Pyssel och mylingar

Full pysselkaos

Usch! Har suttit uppe och kollat på spökprogram igen och är allmänt uppskrämd. Jag lär mig aldrig! Särskilt små spökande barn tycker jag är läskiga (myyyyylingar...) och just ett sånt var det på teve ikväll. Var tvungen att sätta mig och pyssla en stund för att få tankarna på annat håll. Lite armband bidde det. Och nu tänkte jag försvinna in i ljudböckernas och strippskissandets magiska värld innan det är dags att sussa.

Och hipp hurra! Jag är klar med hela förra årets pappersarbete, intejpning av kvitton i datumordning och sånt otyg. Två tjocka pärmar blev det. Har visst ökat omsättningen i firman (läs; shoppat åt helsike för mycket). Så i morgon bär det av till min revisor i Nyköping för att lämpa av eländet. Det ska bli SÅ skönt.

Kan ni också bli vansinnigt trötta på de där vardagliga hygienprocedurerna som man måste genomföra varje dag för att inte lukta asgam? Jag tycker att det är så otroligt trist att borsta tänderna och ta min kvällsduch. Om man bara kunde variera det något. Typ stå på händer samtidigt som man borstar (blir dock svårt att hålla i tandborsten) och låta en pygmé iklädd latexdräkt och en tokig hatt tvåla in en i duschen. Jag ska bestämt gå och letar eda på en pygmé på en gång. Eller kanske en liten myling? Fan också, nu TÖRS jag inte gå in och duscha!

Kalajs

Man blir glad av AkwardFamilyPhotos.com.

Så, nu är jag på bättre humör. Lite kramar och pussar av min man, samt en tupplur i tevesoffan gjorde susen. Ska försöka att inte fokusera på det negativa här i världen. Det blir man så trött av.

Oj oj oj, vilken grej den där landshövdingsmiddagen var! Jag hade skitkul. Tjusigt värre med celebra gäster och fin mat. Man klagar ju inte direkt. Kändes något overkligt och jag satt där och funderade på om det verkligen inte hade blivit ett misstag när inbjudningskorten skrevs, vad hade jag och maken gjort för att platsa i detta gäng? Hursomhelst var det en häftig upplevelse. Det bästa av allt var de enorma chokladpralinerna som bjöds till kaffet och avecen. Jag har möjligen smugglat med en näve i handväskan, men jag skulle aldrig erkänna det.

Vi tackar paret Könberg så hjärtligt för detta kalajs!

Denna afton ägnar jag åt att rita serier till Sydsvenskan och arbeta med Vändpunktens bilder (Ersta diakoni). I morgon hoppas jag hinna en massa barnboksritande och annat smått och gott som hamnat på efterkälken. Ingen tid att förspilla med andra ord.

Pöss pöss

Ett brandtal

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva detta inlägg för att undvika att låta som en martyr som fastnat i offerrollen. Men jag är SÅ TRÖTT på människors elakhet. Det är ingen vacker värld och som överviktig känns det ibland som att den bara är en stor skolgård och att livet är en lång förhatlig rast. I alla fall när man lämnar tryggheten hemma och sticker näsan utanför dörren. Det händer gudskelov inte så ofta nu som när jag bodde i Malmö, och nästan aldrig i Oxelösund. Att folk skriker elaka saker om mitt yttre. Men så ikväll på väg till Ica kom ett "FAN VAD FUL DU ÄR DITT JÄVLA FETTO" och träffade mig som ett knytnävsslag i magen. Ett gäng killar. Ja ja, jag veeet, det är synd om dom egentligen, bla bla bla. Men det är ingen ursäkt att medvetet såra andra. Och det är långt ifrån bara ungdomar som tar sig friheten att skrika okvädesord efter oss överviktiga. Jag accepterar inte det här, kommer aldrig att göra det. Man har lust att vråla i huvudet på dessa idioter: "Tack vare att jag blev så jävla mobbad som barn fick jag ätstörningar, som i sin tur ledde till att min sköldkörtel tog skada. Min ämnesomsättning är helt rubbad, jag KAN INTE GÅ NER I VIKT UTAN ATT SVÄLTA MIG SJÄLV! Och det tänker jag aldrig mer utsätta mig för. JAG DUGER SOM JAG ÄR!" Det har tagit mig trettio år att fatta det. När ska omvärlden göra detsamma? Eller; när ska världen bli en vackrare, snällare plats där vi vill varandra väl och aldrig någonsin talar nedsättande till någon som inte passar in i den jävla normen av hur en människa ska se ut? Övervikt är en sjukdom. Vi är inte korkade, lata, glupska, okunniga om näringslära (det kan jag säga, att har man haft anorexi redan som elvaåring så vet man exakt hur mycket kalorier vartenda livsmedel innehåller per gram)etc etc. Vi är tänkande människor med känslor, som råkar bära på ett antal kilo för mycket av olika anledningar, oftast beroende på en evig ond cirkel av omvärldens elakhet, självförakt, och oräkneliga misslyckade bantningskurer som bara leder till mer övervikt. Mobbingen på skolgården måste få ett slut. Inte bara mobbingen mot överviktiga utan mot alla som på något vis sticker ut ur normistråkmassan.

