Krämpor, krämpor

Tjoflöjt! Ännu en dag, ännu ett inlägg. Då jag ägnat merparten av dagen åt att sova har jag tyvärr inte så mycket spännande att berätta om mina eskapader. Jobbat har jag också gjort, har varit ganska flitig. Jo! Jag var och tog blodprover i morse. Inget kul om man heter Malin Biller, då det krävs måååånga stick innan de lyckas få ut några futtiga droppar av mitt blod. Rekordet är sex försök, då hade jag blåmärken i både armveck, på handleden och händerna efteråt. Så har det varit i hela mitt liv. Är det konstigt att man blir spruträdd då? Och ju nervösare jag är, desto mer drar blodkärlen ihop sig och gömmer sig under mitt fett. Idag krävdes "bara" tre stick. Sköterskan blev nog lite nervös av min oro, så hon körde i nålarna med en väldig fart och kraft. "Hckgaaah!" kved jag. Gjorde det ont? undrade hon då förvånat. Just då ville jag köra stora sprutor i henne i 180, det är alltid lättare att förstå saker om man får uppleva dom själv, men jag andades djupa, långa andetag och bara nickade.
Men hon var snäll, så nu ska jag inte vara sådan. Till slut fick hon ur mig hela sju rör billerblod (hoppas hon såg att det flöt runt lite vallon-gener i det), som ska skickas till labb. Sedan är det bara att vänta tålmodigt och förhoppningsvis få ett svar på varför jag är så kopiöst trött jämt. Under tiden fortsätter jag peta i mig järn och vitaminer, plus frystorkad kobinjure (i pillerform, något mer aptitligt på det viset), för mina slitna binjurars skull. Nä, nu har jag tjatat sjukvård och medicinskt elände. Det är er tur, Tant Malin vill gärna höra;
Vad har ni för krämpor?