkig (läs:stendöd) publik! Dansa då för fan, det svänger ju!!
Kära vän, hur står det till med dig i afton? Jag är hemma i Götet igen, efter många skumpiga timmar på tåg. Fortfarande lite yr i bollen, men allt resdamm är borttvättat och smutstvätten uppackad.
Det var fina dagar i Luleå. Men det ska bli skönt att få sova i sin egen, stillastående säng.
Just nu sitter jag och lyssnar på min tonårstids hjälte Buddy Holly. Oj, vilken kärlek jag känt (och känner) till den mannen och hans musik! Och hur läskigt begåvad får man bli? 22 år var han när han dog. Då hade han redan hunnit släppa ett antal stora hitlåtar. Vad hade en annan presterat vid samma ålder? Torkat rumpor i hemtjänsten...
Så dog han så tragiskt i den där flygolyckan tillsammans med två kollegor. Kraschade i ett majsfält i Iowa. Långt innan jag föddes. 1959. Men hans musik lever vidare, och säkerligen fångar den ännu fjortonåriga musikälskarhjärtan där ute!
Ps Idag publicerades äntligen artikeln om mig i die Welt!
Nytt år, ny idébok. Den här gången med Beatles på.
Vi är i Luleå och hälsar på svärmor. Här är mörkt och ganska kallt. Men trivsamt. Resan upp var mitt livs längsta tågtripp: 17 timmar. Och helt hopplöst att sova! Jag låg och vred mig hela natten, skvalpande hit och dit på den trånga britsen. Medans maken snarkade förnöjt ovanför. Och tre glada ryssar pratade högt i korridoren utanför. Om vad vet jag inte, men de verkade ha roligt. Grrr. Hemresan blir lika lång, men då byter vi i alla fall tåg halvvägs. Och förhoppningsvis slipper vi balalajkaspel i korridoren.
Nu ska jag ut och knata i den knarrande snön en stund.
Jag föddes naken 1979 av min stackars mor, bor i Göteborg och jobbar heltid som serietecknare och illustratör. Och så föreläser jag en del runt min uppväxtskildring Om någon vrålar i skogen, för att det ska finnas färre ledsna små varelser i världen. Livet är allt bra gött!
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