Är ni med mig?

Nöff

Häj! Det bidde inget bloggande igår, jag slocknade på soffan när jag kom hem från Katrineholm och vaknade mitt i natten. Men föreläsningen gick bra. Trevligt att få komma till Kulturhuset Ängeln.

Ikväll ska jag och maken på tjusig middag hos landshövdingen. Eller, jag vet inte om det är tjusigt, för jag har aldrig ätit i Residenset förut, men det låter tjusigt att skryta med, tycker jag. Varför vi blivit inbjudna vet vi inte. Kanske är det för att jag är så bra på att imitera Sven Wollter? Har inte så många andra partytrick. Men det ska bli kul i vilket fall.

Ska strax rafsa igenom min extremt oorganiserade strumpbyxröra för att se om jag kan hitta nåt utan maskor att tvinga ben och rumpa i. Och en klänning på det, samt lite gegga i ansiktet, så är jag redo att möta landshövdingsparet i Nyköping. Maken har ingen mörk kostym (det var order om det) så han ska ta kaftan. Hi hi, det blir roligt. Hoppas han skippar elva-kragen, den är inte så sexig.

Är ni också såna som lätt halkar in på sjuka grejer på nätet? Särskilt på YouTube. Vet inte hur det gick till, satt och kikade på ett klipp om en rolig uggla och så ser jag en konstig bild till höger, och vips har jag hamnat i ett äckligt klipp om ansiktstransplantationer och kan inte sluta titta. Så nu mår jag lite illa, men är samtidigt glad att jag har mitt eget ansikte i behåll. Skulle ICKE vilja att de sydde dit nån döings fejs på mig. Då fick de hellre ta nåt djurhuvud bland slakteriavfallet och tråckla på. Varför inte från en gris?

Nöff!

En sa' ente klaga

Idag har jag ritat små, små bilder till kyrkan.

Gokväll i stugan! Sitter och suttar på en syrlig karamell och försöker att stressa ner något. Just nu är det så mycket jobb att jag faktiskt inte hinner med allt hur jag än vrider på det. För att inte tala om alla de "hobbyprojekt" jag vill få tid att pyssla med. Idéer och inspiration saknas inte med tiiiid. Ja ja, en sa' enta klaga, som min västgötske styvfar så klokt säger.

I morgon bär det av till Katrineholm för en föreläsning på Kulturhuset Ängeln. Ni som är i trakten är hjärtligt välkomna vid sjusnåret! Det blir en intervjuvariant, och det är skönt, kräver mindre förberedelser och så tycker jag det blir mer intressant och spontant på det viset. Det enda jag ska tänka på är väl att inte få tourettes eller ha en alltför stor snorkråka dinglande i näsborren när jag sitter och pratar.

Nä, det ska bli riktigt trevligt.

Nu ska jag strax muta mig själv med en hel näve karameller innan det är dags att ta sig an högen av skrynkliga kvitton som min nya revisor vill ha upptejpade i prydlig datumordning i en pärm. DET är däremot inte särskilt bra för kreativiteten!

Sutt på er!

Skam den som ger sig

Visst har han snälla ögon? Är det inte lite Ernst Kirchsteiger över honom, mysfarbror så där?

Var det någon mer än jag som såg Gadaffis "tal" (läs: crazeeee-talk) på nyheterna innan? Snart måste väl ändå någon vettig människa komma och ge honom en rejäl spruta i rumpan!

Har funderat en del på det där med att vara diktator och klamra sig fast vid makten. Nu har jag väl inte några direkta planer själv på att bli en sådan, har nog inte nerverna, men ändå. Okej, dessa män (nämn EN kvinnlig diktator i modern tid, gör det!) är fullfjädrade psykopater, och har öppnat inte bara en utan ett helt flak med "can of crazy", men ändå. Om det var jag, visst en massa pengar och makt är nog trevligt, men inte fan skulle jag vilja vara kvar om ett helt folk (mer eller mindre) gick ut och skrek på gatorna att jag sög. Herregud, det räcker ju med att någon sur gubbe i Nyköping säger att jag ritar dåligt, så är jag halv-knäckt. Skulle då hela Sveriges befolkning gå man ur huse för att skandera att jag är sämst i världen och att de hatar mig, skulle jag ju vilja gå och dra något väldigt gammalt över mig och aldrig mer visa mig ute i dagsljus. Kan det verkligen vara roligt att klamra sig kvar vid makten när ingen vill ha en?

Kanske tänker diktatorn; "Man kan inte älskas av alla. Oavsett hur mycket man torterar dom.", och så sörjer han lite. Men rycker sedan på axlarna och konstaterar "Ja, ja, man gör ju så ont man kan. Skam den som ger sig".

Vad tror ni?

Dålig kvalitet

Åh! Satt just och tänkte på detta glimrande uttalande av Kvinnan på gatan. Kommer ihåg det som om det var igår. Glömde dock tyvärr att riva ut och spara det då det begav sig. Vilken tur att någon annan gjort det och lagt ut på nätet!

Kan man annat än hålla med?

Mitt nya pyssel:

Tillverka ringar. Vad sägs om de här? Är de inte helsnajsiga!

Maken trodde den till höger föreställde Charles Manson. Ja, se karlar!

Lite mysbilder från mitt ritrum

Inte längre något tvivel om saken

-Jag är sjuk i huvudet!

Hur förklarar man annars att jag hade en ångande sexdröm om Bamse och Lille Skutt i natt??

Finns det ett ord för såna sjuka jävlar som mig??

Ja just det; serietecknare!

Erotiskt värre...

Dä ä mysigt dä

Passar jag i mustasch?

Då var man klar med worksoppandet för den här gången. Måste säga att Engelska skolan i Täby är en riktigt trevlig arbetsplats. Sedan ska jag ju inte sticka under stol med att det är jäkligt skönt att vara hemma i fleecejackan igen.

Undrar förresten över det där uttrycket "sticka under stol". Konstigt tycker jag. Vadå sticka?? Är det en liten tant som sitter och handarbetar där, och är det i så fall något negativt? Jag vill hellre tro att "sticka" är en förvenskning av engelskans "stick"= fästa/ kleta fast osv. Kanske syftar det i så fall till min lekkamrat på fritids, som hade för vana att kleta snorkråkor under stolar och bordskanter. Det satt alltid en prydlig rad intorkade små kusar varhelst hon suttit.

Måste fråga Lund om detta endera dan.

Sitter och myser med en massa bra musik och roar mig med att ladda ner och greja med lite nya appar till Iphööönen. Är mycket stolt över att ha lyckats fixa till en ringsignal av Hello Goodbye. Hade Immigrant Song med Led Zeppelin innan. En jäkligt bra låt, men jag höll på att få hjärtsnörp varje gång det ringde. Det är rätt mycket riv i den, och jag har en tendens att skvätta till för minsta lilla. Sedan är det bra att variera sig lite då och då, så man inte tröttnar på sina favoritlåtar.

