Änna Biller

När jag kommer till mitt lilla hus, då är jag ensam om natten. Då tänder jag mitt lilla ljus, då har jag ingen mer än katten

(Fast så är det väl inte riktigt. Tyckte bara det lät så fint. Mjau!)

Staden försvann

Det är dimma i Göteborg. Staden utanför mitt arbetsrumsfönster har helt försvunnit. Där är bara vitt och grått och fuktigt. Lite läskigt, men samtidigt ganska häftigt. En rejäl kontrast mot de krispiga, iskalla vinterdagarna i Luleå, med gnistrande snö och rosablå himmel.

Jag tänkte strax ge mig ut i tjockan, för att göra lite ärenden, och traska till ateljén. Förhoppningsvis får jag en massa uppslag till nytt fulpyssel där (och på vägen). Kanske blir det lite manusknåpande också, till längre serier. Tänkte rita en till till Galago, och så känner jag att det är dags att hitta på nåt kul till Pondus. Så hoppas jag få en liten fikastund med nån kollega. Det låter som en plan. Så gör jag.

Dagens Biller

Börja dagen med en spellista

Idag har jag inget vettigt att säga, men vassegoa, jag har satt ihop en spellista åt er. Till alla som ännu inte haft en HollyDay...

Have a HollyDay!

Fantastisk artist, urtråkig (läs:stendöd) publik! Dansa då för fan, det svänger ju!!

Kära vän, hur står det till med dig i afton? Jag är hemma i Götet igen, efter många skumpiga timmar på tåg. Fortfarande lite yr i bollen, men allt resdamm är borttvättat och smutstvätten uppackad.
Det var fina dagar i Luleå. Men det ska bli skönt att få sova i sin egen, stillastående säng.

Just nu sitter jag och lyssnar på min tonårstids hjälte Buddy Holly. Oj, vilken kärlek jag känt (och känner) till den mannen och hans musik! Och hur läskigt begåvad får man bli? 22 år var han när han dog. Då hade han redan hunnit släppa ett antal stora hitlåtar. Vad hade en annan presterat vid samma ålder? Torkat rumpor i hemtjänsten...
Så dog han så tragiskt i den där flygolyckan tillsammans med två kollegor. Kraschade i ett majsfält i Iowa. Långt innan jag föddes. 1959. Men hans musik lever vidare, och säkerligen fångar den ännu fjortonåriga musikälskarhjärtan där ute!

Ps Idag publicerades äntligen artikeln om mig i die Welt!

I Lule'

Nytt år, ny idébok. Den här gången med Beatles på.

Vi är i Luleå och hälsar på svärmor. Här är mörkt och ganska kallt. Men trivsamt. Resan upp var mitt livs längsta tågtripp: 17 timmar. Och helt hopplöst att sova! Jag låg och vred mig hela natten, skvalpande hit och dit på den trånga britsen. Medans maken snarkade förnöjt ovanför. Och tre glada ryssar pratade högt i korridoren utanför. Om vad vet jag inte, men de verkade ha roligt. Grrr. Hemresan blir lika lång, men då byter vi i alla fall tåg halvvägs. Och förhoppningsvis slipper vi balalajkaspel i korridoren.

Nu ska jag ut och knata i den knarrande snön en stund.

Pöss å kram!