Denna sköna söndag

Min gårdag i bilder; Jag tränade och jag träffade en alldeles särskilt trevlig liten hundherre. Idag har jag mest städat, och det är ju inte så skoj att fota, så håll te godo!

Jag har en bulle i ugnen. Eller; en paj i alla fall. Den är snart klar. Helt slut är jag efter att ha svettats i köket för att försöka åstadkomma något i matväg till mig och maken. Hoppas den inte smakar skit. Jag har en känsla av att den kommer göra det. Det brukar göra det. Men hoppet är det sista som lämnar en dålig kock.

Så har jag fått ett städryck också av det mer extrema slaget (för mig i alla fall). Jag har fejat här hemma från golv till tak, så nu är här så rent att man skulle kunna äta från vilken yta som helst. Kanske skulle jag tvinga min käre att dinera från golvet, bara för att det går? Nä, stackarn är fortfarande sjuk, och då är det ju så jobbigt att inte få sitta till bords.

Och så har jag jobbat en del mellan varven, samt maktgått en sväng.

Mer än så blir det inte innan soffdags denna sköna söndag.

Rätt gött på något vis

Idag har jag ritat Fröding. Fast jag visar inte hela serien här än, den kommer i Nya Wermlands Tidningen till veckan.

Jomen hej. Upptäckte just till min förvåning att jag har färg på händerna! En hudton, alltså. Tänk, jag visste inte att jag kunde ha hudfärg på händerna, trodde de alltid varit så där grådassiga och lätt nikotingula. Jag har också börjat få ett helt exeptionellt luktsinne. Det var bra, även när (och fastän) jag rökte, det har jag ärvt efter morsan, men nu, oj oj, jag kan urskilja minsta doftnyans i mina medpassagerares andedräkt på bussen, känna det unkna frityroset från vagnen på torget som säljer munkar, ända upp och in i min studio, typ hundra meter bort och ana stanken av svettig gubb-nylonskjorta under en stängd vinterjacka, i andra änden av mataffären där nån oren farbror står och rotar bland falukorven. Men även goda dofter, vilket är trevligare. Så, idag känner jag att det är fler fördelar än nackdelar med att inte röka.

Maken är sjuk och uschlig, ligger och snörvlar i sängen ovanför med feberrosor på kind. Jag har tagit hand om honom idag; köpt nässpray och blåbärssoppa. Och en massa lakrits. Det sistnämnda tror jag är extra effektivt mot förkylning.

Jag har hunnit jobba en del också, samt tagit en maktpromenad på kvällskvisten. Stötte på en fantastiskt tjock röd katt på vägen och var förstås tvungen att stanna och prata en stund med honom, jag älskar allt med päls (utom fågelspindlar och jakar). Det är väl i stort sett hur social jag varit idag. Eftersom maken inte orkat samtala så mycket. En stillsam funderardag.

Men det är rätt gött på något vis.

Ännu en dag i Paradiset

Se så snajsigt de har det bland tama tigrar och koalabjörnar!

Varför kan inte livet vara mer som en illustration i Vakttornet? Och då tänker jag inte på deras version av vad som väntar icke-Jehovas efter döden (för det verkar inge' sköj, där blir man rånad av svartmuskiga skurkar och allting brinner).

Nej, ni vet en sån där bild i äckelglättiga färger där människor av olika etnicitet och ålder spelar panflöjt och skrattar med varandra, medan lejon och taxar och sånt vankar runt i bakgrunden i total harmoni?

Min lilla kompis Aina hade haft besök av ett välklätt par, som gav henne massa lektyr. Jag fick kika på det när jag var och besökte henne. Aina är en snäll dam i sina bästa år. Hon nändes inte säga nej tack till de ivriga tu, men var artig nog att hålla tyst om att hon inte riktigt köpte idén om panflöjteriet och lejonen. Jehovisarna fick kaffe och sju sorters kakor och trodde de värvat ett lätt sektbyte. Det tror de nog ännu. Tänk om de vetat, att Aina bara lyssnade till deras sagor för att hon tyckte synd om dom, och för att de "ju var hela och rena". Då skulle de nog se lite mer purkna ut när de spelade panflöjt hemma i Paradiset.

Min arvedel

Den här käcka postern är vad som kommer upp om man bildgooglar på "arvedel". Undrar om jag kan få byta min mot deras? Har ju trots allt skrivit en bok om skogen!

