Ingen kris, bara kaffekalas

Trettio år sedan, those where the days!



Imorgon fyller jag tant- hela trettioett år. Det är väldans konstigt. Tänk att jag är så gammal! Det känns som igår, jag tultade runt i bruna plyschbyxor i Ramlösa. Eller, nä, det gör det faktiskt inte. Men att jag skulle ha blivit en sån där vuxen, det har jag svårt att förstå. Nåväl, någon kris ska jag inte ha, den hade jag när jag fyllde 22, och inte hade blivit serietecknare på heltid ännu, utan slavade i hemtjänsten.
I stället för kris, blir det lite kaffekalas här hemma, för är man tant så är man. Det ska bli trevligt. Jag ska botanisera bland småkakorna nere på Birgers Café i morgon, och kanske slå på stort och köpa en tårta. Förvisso är jag nästa prästfru, men baka kan jag inte.
Dagen har jag ägnat åt att texta tyska strippar (det är en jävla massa långa meningar de har för sig, de där tyskarna! Pratbubblorna räcker inte till.) samt gått lite ärenden på stan. 50% rea på Euroshoppen! Köpte dock ingen glassko att ha jordnötter i. Jag har också blivit intervjuad av Södermanlands Nyheter och Sörmlandsbygden, inför boksläpp, föreläsning och utställning.
Mer har jag inte hunnit, men kvällen är ung.
Fotografen från SN hade ett sjå med att få mig att posera naturligt inför kameran. Jag tycker INTE OM att vara med på kort. Ser alltid lite småstörd, och livrädd ut när jag fastnat på bild. Annat var det i min barndom. Mammas moster jobbade på Allers och så fort de behövde en unge till ett fotoreportage fick jag rycka in. Nepotism, typ. Min modellkarriär blev dock kort. Kanske tyckte de att jag blivit för knubbig? På den tiden kunde jag vara hur naturlig som helst framför kameran, om de bara stack till mig en glass mellan varven.

Nä, nu får jag fortsätta med tyskan. Kanske ska jag unna mig att titta på en konstig dokumentär också. Barn som vill byta kön, tror jag den hette, och det lät ju lovande. Hoppas att den där om killen som hade vårtor över hela kroppen, så att han såg ut som ett äckligt, knotigt träd, går i repris, för den missade jag. Kanske kan man ringa Kanal Fem och önska sig det i födelsedagspresent?

Dagens fynd

Dä gick bra i storstan.

Fina Johanna


Pannkakorna: anledningen till att dessertbordet fick vara...


Hej alla glada! Jag fick precis ett jätteroligt uppdrag: att teckna en figur som ska tryckas på barnkläder. Det muntrade verkligen upp. För ikväll måste jag sätta mig med bautahögen fakturor och kvitton som jag sparat ihop under ett helt år. Min revisor tjatar på mig att jag ska göra lite då och då under året, och skicka till henne. Men jag är en antingen eller-människa. Hellre sitta och tejpa kvitton i datumordning dygnet runt några intensiva dagar en gång per år, än att ha lite elände varje månad. Nåväl, det är alltid skönt när det är klart.
Det är så mycket roligare att jobba. Idag har jag textat tyska strippar. Ska försöka ta mig in på den marknaden, och då kan det ju vara fint att ha en liten portfolio med provöversättningar. Det verkade uppskattat när jag var i Finland.

Och vet ni, det var skitkul i Stockholm! Hotellet var riktigt lyxigt. Egen dubbelsäng och BADKAR!!! Gratisfrukosten valde jag bort för en behövlig sovmorgon, men herrejävlar, vilken brunch de hade!!! Jag och fina Johanna Kristiansson smorde våra krås så det stod härliga till. Nu ska jag på äkta Strinberg-manér berätta om vad borden bjöd; Det var äggröra, bacon, stekt potatis, prinskorv, vita bönor mm (nä, Strindberg skulle aldrig skriva "mm", så går det när man vill vara lite pretto. Jag berättar på mitt eget vis istället) på det ena, på ett fanns kallskuret av alla de slag; lax, konstiga skinkor och korvar med italienska namn som jag inte kan stava till, en massa sallad (den skippade jag, I went for the good stuff), Det fanns ett bord med allehanda bröd, bullar, kråasanger (ännu ett ord jag inte kan stava till), och wienerbröd. Och så kunde man göra sina egna hamburgare med en massa kläggiga såser och grejer. Vid samma bord fanns pannkakor med alla tänkbara tillbehör. Jag tog grädde och sylt. Och så hade de ETT DESSERTBORD!!!

Fast vid det laget i måltiden var jag så mätt att jag seriöst trodde att magen skulle spricka. Kaffe fick räcka. Men guuud va gött!

Och serietecknarbattlet då? Jo, det gick fint. Jag är ju inte den typen som skryter, så jag säger det här väldigt tyst: jag vann! Jag vann! Jag vann! Jag vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaann!

Filmtips för seniorer

Kändisstalkern smygfotar

Plats: Stockholms central
Tid: ca 16.20
Offer: Bengt Magnusson från Tv4-Nyheterna
Anledningen att bilden är så dålig: Jag var rädd att gå för nära, för om han märkte att jag tog kort på honom, skulle han kanske bli arg, ta i med hela sin nyhetsankarpondus och ryta åt mig med jättemörk röst. Det hade varit läskigt.

Gratis är fult

Jag hatar sport och ser vansinnig ut i mössa. Men när de delar ut gratis huvudbonader nere på Ica är man ju tvungen att ta en. Gratis är gott. Och fult.

You can call me pilsk

Hade en underlig dröm inatt igen. Den här gången satt jag tätt intill Chevy Chase, och han gnuggade sin näsa mot min. Sedan kom Paul simon och ville vara kärvänlig. Han var liten och jättepilsk.

Note to self: Titta inte på You can call me Al-videon innan läggdags!