Vi är i Luleå och hälsar på svärmor. Här är mörkt och ganska kallt. Men trivsamt. Resan upp var mitt livs längsta tågtripp: 17 timmar. Och helt hopplöst att sova! Jag låg och vred mig hela natten, skvalpande hit och dit på den trånga britsen. Medans maken snarkade förnöjt ovanför. Och tre glada ryssar pratade högt i korridoren utanför. Om vad vet jag inte, men de verkade ha roligt. Grrr. Hemresan blir lika lång, men då byter vi i alla fall tåg halvvägs. Och förhoppningsvis slipper vi balalajkaspel i korridoren.
Nu ska jag ut och knata i den knarrande snön en stund.
Pöss å kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar