Sagor om en snällare värld

Hej på er! Ni kan aldrig gissa var jag är. Det vet jag inte riktigt själv heller om jag ska vara ärlig, bara att det är mitt ute på vischan, någonstans norr om Härnösand, på ett skitmysigt, proggigt vandrarhem. Det är fortfarande inte helt mörkt ute fastän klockan närmar sig elva på kvällen. Jag tänkte ägna några timmar åt att retuschera dansk text innan jag går och lägger mig. I morgon bär färden vidare norrut, till Luleå, där vi ska fira makens lilla mamma. 

Det är ett bra jobb jag har, som man i stort sett kan ta med sig överallt (minus mitt stora ritbord förstås, men jag har hört att det finns portabla resevarianter och ett sånt skulle jag gärna vilja ha). Jag har vant mig att arbeta på de mest konstiga platser, stänga ute omvärlden och gå in i jobb-bubblan. Lättast går det förstås hemma, när jag kan slappna av helt och skrota runt för mig själv. Här kan det när som helst dyka upp en liten tysk farbror som behöver gå på dass, där jag sitter i vandrarhemmets allrum mitt i natten. Har man otur, ser farbrorn illa, och misstar soffan man sitter i för wc, och sånt är ju aldrig kul (har du blivit kissad på av en tysk gubbe nångång, har du det?). 

Nu ska jag lyssna på en god bok, och inte läsa webbtidningar om tragedin i Norge mer innan läggdags. Jag behöver lite Astrid Lindgren för att väga upp den ondska världen bjuder på, när man minst anar det. En trygg Astrid-röst som kan berätta sagor, sagor om en snällare värld.