Nu ni! Jag är så jäkla stolt över mig själv ikväll! för jag har trotsat min konflikträdsla och torra svenska feghet, och klagat på en granne FACE TO FACE. Efter att ha bitit ihop i månadsvis, var måttet rågat. Varje dag i flera timmar spelas det musik på EXTREMT hög volym några portar bort. Eftersom jag har mitt arbetsrum åt det hållet och musiken är så hög att det skallrar i fönsterrutorna, är det omöjligt att stänga ljudet ute ur min skaparbubbla. Idag spelades denna (se filmen ovan) låt 15 gånger på repeat (jag överdriver inte, räknade gångerna) innan jag tog mod till mig och marscherade bort till oljudsgrannen (jag visste ju inte om vederbörande var av fredlig natur, kanske skulle hen bita huvudet av mig eller bussa en pitbull på mig), ringde på dörren och när tjejen (jag som trott att det var en man) öppnade bad jag henne vänligt men bestämt (!) att sänka. Javisst, sa hon, och sedan dess har det varit tyst. Jag som byggt upp en sådan enorm frustration och skjutit upp detta samtal i en evighet, det var ju inte alls så farligt.
Och säkert är det många därute som inte alls kan förstå den enorma seger det här innebär för mig, vadå, att säga till nån på skarpen är väl inget svårt! Men för såna som mig ÄR det det. Och därför är jag stolt över mig själv ikväll. Och stolt, för att jag ändå höll mig till en hövlig ton.
It's one small step for a woman and a giant leap for Malin Biller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar