Är ni vakna? Dä ä jag. Fastän det är mitt i natten. Har precis avslutat dagens (dygnets?) jobb och försöker varva ner. Är totalt uppslukad av Miraklet i Anderna. Vilken jävla historia! Där har ni ett lästips! Men om jag ska kunna komma till ro får jag försöka sluta pumpa adrenalin. Måste komma ihåg att jag faktiskt inte är med i gänget överlevare från en flygkrasch och nu pulsar över de mäktiga Anderna med ryggsäcken full av människokött för att söka hjälp. Även om det känns så just nu.
Älskar att svepas med av en berättelse! Underligt att det är just äckliga historier jag lättast uppslukas av, hantering av odöda, rysliga deckare och sånt. Helst läser jag dock sanna historier och biografier av alla de slag (dock ej Mein kampf). Har aldrig gillat sagor, inte ens som barn. Hatade speciellt de med pedagogiska upprepningar i, typ "Råttan på repet och repet på geten och geten på farmor". Brukade alltid be min mamma hoppa över sånt, nog för att jag var ett barn, men efter tredje upprepningen fattade man galoppen och det började bli rysligt tjatigt. Nej, vänta nu, hur var det med den där råttan? Var det en gummisnodd han var på? Och var det en jak som hoppade på farmor. Snälla mamma, läs det åtta gånger till, jag förstår inte annars. Nej! vuxna måste tro att barn var helt blåsta.
Hellre socialrealism och grå betongförort med en ensamstående mamma vars stora bekymmer var att det inte fanns ett kommunalt daghem i gråförorten, med falukorv på brunt porslin till middag och noll action (om man bortser från demonstrationen som föräldragruppen arrangerar hos Kommunfullmäktige för att få det där daghemmet). Sånt kunde jag inte få nog av.
Nej, det får bli en nattamacka på det här och en varm dusch.
Tror dock det får bli vegetariskt pålägg...
2 kommentarer:
Det är samma berättelse som filmen Alive, eller hur? Visst var det författaren som var med i Skavlan nyligen? Man blir fullkomligt fascinerad, jag håller med.
En av de roligaste flygresor jag har gjort var strax efter att jag sett filmen Alive. Strax före start märkte jag att den snygge killen brevid mig hyperventilerade, och så sa han : "Jag är extremt flygrädd! Så nu kommer jag prata oavbrutet i en timme - är det okej?"
Det var det. Han visade sig vara jätteintressant - en välkammad säljare av något slag som levde dubbelliv som lajvare (detta var strax innan begreppet fanns och var väldigt udda) och hade gått på sykurs med tanter för att lära sig att sy dräkter och tillverka egen riddarbrynja.
Det mest komiska var att jag hela tiden satt och hade tvångstankar om Alive – "Jag får inte börja prata om den, jag får inte berätta om hur flygplanet slets isär och hur de började äta på varandra, jag får inte..." :-D
Jojomän. Det märks vem du brås på. Mina favoriter som barn var: Vulkanutbrott, jordbävningar och eldsvådor. Pyroklastiskt flöde. Bara en sån sak. För att inte tala om Krakatoa, San Andreas-förkastningen, Pompeji, Santorini, San Fransisco 1906...
Kram, Morsan
Skicka en kommentar