Fönstershoppandets och barkbrödets tid

För att lindra mitt habegär kommer här en bild på något jag inte vill ha. Syfilis vore ju inte så skoj, till exempel.

Ursäkta dåligt bloggande! Har unnat mig att vara lite ledig mellan varven, och så jobbar jag intensivt med det sista på den danska texten till Om någon. Nu ser jag mållinjen och det är gött.

I morgon far vi söderut, och ska övernatta i Sollefteå. Jag planerar även att snarka mig ända ner till Höga kusten (där är det vaken-krav som gäller från maken, eftersom där är för vackert att sovas bort, får se hur det går). 

Vad kan man i övrigt säga? Jag är pank som en kyrkråtta. Löjligt pank, nästan så det går att ha roligt åt det, men bara nästan. Och som alltid när jag är pank, hittar jag massvis av klädesplagg och prylar jag "behöver". Men detta är fönstershoppandets och barkbrödets tid. Tills jag får in några större illustrationsjobb i höst. Än så länge slipper jag i alla fall koka mina kängor för att fylla min fattiga buk. Jag lever golddigger-liv och låter min Käre betala födan ett tag. Tur att man inte har dyra vanor. Monaco är liksom inte min grej (kan ni förresten fatta hur Grace Kelly lyckats få en så alldaglig och pussig son som den där Furst Albert? Ser ju ut som en jäst vetedeg i ansiktet. En rik, jäst vetedeg). 

Nu är snart den korta norrländska natten över. Måste nog sova lite för vi ska upp i ottan. Och jag vill ju inte riskera att missa Höga kusten och alla rövare i Skuleskogen.

Pöss å gonatt!

Sommarkort

Såhär års visar sig Sverige från sin bästa sida. 

Röön Fårest, röön!

Kan någon vettig människa därute förklara för mig varför ett par bra joggingskor ska kosta lika mycket som hela Azerbajdjzans BNP? Det är ju skamligt! Har just klickat hem ett par nya pjucks, att ha ute i det fria, då jag egentligen inte får använda mina gymskor utomhus (men gör det ändå i smyg, rädd att få smisk av mina instruktörer om de upptäcker lerfläckar på skorna). Ja ja, det var väl dagens I-landsproblem kanske. Vad gör man inte för att hålla sig i trim.

Nu är vi i Lule. Här är grannt må ni tro, i alla fall på landsbygden. Jag har promenerat en hel massa längs små grusvägar och låtit tankarna flyga iväg bland björkar och rallarrosor, alltmedan små, norrländska mygg sugit mitt serietecknarblod. Fast det är inte så farligt med sådana faktiskt, har väl varit för varmt för dom. Annat var det när jag och modern var på bäversafari för en massa år sedan; Då var luften helt grå av mygg, och de stack oss överallt, genom fem lager myggolja, heltäckande kläder och annat skyddande. Och inte såg vi några jävla bävrar heller. Bara en obestämbar skugga i vattnet, som lika gärna kunde vara en fisk eller träbit eller en väldigt stor bajskorv, men enligt den entusiastiske guiden, kanske var en simmande bäver, tio meter bort. 

Det kanske är storsvindlar-turistbusiness man ska slå sig på? Där är det ju kosing. Det och tillverkning av hutlöst dyra joggingskor.

Sagor om en snällare värld

Hej på er! Ni kan aldrig gissa var jag är. Det vet jag inte riktigt själv heller om jag ska vara ärlig, bara att det är mitt ute på vischan, någonstans norr om Härnösand, på ett skitmysigt, proggigt vandrarhem. Det är fortfarande inte helt mörkt ute fastän klockan närmar sig elva på kvällen. Jag tänkte ägna några timmar åt att retuschera dansk text innan jag går och lägger mig. I morgon bär färden vidare norrut, till Luleå, där vi ska fira makens lilla mamma. 

Det är ett bra jobb jag har, som man i stort sett kan ta med sig överallt (minus mitt stora ritbord förstås, men jag har hört att det finns portabla resevarianter och ett sånt skulle jag gärna vilja ha). Jag har vant mig att arbeta på de mest konstiga platser, stänga ute omvärlden och gå in i jobb-bubblan. Lättast går det förstås hemma, när jag kan slappna av helt och skrota runt för mig själv. Här kan det när som helst dyka upp en liten tysk farbror som behöver gå på dass, där jag sitter i vandrarhemmets allrum mitt i natten. Har man otur, ser farbrorn illa, och misstar soffan man sitter i för wc, och sånt är ju aldrig kul (har du blivit kissad på av en tysk gubbe nångång, har du det?). 

