Over and out

Jag höll mig frisk! De där esberitoxen var bra skit. Ledsen för dåligt bloggande, men det har verkligen gått i ett, med releasefest i onsdags, späckad dag på Bokmässan igår, möten idag, och öppet hus i ateljén. Och jag har helt glömt av att ta kort!!
När väl bokmässan är över, lovar jag att bli en bättre bloggare.

Och snälla, kom förbi Egmonts monter imorgon klockan tio! Det är signeringsdags för mig då.
Over and out for now.

We shall never surrender!

Hörrni, den där jäkla förkylningen/dumviruset ligger och lurpassar hela tiden! Jag VILL INTE bli sjuk nu! Köpte Esperitox på hälsokosten, men så läste jag på baksidan, att man inte ska ta dom, om man har autoimmuna sjukdomar bland annat. Och det har jag, sköldkörteln är ju bråkig. Det står dock ingenstans HUR farligt det skulle vara att ta dom ändå, vad som händer... Så jag tog dom. Ännu lever jag. Pest eller kolera, liksom.
Ska också dricka ingefärsté med honung, samt njuta av riktigt mörk choklad (hallå, antioxidanter är bra för immunförsvaret!)

Som Churchill sade, när han pratade om höstvirus(?):
We shall NEVER surrender!

Imorgon är det releasefest på Byns Bistro! Från klockan 17 och framåt. Kom, vet jag!

Redo att möta världen

Hohoo! Hur mår du denna afton? Jag har känt mig febrig ett par dagar, men nu tror jag det har vänt! Jippi! Måste vara frisk inför festen på onsdag och inför Bokmässan, såklart! Bortsett från att jag är lite sockerspeedad, ovan som jag är vid snask, efter att ha "unnat mig" åtta marianne-godisar. Att jag aldrig lär mig, att jag inte mår bra av att "unna mig", inte socker i alla fall. Nåväl.

Bokmässan ja! Har du vägarna förbi, så kan du på torsdagen se mig och mina kollegor battla mot varandra klockan 17. Det är alltid kul med serietecknarbattle.
Lördagen klockan 10-11 signerar jag i Egmonts monter. 
Likaså söndagen klockan 13-14. Jag blir hemskt glad om du kommer förbi!
På söndagen kommer jag också prata om min nya bok Allt du behöver, på Svenska Tecknares scen. Klockan 10 är det.

Förresten, nu går min bok att köpa! Här till exempel.

Det börjar kännas ordentligt pirrigt nu. Sådär, att jag blir kall om fingrarna (blir ni också det när ni är förväntansfulla?) och har lite fjärilar i magen. Har inhandlat nya, röda pjucks till festen och har vaskat mina paltor, så att jag är hel och ren på mässan.
Ja, sannerligen, nu är jag redo att möta världen!

Skövde i bilder

Eller snarare: Mina dagar på Skövde konsthall i bilder, men den titeln tyckte jag blev för lång. 

Fredagens morgon inledde jag med att prata live i Radio Skaraborg. Riktigt trevligt! 

Och så fick jag träffa en av mina idoler, från humorgänget Varan-tv!

Såhär såg det ut där. Kaffet var gott, men det syns kanske inte på bilden.

Ingen radiostation är komplett utan en konstig liten Sven Jerring-statyett med majblomma i micken!

Väl i konsthallen, satte jag genast igång att måla min galna tant på väggen. Det var skitkul. Kände mig som Michelangelo ungefär.

 Här är hon nästan klar.

Efter det hade jag en workshop för några rara ungdomar (en hel drös för att vara mer exakt?), i serietecknandets ädla konst, med tema genus och normer. Sedan var det dags att möta pressen.

På vägen hem smygfotade jag busschauffören men han hann sluta pilla tänderna innan jag fick till ett kort. Ibland gör jag saker jag inte riktigt förstår själv.

