Purjolöksandedräkt

Hutter hutter på er! Här i Stôckôlm är det svinigt kallt, en sisådär minus 20 as we speak. Jag ska ta en varm dusch innan det är dags att gå och knyta sig på min lilla luftmadrass. Det ska bli SÅ skönt att slippa gå upp kvart i sex på morgonen, och bara sitta hemma och rita i fleecebyxorna. Även om jag förstås har haft väldans trevligt här. 

 I morgon efter jobbet tänkte jag ta en turisttur till Gamla stan och insupa lite julstämning. Det finns så mycket att göra här i stan, men det hade nog varit att föredra att turista i lite varmare klimat.

När jag var i tonåren brukade jag och mina vänner ta Säfflebussen till Stockholm då och då (eller om det var någon annan buss-sort av värmländskt ursprung), för att shoppa unkna second hand-kläder och leka världsvana. Det var under en av de utflykterna som jag lärde mig att aldrig göra om misstaget att käka rå purjolök på frukostmackan. Min andedräkt var så förfärlig att hela bussen klagade, inte bara mina vänner. Att något så gott kan stinka så förfärligt när det har legat och mojsat till sig i magen lite! Som jag skämdes. Ingenting bet på andedräkten, vare sig tuggummi eller otaliga sprut med Mamma ska inte märka att jag tjuvröker gula Blend-munsprayet. Jag stank lika förfärligt på resan tillbaka ex antal timmar senare. Slutade med att jag fick sitta längst bak i bussen själv och skämmas med mina stinkande Myrorna-kassar och hiskliga andedräkt. Alltmedan jag försökte andas så lite som möjligt av hänsyn till mina medresenärer. Var helt svimfärdig när vi nådde Karlstad. 

Nä, det var ingen kul stockholmsresa.

Måste bara lyssna en gång till på den här innan läggdags. Simon and Garfunkel passar så bra om vintern.

Natti natti!