Nu ska jag lyssna på en god bok, och inte läsa webbtidningar om tragedin i Norge mer innan läggdags. Jag behöver lite Astrid Lindgren för att väga upp den ondska världen bjuder på, när man minst anar det. En trygg Astrid-röst som kan berätta sagor, sagor om en snällare värld.

När det inte finns ord

Sitter fast på ett extremt försenat tåg på väg hem. Men tänker inte gå in på några gnälldetaljer om allt som gått fel på resan, för dessa problem känns så futtiga i relation till större, mycket hemskare saker. Händelserna i Norge. Det finns liksom inte ord för det. Bara vidrigt, hemskt och så jävla, jävla onödigt. Alla dessa oskyldiga (unga) människor som inte finns längre på grund av en ensam (?) galnings ondskefulla handlingar. Hoppas ingen av er därute är drabbad av det som hänt! Jag har försäkrat mig om att min familj i Norge alla mår bra, och det känns ju skönt mitt i allt. 

Nej fy, dessa terrordåd kommer bli svåra att skaka av sig, för alla i vårt grannland och också många, många andra. Och vad kan man göra? Inte gå omkring och vara ständigt rädd i alla fall, då har idioterna segrat och det kommer jag aldrig gå med på. Man kan bara skicka kärleksfulla tankar till alla offer och deras anhöriga, och vara tacksam över det här livet och alla sina nära och kära.

Kram!

En anledning så god som någon att inte dricka

Eller; jag borde inte tagit den där åttonde gin tonicen innan jag gick till tatueraren och insisterade på att få en förvriden bild av mina 90-talsidoler på ryggen igår...

Jäkligt härligt

Greger snusar djupt i sin knarrande säng. Hennes svarta katt Mortis snarkar pipande nånstans i mörkret. Och jag sitter vaken och varvar ner efter en synnerligen trevlig utekväll med Stella och Malin, mina kära gamla vänner. Som Oxelösundare är man inte direkt bortskämd med ett händelserikt uteliv, så det var trevligt som omväxling. Även om jag i dessa dagar, till skillnad från de vilda i min ungdom håller mig till mineralvatten och kaffe. Blir bara trött och tråkig om jag dricker alkohol Och numera kan jag faktiskt ärligt säga att jag har riktigt kul "ändå" (nu låter det ju som att jag haft grava alkoholproblem tidigare, och det kan jag ärligt säga att jag aldrig haft, dock ett enormt bekräftelsebegär som var i destruktivaste laget), jag behöver inte längre dricka bort min osäkerhet, för första gången i mitt liv känner jag att jag genuint trivs med att vara jag. Vågar släppa loss och bara ha skoj. Och det är jäkligt härligt.

Greger och jag har travat runt på Malmös gator halva dagen, ätit billig thaimat, glott på folk och så har vi skrivit radiomanus. I morgon blir en intensiv dags radiospånande. Så nu ska jag göra som min väninna, lägga mig och snusa. Så orkar jag skriva några riktigt bra roligheter imorrn.

Pöss.

Café Norrköping

Såhär trevligt var det just i Norrköping på 80/90-talet. (Och nej, autograf-idolfotot är inte mitt, även om det vore min högsta önskan i livet att det fanns i min ägo. Red.anm).

Regntunga skyyyyyyar är allt jag seeeeer. Nej det är ju inte riktigt sant, just nu ser jag, beroende på hur jag vrider huvudet, fuktig asfalt med klafsiga vattenpussar för alla resenärer på Norrköpings central att sätta fötterna i, en och annan luggsliten duva, många män i shorts med strumpor och sandaler till, en spårvagn, och lite annat smått och gott. 

Sitter här och inväntar tåget som ska ta mig ner till Malmö, Greger och gänget. Vad jag längtar! Önskar att jag hade dubbelt så mycket tid, så att jag hann träffa alla mina vänner!! 

Greger och jag ska skriva manus till vårt nästa radioprogram också, hur jag nu ska lyckas klämma in det. Ska bli sköj.

Idag firar jag att jag kommer i min "motivations-tröja" jag köpte i mars, en sketasnygg med Beatles på. Och ger mig själv en stor klapp på axeln att jag börjat ett nytt, sundare liv. Och att jag duger precis som jag är, oavsett tröjstorlek. Men det är kul när ens slit lönar sig. 

Bä bä vita lamm, det är ingenting för oss!

Jag har en stark känsla av att jag kommer somna på soffan ikväll. Detta får icke ske! Jag har lyckats vända på dygnet helt åt helskotta igen. Mår ju mycket bättre när jag går och lägger mig i hyffsad tid (i sängen, that is) och stiger upp innan lunch. Men attans vad man är kreativ på natten! Och vad skönt det är att bara "vila ögonen lite" under filten, mot min mans mage, till ljudet av CSI eller annan teveskit.

Jag är lite orolig att jag har en förkylning på g. Kände det nu när jag var ute och maktgick (hatar ordet "powerwalk"). Nej nej, det vill jag inte! Får hålla mig varm och peta i mig extra vitaminer, så hoppas jag den inte bryter ut. Vore ju inte kul, nu när jag kommit igång med träningen på allvar. Tre till fyra gånger i veckan, sedan mitten av mars. Inte utan att jag är lite stolt över mig själv.

Nu känner jag för att titta på nåt trevligt, Swing it magistern, kanske. Passar fint när det är ruggmys ute.

Apropå magistrar så pratade jag med mina tjejkompisar om de lärare man hade när man växte upp som man inte gärna uppmuntrade att "svinga den", kunde lätt misstolkas då de var av det snuskigare slaget. Såsom vår gympalärare Ola, som gillade att kika in när man duschade, och gärna klämde lite extra på en för att se om man fått några former. Urk. Inte klokt vilka äcklos det fanns i skolorna på 80-90-talet. Synd att det är dom man minns, och inte de fina, duktiga individer som brann för sitt yrke och var där av rätt anledning. Men men. Nu ska jag kika på Alice Babs. Häj.

Ja, så gör jag

Idag har jag gjort min egen müsli, med en massa nyttigheter i.

Och varit odrägligt stolt över min åstadkomst. Müsli liksom! Jag har gjort min egen müsli! What's next? Förlösa barn? Hitta botemedlet mot hiv?
Åhoj kamrater! Hur står det till? Det är så tyst i kommentarsfältet. Fast det är klart, man ska ju vara tacksam att man inte är en sån där megabloggare som får hundratals kommentarer och råkar ut för nätmobbare dagligen. Det skulle inte jag klara. Tydligen inbjuder bloggandet till just anonyma elakheter. Och jag hävdar bestämt att man ska vara snäll. Det är mitt motto här i livet. Men ni trevliga filurer därute får gärna skriva nån rad!

Idag har jag umgåtts med fina Caroline och tagit en hurtig promenad med henne. Lagade sedan egna linsbiffar från scratch i sann "kollektiv från 70-talet-anda" (fast jag slapp dela maten med växtfärgade, kikärtsandedräktsmänniskor) och så gjorde jag min egen müsli. Många hurtpoäng tycker jag!

Ja, så har jag ju jobbat en hel massa såklart; Scannat in ca 90 sidor dansk text (fy for helvede!), tuschat serier till Sydsvenskan och lite annat. Och nu? Ja, gå och lägga sig är i alla fall uteslutet, fastän klockan är bort åt skogen sen. Jag är alldeles för övertrött och speedad. Ska nog försöka rikta min kreativitet och energi till att retuschera den inscannade texten. Och lugna ner mig med en blodig deckare. Ja, så gör jag.

Olika falla bilhandlarens lotter

Om man köper en annan typ av bil än vår, fast i nästan samma prisklass, får man en ipad i gåva av bilhandlaren. Det var nog inte meningen att vi skulle få reda på det.

Vi fick den här.

Tack.

Vad jag gör i stället när jag har deadlines:

Tar arty bilder av mig själv och låtsas att jag är fjorton...

Testar kamerans samtliga funktioner och ser ömsom skitnödig, ömsom svår, ömsom livrädd ut. Bara för att det är kul.

... Målar i akryl, bara för att det var så himla längesen och för att det är mysigt. En rökande nattsuddarman till exempel.

Stökar ner i största allmänhet...

...Och klurar och grunnar på hur i all världen jag ska hinna med allt jobb jag borde göra.

Ja, sedan är det väl dags att gå och lägga sig.

Nyinköpta vykort

De sade det bättre förr! Den smått psykotiske chokladpojken överst är bäst. Han och jag är lika på något sätt. Ge oss lite snask och vi spricker upp i ett vansinnesleende värdigt en riktig byfåne.

Slutsemestrat

England har ett rikt djurliv. På ett ställe vandrade kor och hästar fritt. Pållarna nedan är shirehästar och bor på en fantastisk gård, där man för en nätt summa får gosa hur mycket man vill med kräken. Gött.