Har precis skickat över en massa nya serier till min agent och ska strax ta mig an lite strippskissande med Huckleberry Finn i öronen, Hasse Alfredsson som uppläsare. Dä ä mysigt dä.

Dagen har förflutit utan sensationer, men i makligt behaglig takt. En del skissande till Ersta Vändpunkten (arbetar med barn och unga som växer upp med missbruk i sin närhet) bidde det. I morgon får jag lägga på ett... :

...Kol. Helmut Kohl

...Och skynda mig göra klart reserande bilder. När jag ändå lägger på honom kan jag passa på att göra små söta flätor av hans näshår också.

Okej, nu flippade jag ut.

Hur som haver, jag önskar er alla en angenäm afton.

Pöss å kram!

Surtanten förfasar sig

Är det nån mer än jag som stör sig på ordbajsande s.k mobilblottare? Ni vet såna som skriker ut hela sin livshistoria i nallen så att alla tvingas höra.

Jag hamnade framför just en sådan på bussen mellan Nyköping och Ockle härom dagen. En tonårstjej med en röststyrka som skulle fått Pavarotti att slita loss sitt svartfärgade hår i små luddiga tussar i pur avundsjuka om denne levat. För er som aldrig åkt buss nr 715 mellan Nyköping och min hemort, kan jag berätta att denna resa tar ca 35 minuter, lite längre om busskraken tar vägen över SSAB. Nåväl.

Redan någon hållplats efter Nyköpings bussterminal ringer flickans mobil. Jag måste bara här inflika att jag hör till dom som ogärna pratar i mobilen när andra hör, utan alltid ber att få återkomma när jag är ensam. Inte denna tjej. "SITTER PÅ BUSSEN" hör jag och resten av de stackars passagerarna henne vråla. Men försöker hon avrunda samtalet? Icke! I stället följer en 30 minuters monolog på högsta volym. Vi fick veta allt om hennes dag. Många "Å JA BA Å HAN BA" samt "ASSÅ HELT RÄÄÄNDOM TYP" plus en detaljerad beskrivning av vad flickan lidit av för sjuka för en vecka sedan, inklusive dålig smak i munnen (ASSÅ TÄNK DIG DEN ÄCKLIGASTE SHOT DU SMAKAT FAST LIKSOM TYP ÄCKLIGARE!!) och allehanda slembeskrivningar. Hon lät oss också veta mycket detaljerat att hon mött 1. Kalle på Donkan, å han ba' typ asså guuud vafan är du här för? Jag veeet! Eller hur. 2. Träffat Jocke utanför Cubus och att denne var snygg men sååå pinsam. Hon meddelade också i detalj vad hon skulle göra i helgen.

Låt oss stanna upp lite. Varför lägger jag hela denna monolog på minnet? Jo, därför att ju mer man anstränger sig för att INTE lyssna, och ju mer vansinnig man blir, desto mer hör man och kommer ihåg.

De sista tio minuterna var det visst telefonpolarens tur att föra monolog, för då hördes bara ett regelbundet "AAAAAA" och "MMMMM" och "PRECIIIS" från tjejen, som jag satt och tänkte de mest elaka, mordiska tankar om vid det här laget i min av stockholmsslit trötta hjärna. Jag hoppade av innan henne, men hörde när dörrarna stängdes bakom mig ännu hennes gälla tonårsröst mässa för alla och envar om killar och fester.

Jag ångrar att jag inte gjorde som min coola svärmor när hon hamnade bakom en mobilblottare i bankomatkön. Hon knackade helt sonika vrålapan på axeln och bad henne hälsa från henne och de andra i kön också.

Alive

Jag lever! Ville bara meddela er det om ni börjat undra. Och ännu har det inte gått så långt att jag har behövt börja gnaga på mina kamrater för att göra det. Bara lite, när de sover, på deras fötter för att det är gott och lite salt.

Att man kan vara så omänskligt trött! Det är inte undervisandet som tar på krafterna, för det är kul. Nej, det är de hemska tidiga morgnarna och det evighetslånga pendlandet. Sedan är ju inte stockholmare de mest trevliga. Eller jo, ungefär hälften är ena hyvens prickar. Men den andra halvan är ett gäng avmätta tråkmånsar. Min teori är att dessa är nyopererade. Det skulle förklara varför de så ogärna drar på munnen, kanske gör ont. Men ärligt, varför måste en del människor vara sådana? Herregud, jag är sliten till tusen och fryser om baken, ändå kostar jag på mig ett leende när jag möter en annan människa (om det inte är Anders Borg förstås, för honom skulle jag rycka i tofsen och räcka ut tungan åt).

Ikväll förfasas jag av att 2/3 av Eslövs simmare lider av astma, pga en kemisk reaktion orsakad av alltför mycket kiss och svett i vattnet. Om det är just eslövsborna som kissar extra mycket under vattengympapassen eller om detta fenomen är vanligt i hela landet sa de inte på Nyheterna. Jag tänker i alla fall aldrig mer gå till badhuset!

Det nyhetsinslaget får man väl ändå kalla en riktig "kiss and tell-historia"!

Hö hö hö.

Hutter på er!

Myser med Melker

Ååååh vad mysigt det är att ha en purrande kattherre att kela med. Missen i fråga heter Melker och har varit ute på äventyr några veckor. Men nu är han tillbaka hos min polare Mariann och är keligare än någonsin. Och ganska trött av förklarliga skäl. Skulle jag också vara om jag lullat runt i stockholmskylan i tre veckor. Det räcker med en dag för min del så är jag helt slut. 

Nu ska jag strax ta en välbehövlig dusch med Apotekets miniflaskor (glömde hygienartiklarna hemma) luktlösa duchcreme, shampoo och  balsam. Eller luktlösa, jag tycker mer att det doftar hemtjänst, minus tantbajset. Wish me luck! Mitt ostyriga burr lär inte gilla det. Svinto-dag i morgon. Dä blir sköj. Nästan lika sköj som den där roliga vitsen om huskorset. 

Gubbhumor i Allers

Hö hö hö! Dä va sköj! Hö hö hö! Huskorset, ja jävlar.

Gubbe anno 1944

Slut i kropp och knopp

Hejpå er! Ledsen för dålig blogguppdatering sista dagarna! Jag har varit så slut i kropp och knopp att jag helt enkelt vilat istället för att jobba. Förmodligen rätt hälsosamt. Det var med nöd och näppe jag krånglade mig hem i fredags. Så klart att det ska utbryta snökaos just den dag som jag ska åka tåg! Det går inte att läsa på bilden, men informationstavlan är proppad av inställda och kraftigt försenade SJ-helveten. Jag var i vanlig ordning i extremt god tid, och tur var väl det, för bara nån timme efter att jag knäppte av den här bilden var kaoset totalt. Är det inte underbart att trängas med tusentals andra frusna, sönderstressade svenskar, så säg?

Gud vad skönt det var att komma hem! Mitt tåg var det enda som avgick i tid den eftermiddagen! Så jag kom hem i ett stycke. I morgon bär det av till huvudstaden igen för vecka fyra (totalt) av workshoppen). Sedan tänker jag bara vara hemma och ta det lugnt.

Näpp, får bli en liten tupplur på det här tror jag bestämt!

God eftermiddag!

Myser i dubbla fleecejackor.

Men Gu' ni va trevlit. Dä ä inte var da' en har sön tur minsann!

Men seriöst, VEM går på de där hysteriska annonserna? Gamla Ester som gått en seniordatakurs och nyss lärt sig "internätets" fröjder? Fråga nummer två blir då: Vet Ester, 87 vad en "iiiiiiPaaaad" är för något?

Just a thought

Zombien talar (eller Hanteringen av en odöd serietecknare)

Jag har hunnit färglägga en del strippar under veckan trots tröttheten.

