Packad och klar (nästan)

Goder afton! Bidde inget bloggande igår, då vi haft lilla söta svärmor här på besök, men ikväll så. Har precis tittat klart på Morden i Midsummer och ska försöka gå och knyta mig tidigt, då det blir uppstigning i arla morgonstund igen imorgon. Det mesta är packat inför mina två veckor i Stockholm (med en liten avstickare till Karlstad, där jag ska få ta emot kulturstipendiet). Är usel på att packa, tar alltid med alldeles för mycket. Samtidigt hatar jag att släpa på en massa joks i onödan. Men att slänga ut en förmögenhet på förvaringsbox på Centralen, nä, det är jag för snål för. Då släpar jag hellre. Har ju en massa torparblod i mina ådror, generationer på generationer av mina sega ättlingar har kånkat och gnott genom årtusenden, så mina gener är nog välanpassade.

Blir en kul vecka. Undervisningen är ju rolig, och jag och Anders har en hel massa prat att ta igen. Vi tänkte gå och se filmen om Cornelis också, nån kväll. Och på tisdag kommer maken upp, för då ska vi titta på Staffan Westerbergs föreställning.

Nä, nu ska jag slötitta lite på Glee och eventuellt rita lite på Ellens barnbok, sedan är det dags att snusa.

Gunatt!

Uuuuuuuuuamäjen

"Fartlines"

...vad jag är sleten! Men nöjd. Det gick riktigt bra, både att hitta rätt i pendlardjungeln och att undervisa idag. En väldigt fin liten klass med väluppfostrade elever, som alla tyckte det var "fett kul" det där med att lära sig rita serier. Eftersom skolan är tvåspråkig och den mesta undervisningen bedrivs på engelska, tog jag tillfället i akt och bjöd på lite publikfrieri. Skulle rita fartlinjer på tavlan, och meddelade klassen att "this is what we call Fartlines". Många fniss från en tacksam publik. Lika uppskattad var min illustration av ljudeffekter, såsom den hur det låter när man kletar en snorkråka på en whiteboard ("smojs").

Lektionen avslutades med en snabb övning där var och en fick rita sin egen superhjälte. Nästa gång ska de få ge sig på varsinn längre serie. Det blir skoj.

Och nu är jag efter en låååång dag på diverse tåg, bussar, pendeltåg och tunnelbanevagnar, hemma i lilla Ockle igen. Vi har lilla svärmor på besök, och det är riktigt trevligt. Jag har haft en otrolig tur med mina svärföräldrar. Får se om jag orkar upp i ottan imorgon igen. Vill ju inte missa finska syföreningens basar! Rock 'n' Roll, man! Eller; Rock 'n' Roll och raggsockor snarare.

Natti!

Kreativt kaos i skaparlyan

Sitter som bäst och förbereder inför morgondagens lektion, och tycker jag fått till ett ganska bra upplägg. En fruktansvärt tidig morgon kommer det bli; ska upp vid sex!!! Och en lång dag på det. Men bortsett från det otäcka pendlandet så ska det bli ganska skoj. Återstår att se om jag lyckas gå och lägga mig tidigt, så pirrig som jag är inför tågbytandets fasor. En lång varm dusch skulle nog sitta fint i vår klaustrofobiska duschkabin. Enda roliga med den är att om man fiser i den trånga glascylindern så färdas gasen uppåt i en rasande fart. Till skillnad från en mer öppen yta, där den mer sprider ut sig åt sidorna och uppåt, så att säga. Så roligt det nu kan vara att få en fjärt i ansiktet i 180. Jag är nog ganska lättroad.

Det skulle vara en skön avslutning på en dag av idogt arbetande (mest med Ellens barnbok). Jepp, det tror jag jag gör på en gång. Fast jag lyxar nog till det, får bli en fisfri dusch den här gången.

Natti natti på er!

Dagens snyggaste julpynt alla kategorier

Det krävdes dock mycket övertalning innan den snälla butikspersonalen gick med på att ha min tomte med frigolitbitar i sitt skyltfönster.

