Gott nytt år på er!

Här kommer en bildkavalkad från mitt gångna år:

En salig blandning av serietecknande, Första Maj-tåg, och annat livsviktigt.

Många sommarpromenader och tonvis av bär...

I skogen hos mamma och styvfar med humlesurr och grandoft...

Och i pennskogen på ritbordet...

Häng i Helsingborg med finaste Kajsa...

...Och hos Greger och katterna i Malmö.

Jag fick krama om många gamla vänner. Och strosa runt på minnenas Möllan...

Har till och med sjungit karaoke, och var så här nervös innan:

En och annan chokladruta har det blivit...

Och så har jag pratat med en hel del kor.

Tränat har jag också gjort rätt mycket. Och sett så här rödmosig och speedad ut efteråt:

Jag släppte en ny bok (Allt du behöver) och fick en tjusig godiskaktus i present på min och Jennys releasefest. En hel drös fina människor från Serieateljén har jag lärt känna i år!

Det har varit ännu en bokmässa. Jag mötte Fröding i år!

Så flyttade vi, TVÅ gånger. Och  handlade en del nytt till hemmet.

Många trevliga stunder bidde det.

Och ganska mycket webbtevetittande (eftersom vi gjorde oss av med teven).

Jag fick en randig kompis.

Och jag fotade mycket röda bär och höstlöv på Instagram (nedan, utan filter).

Jag fick lära mig att världens bästa utsikt har sitt pris... Hej mjölksyra!

Och så har jag kläckt väldigt många idéer i diverse idéböcker. Det här är min finaste.

Så blev det advent och jag mös ända ut i tårna.

Och det blev jul i Billerstugan, med tomtar och tindrande tecknarögon.

Och nu är det visst ett nytt år. 2013 ska bli riktigt bra, hörrni!

Dagens soundtrack

Idag har vi hälsat på mamma och styvfar. Det är allt en speciell känsla, att ha några av dom man bryr sig mest om i världen samlade i ett rum! Då hör jag den här sången i huvudet och blir glad.

Ekonomiiiiiiii

Ungefär Så här kul tycker jag att det är med ekonomi.

En ny dag, ett nytt liv. Jag börjar så smått sluta sörja att julen är över och förlika mig med tanken, att Ellos redan skickat ut en katalog för vår/sommar 2013. Jag känner mig inte så somrig ännu. Gör du?

Nåväl.
Efter en mental härdsmälta igår, när räkningarna skulle betalas, och pengarna jag fakturerat lyste med sin frånvaro (varför måste det alltid vara en sån NDU att betala räkningar som frilansare?), fick jag hjälp av världens bästa mamma (vad skulle jag göra utan dig?). Och idag är det hopp om livet igen. Får sitta en stund och jaga obetalda fakturor bara. En dag ska jag bli RIK, lägga undan till en enorm trygghetsbuffert och slippa oroa mig så jävulusiskt för pengar. Just den här månaden, skulle de inte tryta egentligen, jag hade fakturerat rätt bra, men det är nästan alltid så, att minst en uppdragsgivare slarvar med utbetalningen och utan fetbuffert, så står man där vid månadsslutet.

Dags att bli Så där snuskigt rik, att jag kan göra precis vad jag vill, och bjuda alla mina nära och kära på resor och trevligheter när andan faller på.
Tills dess får jag tjata på slarvande utbetalare. Det är vad jag ska göra idag.

Pöss.

I'm back!

En sån fin jul det blev! En stillsam sådan. Nu känns det, som alltid så här års, så tomt att julen är över... Jag är rätt barnslig när det gäller det där. Sörjer att det är slut med tomtar, pynt och glitter, ett helt år till nästa gång. Nyår är inte min grej, totalt omysigt. Så är det en evighet till sommaren, med slask och tö och mörker. Nä fy, vad deppigt. Ursäkta! Varje årstid har sin charm, men jag måste erkänna att jag aldrig riktigt lyckats se vad det skulle vara för speciellt med just vad januari, februari och mars.