 På lördagen var det dags för invigning av utställningen. Ett skitbra band spelade. Har tyvärr glömt vad de hette, men de lär man få höra igen. I bakgrunden syns några av mina bilder, i förgrunden: Ingemar, chef över Konsthallen.

Nannas och Saras fina väggmålning

Nicolas och Loka pratade pennor om jag inte missminner mig. Serietecknare gör gärna det när de ses. Pennporr är något vi går igång på!

Jag smygfotade folk som läste mina serier. Hörde en del fniss, och det värmde.

Efter det for jag och min Käre hem till Götet. Tack för den här gången Skövde! Och tack för att jag fick vara med på en så fin utställning!

Ikväll känner jag mig ungefär såhär:

-Som Rescue Annie. Minns ni den där vidriga livräddardockan man var tvungen att öva på i skolan? Jag var så rädd för henne! Det där väsande utandningsljudet hon gjorde när man gett henne mun-mot-mun-metoden, och den liksom dästa doften av gammal, samlad andedräkt och latex, som pös ut från hennes döda (?) innanmäte. Hu! Det blev ju inte bättre av att jag nyss fick veta det här.

Jag har hånglat med en döing liksom! Jag minns att min vän Anders var bäst i klassen på att få liv i dockstackarn. Och var det inte så att hon blinkade rött om man gjorde fel, och var på väg att knäcka hennes plastiga revben?

Nåväl, det var egentligen inte om Annie jag skulle berätta, jag bara råkade snöa in lite.

Anledningen till att jag inte bloggat på några dagar, är dels att jag haft så himla mycket att göra kring utställningen i Skövde (återkommer om den och med bilder imorrn!) och framförallt, för att min laddningskabel till resedatorn bestämde sig för att (likt Rescue Annie) ge upp sin sista suck. Det hjälpte inte hur mycket jag än försökte uppliva den, den ville inte ladda datorn. Och utan den gick det inte att arbeta. Av samma anledning, fick jag åka hem en dag tidigare. Det gick inte att koppla av när jag visste att jag hade massor av färgläggningsjobb som hängde över mig.

Så jag är lite sliten. Men vansinnigt nöjd med de gångna dagarna.

Dags att inta ställningen huvudstupa sidoläge, i min egen säng.

Slut på anteckningsblock?

Häj go'vänner! Nu sticker jag strax till Centralen och vidare mot mor och kor. Och styvfar. Ska unna mig att vara ledig minst fem timmar! Och sova länge. Men mest är det en jobbresa. Det är ju utställning i Skövde i dagarna. Redan på fredag ska jag dit, för att hålla workshop, måla en väggmålning och vara med på pressträffen. Ser verkligen fram emot det! Ja, jag är på gott humör idag helt enkelt. Här skulle jag nästan kunna drista mig till att använda en smiley, men avstår och hoppas ni ändå kan utläsa mitt muntra tonfall! Någon heder har man väl som blygsam bloggare.
Annars är jag inte emot att använda smileys, de fyller definitivt en funktion. Bra att peta dit i ett mail, det har tillochmed hänt att jag lagt till en glad gubbe i ett jobbmail, bara för att understryka att jag är snäll och trevlig. Men inte i ett blogginlägg,, där drar jag min gräns.

Hoppas Intresseklubben inte fick slut på anteckningsblock där!

Nu måste jag rusa! Häj!

Dagens Biller

Dagens Biller

Lika bra var väl det

Jag ville inte lägga upp en bild på en binnikemask, så det fick bli en på det jag är sugen på istället. Något maskformiga, men ändock lömskt goda ostbågar. Här snodde jag den.


