Typ

Uj uj vad jag är trött ikväll! Så där så att ögonen går i kors och jag går in i saker. Men ett litet inlägg får det bli i alla fall, innan sovdags.

Jag har hunnit med en del idag; tränat, träffat min kompis Annica, jobbat och besökt en sluta röka-sköterska. Den sistnämnda var snäll och rar och undrade om jag hört talas om något som hette abstinens. Då gjorde jag en teatralisk konstpaus, fick inåtvänd blick, suckade och sa, att ja, inte nog med att jag hört talas om det, MIN abstinens var... fruktansvärd!

Jag har blivit precis som de där jag brukade fnissa åt, ni vet välutbildade medelklassmänniskor som koketterar med sin ångest. Allra helst på fest, då ska de bräcka varann i hur jävliga just deras demoner är, jävliga men lite tjusiga samtidigt. Fast jag kör med abstinensbesvär istället. Det är i sådana lägen man vill säga åt sig själv: Klipp dig och skaffa ett jobb!

Typ.

Salt och blandat

Ännu mer saltskissande idag.

Häj. Nu är jag så trött i hövve att jag alldeles strax ska krypa till kojs och göra min snarkande make sällskap. Vi ska på galej i morgon, kalas i Örebro minsann. Jag ska ha på mig festblåsan och pumps som jag nästan kan gå i. Det ni! Hoppas bara inte födelsedagsbarnet läser min blogg, för det ska vara en överraskningsfest.

Idag har jag skissat, tuschat och tränat, lyssnat på Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Samt ätit gott och tagit en tupplur i tevesoffan. Det är ju inte lördag och löning för intet! (Upptäckte just i skrivande stund att det hunnit bli söndag, men vad fasen).

Två veckor som rökfri nu. Hurra hurra! Det har inte varit lätt, men oj, vad jag är glad att jag avverkat de första fjorton helsikesdagarna!

Nej, go'vänner, nu är det dags för mig att snarka.

Nattinatti!

Förändrad

Idag har jag skissat till utställningen Salt, Trelleborgs museum.

Nu är jag pigg igen, och bara lite snorig. Därför kunde jag, glad i hågen, fara in till gymmet idag. Tog det lite lugnt, men uj, vad skönt det var att få träna igen.

Fredagskvällen tänker jag, så fort jag har plitat ner dessa rader, ägna åt att vara social, då vi har lilla svärmor här på besök. Jag har ett styng av dåligt samvete, att jag inte har hunnit umgås med henne och sett till att hon haft det roligt hos oss. Men jag har ingen möjlighet att ta ledigt från mitt jobb. Hoppas hon inte har haft för tråkigt i alla fall.

Egentligen tänkte jag fota några av de klämkäcka små lappar som sitter i varje skåp i gymmets omklädningsrum, och skriva någon spydig, pms-ig kommentar till. Typ "klämkäckhet är själens spya" Men nej, här ska inte skojas om glada tillrop som "Du tränar inte för att bli yngre, utan för att bli äldre!" och "Den bästa träningen är den som blir av". Heller inte om "Spring för livet och njut under tiden!" Nej, även om jag ibland morrar åt dom, när jag stressad och dan, kastar in mina pryttlar i skåpet och ska in på ett pass, ska jag inte vara elak nu. För efteråt, när endorfinerna rusar runt i kroppen, så ler man bara åt de hurtiga lapparna och håller med om de käcka budskapen.

Underligt hur förändrad man kan bli av lite motion!

Okynnesshopping at its best!

Listan

Vissa dagar kan jag gå och nöta på gamla oförätter. Helt apropå. Är ni också sådana? Det kan vara grejer som jag trott var sedan länge förlåtna och glömda, som plötsligt bubblar upp likt rutten sumpgas ur det undermedvetna. Annars är jag inte långsint. Snarare väääldigt duktig på att förtränga. Idag har elaka kommentarer från gamla pojkvänner/hang-ups i karlväg, ploppat upp. Börjar man med en, så dyker det snabbt upp fler till ytan. Så blir man så där pms-igt förbannad i efterskott och visualiserar hur man ger idioterna på flabben. Varför var man så snäll och mjäkig på den tiden?

Det var ju ett tag sedan jag gjorde en lista. Så här kommer en; Vassegoa, topp tio i puckade kommentarer:

10. "Du vet om att du har samma ansiktsform som en häst, va?"

9. "Fan vad äcklig du ä!" (sagt från mannen med ölmage och trasiga långkalsingar, medan han lade en hög, blöt fis) "Typ göräcklig!"

8. "Följa med dig hem? Njaae... Ha'ru några sömntabletter? I så fall, kanske! Eller, typ vilka tabletter som helst. Inte? Nä, då får det vara!"

7. "Vilken av beatlarna är du mest kär i? Vadå, gillar deras musik??"

6. "Öh, asså... öh.... du är ju snäll och så, men..."

5. "Men lilla gumman (klapp på huvudet), VET du inte vem som spelade bas på Live Rust??"

4. "Tjejer tycker dä ä gött att föda barn! ALLA får typ örgasm, dä gör så ont att dä blir gött!" (kalsongkillen)

3. "Män har större hjärnor än kvinnor, det är bevisat!"

2. "Vad fan har du på dig? Man får ju skämmas!"

Och (fanfar) Numero 1:

"Du ska inte vara ledsen för att du inte är snygg! Du kan ju........ (evighetslång funderare)............

...................................spela gitarr!"

Jag är inget vidare på gitarr.

Men jäklar vilket puckokommentarsminne jag har!

Across the universe

Host och snörvel! Men vilken trevlig kväll. Med god vilja och alvedon går allt (dock inte konsertandet igår, det fick jag hoppa över); Har precis kommit hem från pampig prisutdelning på Tingshuset i Nyköping. Jag och en radda andra lyckostar fick god mat och varsitt stipendium från Landstinget i Sörmland. Tackar å bockar!

Så nu står en bukett vackra höstblommor bredvid det speciella ljus jag tänt just idag.

Idag var det nämligen prick två år sedan som en av mina bästa vänners mamma tyvärr bestämde att hon inte orkade må dåligt mer. Så jag tänker på henne, tänder ett ljus och skickar henne en massa kärlek across the universe.

Pust och gryta

En annan med ISBN-nummer

Det är söndag och vi ska strax äta gryta. Ja, grytans innehåll, alltså. Annars blir det lite svårsmält.

En ganska mysig och lugn söndag, när jag skrotat runt och varit precis så där lagom förkyld, att det inte är jobbigt, bara en ursäkt att ta det lite piano. Hann med att öva en snutt inför en fredskonsert jag och några killar ska ha i kyrkan imorgon. Har inte hunnit bli nervös än, men det kommer väl. Hoppas bara inte min förkylning bryter ut ordentligt tills dess, för annars kommer min version av "Don't let it bring you down" låta för jävlig.

Känner mig SÅ nöjd, har precis skickat iväg en radda ansökningar. Och ni vet ju hur själsdödande och smått ångestframkallande jag tycker det är att fylla i stipendieformulär och annat som man inte får höfta på; det ska vara ISBN-nummer hit och dit, upplagor, kronologisk ordning och fan och hans moster. Korrekt jawohl! Men nu är det gjort för den här gången och jag kan pusta ut.

Pusta ut och äta grytinnehåll. Smaskens!