Trash?

Ååååååååååååååh vad jag är trött! Nej, det här ska inte bli ett gnällinlägg, det var bara ett konstaterande. Måste försöka piggna till så att jag kan komma på nya strippidéer innan läggdags. Oj, vad mycket jobb jag har nu! En sak i taget, så går det nog bra.
Undrar om jag också har ett livspussel, eller om det bara är de välutbildade och välbärgade förunnat som bor i Hammarby sjöstad och har Marimekko-gardiner, 1 1/3 barn och polsk hemhjälp, att livspussla. Fråga nummer två är i så fall om mitt går ihop. Nä, jag tror faktiskt att jag är för white trash för att ha ett livspussel. På något sätt känns det skönt. Kan stoltsera med att ha äkta white trailer trash i släkten, de bor i en husvagn nånstans i USA och härstammar från min mormors morbror. Jag brevväxlade med dottern i familjen ett kort tag i tonåren. Hon tyckte att min musiksmak var töntig, så hon gjorde snart slut på vår korrespondens. Att gilla the Beatles impar tydligen inte på husvagnsfolk. Hann dock få ett kort på denna min avlägsna DNA-delare. Hon hade alla tänderna kvar, vilket fick mig att undra om det där med husvagnboendet bara var skryt. För äkta white trailer trash måste sakna MINST en tand i käften.

Det tycker jag

Tjolahopp (ja något måste man ju inleda med)! Återigen är jag nattugglekreativ, trots att jag måste upp okristligt tidigt imorgon (9.00!!!). Ja ja, jag kan alltid ta en tupplur under dagen. Det är skönt för skalder att få sova.
Såg på nyheterna innan och höll på att ge upp hoppet om mänskligheten; är folk inte kloka? Ska de rösta fram, ja jag vill nästan inte nämna dom vid namn, tänker på vad som händer när man yppar Riddar Katos namn i Mio min Mio, hästarna gråter och fåglar dör och allt det där, men ni förstår nog att jag menar Alliansen. GRATTIS SVERIGE! LÅT OSS STÅ UT I FYRA LÅNGA ÅR TILL MED EN REGERING SOM FÖRTRYCKER DE SVAGA OCH ÖKAR KLASSKLYFTORNA ÄNNU MER. Ghaaaa! Kanske är det så att de vettiga människorna redan gått under tack vare blårörans politik och därför inte kan rösta. Det var säkert det politikerna planerade! Man börjar ju undrar om inte media tagit emot en rejäl slant i mutor, för hur neutral är egentligen deras bevakning? Smutskastningen av Mona Sahlin är ju helt vansinnig! Jag hoppas jag inte sårar någon av er läsare som inte är lika röd som jag, men detta är min åsikt och den står jag för. Själv längtar jag till valdagen, vet precis hur jag ska rösta och tycker det är min plikt att göra det. Herregud, vi kvinnor har faktiskt inte haft rösträtt så länge sett i ett längre perspektiv! Det finns ingen ursäkt att inte rösta tycker jag.

Så, nu ska jag bli lugn.

I reservatet för vettiga människor, ska ett särskilt fint spa byggas, där de som trampats på av Herr R mfl ska få vila upp sig efter oron och kampen för överlevnad, och få sitt männsikovärde tillbaka. Sedan ska de alla få roliga, stimulerande jobb. Om de kan arbeta.

Det är vad jag tycker. Vad tycker ni?

Dagens problem

YouTube på balkongen

God afton! Jag är inte mycket för att prata väder, men fy fasen vad kallt det har blivit! Har plockat fram stora fleecetröjan ur garderoben och haft strumpor på mig för första gången sedan maj. Lite sorgligt, men när man väl vant sig är hösten trevlig. Man förväntas inte vara så infernaliskt aktiv och lycklig då. Faktum är att jag får mycket mer gjort under det mörka halvåret. Ja ja, nog om vädret. Jag har blivit tant i förtid.
Idag har jag, förutom att ha frusit och varit tant, tecknat en hel del, bl a bilden ovan, fritt efter en förlaga av en sedan länge död tecknare, Verbeek, från boken Upside Down. Lite hemligt projekt än så länge...
Och nu ska jag strax kasta mig över färgläggning av strippar, samt idékläckning och en del annat. Har tvingat mig att begränsa mitt iPhonande idag. Lite. Blir lite mer effektiv på det sättet, å andra sidan är det rätt snajsigt att kunna passa på att slänga iväg några mejl från balkongen med cigg i mungipan. Man måste ju sköta sin korrespondens också.

