Gubbrock på er!

Sitter här och lyssnar igenom Neil Youngs senaste platta. Jag är försiktigt optimistisk än så länge. Han gör ju precis som han vill gubben, och (förlåt mig Neil), det har ju inte alltid blivit så... lyckat de senaste femton åren. Som på skivan Are you passionate... låten Let's roll är så gräslig att min polare Jenny får krupp när man spelar den för henne. Vi musiktjejer är kräsmagade, se.

Men jag älschkar honom ändå, vad han än tar sig till den gamle strutten. I mitt hjärta finns alltid en särskild vrå för Neil Young. Och jag och Jenny har fina gemensamma musikminnen från hans spelning i Köpenhamn 2003. Vad det är härligt med tjejkompisar man kan dela, inte bara förtoligheter utan sin goda musiksmak med också!

Dagen har varit trevlig, och så där krispigt klar som bara en onsdag sent i september kan vara. En tur in till Nyköping och en mysig lunch med fina vännen Caroline har det blivit. Jag proppade i mig så mycket kinamat att jag tyckt mig känna friterad banan prutta ut ur öronen lite då och då under kvällen.

Och som vanligt, är det jobb, jobb och åter jobb som gäller. Att scanna är inget skoj, men det går smidigare med en gubbrocksmedley i bakgrunden. Det krävs rätt gung för att komma i bra scannar- rytm. Men det är lätt att fastna i Spotify, och klicka vidare i all evinnerlighet på artister som påminner om den man först sökt på. Har man otur hamnar man på Eagles, då får man backa lite och ta en annan väg. Även jag har mina gränser.

Nej, nu får ni ursäkta mig; Ska tuscha en sisådär 30 000 strippar och lyssna på Neil Youngs sjuttiotalsplattor.

Gubbrock på er!

Andra albumet

Godda godda! Idag är jag mig själv igen. 30 strippar ligger skissade i väntan på att tuschas. Det känns skönt. Skissbiten är den som kräver mest av mig i arbetsprocessen. Så mycket hänger ju på den. Idékläckande, tuschande och färgläggning är mycket mer lustfyllt. Men jag skulle aldrig vilja låta någon annan skissa åt mig. Nä, jag vill bestämma helt själv hur mina serier ska se ut. Vi hade visserligen en övning på Serieskolan när vi delades in i grupper om tre, där varje person skulle skriva varsitt manus, sedan bytte vi med varandra i varje steg, så att det blev tre olika skapare av av varje serie. Mitt manus hette "Savannah får stock", om jag inte minns fel, och utspelade sig i den fuktiga värmen på ett sydstatsplantage. Det var en het historia i sann Harlequin-anda, och jag tyckte att de andra i gruppen gjorde min text rättvisa. "Hans skrev bultade, likt en stångkorv, redo att ätas", vill jag minnas att en textrad lät. Tur att man har utvecklats lite i manusskrivandets ädla konst sedan dess. I alla fall när det gäller innehållet.

Och nu är jag i startgroparna att sätta igång att skriva en fortsättning på Om någon vrålar i skogen. Ska försöka att inte låta mig skrämmas och avskräckas av att en trevlig man kallat den mitt "livsverk". Det är lätt att få en aning prestationsångest inför ett sådant stort ord. Album nummer två är aldrig lika bra, och allt det där. Nä, får helt enkelt lägga allt sånt åt sidan, den här berättelsen känner jag är värd att berättas. De där tio åren innan epilogen i första boken, ni vet... Och det här ska bannemig inte ta sex år.

Förresten var inte Beatles andra album så pjåkigt!

Gissa vem som INTE är dagledig den 6e oktober!

Jag!