En liten hasch-hallis-tomteinstallation i all enkelhet

Jouluyyyyyyyyyyyyö

En fundersam finne på julskiveomslag

Även den mest gråa, kallruggiga novembereftermiddag blir mysig om man tar sig en tur till Rusta. Jag och fina Caroline unnade oss denna rekreationsutflykt idag. Lite välbehövlig shopping (ja bara det nödvändigaste alltså, såsom glittergirlander, snask och en jätteful plastgran). Nu är jag redo att pynta järnet här i lägenheten. Den där lilla fula, sneda plastgranen får bli en trevlig överraskning för Kim när det lider. Om jag bara täcker den helt med pynt och glitter så kanske han inte ser att den är gjord av gamla glassbyttor (eller vad det nu är man återvinner och skapar fult julpynt med). Så lite julgransbelysning på det och julen är räddad i det Biller-Bredefeldtska hemmet. Synd att man ska vara iväg i två veckor. Jag älskar att gå omkring och bara njuta av mitt julmys. Det ska vara makens finska julskiva på högsta volym till. Förstår inte många ord, men gastar med ändå i högan sky. Jo en rad kan jag sjunga med i; "Oi Jouluyyyyyyyyyyyyö" (O, helga natt). Det låter nästan som finska, enligt Kim. Annars tycker han sällan jag får till uttalet. Men jag har faktiskt ett riktigt bra språköra! Kan säga både Minulla on kolme nänniä (jag har tre bröstvårtor) och Paskahauso (bajsbyxa). Vad mer behöver man i språkväg för att erövra ett land?

Beatleströst

Ikväll blir jag lycklig av den här. Minns när den kom, jag var sjutton och gick på Sundtsagymnasiet i Karlstad. I dess aula hade the Beatles spelat en gång, alltså var platsen magisk för mig. Pappa var där och såg dom genom hornbågade glasögon. Vill minnas att Free as a Bird kom före Real Love, och den är lika fantastisk den. Eftersom jag inte levde när Beatles släppte sina skivor, var det så speciellt att få ta del av dessa låtar. Jag minns att jag brukade ställa klockan lite tidigare varje skolmorgon, bara för att kunna göra mig i ordning och få lägga mig en stund igen i mitt svala flickrum, och somna om till de milda tonerna av the Beatles Anthology. Jag var dödligt kär i Jonas, eller om det var Fredrik, och det där pirret i magen som man hade inför varje skoldag, kommer jag alldeles särskilt ihåg. Skulle mitt hjärtas utvalde vara i skolan idag? Tänk om vi fick ögonkontakt! Jag måste göra mig så fin jag bara kunde. Sedan på med modsutstyrseln och gå till bussen för att åka in till stan. Parallellt med denna skolvardag, med magpirr, förälskelse och fina nära vänner att dela alla kärleksgrubblerier med, fanns mitt andra liv, det jag inte ville kännas vid. Det i Uddevalla, där pappa förtvinade mer och mer för varje dag, uppäten av en elak cancer. Helgerna som jag fasade för, då jag måste lämna min trygga vardag och åka dit, till mörkret. Jag hade alltid en arsenal av beatlesblandband med mig i ryggsäcken, och höjde volymen i freestylen när jag under de långa nätterna hörde pappa kräkas. Beatles raspande vita snurrade helgerna igenom i det som var mitt rum när jag var där. Men aldrig the Beatles Anthology, den hörde veckorna och normaliteten till.

Sedan, när cancern besegrade pappa och allt var ett töcken, tillät jag mig att gråta på mitt flickrum, när jag var själv. Gråta till den här. För trots allt han gjort, var han ändå min pappa och jag älskade honom på det mest komplicerade sätt. Det skulle gå åt många Jonas och fredrik på vägen i sökandet efter kompensation till den faderskärlek och bekräftelse jag aldrig kände att jag fick. Och många beatleslåtar för att läkas och sluta frid med det som varit.

Sluta söka.