Åh, lilla Ockle!

Vissa bilder säger mer än ord. Googlade på "Stureplan"...

Känner mig lite melankolisk idag. Trots att jag börjar trivas här i Stockholm och tycker jobbet går bra. Kanske är det de tidiga mornarna, och att jag varit och besökt lille svärfars grav. Och kanske är det det ständiga, tysta snöfallet, vackert och lite sorgset på samma gång. Och så längtar jag hem till min man förstås. Men honom får jag vänta några dagar på att pussa, ska en sväng till Karlstad först och hälsa på fina lillsyrran, samt ta emot pris. Inte klokt, min syster som alldeles nyssens var en liten knodd är gammal nog att konfirmeras! Duktigare och sötare tjej får man leta efter. Ska bli mysigt att träffa henne.

Anders kokar fisksoppa ute i köket (varför skriver jag alltid om mat här i bloggen??). Det luktar väldigt gott. Jag ska peta bort musslorna, för jag har ingen skam i kroppen, och så får man faktiskt peta bort sånt man inte tycker om när man är med en av sina äldsta vänner. Det, och fisa (helst inte vid samma tillfälle. Har dock hänt. Stackars Anders!).

 Matglad som jag må vara, jag äter allt, men vissa skaldjur har jag svårt att komma överrens med. Särskilt slemmiga och gummiaktiga sådana. Har till och med lite halvsvårt för räkor, de har ju en så äcklig bajstarm längs ryggen och en massa geggig hjärnsubstans som man får på fingrarna när man rycker huvudet av dom. Jag tycker inte man ska behöva rycka huvudet av maten när man sitter till bords, det känns lite barbariskt.

Idag har jag, förutom att ha haft två lektioner i Täby och varit på kyrkogården, fått håret och dess anskrämliga utväxt fixat hos frissan. En sån där tjusig frissa nära Stureplan. Jag måtte inte vara klok. Men det var bara en sån där grej jag måste göra, för att visa för mig själv att jag kanske må vara fattigt patrask i stureplanarnas ögon, men jag har lika stor rätt som östermalmsdamerna med stålar att bli trevligt bemött och bortskämd på flådiga ställen. Särskilt när det flådiga stället inte var dyrare än mindre flådiga sådana. Så har man gjort det en gång i livet. Och håret svallar som på en hollywoodfru. 

Stureplan och jag kommer dock nog aldrig bli riktiga bundisar. Inget Spy Bar för den här serietecknaren. Tusen gånger hellre kinagrogen hemma i Ockle. Åh, lilla Ockle,

jag saknar dig!