Vandringsutflykt med vår värd Sharen till Old Harry. Tjusigt!

Iller-race på "fetet".

Och där var det snarare 77 sorters kakor som gällde.

Nu så. Då var man tillbaka i Sveden igen, vid ritbordet, idogt arbetande. Visst är det segt att ta itu med jobbet när man varit ledig ett tag! Nu har jag ju inte haft någon överdrivet lång semester, men det räcker när man är ovan.

Vi har haft det riktigt fint i England och haft tramsig tur med vädret, det var nästan äckligt grannt. Bilderna ovan är tagna med min ajfoan så det är inte de skarpaste. Sista dagen när vi var på väg till flygplatsen upptäckte jag min kamera längst ner i väskan. Så kan det gå.

Jäklar, just nu mal stressen runt i min mage. Jag vet ju att saker och ting inte särskilt ofta löser sig bara för att man oroar sig, ändå är det svårt att sluta när man väl satt igång. Det är penga-oro nu igen. Under sommaren är det ofta lite stiltje på den fronten. Så finns det nån därute som vill låta mig illustrera något bra (eller varför inte bara donera en större summa, jag skulle inte vara nödbedd), hojta! Det är nästan så att jag funderar på att ta en kurs i svetsning, för det lär vara brist på yrkeskunniga svetsare och det är ju bra betalt, bara för att dra in en extra slant. Lite kreativt är det ju, och det där flickebarnet i Flashdance lyckades ju kombinera det med sin mer kreativa sida. Men hur skulle jag hinna och orka det? Det är ju inte så att jag inte har att göra. Jag får klura på det litegrann.

Och så är jag överhopad med deadlines. Försöker andas och ta en sak i taget. Stress gör inte direkt att jobbet flyter på bättre heller.

Så om ni ursäktar mig, nu ska jag göra just en grej i taget resten av kvällen, samtidigt som jag djupandas och tänker jävligt positivt.

Så löser det sig, sa hon som sket i vasken.

Pöss

Life is good

Hej mina vanner! Ursakta tystnaden, men jag behovde nagra dagars semester. Vi befinner oss i England och har det sa skont, mitt i skogen med fagelkvitter overallt och med en sur, svart katt som heter Daisy och inte vill att man klappar henne. Ja, och sa vara vanner Sharen och Peter forstas. De bor i Dorset och har ar inte sa pjakigt. Idag var vi pa ett "Fete", en liten lokal marknad typ, dar folk salde sma syltburkar och cupcakes och det bjods pa underhallning sasom iller-race och aktur i veteranbil. Nastan som i Little Britain, bortsett fran att det inte var nagra kaskadspyende tanter dar.
Strax ska vi inta lite grillat i tradgarden. Life is good.

Stör mig lite på mig själv

Har precis strippat klart ett gäng nya billrar. 1019 är jag uppe i nu!

Vad hittar ni på ikväll? Själv lyssnar jag på Sparks (kolla in klippet, för dåligt mimande och extremt oengegerat publik) och donar en hel massa inför den lilla Englandsresa jag och maken ska bege oss iväg på. Klagar inte. Energin är tillbaka med råge; far runt som ett skållat skinn (vilket konstigt utryck, jag trodde sådana var tämligen stilla av sig) och jobbar, tränar, fixar, pysslar, bakar, lagar rejäl mat och är allmänt husmoderligt präktig. Nästan så att jag stör mig lite på mig själv. Men bara nästan. Mest njuter jag av att få saker gjorda.

Jo, vi far ju till England imorgon. En minisemester för att hälsa på våra vänner i Dorset. Gud vad det ska bli skönt!

Nä, dags att fortsätta med packandet. Den här gången ska jag fanimej följa min lista slaviskt så jag inte glömmer halva packningen igen.

Häj.

Lite poesi, bara för att

Dessa visdomsord lärde mig min mor som barn, och jag fick lova dyrt och heligt att inte sprida dom till mina små vänner, för det var sånt trams. Hoppsan. Sorry lilla mamma!

Då har man pysslat en liten tramsdiktdikt på bästa arbetstid.

Vad jag älskar mitt jobb!

Wish me luck!

Mona Malm; ett magnifikt fruntimmer

Gokväll! Regnet smattrar lite försiktigt utanför och jag har bakat ihop en deg som faktiskt jäser. Får mina ryck ibland. Och man kan tröttna på de pinsamt få nyttiga, sockerfria brödsorter som finns i handeln. Håll nu tummarna att det ska smaka gott när det är färdiggräddat!