Nu börjar det verkligen dra ihop sig till Bokmässan. Det blir intensiva dagar, men kul. Och två seminarier blir det om min bok, varav ett i Värmlandsmontern. Jag vet ju att jag fixar det, men nervös är jag. Har en katastroftanke där jag står på scen, säger "Jag är väl ingen talare... Punkt", varpå jag kaskadkräks över publiken, svimmar, kissar på mig och får bäras ut på bår, stinkandes och droppandes äckelpäck. På nåt sätt känns det bättre om jag får tänka det värsta. Och på det viset kommer ju folk i alla fall komma ihåg mig. Nä, det kommer gå lysande. Hoppas ni kan kika förbi och ge ert moraliska stöd (alt. hjälpa till att torka spyor) under mässan!
Och nu får ni ursäkta mig, ska gå ut på balkongen och titta lite på YouTube.
pöss å kram

My precious!!! 2

Oh prisa Gud! Jag har en iphone!! Detta svarta lilla mirakel blev mitt för 0 kr av snälla 3. Har ägnat alldeles för mycket tid det senaste dygnet på att klura ut dess finesser och är inte riktigt klar än. Nu förstår jag varför alla iphone-ägare jag mött säger att det är livsfarligt, för man kan inte sluta. När jag sedan lyckades peta in Spotify i min nya mobil var jag så lycklig att det nästan gjorde ont. Har invigt min nya guldklimp genom att ta med honom (har inte döpt min nye vän än, men det är definitivt en han) genom att ta honom med på en utflykt ner till Ica. Några förrädiska regndroppar gjorde mig lite orolig, så jag stoppade om honom lite extra i fickan. Får nog ta och skaffa ett fint, värmande fodral till honom, så att han inte fryser, eller blir repig. Och klura ut ett passande namn. Jättebra att vara gift med en präst, för han kan utföra själva dopceremonin. Bara han inte skvätter ner min vän i dopfunten. Kan man torrdöpa tro? Får höra med honom innan han somnar.

Och nu sitter jag här, med en hel massa jobb jag ligger efter med. Allt är Apples fel!

Dagens gubbe

Som ni vet, har jag en hatkärlek till gubbar. De är envisa, egna, ofta rätt respektlösa (vilket kan vara uppfriskande ibland) och brutalt ärliga. Med mottot "Jag har betalt skatt i 60 år och byggt upp välfärden med mina egna händer, och kan därför säga precis vad jag vill och göra precis vad jag vill" struttar de runt och förolämpar dagarna i ända. Dagens gubbe satte sig på en parkbänk en bit från min. Där inmundigade han högljutt och slafsande ett stort äpple, varpå han vände sig mot mig, misstroget plirande:

-Ä dä du som ä den där serietecknaren?
Jag: Va? (gubbens rätt är också att mumla otydligt till en trots att han vet att det är svårt att höra någon fem meter bort) Jaa?
Gubben: Fnys! Du ritar bara en massa ägg med pratbubblor!
Jag: Eh...jaha (ansträngt leende, tänker: Håll käft gubbjävel!)
Gubben: Hon den där andra som gör serier i tidningen ä hon från storstan hon?
Jag: Jag tror det
Gubben: Ja fy! Dä märks.
Jag: Jo...
Gubben: Flams och trams!
Jag: Jaså?
Gubben: Tacka vet jag Hälge!

Varpå han kravlar sig upp på sin cykel och vinglar därifrån. Långt efter att hans gnisslande och knarrande åkdon, som säkert inte smorts sedan 1942, försvunnit ur syn-och hörhåll, satt jag kvar och var sur. Tänkte i mitt stilla sinne, eftersom det alltid är lättare att komma på dräpande svar i efterskott : "Don't you mothafuckin' dare to disrespect my comics!! Du; Din mamma!" Men insåg sedan att den förolämpningen inte hade bitit på gubben ändå. För hans mor var med all säkerhet stendöd.

Gubbar i det gröna