Hur har ni haft det i jul? Blev det många paket och magen full av ris a' la malta? Själv fick jag bland annat Neil Youngs självbiografi och en fin halsduk, och jag åt mig bara lagom illamående. En perfekt jul, med andra ord!

Tro, tro, tro

Det råder en andaktsfull stämning av julefrid i den Biller-Bredefeldtska stugan. Ögonen tindrar drömmande på mig och maken, näsorna lyser (inte riktigt lika mycket) röda, granen står så grön och grann i stugan. Ja sannerligen, julen kan komma!

Ja exakt så har vi det kanske inte, men nära inpå. Herr Präst svär som vanligt i köket, så just där är inte andaktsnivån på topp, men det hör till när han lagar mat. Och i kväll pular han även med jul-laxen tror jag, då gäller det att ha tungan rätt i mun.
 Jag gillar det där, att han är präst och svär. Tidigare hade jag en vääääldigt underlig bild av hur kyrkans folk egentligen var. Så lärde jag känna min käre, och fick en hel drös fördomar omkullkastade. Min präst här hemma är feminist och syndikalist, pratar som folk gör mest och har en sjuk humor. Visst finns det konservativa puckon inom kyrkan, men det är trist att det bara är de som ska få uppmärksamhet i media. Alla vettiga, bra personer som kämpar för att folk ska ha det bra, har sorgegrupper, hälsar på gamla och ensamma, bryr sig, dom talas det tyst om. Därför känner jag, att jag behöver göra det.

Själv kallar jag mig inte kristen, jag är väl snarare nåt new age-igt "troende", där jag plockar från olika religioner. Det finns "något" tror jag, något som vill oss väl. Och jag är rätt flummig, tror på änglar och "hjälpare" och i viss mån, oknytt. Tror inte att Gud är en gubbe på ett moln som sitter och är sur för det mesta och dömer ut syndastraff till höger och vänster. Jag tror att hon är snäll. Det är vi människor som står för ondskan, när vi envisas med att kriga och dumma till det år ut och år in.
Så tror jag.
Viktigast är väl, att vi försöker respektera dom som inte tror som vi.
Jag har full respekt för dom som inte tror på något också. Det är ju en tro i sig, kan man säga.
 Men i morgon ska jag hänga med till kyrkan och fira den där snubben på bilden. Han har världens största födelsedagskalas!

God jul till er alla, och som Tiny Tim sade: God bless us, every one!

Men nu är det JUL i Billerstugan!

Förkylningens ansikte (eller: Allt klär en skönhet)

1,5 liter. Exakt så mycket gegga och snor har jag snutit ut ur huvudet det senaste dygnet. Aaaah! Ja ok, jag kanske höftar lite, men på ett ungefär. Men än så länge har ju inte världen gått under i alla fall, och det är jag glad för. Och jag är inte fullt så lik Phil Spector som jag var igår. Nu ser jag ut så här; närsynt, rödnäst och rödögd. Och lite lätt förvrängd.) Det går framåt.

Idag tänkte jag försöka bli klar med en massa idékläckande, så att jag hinner färdigt en laddning Billerstrippar efter jul. Hoppas att mannen inte är alltför krasslig, för i morgon ska vi åka till mamma och styvfar och det ser jag så mycket fram emot. Men känner han sig för hängig, blir det ju svårt... En annan har ju inget körkort (ännu)...
Men OM jag skulle få ett, vet jag ju vilket foto jag skulle använda på det!

Sympati

Jag är så sjuuuk! Snoret rinner och huvudet känns som om det ska sprängas! Varför tror man varje gång man blir dyngförkyld, att hela världen ska stanna upp och känna sympati med en? Nästan, så att man väntar sig att tanten på Apoteket ska utbrista " Men jag har väl aldrig SETT en så förkyld människa under hela mitt yrkesverksamma liv!! Stackars, STACKARS dig!". Men det gör hon aldrig, hon bara tar betalt för alvedonen och nässprayen och ser ut att tänka på något helt annat än din snoriga näsa.
Denna kalla, oförstående värld får mig att tänka på en dikt av Fröding:

Världens gång

Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
"En man är vräkt över bord, kapten!"
Jaså.
"Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!"
Havet välte, stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå!"
Jaså.
Vågorna rullade asklikt grå.
"Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!"
Jaså.
Havet välte, stormen ven. 