Vi firade vår bröllopsdag igår och det var jättefint. Kärleken överraskade mig med en tripp till Mariefred och övernattning på den gamla gästvgivaregården där. Oj, vad mysigt det var. Och vilket hotellrum! Badkar och bidé och grejer (just bidén hade jag väl inte så mycket nytta av, men jag ville så gärna ha en när jag var liten. Det fanns en i mitt dockskåp och mamma hade berättat att man använde dom till att tvätta rumpan med, bara en sån sak). Så jag låg och gottade mig i badet med en bit mörk choklad och en liten, liten skvätt portvin, vickade på tårna och kände mig som Mona Malm i Den tatuerade änkan (för övrigt en av de bästa svenska filmer som nånsin gjorts). Ja, det var verkligen en mysig liten resa.

Annars har jag inte åstadkommit så mycket. Min inspiration vekar ha kommit i nån sorts varannan dags-fas, där jag ena dagen är superkreativ, för att nästa uppbåda all disciplin till att sluta sitta och pilla naglarna, och istället arbeta. Kanske är det sommaren, vad vet jag. Får vara nöjd att inspirationen infinner sig i varje fall varannan dag.

Nu ska jag knåda min deg igen, och klämma ut den i två limpor. Wish me luck!

Svitt

Herrejistanes, jag är rent svitt, som man säger på skånska. Det är tryckande varmt i Oxelösund idag. Och galen som jag är, gav jag mig ut på en sån där trendig powerwalk trots detta. Så nu, nyss hemkommen badar jag i eftersvett och har precis torkat bort två pandaringar runt ögonen efter mascaran jag fåfängt nog kladdade på innan jag begav mig ut. Såg ut som en emo efter ett friskis-pass (vet dock inte hur "emo" det är med Friskis & Svettis).

Har trotsat värmen och ändå jobbat en hel del idag, det är bråda tider nu, för snart tar jag och maken lite välbehövlig semester
och då måste jag hunnit jobba undan en del. Var tvungen att byta ljudbok, för uppläsaren flåsade så obehagligt mellan varje stavelse, kunde inte slua störa mig på det och tillslut var det enda jag lyssnade på hennes turbekulosaktiga flämtningar och inte deckarens rafflande handling. Tyvärr. Så nu vet jag inte vem som slog ihjäl mäklaren. Men det är smällar man får ta i livet. I övrigt väntar jag på att tredje delen i Vibeke Olssons romanserie om sågverksungen Bricken, ska komma ut. Älskar proletärlitteratur av god kvalitet.

Dags för ännu lite jobb och deckarlyssnande. Och eventuellt en svalkande dusch. Puss på er!

Om man nånsin skulle tvivla på att man lever i Sverige...

Rätt gött

Denna stripp har absolut inget med texten att göra, men något måste man ju illustrera sitt blogginlägg med.

Då har man tagit årets premiärdopp! Gud så skönt! Fast jag vart lika svettig och klibbig igen när jag lyckats kravla mig upp ur plurret, krängt av den våta baddäkten ( hela tiden iakttagen av en suspekt man i oreange solhatt, som jag tror tänkte lystna tankar om frodiga damer, och förmodligen ville göda kvinnor med smulpaj. Gubben alltså, inte hatten.), krånglat på mig underkläderna (utan att visa kön och tuttar för hela Oxelösund, eller glo-gubben), och fått på mig kläderna. Men det var det värt. Efter det cyklade jag och min Käre ner till restaurang Läget för att ta en bit mat, och lyssna på historiens värsta och mest dryga trubadurer. Det senare var inte direkt planerat. När de tvenne grånade gitarrgubbarna beordrade sin obekväma publik att sjunga allsång och började mörda nåt av Cornelis, kände vi att det var dags att betala för sig och sticka.

Vad har jag mer gjort idag? Tränat, ätit lunch med bästaste Caroline och hennes dotter, arbetat så gott det gick med tanke på den tryckande värmen, och pysslat ihop något till maken som han behöver i jobbet (liknar ett medeltida brev, och krävde gedigen behandling med tändare i kanterna, kaffe-och théfläckar, samt annan patina. Underligt jobb han har, ha ha!).

Men idag har det faktiskt varit för varmt för att åstadkomma något riktigt vettigt. Så jag satsar på kvällsjobb, med sommarprat i lurarna (har man hybris om man drömmer om att själv få knåpa ihop ett Sommar i P1 en dag?).

Rätt gött, om jag får säga det själv.