Jag börjar tro att jag har binnikemask, för jag är fanimej hungrig hela tiden. Åtminstone småsugen. Nu är jag ju ingen expert på parasitisk bandmask, men har ett vagt hum om att de gör en hungrig. Minns ännu med fasa, när vår klass någon gång på lågstadiet travade iväg till Sockenskolan, som låg en bit bort, och där fick se en grådassig binnikemask som ringlade sig i det oändliga i en burk med formalin. Tydligen var det en Hammaröisk missionär som tagit med sig den hem, och den hade varit i magen på ett stackars hednabarn i Indien.
Jag tror det var där min fobi mot just formalin och konstiga konserverade saker började. Senare, under mina tappra försök att bli en riktigt konstnär (läs: inte arbeta med humor i det man skapar. Alls), försökte jag bearbeta min fobi genom att konservera äckliga saker själv. Tånaglar och annat. Dock ej i formalin, för det är rätt vanskligt att få tag på. Men jag fick sluta med mitt konstprojekt för mamma mådde illa av det. Det fick bli serier istället.

Och lika bra var väl det.

En näverlur och några halmstrån i håret

I wanna know, have you ever seen the rain? Det har jag. Hela dagen. Riktigt urk-väder. Ändå stretade jag iväg mot zumban. Det ska bli SÅ skönt att flytta och komma närmare en spårvagnshållplats. Här känns det verkligen som om vi bor vid världens ände.

Flytten ja, det drar ihop sig nu. Jag är redan trött på alla flyttkartonger, ändå är långtifrån allt nedpackat. Bra grejer för magkatarren det där!
Nej, nu ska jag sluta klaga. Sånt har jag rakt inte tid med. Måste ju tuscha strippar och fylla fler flyttkartonger med bråte! Så ska jag ugnsgrilla en falukorv i min gräsänke-ensamhet och tänka på morfar, för det var hans favoriträtt alla kategorier.

Varför känner man sig förresten så fånig som tjej, när man köper en stor falukorv, inget annat, när man är och handlar? Fattas bara en näverlur och några halmstrån i håret... 

Dagens Biller

Peta näsan och titta på Skavlan

Fick hem en låda med böcker från mitt danska förlag. Jag tycker min bok blev riktigt fin i trycket! Är mer än nöjd. Och så har den en så god ny bok-lukt och är så där alldeles perfekt styv i sidorna när man öppnar den första gången!

Just nu har jag så mycket att göra, att det liksom slår bakut för mig. I stället för att göra allt det där jag borde, sitter jag som en byfåne, med halvöppen mun och gör inte ett skit. Eller gör en massa annat, som jag egentligen inte har tid med. Någon som känner igen sig där? Så om jag skriver, att nu måste jag sluta, för jag ska skissa 30 strippar, så vet ni att det egentligen betyder att nu ska jag peta näsan och titta på Skavlan!

Nej, nu måste jag sluta och skissa 30 strippar!

Dagens Biller

Ta sig i kragen och skärpa till sig

Jo hej! Sitter i Serieateljén och samlar kraft att gå iväg och träna. Det är inte helt lockande en fredagkväll, men jag vet, att om jag väl kommer iväg, känns det så bra efteråt. Och ett stort plus, är att det är så gott som folktomt på gymmet vid den här tiden en fredag. Man slipper stå i någons svettiga armhåla och pinas (den korta människans förbannelse), och har hela duschen för sig själv. Inga nakna tanter som gresar och smörjer in sig med lotion i varje skrymsle och veck (kan man inte vänta tills man kommer hem?).
Senare tänkte jag skissa stippar för hela slanten. Måste hinna klart med ett gäng nyab, innan jag far till mamma nästa vecka. Tänkte passa på att vila upp mig, umgås med familjen, och jobba på samma gång. Det är ju utställning i Skövde och jag ska också ha en liten workshop i samband med det.

Flytten börjar kännas överkomlig nu, eller vad man ska säga. Överblickbar, kanske. Vi har redan hunnit packa nästan hälften, och gör vi bara lite varje kväll, så hinner vi gott och väl, trots Bokmässa och deadlines. Och själva bärandet har vi ju anlitat en flyttfirma till, samma sak med flyttstäd. Ändå längtar jag tills allt är färdigt. Det är allt tröttsamt att flytta!

Apropå trött, tänk om man skulle ta sig i kragen och skärpa till sig, och pallra sig iväg till Sportlife då.
Hej!