Vart är sympatin när man behöver den? Va?!

I morse när jag vaknade såg jag ut så här:

Förkylningens ansikte är så vackert!

When you're chewing on life's gristle...

... Don't grumble, give a whistle!



Så känns allt mycket bättre.

Tillflyktsort

Men när man behöver tänka på annat, är sidan Awkward Family photos en tillflyktsort!

krisar

56 000 kronor. 56 000 kronor. Jag försöker tänka på annat, men det ekar så i mitt huvud hela tiden: 56 000, 56 000.

Jag vet inte hur jag ska lösa det här? Fick mig en rejäl chock hos revisorn igår... 2014 måste jag betala (minst) 56 000 spänn i restskatt. Utöver min preliminärskatt ska tilläggas. Jag fixar inte detta?

Just nu försöker jag fokusera på något konstruktivt. Vad kan jag göra? Ragga ännu fler ritjobb. Göra utskick, söka stipendier... skriva listor, göra upp en plan... Men det är så jäkla svårt att andas och hålla huvudet kallt.

Jag är stark. Jag fixar detta på något sätt. Men just idag krisar det, det ska villigt erklännas.

Desto trevligare

Det är måndag, jag är förkyld och snön har töat bort. För att sätta ännu lite extra piff på tillvaron, ska jag åka in till min revisor strax. Inget ont om henne, tvärtom, men hela den där ekonomiska biten ger mig ångest. Skatt och moms och fan och hans moster. Men men, grisar ska inte ha roligt, grisar ska det bli julskinka utav.

Ikväll ska jag rita Pixi-bok och slå in julklappar. Det blir desto trevligare.

Kom ihåg!

Att denna dam finns också på Instagram! Där är jag tämligen flitig.
malinbiller heter jag.

Häj.

En dag som denna

Här sitter jag och är ljuv i största allmänhet.

Nädå, men rosslig i halsen är jag. Så dagens planerade tripp till gymmet får nog vara. Fast det kryper i kroppen. Får man träna när man känner sig i övrigt helt pigg, men har ont i halsen?? Jag anar svaret...

Kanske tar jag en promenad i stället, och kikar på julgran, för en sådan ska jag ha i år, om än en liten sketen en. Vi har ju ett separat gästrum nu, där den kan stå och barra hur mycket den vill, utan att resten av lägenheten blir skräpig. Ja, så får det nog bli!

Vad ska just DU hitta på en dag som denna?

Pöss!

Tanten

Nu pirrar det i magen. Och det är inte av laktosen jag råkade få i mig tidigare. Nej, Sveriges radio ska komma hit om en stund och intervjua mig. Då gäller det att hålla tungan rätt i mun och säga kloka saker. Jag ska vara med i programmet Tendens. Wish me luck!

Idag bjuder mitt arbetsrumsfönster på en alldeles makalös utsikt, med blå himmel och gnistrande snö på taken. Kallt och vitt och vackert. Det blir nog en långpromenad därute sen.

Det bidde inget luciafirande för mig igår, lite synd, men så är det ju när man varken har barn eller går i skolan. Kikade dock lite halvhjärtat på SVTs lucia och upprördes in i själen av denna RAP! Inget ont om pojkstackarn som rappade, han var säkert duktigt. Men det skall icke vara rappande på lucia! Nej. Då blir tanten arg. Annars var det rätt fint.
Och nu ska tanten göra sig i ordning inför radiobesöket.

Häj.

Glad lucia på er!

