Idag har jag gjort min egen müsli, med en massa nyttigheter i.
Och varit odrägligt stolt över min åstadkomst. Müsli liksom! Jag har gjort min egen müsli! What's next? Förlösa barn? Hitta botemedlet mot hiv? Åhoj kamrater! Hur står det till? Det är så tyst i kommentarsfältet. Fast det är klart, man ska ju vara tacksam att man inte är en sån där megabloggare som får hundratals kommentarer och råkar ut för nätmobbare dagligen. Det skulle inte jag klara. Tydligen inbjuder bloggandet till just anonyma elakheter. Och jag hävdar bestämt att man ska vara snäll. Det är mitt motto här i livet. Men ni trevliga filurer därute får gärna skriva nån rad!
Idag har jag umgåtts med fina Caroline och tagit en hurtig promenad med henne. Lagade sedan egna linsbiffar från scratch i sann "kollektiv från 70-talet-anda" (fast jag slapp dela maten med växtfärgade, kikärtsandedräktsmänniskor) och så gjorde jag min egen müsli. Många hurtpoäng tycker jag!
Ja, så har jag ju jobbat en hel massa såklart; Scannat in ca 90 sidor dansk text (fy for helvede!), tuschat serier till Sydsvenskan och lite annat. Och nu? Ja, gå och lägga sig är i alla fall uteslutet, fastän klockan är bort åt skogen sen. Jag är alldeles för övertrött och speedad. Ska nog försöka rikta min kreativitet och energi till att retuschera den inscannade texten. Och lugna ner mig med en blodig deckare. Ja, så gör jag.
2 kommentarer:
Jag är en sådan där smygläsare som brukar läsa det mesta. Och jag vet ju hur trist det är när läsare inte kommenterar så jag har ingen ursäkt för att inte göra det. Lovar bot och bättring. För jag gillar att läsa din blogg.
tack själv för en underbar härlig promenad, får vi göra om månag ggr till. Vart müslin god då? Kramilikram
Skicka en kommentar