Snäll och utvilad

Hörrni, den här boken var jäkligt bra! Snodde omslagsbilden här.
Spännande, gripande, hemsk, bra helt enkelt.

Så här skriver Leopard Förlag om den:

" Januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna."

Jag sträckläste boken och nu känns det riktigt tomt utan den. Dags att leta ny ljudbok, för nu har jag en hel massa skissjobb att kasta mig över, och då måste jag ha en bok att lyssna på, helst så bra, att jag omöjligt kan resa mig från stolen och gå och pula med annat.

Idag har jag tagit det ganska lugnt, kände att jag behövde det. Har kläckt idéer och packat en del, tagit en promenad och en lång varm dusch. I morgon bär det av in till ateljén igen, för ett litet möte. Då är jag snäll och utvilad.

Skiss på er!

Välbehövligt lugn

En av bilderna jag ska ha med på utställningen

Lyssnar på Rodriguez och tar det allmänt lugnt. Eller, jobba måste jag ju alltid, jag gör det bara mer stillsamt idag. Tänkte gå här och pula, packa ner lite inför flytten, göra storkok (ibland är jag så präktig att jag nästan får allergiska utslag på mig själv!) till matlådor. Ta en lång skön promenad i skogen kanske. Hämta ett paket med kläder jag beställt. Mer spännande än så tänkte jag inte att dagen skulle bli, bara välbehövligt lugn.
Nästa vecka är det dags för pressvisning och vernissage på ustälningen Seriestorm i Skövde, där jag samsas med Liv Strömqvist, Lina Neidestam, Sara Granér och Loka Kanarp. Den kommer bli fin!

Jag passar på att hälsa på mamma och styvfar ett par dagar i samband med det, längtar nåt vansinnigt efter dom och lugnet på Skattegården!

Häj!

Premenstruell kvinna med sömnbrist

Huvva, idag känner jag mig sliten! Jag måste ta och stryka det jag kan i kalendern (eller snarare, flytta fram det till efter Bokmässa och flytt), för nu är det faktiskt lite för mycket. Tränar mig hela tiden på att sätta gränser (framför allt för mig själv) och att inte vara så förbaskat duktig. Det går bättre och bättre dag för dag, som Ernst Rolf sjöng.

Andas, ta mikropauser (och långa pauser), göra roliga saker, röra på sig, äta bra och sova ordentligt är A och O. Det sistnämnda sket sig totalt i morse. När jag sov som bäst, mitt i R.E.M-sömnen, satte de
j -a, s - ans, sumpr - nkarna till parkförvaltare igång jordfräsen eller häcksaxen eller vad fasen det var under sovrumsfönstret. Och höll på i tre timmar!! Inte en chans att sova vidare, eller stänga ute ljudet. Jag hade väl sovit i fem timmar ungefär. Varför ska dessa människor ALLTID sätta igång klockan åtta på morgonen?? Varför?? Det finns faktiskt nattjobbare i världen! Ondskefulla terrorister är vad de är!

Så jag vaknade verkligen på fel sida av sängen, och sedan har dagen gått i det surmulna töcken som kännetecknar en riktigt dålig nattsömn. Lägg på det en släng av PMS, nästan lika illa som Persbrandts, och du har en serietecknare som är folkilsken och som för världens eget bästa, stannar hemma i sitt åskmoln ett par dagar.
Nu ska jag baka lchf-kanelbullar och fortsätta sura.
Vi hörs när jag är snällare!
Och Gud nåde parkförvaltarna, om de sätter igång i morgonbitti igen, en premenstruell kvinna med sömnbrist är INTE att leka med!

Helikopter med Cliff Richard

Herregud! Jag är alldeles plitig i ansiktet! Jäkla månatliga rening att sätta spår i fejset! Men jag tar det med ro, jag ser trots allt inte ut som damen ovan. Jag har en dold talang: att rita bölder på folk! Och med tippex får man till riktigt snygg psoriasis. Åh vad jag älskar mitt jobb!