Generositeten själv

Äsch! Julen är ju givmildhetens tid, och eftersom jag är generositeten själv så här års, tänker jag inte begränsa mina julpyssel enbart till fansidan på Facebook (Biller). Så här får ni ett extra juligt Billerpyssel att knåpa med! Vassegoa!

Skriv ut, fäst eventuellt på lite styvare papper, klipp ut och vik över ett snöre och häng upp där du vill ha det som finast!

Löper

Gör ni era egna julklappar? Det finns de som tycker att det är ett tecken på snålhet att inte köpa saker att ge bort. Jag tycker tvärtom. Det är väl jättefint att ge bort sin tid och tankeverksamhet till någon. Förresten är inte alltid materialet till mitt "pyssel" gratis. Nu tillverkar jag ju inte bara egna julklappar, jag köper förstås också när andan faller på (ha ha, såg i sista stund, att jag skrivit "jag löper också när andan faller på"! Hann ändra det som tur var. Såg framför mig hur jag kråmade runt och jamade i vinternatten: Beaaaoouw BEAAAAOUW).

Ljuslyktor har det bland annat blivit i år i Billerverkstaden, med konstiga siluetter på. Bara för att jag hade lust. Vi får se vem av mina stackars vänner som får just dessa. Hoppas hen blir glad i alla fall, att jag inte bara köpt ett presentkit tvålar på Åhlens. 

Läkning

Jag pratade med en vän och kollega igår, som läst min senaste serie i Galago. Han tyckte den var fin och hemsk, och särskilt hemskt var det tydligen för att om man har läst min självbiografi Om någon vrålar i skogen, så hade man kanske hoppats, att det skulle räcka med elände för mig (vilket ju var gulligt av honom). Och det kan man ju hålla med om på sätt och vis. Just denna serien som vi pratade om, handlar om när jag levde i ett destruktivt förhållande och blev misshandlad psykiskt. Allt hänger ihop. Och så länge man inte bearbetar sitt skräp, blir det lätt en ond kedja av destruktiva saker i livet. När man inte känner att man är värd att ha det bra.
I Om någon vrålar i skogen, är det ett hopp på tio år i slutet, innan epilogen. Det är den där tioårsfasen som jag tänkte berätta om i min nästa bok. Och om ljusningen i mitt liv. För den kom. Jag kallar mig själv lagom lycklig idag. Ser mig själv inte som trasig, eller ett offer. Varje människa har själv ansvar för sitt liv, oavsett vad hen varit med om tidigare. Är det lätt att komma dit? Nej! Är jag på topp och älskar livet jämt? Oh no! Vem gör egentligen det? Men allt som oftast mår jag numera bra. Att lära sig älska sig själv är bannemig svårast av allt, till och med jävligare än att sluta röka (men bara nästan). Att trotsa den lilla elaka rösten i huvudet, och alla ekon av nedsättande kommentarer på livets skolgård, och säga "JO! Du ÄR fin!" till sig själv om och om igen. Du duger! Du förtjänar att ha ett bra liv."
 Och det är det viktigaste man kan göra. Det har varit nyckeln till min läkning.
Och läkning är något jag skulle vilja ge till alla i julklapp.

Tillskott i kassan

Nu är det jul här i vårt hus. Eller bättre upp: advent! Tycker att själva julen ofta blir ett antiklimax, föredrar väntan på den, och att gå runt och sniffa på hyacinter i vinterkvällen. I år har jag gått all in, och till och med torkat äpplen och apelsiner, samt hängt upp en apelsin med nejlikor i! Så här luktar verkligen jul i varje vrå. Utom på dass, men det har ju sina naturliga förklaringar. Där står dock en liten, liten tomte inne, för att kompensera upp mysfaktorn.

Vill man ha extra julstämning en vinterdag i Göteborg, kan jag rekommendera en stillsam promenad i Haga. Där hittade jag både tomten...

 ...Och bocken...

....Och en gris?

Och nu ska jag lyssna på Bing Crosby och leta stipendier. Tomten, jag vill ha ett tillskott i kassan!