Zombien talar (eller Hanteringen av en odöd serietecknare)

Jag har hunnit färglägga en del strippar under veckan trots tröttheten.

Prisa Gud! Jag har SOVMORGON i morgon!!! Ända tills nio. Fy faan vad jag ska njuta. Ingen sömngångardvala i isande morgonkyla med en fesen Pressbyråkaffeblask i näven i väntan på tuben tillsammans med andra zombies. Nej, pigg och utvilad med rosor på kind, som ett äkta über-ariskt A-barn. Göööööööött! 

Snart är första veckan av workshop del två klar, om allt går väl kan jag komma hem imorgon och vila upp mig över helgen. Längtar nåt otroligt efter min egen säng. Eller efter en säng överhuvudtaget. Den minimala luftmadrass jag gnisslar runt på om natten här vill jag knappast kalla säng. Varje gång jag rör på mig (vilket är ofta, då den även är tunn och man måste vrida på sig titt som tätt eftersom den kroppshalva som ligger mot golvet har en tendens att domna rätt fort), liksom pruttar madrassen, på det mest osexiga vis och väcker mig ur min obekväma slummer. 

Så sov sött mina små rumpnissar, det ska jag göra! Omgående.