Snart är det dags att göra nytt fulpyssel, känner jag. Har bara inte haft tid på ett tag. Det är mycket nu, mer än vanligt; flera kul jobbprojekt på gång, bland annat en serie till Galago och en till Barnens Jultidning. Så förbereder vi som bäst inför releasefesterna, och på det packar jag, och ja just det, så måste jag sköta mina ordinarie deadlines också. Och helst hinna klämma in några pass zumba.

Men jag känner att det går rätt bra, jag tar ordentliga vilopauser, äter bra och sover tillräckligt. Härom natten drömde jag dock lite underligt. Jag var ute och flög helikopter med Cliff Richard och han bara tjöt och grät, i falsett. Och så sjöng han enbart refrängen i Summer Holiday, om och om igen.Ville inte alls hålla i styret, fastän jag sade till honom på skarpen. Jag tror det gick bra tillslut. Och jag hoppas jag inte behöver drömma om Sir Cliff fler gånger.

Åh, honom skulle det nog vara kul att rita bölder på! Det ska jag genast ge mig på!

Dagens Biller

Görslut

Hej på er! Först av allt: Ellen och Stef, tack för era fina kommentarer till mitt deppinlägg!! Det värmde verkligen!

Jag är nyss hemkommen från Borås, där vi var och såg premiären av Evigt ung, som vår vän Eva regisserat. Den var hur bra som helst och jäkligt hemsk och kul (som ni vet går ju dessa hand i hand!). Nu är jag alltjämt görslut som vi säger i Värmland! Ska bara fixa ett "billerfierat" foto på Facebook, sedan tror jag att jag loggar ut för idag och går och knyter mig.
Pöss å gunatt!

Vad är det med Persbrandt?

Till första Hamilton-filmen var han bara lite lagom sur, man kunde ana en liten glimt i snyggögat.

Men redan till uppföljaren är den där antydan till leende borta.

Och i nya filmen Hypnotisören är han såhär skitförbannad!

Min fråga till dig, Persbrandt är nu: Har du mens eller?

Eller är det ett fall av extrem och utdragen pms? I så fall, kan jag trösta dig med, att i mitt fall har naturligt progesteron i cremeform fungerat bra!
För så här kan du ju inte ha det, stackars liten!

Dessa dagar...

Idag är en sån där blä-dag. Jag har sådana ibland, när självkänslan och självförtroendet sviktar. Och det suger verkligen! Ibland kan det krävas så lite för att rubba mig ur mitt vanliga, rätt goda humör. Jag antar att det är såhär att vara en känslig konstnärssjäl. Hursomhelst, idag känner jag mig sämst i världen på allt som har med ritande att göra. Varför? Över en liten bagatell egentligen.

Jag hade slängt iväg ett mail till eminenta bokbloggen Bokhora (ja, den heter så), där de recenserar det mesta i bokväg, för att be om en adress att skicka min nya bok till. Vanligtvis gör förlaget detta åt mig, men jag kände att det kunde vara trevligare och mer personligt att göra det själv. För er som inte skrivit/ritat en bok: En bok är som en blandning av ens lilla bebis, ens eget hjärta, ens tankevärld och i mitt fall, en ganska stor portion av den jag är. Man har lagt ner massor av jobb och förhoppningar i denna produkt.

Bokhora svarade artigt, att de hade mycket att läsa just nu, men om jag beskrev innehållet, så skulle de se om någon i redaktionen nappade. Nån vecka senare (i morse) fick jag till svar, att ingen av dom var intresserad av att läsa boken. Sådant känns. Man känner sig totalt obetydlig, och de där dumma tankarna "Om jag hade varit Liv Strömqvist..." (I love you, Liv, det är bara ren och skär avundsjuka, ingen missunsamhet, by the way!). Men jag är ingen. Så blir jag bitter, arg, frustrerad och ledsen. Över att det aldrig riktigt tycks lossna för mig. Över att de där jävla kultursidorna inte har plats för andra än den lilla gräddan inom serier. Över att jag är så jävla känslig och tar åt mig av en struntsak. Tycker att de kunde ha tagit emot min bok, gett den en chans. Det är ju trots allt en gåva från mig, det är jag som lagt ner jobbet, det är jag som betalar porto. Men jag trugar inte. Jag förstår att de har mycket att göra, egentligen är jag inte arg på dom, bara på situationen. På känslan av att inte vara viktig nog.

