Porträtt av en mops

Det roligaste med mitt jobb är alla galna tecknaruppdrag man får. För ett tag sen fick jag i uppgift att teckna av tre mopsar. Inga problem tänkte jag. Bara att fota av de små skönheterna. Det var bara det att uppdragsgivaren (bless her heart) hade inte mindre än åtta mopsar. Alla såg likadana ut. Och de var inte stilla en sekund. Men, det blev lite foton ändå, och så småningom några ganska snajsiga porträtt (fast de är numera i priva ägo, så jag kan tyvärr inte visa upp det slutgiltiga resultatet), efter att vi kom överrens om att helt enkelt skulle rita tre mopsbilder, vilka som helst.

Det blir roligare när Beatles säger åt en vad man ska göra

Dags att skissa

Nu är alla idéer kläckta, vändna och vridna på och slutpolerade. Dags att skissa. Det gör jag med en god ljudbok i öronen. Är ordentligt beroende av just ljudböcker. Just nu läser jag "Skadad" av Cathy Glass. Har bara börjat, men den verkar lovande; trasig liten flicka, sann historia, och en del bajs.
Nåväl, skissandet var det ja!


Först textar jag.


Sen skissar jag lite grovt.





Och efter det finslipar jag skissen. Klart!


Utan mina listor vore jag förlorad!

Så sant, så sant!

Insändare i Hemmets Journal

Bra rutet, "Talar tydligt"! Jag är helt på din linje. Tycker vi ska sätta de som talar slarvigt i läger! Likaså sådana med avvikande yttre och konstiga kroppsdofter. Vi med rätt mått mellan ögonen, arisk skallform och god rösthygien ska ju inte behöva beblanda oss med mindre värda raser.

Bara en tanke

Fastnade återigen framför första hjälpen-skylten i källaren. Inte för att jag är särskilt intresserad av att stoppa blödningar osv, utan för att jag tycker den är så fruktansvärt ful. Varför kan man inte göra en snygg, mer intelligent affisch? "Hur mår du?" Varför inte i stället fråga något i stil med; "Är du medvetslös eller fejkar du bara för att få uppmärksamhet?" "Är du död? Säg till i så fall!" eller "Såg du Dr Phil igår? Vilken liten läskig fru han har!"
Bara en tanke.

Aj Löööv jo åll!

Man kan lugnt säga att mitt liv förändrats drastiskt de sista året, och det är underbart. Jag har hittat kärleken och lärt känna en ny hemstad och nya, mysiga människor. Men är det något jag saknar från tiden i Malmö, är det mina vänner. Jag är en arbetsnarkoman, och inte så bra som jag skulle önska på att höra av mig till folk, men det ska bli ändring på det. Saknar dom så jäkla mycket. Och alla ni som jag inte hade smickrande kort på; Lovisa, gänget i Seriestudion, Mia, Linda, Lisa, Pauliina mfl; Aj löööv jo åll!!

Tjuvlyssnat

Plats: glasskiosken, Läget, Oxelösund
Personer: ett väldigt svenskt par i 65-årsåldern:
Kvinnan (på syrlig östgötska): "Det var en sur glass!"
Tystnad
Mannen (grymtande, lika östgötsk):" Ja, du tog ju citronsmak."
Kvinnan: "Ja"
Tystnad

Jag tror de hade varit gifta väldigt länge.