En övergiven permobil mitt i vägen. Kunde inte låta bli att fota, och förundras över miraklet att någon bara rest sig ur sin rullstol och gått därifrån!
måndag 20 juli 2009
Hallelujah! It´s a miracle!
En övergiven permobil mitt i vägen. Kunde inte låta bli att fota, och förundras över miraklet att någon bara rest sig ur sin rullstol och gått därifrån!
Det var ett tag sen...

I´m back! Efter ett långt uppehåll har jag bestämt mig för att börja blogga igen. Och denna gång helhjärtat. Vänta er massor av djupa billerska funderinar, trams, iakttagelser och färska serier. En hel del fulpyssel kommer det också bli. Kanske en aning mer personligt också, om jag törs. Det ska bli sköj det här!
Så vad har hänt sedan sist? En hel del. Jag har lärt mig hitta i min nya hemstad Oxelösund, varit i Sydafrika, illustrerat en artikel skriven av Kristi Brud, och ritat en mängd nya serier och illustrationer, och mycket annat kul. Men framförallt; färdigställt två nya böcker (med hjälp av mina underbara redaktörer och förläggare. Tack!!)
"Om någon vrålar i skogen" och "LyckoBiller kommer ut ungefär samtidigt, alltså till das Bokmässa. Väldigt pirrigt, måste jag säga. Eftersom de skiljer sig så mycket från varandra ska det bli spännande att se vad responsen blir. Livet är ju en salig blandning av ljus och mörker, allvar och trams, så varför välja bara ett sätt att uttrycka sig?
Ikväll är jag dock på ett synnerligen trevligt tramshumör. Så det får bli en bild på min senaste "målning". Jag kallar den "Gubbe med pärlörhänge".
söndag 14 december 2008
Julklappar
Oj oj, det är redan december och jag har inte lagt upp nåt nytt på bloggen på evigheter! Men tecknat har jag, och varit med i teve, där tittarna (inklusive alla små kyrktanter i Oxelösund) fick veta att "Malin har tecknat en serie om sin VAGINA!" Uj. Uj. Uj.
Nåväl, ett gäng nya strippar har det blivit, serier till Alumas kalender, AMF och Handelsnytt med. Och om allt går väl har jag lite nytt material klart till Stripburger nästa vecka. I natt har jag tecknat om topzens historia. Mycket research förstås, för jag vill att allt ska vara rätt...
Lyssnar på O, helga natt och känner julstämning i hela kroppen.
Vassego, här får du några tidiga julklappar:



Nåväl, ett gäng nya strippar har det blivit, serier till Alumas kalender, AMF och Handelsnytt med. Och om allt går väl har jag lite nytt material klart till Stripburger nästa vecka. I natt har jag tecknat om topzens historia. Mycket research förstås, för jag vill att allt ska vara rätt...
Lyssnar på O, helga natt och känner julstämning i hela kroppen.
Vassego, här får du några tidiga julklappar:



tisdag 4 november 2008
sid 4

sid 3

sid 2

sid 1

Om någon vrålar i skogen
Just nu jobbar jag för högtryck på min nya serieroman "Om någon vrålar i skogen". Det är det mest omfattande och tidskrävande arbete jag någonsin gett mig på, och har krävt en hel del både känslomässigt och i timmar. Eftersom jag i detta självbiografiska, ganska eländiga epos är väldigt ärlig och tar upp tunga ämnen, har jag stundtals känt mig hämmad av fåniga rädslor (inte så mycket för att blotta mig själv utan mest att såra andra med min berättelse), därför har det tagit onödigt lång tid. Men nu, när jag vänt och vridit på det ett tag, har jag kommit fram till att min berättelse kanske kan hjälpa andra, särskilt tysta, snälla flickor som mår dåligt, och då är det ju värt det. Och som Jonatan säger i bröderna Lejonhjärta: "Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."
I början av nästa år kommer boken; mustig, sorglig och full av svart humor, med tema överlevnad, på Komika. Här är de första fyra sidorna:

sid 3

sid 2

sid 1

Om någon vrålar i skogen
Just nu jobbar jag för högtryck på min nya serieroman "Om någon vrålar i skogen". Det är det mest omfattande och tidskrävande arbete jag någonsin gett mig på, och har krävt en hel del både känslomässigt och i timmar. Eftersom jag i detta självbiografiska, ganska eländiga epos är väldigt ärlig och tar upp tunga ämnen, har jag stundtals känt mig hämmad av fåniga rädslor (inte så mycket för att blotta mig själv utan mest att såra andra med min berättelse), därför har det tagit onödigt lång tid. Men nu, när jag vänt och vridit på det ett tag, har jag kommit fram till att min berättelse kanske kan hjälpa andra, särskilt tysta, snälla flickor som mår dåligt, och då är det ju värt det. Och som Jonatan säger i bröderna Lejonhjärta: "Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."
I början av nästa år kommer boken; mustig, sorglig och full av svart humor, med tema överlevnad, på Komika. Här är de första fyra sidorna:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