Jag vet att jag kommer över den här lilla smällen. Det gör jag alltid, så är det kul att vara serietecknare igen. När jag är tacksam över det jag faktiskt har, över framgångar jag har skördat.

Men så finns dessa dagar.

Ungdomliga saker

Såhär äckligt nöjd och självbelåten ser den 33-åring ut, som just blivit tagen för en sjuttonåring. Killen i kiosken är min nya kompis, eller "homeboy" som jag tror ungdomarna säger, och det är lika bra att anamma det språket, för här går man ju runt och ser omyndig ut.
Det kan ha varit ett språkligt missförstånd, men jag är nästan spiksäker på att han frågade om jag skulle ladda mitt spårvagnskort för ungdom eller vuxen. Om man nu kan vara "nästan spiksäker". I så fall är jag det.
Det ska Tant Malin leva på länge.
Nej vänner, nu måste jag sluta, ska gå och göra ungdomliga saker! Lyssna på hip hop och så.

Pitbullöverflöd

Ååååh min mage är full av grekisk mat. Kolhydrater i kubik, ack så gott! Vi pallade inte laga mat i afton, så maken och jag tog middag ute. Maken betalade, ska tilläggas, annars hade jag bara kunnat äta en 20-dels moussaka. Så jäkla gott!

Nu har jag precis blivit klar med ett halvårs kvitton och fakturor, prydligt insatta i datumordning till min nya revisor. Lättnaden kan närmast liknas med känslan när man varit på toa efter att ha käkat julbord... Jag känner mig lätt på något vis.

Flytten närmar sig, det ser vi verkligen fram emot. Är så trötta på att bo just här, i världens ände där det bara är sunk och urk och blä (sa jag att jag är väldigt verbal?). Och där ALLA har kamphund. Jag skojar inte! Ibland har jag lust att gå fram till dessa hundägare och säga, Ursäkta, jag måste bara berätta för dig, du är kanske inte medveten om det, men det FINNS andra hundraser. Jo jag lovar, det gör det!

Men jag låter bli, för dessa hundägare ser inte helt hela och rena ut och deras hundar ska man inte gå för nära.
Ja sannerligen, det ska bli skönt att slippa detta pitbullöverflöd!

Dagens Biller

Idag har jag

Tagit spårvagnen in till stan...

...Fotat en kråka/kaja/råka/liten korp?? En svart fågel!

... Hängt en stund i ateljén, skissat ny Pixi-bok och konstaterat att jag börjar få det riktigt trivsamt där...

 ... Promenerat från ateljén till Hagakyrkan, och fotat vackra Majorna...

 ... Samt insett att jag är väldigt bra på att roa mig själv.

Och nu ska jag färglägga och lyssna på en riktigt intressant bok.

Pöss!

Miniinlägg

...Och i kväll kände jag för att rita en underlig liten man, en fågel och en gran. Så det gjorde jag. Jag har ett fritt yrke.


Bara några  korta rader, för i kväll är jag så trött! Men trött på ett bra sätt. Det blev en riktigt fin intervju med die Weldt (jag hade fel, trodde att världen var maskulin, men DIE heter det inget annat).
Så har jag roat mig genom att sortera ett halvårs kvitton och fakturor, samt grejat med billerfierade foton på FaceBook. Nu blir det en stunds färgläggning med en ny ljudbok i öronen.
Vi hörs imorrn!
Häj.

Dagens Biller