Snäll och utvilad

Hörrni, den här boken var jäkligt bra! Snodde omslagsbilden här.
Spännande, gripande, hemsk, bra helt enkelt.

Så här skriver Leopard Förlag om den:

" Januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna."

Jag sträckläste boken och nu känns det riktigt tomt utan den. Dags att leta ny ljudbok, för nu har jag en hel massa skissjobb att kasta mig över, och då måste jag ha en bok att lyssna på, helst så bra, att jag omöjligt kan resa mig från stolen och gå och pula med annat.

Idag har jag tagit det ganska lugnt, kände att jag behövde det. Har kläckt idéer och packat en del, tagit en promenad och en lång varm dusch. I morgon bär det av in till ateljén igen, för ett litet möte. Då är jag snäll och utvilad.

Skiss på er!

Välbehövligt lugn

En av bilderna jag ska ha med på utställningen

Lyssnar på Rodriguez och tar det allmänt lugnt. Eller, jobba måste jag ju alltid, jag gör det bara mer stillsamt idag. Tänkte gå här och pula, packa ner lite inför flytten, göra storkok (ibland är jag så präktig att jag nästan får allergiska utslag på mig själv!) till matlådor. Ta en lång skön promenad i skogen kanske. Hämta ett paket med kläder jag beställt. Mer spännande än så tänkte jag inte att dagen skulle bli, bara välbehövligt lugn.
Nästa vecka är det dags för pressvisning och vernissage på ustälningen Seriestorm i Skövde, där jag samsas med Liv Strömqvist, Lina Neidestam, Sara Granér och Loka Kanarp. Den kommer bli fin!

Jag passar på att hälsa på mamma och styvfar ett par dagar i samband med det, längtar nåt vansinnigt efter dom och lugnet på Skattegården!

Häj!

Premenstruell kvinna med sömnbrist

Huvva, idag känner jag mig sliten! Jag måste ta och stryka det jag kan i kalendern (eller snarare, flytta fram det till efter Bokmässa och flytt), för nu är det faktiskt lite för mycket. Tränar mig hela tiden på att sätta gränser (framför allt för mig själv) och att inte vara så förbaskat duktig. Det går bättre och bättre dag för dag, som Ernst Rolf sjöng.

Andas, ta mikropauser (och långa pauser), göra roliga saker, röra på sig, äta bra och sova ordentligt är A och O. Det sistnämnda sket sig totalt i morse. När jag sov som bäst, mitt i R.E.M-sömnen, satte de
j -a, s - ans, sumpr - nkarna till parkförvaltare igång jordfräsen eller häcksaxen eller vad fasen det var under sovrumsfönstret. Och höll på i tre timmar!! Inte en chans att sova vidare, eller stänga ute ljudet. Jag hade väl sovit i fem timmar ungefär. Varför ska dessa människor ALLTID sätta igång klockan åtta på morgonen?? Varför?? Det finns faktiskt nattjobbare i världen! Ondskefulla terrorister är vad de är!

Så jag vaknade verkligen på fel sida av sängen, och sedan har dagen gått i det surmulna töcken som kännetecknar en riktigt dålig nattsömn. Lägg på det en släng av PMS, nästan lika illa som Persbrandts, och du har en serietecknare som är folkilsken och som för världens eget bästa, stannar hemma i sitt åskmoln ett par dagar.
Nu ska jag baka lchf-kanelbullar och fortsätta sura.
Vi hörs när jag är snällare!
Och Gud nåde parkförvaltarna, om de sätter igång i morgonbitti igen, en premenstruell kvinna med sömnbrist är INTE att leka med!

Helikopter med Cliff Richard

Herregud! Jag är alldeles plitig i ansiktet! Jäkla månatliga rening att sätta spår i fejset! Men jag tar det med ro, jag ser trots allt inte ut som damen ovan. Jag har en dold talang: att rita bölder på folk! Och med tippex får man till riktigt snygg psoriasis. Åh vad jag älskar mitt jobb!

Snart är det dags att göra nytt fulpyssel, känner jag. Har bara inte haft tid på ett tag. Det är mycket nu, mer än vanligt; flera kul jobbprojekt på gång, bland annat en serie till Galago och en till Barnens Jultidning. Så förbereder vi som bäst inför releasefesterna, och på det packar jag, och ja just det, så måste jag sköta mina ordinarie deadlines också. Och helst hinna klämma in några pass zumba.

Men jag känner att det går rätt bra, jag tar ordentliga vilopauser, äter bra och sover tillräckligt. Härom natten drömde jag dock lite underligt. Jag var ute och flög helikopter med Cliff Richard och han bara tjöt och grät, i falsett. Och så sjöng han enbart refrängen i Summer Holiday, om och om igen.Ville inte alls hålla i styret, fastän jag sade till honom på skarpen. Jag tror det gick bra tillslut. Och jag hoppas jag inte behöver drömma om Sir Cliff fler gånger.

Åh, honom skulle det nog vara kul att rita bölder på! Det ska jag genast ge mig på!

Dagens Biller

Görslut

Hej på er! Först av allt: Ellen och Stef, tack för era fina kommentarer till mitt deppinlägg!! Det värmde verkligen!

Jag är nyss hemkommen från Borås, där vi var och såg premiären av Evigt ung, som vår vän Eva regisserat. Den var hur bra som helst och jäkligt hemsk och kul (som ni vet går ju dessa hand i hand!). Nu är jag alltjämt görslut som vi säger i Värmland! Ska bara fixa ett "billerfierat" foto på Facebook, sedan tror jag att jag loggar ut för idag och går och knyter mig.
Pöss å gunatt!

Vad är det med Persbrandt?

Till första Hamilton-filmen var han bara lite lagom sur, man kunde ana en liten glimt i snyggögat.

Men redan till uppföljaren är den där antydan till leende borta.

Och i nya filmen Hypnotisören är han såhär skitförbannad!

Min fråga till dig, Persbrandt är nu: Har du mens eller?

Eller är det ett fall av extrem och utdragen pms? I så fall, kan jag trösta dig med, att i mitt fall har naturligt progesteron i cremeform fungerat bra!
För så här kan du ju inte ha det, stackars liten!