Prisa Gud! Jag har SOVMORGON i morgon!!! Ända tills nio. Fy faan vad jag ska njuta. Ingen sömngångardvala i isande morgonkyla med en fesen Pressbyråkaffeblask i näven i väntan på tuben tillsammans med andra zombies. Nej, pigg och utvilad med rosor på kind, som ett äkta über-ariskt A-barn. Göööööööött! 

Snart är första veckan av workshop del två klar, om allt går väl kan jag komma hem imorgon och vila upp mig över helgen. Längtar nåt otroligt efter min egen säng. Eller efter en säng överhuvudtaget. Den minimala luftmadrass jag gnisslar runt på om natten här vill jag knappast kalla säng. Varje gång jag rör på mig (vilket är ofta, då den även är tunn och man måste vrida på sig titt som tätt eftersom den kroppshalva som ligger mot golvet har en tendens att domna rätt fort), liksom pruttar madrassen, på det mest osexiga vis och väcker mig ur min obekväma slummer. 

Så sov sött mina små rumpnissar, det ska jag göra! Omgående.

Häj!

Pust och stånk och stön, vilken lång dag! lektionerna gick fint, men Stockholm tar på krafterna. Jag har precis krånglat hem mig själv, en massa bagage plus luftmadrass till min kompis Mariann, då lille Anders skulle ha annat främmande några dagar. Att ringa efter taxi i stressiga jäktstockholm vid halvsexsnåret är ingen vidare bra idé. Men jag hade tur och fick åka med en riktigt trevlig chaffis (Gud! Jag känner att jag börjar låta som Anderssonskans Kalle redan! Fast det heter nog inte "chaffis" på södertugg. "Kärrbananare kanske?)

Strax ska vi gå ut och ta oss en bit mat. Sedan tidigt i säng. Herregud, jag skulle aldrig kunna vänja mig helt vid att gå upp klockan sex på morgonen! Det är ju inte naturligt. Inte konstigt att tunnelbanevagnen är full av vandrande zombies när jag åker till jobbet. Fler än jag som är B-människor!

I morgon blir det tre lektioner på raken. hoppas eleverna är lika mysiga som idag, och att de också uppskattar att jag lär ut sätt att teckna olika sorts fisar på. Publikfrieri at its best.

Nattifnatt!

My kind of fruktkorg

World Wide Web

Jag minns i internets barndom, långt innan de "smidiga, snabba" bredbanden (ähum), då man kopplade upp sig med modem, som lät "di-dong di-dong drrrrrrrr gong pip pi gong gong gong" osv. Ungefär som i början av Nick Borgens World Wide Web, ni vet. Då det var jääättedyrt att surfa och det där med att chatta verkade som något alldeles extra farligt och spännande. Då var man inte bortskämd.

Men jäklar vad fort man vänjer sig vid att internet går snabbt och smidigt. Det gör INTE mitt på den här resedatorn kan jag säga. Känner mig som den där matadoren i Ferdinand, som sliter loss hårtestar i ren frustration, fast med något mindre mustasch.

Ja ja, bäst att släppa det jag inte kan påverka.

Sitter i Anders kök och knapprar. Han snusar gott vägg i vägg. Själv behöver jag inte gå och lägga mig rikigt än, börjar sent i morgon. Känner mig lite ringrostig sedan sist jag höll workshop här, men tänkte passa på att plugga lite till morgonkaffet. Ikväll är jag nämligen som mitt bredband; seeeeeeg.

