Då denna vilodag inte har bjudit på särskilt många sensationer, tänkte jag ägna detta inlägg åt pinsamheter i det förflutna. I min favoritbok (ja en av dom i alla fall) Kvartetten som sprängdes, plågas den stackars Cello svårt av Blamageguden. Alltså en liten figur som på ett ytterst elakt sätt spelar upp pinsamma grejer för den unge mannen, såsom en tafflig dikt han i ett svagt ögonblick skrev och skickade in till tidningen.
Min blamagegud spelar också upp små episoder för mig ibland. Tiden läker dock inte bara sår, utan även pinsamheter, så att säga, därför kan jag ju här berätta om de som är preskriberade vid de här laget. De färska fadäserna i mitt liv klarar jag inte riktigt av att dela med mig av ännu. Ni har ju redan hört om den gången jag lade av en brakskit som ekade i Alsterdalen till alla gästers förvåning, då jag jobbade på frödings minnesgård, så den behöver jag inte dra igen. Vad ska vi ta då? Det har blivit en hel del fisfadäser i min dar, så det kanske blir lite tjatigt. Jag har fisit på/inför: hela min klass, min gympalärare, min älskade, alla mina vänner, avlägset bekanta, kändisar, ja, i ärlighetens namn till och med nära min förläggare, men det var en olycklig smygare, så jag tror inte han märkte den. Jag har fisit på Cessnaplan över Grand Canyon i pur rädsla i de värsta luftgroparna, jag har fisit vid floden Kwai (thaikryddor är inte bra för magen), ja jag har till och med fisit i vår lokala livsmedelbutik, tack vare en hostattack. Men nu var det ju inte fisar jag skulle prata om...
Jo! Jag kan berätta om den gången...nä förresten, den handlar ju om bajs. Några pinsamheter måste jag väl kunna dela med mig av som inte har med kiss och bajs och pottan att göra, även om det är just dessa som är de skojigaste att höra om...
Äsch! Jag får klura ett tag. Under tiden blir jag er hjärtans tacksam om ni vill dela med er av ERA pinsamheter till mig! Och det behöver kanske inte sägas, men fisar emottages tacksamt.
1 kommentar:
Jag tycker fortfarande att detta är såååå pinsamt! Men nu ska du få höra.. :)
För cirka ett och ett halvt år sedan så var jag på konfaläger nere på supermysiga Kastlösa stiftsgård. Vi var cirka tio unga-ledare och ett trettiotal konfirmander. Och eftersom att vi är där ganska länge, mellan Torsdag och Söndag så är det INTE kul att vara dålig i magen under lägren. Men just detta år råkade jag vara det, och när jag sitter inne i två kompisars rum (som dom delade med två konfirmander som just då inte var på plats) så känner jag hur akut bajsnödig jag var. Lånade deras toalett, klämde ut några korvar och var somsagt dålig i magen, vilket gav följden att det stank något så otroligt.. Så, ett par timmar senare när vi sitter för att äta kvällsmat fnissar i stort sätt alla konfirmanderna något väldigt åt mig och jag kan ju, såklart inte förstå varför. Tills dess att jag följer med min bolmande rökare till bästavän (som var en av de som bodde i rummet) som berättade att det fortfarande luktade, så illa att de fyra som bodde i rummet fick låna andra människors toaletter - och det hade pratats endel, såklart. Och usch vad jag sen skämdes resten av tiden på lägret? =(
Kan ju även påpeka att OM jag blir tvungen att göra nummer 2 så gör jag det alltid där det kan vara flera än jag som har gjort ifrån mig så att klädnyporna åker fram..
Skicka en kommentar