Det råder en andaktsfull stämning av julefrid i den Biller-Bredefeldtska stugan. Ögonen tindrar drömmande på mig och maken, näsorna lyser (inte riktigt lika mycket) röda, granen står så grön och grann i stugan. Ja sannerligen, julen kan komma!
Ja exakt så har vi det kanske inte, men nära inpå. Herr Präst svär som vanligt i köket, så just där är inte andaktsnivån på topp, men det hör till när han lagar mat. Och i kväll pular han även med jul-laxen tror jag, då gäller det att ha tungan rätt i mun.
Jag gillar det där, att han är präst och svär. Tidigare hade jag en vääääldigt underlig bild av hur kyrkans folk egentligen var. Så lärde jag känna min käre, och fick en hel drös fördomar omkullkastade. Min präst här hemma är feminist och syndikalist, pratar som folk gör mest och har en sjuk humor. Visst finns det konservativa puckon inom kyrkan, men det är trist att det bara är de som ska få uppmärksamhet i media. Alla vettiga, bra personer som kämpar för att folk ska ha det bra, har sorgegrupper, hälsar på gamla och ensamma, bryr sig, dom talas det tyst om. Därför känner jag, att jag behöver göra det.
Själv kallar jag mig inte kristen, jag är väl snarare nåt new age-igt "troende", där jag plockar från olika religioner. Det finns "något" tror jag, något som vill oss väl. Och jag är rätt flummig, tror på änglar och "hjälpare" och i viss mån, oknytt. Tror inte att Gud är en gubbe på ett moln som sitter och är sur för det mesta och dömer ut syndastraff till höger och vänster. Jag tror att hon är snäll. Det är vi människor som står för ondskan, när vi envisas med att kriga och dumma till det år ut och år in.
Så tror jag.
Viktigast är väl, att vi försöker respektera dom som inte tror som vi.
Jag har full respekt för dom som inte tror på något också. Det är ju en tro i sig, kan man säga.
Men i morgon ska jag hänga med till kyrkan och fira den där snubben på bilden. Han har världens största födelsedagskalas!
God jul till er alla, och som Tiny Tim sade: God bless us, every one!
Ja exakt så har vi det kanske inte, men nära inpå. Herr Präst svär som vanligt i köket, så just där är inte andaktsnivån på topp, men det hör till när han lagar mat. Och i kväll pular han även med jul-laxen tror jag, då gäller det att ha tungan rätt i mun.
Jag gillar det där, att han är präst och svär. Tidigare hade jag en vääääldigt underlig bild av hur kyrkans folk egentligen var. Så lärde jag känna min käre, och fick en hel drös fördomar omkullkastade. Min präst här hemma är feminist och syndikalist, pratar som folk gör mest och har en sjuk humor. Visst finns det konservativa puckon inom kyrkan, men det är trist att det bara är de som ska få uppmärksamhet i media. Alla vettiga, bra personer som kämpar för att folk ska ha det bra, har sorgegrupper, hälsar på gamla och ensamma, bryr sig, dom talas det tyst om. Därför känner jag, att jag behöver göra det.
Själv kallar jag mig inte kristen, jag är väl snarare nåt new age-igt "troende", där jag plockar från olika religioner. Det finns "något" tror jag, något som vill oss väl. Och jag är rätt flummig, tror på änglar och "hjälpare" och i viss mån, oknytt. Tror inte att Gud är en gubbe på ett moln som sitter och är sur för det mesta och dömer ut syndastraff till höger och vänster. Jag tror att hon är snäll. Det är vi människor som står för ondskan, när vi envisas med att kriga och dumma till det år ut och år in.
Så tror jag.
Viktigast är väl, att vi försöker respektera dom som inte tror som vi.
Jag har full respekt för dom som inte tror på något också. Det är ju en tro i sig, kan man säga.
Men i morgon ska jag hänga med till kyrkan och fira den där snubben på bilden. Han har världens största födelsedagskalas!
God jul till er alla, och som Tiny Tim sade: God bless us, every one!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar