Brev till Gellerfelt från avskrädeshögen

Utdrag ur artikel skriven av en inte alltför seriebevandrad kulturman på högerkanten vid namn Mats Gellerfelt, SVD:




Som svar på detta orättvisa påhopp (NÄR har jag kallat ett barn såna saker i serieform?? En vuxen, javisst, men han VAR ju det. På riktigt. Har förresten lovat mina redaktörer att aldrig använda fula ord mer, så det var ju evigheter sen. Mitt skapande har väl liiite mer klass än så nuförtiden) har jag bara en sak att säga:

Mats, DU skrev "cp" och "mongo"! Aja baja, så får man väl inte göra!

Jo en sak till:

Den som sa det han var det.

In your face, kulturtyckare där!

Lite bilder från sköna England

Hemma

Man ska inte vara sur.


ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
Vad skönt det är att kunna skriva Å igen, att vara hemma det vill säga! Sitter här i mitt bös (värmländska för lort), London har en tendens att sätta sig i kläderna och täppa till ens porer. Vågar inte kolla hur mycket jag gjort av med i pengaväg under semestern, det får bli en trevlig överraskning endera dan. Kan bara konstatera att vi haft en väldigt trevlig vecka, ätit gott och unnat oss att bara vara. Gud så vuxen man har blivit! Kanske borde jag skriva att vi varit på räjvfest i Camden eller nåt? Det skulle vara ungdomligare tror jag. Fast undrar om det finns räjvfester nuförtiden? Får ta och fråga någon ungdomsperson, lovar återkomma. Låt mig tills vidare säga att vi haft det helsnajsigt och gått på mycket raj raj. Typ.

London är som ni vet, en mycket trevlig stad. Men även där finns det surmänniskor. Jag ogillar skarpt otrevliga, snäsiga typer. Man ska vara snäll och vänlig, även de dagar PMS-monstret är på besök, enligt mig. Såvida inte någon ger en anleding att vara otrevlig. Men det allt vara en rejäl anledning, såsom folkmord och apartheid. Jag förstår inte varför somliga inte kan bjussa på ett leende. Jo, jag förstår att man kan vara utledd på sitt jobb, särskilt om jobbet innebär direktkontakt med alltför många korkade turister varje dag. Men ändå, näe! Jag tycker att man ska kittla alla otrevliga människor i magen så att de börjar fnissa och blir snälla. Vad tycker ni?

Nä, nu ska jag ta och krypa ner i min egen sköna säng och snarka bredvid min Kärlek. Gunatt gunnat!

Hej pa er! ursakta dalig blogguppdatering! Det blir latt sa nar man ar pa brollopsresa. Nu ar vi tillbaka i London efter nagra trevliga dagar i Dorset. Anne och hennes man var verklgen jattemysiga. De bodde pa landet och allt var sa engelskt och idylliskt att man nastan trodde man hamnat i ett avsnitt av Morden i Midsummer, bortsett fran att det inte syntes nagra spar efter bestialiskt mordade sma tanter. Frukosten intogs i tradgarden: toast, hemlagad sylt, scrambled eggs och en massa annat gott. Jag avstod dock fran att smaka Marmite, det luktade ungefar lika gott som en farsk spya, men Kim at med god apitit. Vi fick aven kanna pa det engelska vadret, det var blott. Och det satte stopp for en vandringstur uppfor nan kulle. Jag sa inget, men lat som jag ar, tackade jag det dar engelska regnet.
Nu ska vi strax ta tuben in till centrum. Blir kanske nan pjas ikvall. Hej sa lange!

Toodiloo

Hello hello! Ajm in London. Darfor kan jag inte skriva nagra vokaler med prickar over. No pricks on the vowels over here.
Oj oj, vad jag alskar den har stan! Har redan gjort av med 75 % av min reskassa pa strunt och harligt trams, samt en del fina grejer (en rod beatlesvaska!!!). Idag gar farden vidare mot Dorset. Det lutar at att vi far skjuts av en annan engelsk dam som heter Anne. Jag har aldrig traffat henne, men har mig en inre bild av den dar figuren i Little Britain, ni vet, med samma namn, hon (eller han snarare) med nattlinne och kofta som sager IIIIIII IIIIII IIIIIH och gor obscena saker.

Vi har just checkat ut fran ett lagom sunkigt hotell dar det luktade lik i korridoren (Kim sa det, och han borde ju veta eftersom han har begravt en hel del sadana). Det kan ha varit den ackliga gubben som satt bakom mig pa frukosten ocksa, i sa fall ar det illa stallt med manskligheten. I alla fall den manliga halvan. Kanske ska jag ocksa sluta tvatta mig och anvanda deo... Lagom till Bokmassan rentutav. Sa kan jag ga runt dar och prata serier och lukta lik samtidigt. Na, jag tror jag skippar det. Nu ska vi ta en tur pa stan. Vi hors! Toodiloo sa lange my friends!

Mot London!

Häj häj! Mumsar på Daim lite diskret sådär, så knaprandet inte ska höras in till köket och min matlagande make. Man ska ju inte förstöra aptiten.
Åh, imorgon far vi på försenad bröllopsresa till England. Det blir mest London, men även en liten tur till Dorset. Men, som alltid när jag ska ut och resa är jag nojig. Måste hinna i tid, måste checka in, måste hitta gaten, måste hitta Heathrow Express och tänk om vi inte hittar till hotellet!!!! Pust stånk! Nä, nu ska jag andas och varva ner min neuros. När jag väl är framme är det ju inga problem.
London är min plats på jorden, och har så varit sedan jag var där första gången -92. Har faktiskt bott där ett tag, då jag arbetade som slav-aupair hos en galen homeopat, men det räknas nästan inte, för det var så långt ut att man måste ta tåg OCH tunnelbana för att komma in till stan. Men semestrat har jag ju gjort ett otal gånger i världens bästa stad. Blir smått kollrig när jag kommer in på Top Shops enorma smyckesavdelning. Och jag har en bra man, som inte har något emot att snällt vänta när jag shoppar. Ska dock försöka hålla lite i pengarna den här gången. men Linley Sambourne House ska bli kul att se igen. Det är ett museum/bevarat viktorianskt hem, där en cool, nä vänta, snajsig låter bättre, serietecknare bodde i slutet av artonhundratalet. Han tecknade för Punch. Väldigt speciellt ställe, för den där Linley verkar varit en kul prick. Annars har vi inte så mycket inplanerat, vi tar dagen som den kommer. Dä blir gött dä!
Nä, nu tror jag bestämt att det är mat! Och kan ni tro, jag har faktiskt aptit!
Go'kväll!