En jobbig dag idag. Dag 18 i min rökfrihet. Och riktigt påfrestande mentalt att stå ut med abstinensen. Men jag är envis som en gammal get, ger mig inte i första taget. Jag ska inte tjata ihjäl er om min sluta röka-deppighet, men låt oss säga så här; Abstinens, abstinens är min arvedel. Så var det nog tjatat om det för den här gången.

Jag är nyss hemkommen från Uppsala, där jag besökte en kompis. Riktigt mysigt! Blev störtkär i hennes hund; nån sorts svart och brun jakthund, med kloka ögon och mjuka öron. Den gillade mig (fast säger inte alla hundägare så när de introducerar sin vovve för nya människor, för att vara snälla? Tänk om hon i stället skulle säga "Min hund hatar dig! Konstigt, han som älskar alla människor!"), slickade mig massor i ansiket.

Annars var det en hund med integritet, han hälsade och traskade sedan bort till sin korg och snusade. Vaknade till lite, gäspade, och slickade sig på snoppen (varpå jag fick en plötslig lust att tvätta ansiktet). Och snarkade vidare. En sjusovarhund, helt i min smak.

Pöss!

Typ

Uj uj vad jag är trött ikväll! Så där så att ögonen går i kors och jag går in i saker. Men ett litet inlägg får det bli i alla fall, innan sovdags.

Jag har hunnit med en del idag; tränat, träffat min kompis Annica, jobbat och besökt en sluta röka-sköterska. Den sistnämnda var snäll och rar och undrade om jag hört talas om något som hette abstinens. Då gjorde jag en teatralisk konstpaus, fick inåtvänd blick, suckade och sa, att ja, inte nog med att jag hört talas om det, MIN abstinens var... fruktansvärd!

Jag har blivit precis som de där jag brukade fnissa åt, ni vet välutbildade medelklassmänniskor som koketterar med sin ångest. Allra helst på fest, då ska de bräcka varann i hur jävliga just deras demoner är, jävliga men lite tjusiga samtidigt. Fast jag kör med abstinensbesvär istället. Det är i sådana lägen man vill säga åt sig själv: Klipp dig och skaffa ett jobb!

Typ.

Salt och blandat

Ännu mer saltskissande idag.

Häj. Nu är jag så trött i hövve att jag alldeles strax ska krypa till kojs och göra min snarkande make sällskap. Vi ska på galej i morgon, kalas i Örebro minsann. Jag ska ha på mig festblåsan och pumps som jag nästan kan gå i. Det ni! Hoppas bara inte födelsedagsbarnet läser min blogg, för det ska vara en överraskningsfest.

Idag har jag skissat, tuschat och tränat, lyssnat på Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Samt ätit gott och tagit en tupplur i tevesoffan. Det är ju inte lördag och löning för intet! (Upptäckte just i skrivande stund att det hunnit bli söndag, men vad fasen).

Två veckor som rökfri nu. Hurra hurra! Det har inte varit lätt, men oj, vad jag är glad att jag avverkat de första fjorton helsikesdagarna!

Nej, go'vänner, nu är det dags för mig att snarka.

Nattinatti!

Förändrad

Idag har jag skissat till utställningen Salt, Trelleborgs museum.

Nu är jag pigg igen, och bara lite snorig. Därför kunde jag, glad i hågen, fara in till gymmet idag. Tog det lite lugnt, men uj, vad skönt det var att få träna igen.

Fredagskvällen tänker jag, så fort jag har plitat ner dessa rader, ägna åt att vara social, då vi har lilla svärmor här på besök. Jag har ett styng av dåligt samvete, att jag inte har hunnit umgås med henne och sett till att hon haft det roligt hos oss. Men jag har ingen möjlighet att ta ledigt från mitt jobb. Hoppas hon inte har haft för tråkigt i alla fall.

Egentligen tänkte jag fota några av de klämkäcka små lappar som sitter i varje skåp i gymmets omklädningsrum, och skriva någon spydig, pms-ig kommentar till. Typ "klämkäckhet är själens spya" Men nej, här ska inte skojas om glada tillrop som "Du tränar inte för att bli yngre, utan för att bli äldre!" och "Den bästa träningen är den som blir av". Heller inte om "Spring för livet och njut under tiden!" Nej, även om jag ibland morrar åt dom, när jag stressad och dan, kastar in mina pryttlar i skåpet och ska in på ett pass, ska jag inte vara elak nu. För efteråt, när endorfinerna rusar runt i kroppen, så ler man bara åt de hurtiga lapparna och håller med om de käcka budskapen.

Underligt hur förändrad man kan bli av lite motion!