Skönt att vara en grönsak ibland

Jag idag


Hutter hutter! Jag fryser och känner mig allmänt kymig idag. Och inte har jag fått mycket gjort. Eller, inte så mycket som jag skulle önska. Jag har en tendens att fastna i dagdrömmerier ibland. Kan sitta i evigheter med öppen mun och blicken i fjärran och pilla fnas under naglarna. Då blir inga barn gjorda. Men det är säkert hälsosamt att bli lite halvt vegetativ emellan varven. Och nu känner jag att sängen ovan mitt huvud drar i mig och vill att jag ska krypa ner i värmen bredvid min snusande man. Ska bara lyssna på Mulle mulle en gång först. Den blir man så skönt sömnig av.
Natti natti!

trött men nöjd

Hej på er! Nu är jag hemma från den bästa Bokmässan hittils. Trött som tusan, men otroligt nöjd. Tack alla kollegor, redaktörer, Ingemar på Otimal och annat bra folk för en fin långhelg! Men inte kan jag ligga på latsidan bara för att jag bokmässat i fyra dagar. Nej, nu måste jag skissa i 180 för att bli fixa min strippdeadline. Efter att ha varit och lyssnat på John Ajvide Lindqvist i Värmlandsmontern (och hälsat på honom!!!!) så kände jag att jag bara måste lyssna om Hanteringen av odöda. Den blir väl sjunde gången jag läser den nu. Men den är ju så bra. Väskan är också betydligt tyngre nu än när jag reste, full med nya böcker och annat smått och gott.
Känner mig lite stolt över mig själv. Det var inte så pjåkigt jobbat det här.
Nej, dags att skissa vidare. Vi höres imorgon. Pöss å kram

Love it here

Jag har sett HONOM live idag!!!! Frisyren var ännu bättre i verkligheten!


Mässa mässa på er alla människobarn! Oj, vilka dagar det har varit (och ännu är bara hälften av Bokmässan avklarad)!! Jag har så fantastiskt roligt så det kan ni aldrig ana. Första seminariet gick fint, mycket tack vare min kära vän Maja, en dam jag bor hos här i Götet. Hon är skådis och hjälpte mig med mitt prat.
Jag är helt mållös, har fått så mycket fin respons från goa läsare.
Och vet ni vad, jag har fått krama Mia Skäringer!!! Vill nästan sätta ett till utropstecken där, men stillar mig, för det skulle aldrig Håkan Nesser göra (jag har sett honom idag) och man vill ju vara lite inte...intell...intle...intelleckt..uä...äsch, jag har glömt vad det heter! Mia och jag delade på ett stipendium nämligen. Hon är min stora idol. Kände att jag glodde lite stalker-aktigt på henne medans vi pratade. Som tur var lät jag i alla fall bli att härma Tabita för att impa på henne. Och så söt hon var. Ja, det ska jag leva på länge! Har annars sett så många kändisar att jag nästan trodde jag tittade på teve; en haltande Leif GW Persson, Anna Jansson, deckardrottningen, Torgny Lindgren osv osv.
Nu är jag precis hemkommen från en trevlig middag med Optimal. Indisk mat sitter som smäck efter en lång dag av slarvätande. En liten fjantig bokmässemacka går loss på 55 spänn.Näätack säger tanten! Men äta gratis med förlaget och ha mysigt; Jaatack!

Nu ska jag skissa en liten stund, sedan är det dags att snusa. Måste upp tidigt imorgon, en lång, rolig dag lies ahead.
Natti natti!

NERVÖÖÖS!

Det är inte hälsosamt att vara såhär nervös! En film spelas om och om igen upp för min inre panikbiograf; jag står och ska hålla seminarium, stammar, får en osexig panikattack, kaskadkräks och skiter ner mig (se tidigare inlägg) samt gör bort mig i största allmänhet. Nej! Detta får icke ske! En klok dam undrade "Vad är det värsta som kan hända? Kom igen, Malin" Jag tycker det jag nyss nämnt pretty much sums it up. "Och vad gör du OM det händer?" fortsatte hon. "Jag låter det inte hända." blev mitt svar. Ska därför andas lugnt, gå igenom mitt prat några gånger till och sedan äta några lugnande kakor (mamma bakade kärleksmums idag, men anser att det är ett alltför tramsigt namn för något så gott, och döpte resolut om dom till rediga "chokladrutor").
Och sedan försööööka gå och lägga mig tidigt, då jag måste upp vid fem. Men jag resonerar som så att hur jag än gör kommer jag vara en zombie imorgon, bara mer eller mindre. Tur att det finns smink, det går till och med att sminka (levande) döda fräscha.
Gonatt mina små sockerpullor!