Och hur fortsätter då Nick Borgens melodifestivalshit? Håll i hatten och ta emot:

World wide web World wide web 

Här lever jag lycklig, här finns ingen stress Här är min nya hemadress 

 Jag ? så länge så jag tog min chans 

Jag ville flytta nån annanstans 

Ikväll är det party, jag flyttar in 

Så följ med mig hem på ostron och vin  

Oh uh oh uh ohh, jag har party ikväll 

Oh uh oh uh ohh, om du vill får du gärna följa med  

När staden krymper och du känner dig less

 Sök upp mig på min hemadress  

World wide web World wide web 

Här lever jag lycklig, här finns ingen stress 

Här är min nya hemadress  

Ta med dig vänner till ett häftigt place 

Surfa hem till mig i cyberspace 

De vildaste drömmar vi hade förr 

Kanske finns här bakom min öppna dörr  

Oh uh oh uh ohh, jag har party ikväll 

Oh uh oh uh ohh, om du vill får du gärna följa med  

När staden krymper och du känner dig less 

Sök upp mig på min hemadress  

World wide web World wide web 

Här lever jag lycklig, här finns ingen stress 

Här är min nya hemadress  

Här blåser aldrig vindarna 

Här stänger ingen grindarna 

Här får du vara den du vill 

Så följ med mig hem, följ med hem till mig  

World wide web World wide web 

Här lever jag lycklig, här finns ingen stress 

Här är min nya hemadress  

World wide web World wide web 

Här lever jag lycklig, här finns ingen stress 

Här är min nya hemadress 

Här är min nya hemadress

Är det inte vackert så säg?

En frustrerad Fröding

Buffra

gå

buffra

gå

buffra

gå

buffra

gå

buffra 

g..g..å

Så är mitt sega bredbands sega sång

låååååååååååååååååååååååååå åå     ååååå         ååååååååå            åå   ååååååååååååång.

En massa kärlekar (varav två på bild)

Såg precis att jag skrivit 666 inlägg totalt, så nu måste jag skynda mig att skriva ett sexhundrasextiosjunde! Är inte så förtjust i det andra talet, förmodligen min frikyrkliga skolgång som spökar. Eller att jag är gift med en präst... Nä, det lutar åt det första alternativet, för världens bäste präst svär så det osar svavel och lyssnar på hårdrock. That's why i lööööv him.

Ovan ser ni en bild av två av mitt livs andra kärlekar. Ja, tre nästan, för man skymtar min dator också. Jag tycker om att ha dessa löövisar nära till hands, så att jag kan sträcka ut handen och klappa på dem lite då och då, alternativt stoppa in lite i munnen (helst inte en beatlesskiva, de blir så soggiga och hackiga då).

Apropå att stoppa i käften, så sitter jag åter med en eftersmak av skämda friterade räkor i munnen. Det var visserligen tre delikata små rätter då jag inmundigade dem med bästaste Caroline för nån timme sedan, men känns betydligt mindre sexiga nu, när de kommer upp i små dästa rapar. Undrar förresten om det är rock 'n' roll att ha nått upp i tio stämplar i sitt rabattkort på det lokala kinahaket, och glädjas åt den rabatt på 100 kronor man kommer få vid nästa besök? Jag väljer att tro det.

I morgon bär det av till Stockholm. Som vanligt när jag ska ge mig ut och resa känner jag mig lite olusig (fast det blir alltid bra när jag väl är där), trivs ju bättre här där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på tuschet.

Näpp, dags att färlägga den månatliga serien till Handelsnytt. Vi hörs i morgon mina små rumpnissar.

Pöss!

Stillsamt lycklig

En glad gubbe som ska hälsa besökarna välkomna till min utställning i Trelleborg

Mossa mossa på er! Vänta lite! ...Såja. Det gick tyvärr inte att lyssna på Hasse & Tage-revyer samtidigt som jag skulle författa nåt klokt, bäst att stänga av.

Inte heller idag kan jag berätta om äventyrliga strapatser och rock 'n' roll-liv, men håll till godo med en liten redogörelse över en helt vanlig, stillsam och trivsam dag i en hemmakär serietecknares bekväma liv.

Efter en lång natts suddande var det inte helt lätt att släpa sig ur sängen i förmiddags. Man bör också helst vara helt vaken innan man försöker sig på att vältra sig ur den, då den ju befinner sig en bra bit upp från golvet. Inte helt kul att ramla ner med röven före det första man gör på morgonen.

