Primperan eller kolera?

Igår ringde jag sjukvårdsupplysningen. Efter att ha suttit i telefonkö i 45 minuter och var 30:e sekund blivit försäkrad om att jag strax skulle få tala med en sköterska, fick jag till slut ("strax" är ett väldigt relativt begrepp inom sjukvården) tala med en trevlig dam. Jag beskrev mina symptom med ihållande illamående och feber. Hade pluggat på om svininfluensan, och den sensationslystna delen av mig hoppades lite på att hon skulle säga att det var den jag hade, för tänkt vad synd folk skulle tycka om mig då, och så skulle jag kunna skriva om det på Facebook. Den förnuftiga delen var inte fullt så hoppfulll.
Det sa hon inte, men hon bokade i alla fall in mig på jourläkarcentralen i Nyköping. Fullt godkänt för en drama queen.

Väl där lyssnade doktorn på lungorna och tittade ner i min rökarhals. Allt såg bra ut (även om det kanske inte luktade så gott där bland mina nikotin-tonsiller). De stack mig i fingret och konstaterade att jag hade en infektion i kroppen. Hallå! Jag vet! Ge mig Tamiflu nu!
Men nej, ingen Tamiflu att hostande skrämma folk på Apoteket med, i stället fick jag utskrivet något som hette Primperan, mot illamående. Har nu hämtat ut dessa tabletter, men efter att ha läst på bipacksedeln är jag inte så säker på om jag vågar ta dom. Hör här:
Vanliga (obs! Vanliga!) biverkningar:
Dåsighet, allergiska reaktioner inklusive anafylaktisk chock, kraftlöshet, diarré (ÄNNU mer diarre??), menstruationsstörningar, mjölkflöde ur brösten, förstoring av bröstkörtlarna, extrapyramidiala reaktioner som t.ex onormala muskelspänningar, rörelsesvårigheter (dyskinesi), oförmåga att sitta stilla (akatisi), onormala rörelser av huvud och hals; Parkinsons syndrom,
Mindre vanligt (men jag slår vad om att jag är just den där personen på 1000!): depression mm. Har man riktig otur kan man till och med råka ut för hjärtstillestånd.

Nog för att jag är sensationslysten, men frågan är om det inte är bättre att fortsätta må illa ett tag till. Hmm.







Fick mig visst en släng av anafylaktisk chock, dyskinesi, akatisi och Parkinson, men äsch, det kunde vara värre.

Sorg möter glädje i den finländska fylledansen

Finland, forts.

Dä ä grannt i Finland.


Vemod på finlandsfärjan





Jag fotar japaner som fotar japaner. Bakifrån...



...Och framifrån

Semester i Suomi

Då var man tillbaka från semestern. Det har varit mycket trevligt måste jag säga (förutom en släng av magsjukan, men det talar vi inte om här, för jag är inte en sån som tycker synd om mig själv och går med håven att andra ska göra det. Nejdå! fast uj uj, vad dålig jag varit. Jättedålig faktiskt! Sjuuuk!)
Finland är ett land jag gillar; De äter konstig, stabbig mat, har underlig humor och dansar tango. Här kommer lite semesterfoton. Håll till godo!



Mycket goda minimuffins



Såhär trevligt kan man ha det i Finland.



Småfiskar i rågbulle. En delikatess? Hmm...



Kyrka i Helsingfors

Und das farbe, jawohl!

När allt är färdigtuschat och inscannat är det färgläggar-time. Tack vare min nya bibel DC Comic´s Guide to coloring and lettering comics, tycker jag mig nu behärska Photoshop rätt bra. Jag är en envis jävel, och vill klara allt själv.
När jag satt i Seriestudion i Malmö fick jag mycket hjälp av världens bästa Stina Hjelm (tack!), sen har jag klurat och trixat på egen hand. Det såg för jävligt ut i början, men som tur är, blir man bättre hela tiden.
Färgläggning tycker jag är kul, särskilt sedan jag skaffat mig en wacom board (för alla icke-nördar= en sorts bräda man kopplar in i datorn och ritar på, med vad som liknar en penna).
Medan jag arbetar lyssnar jag oftast på en ljudbok. Eller som i natt; fulmusik jag inte vågar stå för, på Spotify. La det svinge...

Nu ska jag försöka varva ner och stänga av huvudet. Och i morgon börjar min SEMESTER. Ledigt, i flera dagar. Sen börjar jag klättra på väggarna, det vet jag. Jag mår ju så bra när jag jobbar. Nä, lagoma korvar är bäst.
Kram på er!

Tuscha

Det här inlägget är lite fusk, det ska erkännas; jag glömde fota under akten så att säga. Så jag fuskade ihop lite bilder av hur det går till när jag tuschar mina strippar.

Världens bästa ljusbord fick vi bygga på Serieskolan. Det kör jag fortfarande med, perfekt lutning, och med stark lampa och aluminiumfolie får man till bra ljus.
Numera använder jag nästan alltid en penselpenna när jag tuschar strippar. I mina andra serier varierar jag mig en del. På sistone har jag börjat rita allt mer med stålstift. Blir liksom en annan känsla då. Egentligen borde jag kanske inte tipsa om en sådan underbar penna, eftersom min största rädsla är att de ska ta slut (har nån sån där konstig ransonerings/hamstrarnoja, typ: världens undergång, och jag kan inte rita för det finns INGA pennor kvar! Måste samla på mig ett rejält lager med andra ord! Väldigt smart och logiskt), men vad tusan; en kalligrafipenna från Muji är det. Svåra att få tag på i Sverige (om man inte går på den pyttellilla mujidelen på Åhléns, men då är de alltid söndergojsade, torra och tuffsiga), så jag beställer dom från England. Nörden i mig blir lite lyrisk nu märker jag, men åh vad de är sköna att teckna med! Nästan så man blir lite pilsk...
I alla fall, efter några dagar av tecknande och minst en ljudbok senare, har jag ca 30 nya strippar klara. Nu, med denna senaste omgång är jag uppe i 714 små billrar. För att citera en man i koboltblått som jag en gång kände; "Deh rolit!"

Pride

Fasen! Vi missar Pride-paraden idag. Jag och min sambo är allt för krassliga och skröpliga för att orka pallra oss runt i tåget. Men en fin skylt har jag gjort åt de andra i gänget som ska gå. Kan inte låta bli att tycka det är coolt att en massa präster och andra representanter från Svenska kyrkan marscherar och skriker "Ropen skalla, äktenskap åt alla!".
Sånt får jag noppeskinn av.
Min uppväxt har gjort att jag länge haft fördomar mot kyrkan, var faktikst nära att gå ur för några år sedan när homodebatten var som äckligast. Men så träffade jag min Kärlek och hans arbetskompisar, och fick en helt annan bild av deras arbete. Och kristendomen. Inte en massa synd och straff och Helvetet (att skrämma små barn med), utan bara kärlek och tröst.

Och ni skulle sett baksidan av skylten, där står det "Go(o)d is gay". För det är klart att hon är, bland andra saker!
Kärlek till alla Pridare