Beatleströst

Ikväll blir jag lycklig av den här. Minns när den kom, jag var sjutton och gick på Sundtsagymnasiet i Karlstad. I dess aula hade the Beatles spelat en gång, alltså var platsen magisk för mig. Pappa var där och såg dom genom hornbågade glasögon. Vill minnas att Free as a Bird kom före Real Love, och den är lika fantastisk den. Eftersom jag inte levde när Beatles släppte sina skivor, var det så speciellt att få ta del av dessa låtar. Jag minns att jag brukade ställa klockan lite tidigare varje skolmorgon, bara för att kunna göra mig i ordning och få lägga mig en stund igen i mitt svala flickrum, och somna om till de milda tonerna av the Beatles Anthology. Jag var dödligt kär i Jonas, eller om det var Fredrik, och det där pirret i magen som man hade inför varje skoldag, kommer jag alldeles särskilt ihåg. Skulle mitt hjärtas utvalde vara i skolan idag? Tänk om vi fick ögonkontakt! Jag måste göra mig så fin jag bara kunde. Sedan på med modsutstyrseln och gå till bussen för att åka in till stan. Parallellt med denna skolvardag, med magpirr, förälskelse och fina nära vänner att dela alla kärleksgrubblerier med, fanns mitt andra liv, det jag inte ville kännas vid. Det i Uddevalla, där pappa förtvinade mer och mer för varje dag, uppäten av en elak cancer. Helgerna som jag fasade för, då jag måste lämna min trygga vardag och åka dit, till mörkret. Jag hade alltid en arsenal av beatlesblandband med mig i ryggsäcken, och höjde volymen i freestylen när jag under de långa nätterna hörde pappa kräkas. Beatles raspande vita snurrade helgerna igenom i det som var mitt rum när jag var där. Men aldrig the Beatles Anthology, den hörde veckorna och normaliteten till.

Sedan, när cancern besegrade pappa och allt var ett töcken, tillät jag mig att gråta på mitt flickrum, när jag var själv. Gråta till den här. För trots allt han gjort, var han ändå min pappa och jag älskade honom på det mest komplicerade sätt. Det skulle gå åt många Jonas och fredrik på vägen i sökandet efter kompensation till den faderskärlek och bekräftelse jag aldrig kände att jag fick. Och många beatleslåtar för att läkas och sluta frid med det som varit.

Sluta söka.