Räkningspoesi

Vet ni vad jag ska göra alldeles strax? Håll i hatten!!! ...Betala bajs-räkningar. DET ÄR TRÅÅÅÅKIGT! JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VIIIIIIILL INTE!!!

Nä, mitt utbrott hjälpte inte. Det måste göras. Om det bara var skönt efteråt, men det tycker inte jag att det är. Man är bara åtskilliga tusenlappar fattigare, och har en massa tomma fönsterkuvert som inte är något kul att leka med. För den kreativa finns det förstås en hel del att göra med sådant pappersskräp, men min kreativitet går för närvarande helt åt att teckna serier och barnböcker. De är också alltför grova för att knyckla ihop och använda som toapapper (miljötänk är ju aldrig fel). Helst skulle man ju vilja ta kuvertens innehåll och torka sig i baken med, de är ju lite mer lättnedspolat, men det lär ändå bli svårt att motivera avloppsstoppet för maken. Vill ju inte att han ringer på männen i vita rockar bara för att jag fått ett infantilt protestinfall. Jag får nöja mig med att dela med mig av denna lilla tramsdikt som fröding (förmodligen inte, enligt Fröding-sällskapet) skrev till Selma L då hon gnällt över hans osmakliga burleskheter, och helt enkelt föreställa mig att jag riktar dessa rader till 3, Skandia, OxelöEnergi och de andra gamarna som vill åt mina pengar:

”I dritande ställning jag läste ditt brev,
och ju mer jag läste - ju mer det drev.
Och marken var naken och saknade löv,
då tog jag ditt brev, och torka min röv.”

Poesi när den är som bäst!