Men upp måste jag, då jag skulle in till Nyköping och ha sånglektion. Passade även på att träffa fina Annica och hennes kille en snabbis över en välbehövlig kopp brunt och en bit äppellängd. Sedan hem för att jobba som en gnu, leverera julserien till Semic och bli klar med en hel del annat. Så en matbit med maken, en lång pratstund med Greger och en ofrivillig tupplur framför nyheterna. Åh vad jag älskar mitt pensionärsliv! Faktiskt! Jag kräver inte mycket mer av min tillvaro än just den här helt lagoma lyckan, att vara tillfreds med sin tillvaro, med familj, vänner och jobb. Jepp, idag har varit en dag då jag känt mig stillsamt lycklig, bara för att. Vi tar väl en trudelutt med bästa Monica på det här?

Natti natti!

Helt uppslukad

Är ni vakna? Dä ä jag. Fastän det är mitt i natten. Har precis avslutat dagens (dygnets?) jobb och försöker varva ner. Är totalt uppslukad av Miraklet i Anderna. Vilken jävla historia! Där har ni ett lästips! Men om jag ska kunna komma till ro får jag försöka sluta pumpa adrenalin. Måste komma ihåg att jag faktiskt inte är med i gänget överlevare från en flygkrasch och nu pulsar över de mäktiga Anderna med ryggsäcken full av människokött för att söka hjälp. Även om det känns så just nu.

Älskar att svepas med av en berättelse! Underligt att det är just äckliga historier jag lättast uppslukas av, hantering av odöda, rysliga deckare och sånt. Helst läser jag dock sanna historier och biografier av alla de slag (dock ej Mein kampf). Har aldrig gillat sagor, inte ens som barn. Hatade speciellt de med pedagogiska upprepningar i, typ "Råttan på repet och repet på geten och geten på farmor". Brukade alltid be min mamma hoppa över sånt, nog för att jag var ett barn, men efter tredje upprepningen fattade man galoppen och det började bli rysligt tjatigt. Nej, vänta nu, hur var det med den där råttan? Var det en gummisnodd han var på? Och var det en jak som hoppade på farmor. Snälla mamma, läs det åtta gånger till, jag förstår inte annars. Nej! vuxna måste tro att barn var helt blåsta.

Hellre socialrealism och grå betongförort med en ensamstående mamma vars stora bekymmer var att det inte fanns ett kommunalt daghem i gråförorten, med falukorv på brunt porslin till middag och noll action (om man bortser från demonstrationen som föräldragruppen arrangerar hos Kommunfullmäktige för att få det där daghemmet). Sånt kunde jag inte få nog av.

Nej, det får bli en nattamacka på det här och en varm dusch.

Tror dock det får bli vegetariskt pålägg...

Störigt

Nu ber jag Intresseklubben ta upp sina finaste anteckningsblock; Innan jag tuschar scannar jag in mina skisser och meckar med dom i PhotoShop, sedan skriver jag ut dom i lite större format och med mer svärta innan jag tejpar fast dom under elfenbenskartongen. Det ni!

Definiera "störigt"! Laddade ner en bok (inte via nån piratvik utan för surt förvärvade slantar skall tilläggas) härom dagen och när jag nu bänkat mig för att börja lyssna på den, SAKNAS FÖRSTA KAPITLET! Det var ju liksom inte en rea-bok! Grr! Turligt nog har jag läst den förr, OCH sett filmen, så jag vet att planet med rugbylaget störtar i bergen och att de så småningom börjar gnaga på varandra, men ändå. Nej, detta hytter jag med näven åt. Tänker vara upprörd i minst en timme till, sedan kanske jag tar mig an nattens tuscharbete.

Det börjar dra ihop sig till nästa workshop i Stockholm nu. Jag åker till lille Anders på söndag kväll och lämpar av bagaget, så slipper jag böka med det på måndagsmorgonen innan jobbet. Innan jag reser ska jag helst ha tecknat klart en serie till I väntan på tomten (Semic), och en bild till kyrkan, färglagt en omgång strippar, plus donat med en massa annat ditten och datten. Bara att kavla upp ärmarna å jöbbe på.

Vad hittar ni på denna afton?