Jag blev ingen rättegångstecknare

Här blir inte många barn gjorda, ska jag säga. Mår sisådär, och då gör jag inte många knop. I morgon går färden hemåt igen. Ska bli mysigt att få pussa på min Käre (utan att ge honom några bacillusker får jag hoppas), och sätta mig i rithörnan med en god ljudbok. Samtidigt är det alltid lite vemodigt att skiljas från mamma och Skattegården. Men snart är det ju Bokmässa och då får jag ju chans att kika förbi igen. 

 Ja jävlar, Bokmässan... Är bortåt skogen sen med att fixa inför den, vad det gäller boende och tågpillett i alla fall. Resten brukar falla på plats ändå. 

Ja ja, det ska väl lösa sig. Jag hoppas få kvarta hos min vän Maja, som bara bor uppför backen från Svenska Mässan. Hon är rar hon.

Nu ska jag plöja ytterligare några avsnitt av Unga mödrar Danmark. Tur att det är textat, för det är otroligt vad dessa mammor är dåliga på att artikulera. Jag har nog aldrig sett människor som rör så lite på munnen när de talar. Nästan som buktalare. Och så inleder de varje mening med "Jamen jeg/det/han (osv), och avslutar den med ett "Ik´"..." Men jag kan inte rå för att jag tycker om de stackars små liven. Kan inte vara lätt att vara ung, arbetslös och morsa, utan pengar eller trygghet. Fast det är ju klart, inom buktalandets sköna konst måste det ju finnas en del jobb.

Apropå arbeten som det krävs särskilda talanger för; Jag anmälde mig ju till en statistförmedling för länge sedan, för att tjäna lite extra pingar. Var på en audition, men tappade sugen och sket i att fortsätta. Trodde de tagit bort mig, men så ringde de från ett mediabolag härom veckan. De skulle filmatisera en Liza Marklund-bok och behövde en rättegångstecknare. Så hade de letat med ljus och lykta innan de fann mig på statist-tjosanet. Det var ju dumt av mig att inte ta reda på detaljerna innan jag tackade ja, men jag satt i bilen och jag tänkte ju, naiv som jag är, att detta är ju ett jobb som inte vem som helst kan göra, självklart är det om inte jättebra, så i alla fall hyffsat betalt. Dagen därpå fick jag ett mail, där det stod nåt i stil med "kul att du kunde ställa upp! Du kan tyvärr inte få någon reseersättning, men vi bjuder på lunchbuffe. Arbetstiden är 8-00-17.00. Lön: 350 kr."

Öööh? Jag tänkte, läser jag rätt? Har de missat en nolla? Men nej. Det jobbet tackade jag med gott samvete nej till, särskilt som jag skulle ha gått back på det hela och förlorat minst tio timmars jobb i min verksamhet. Förmodligen trodde de att vem som helst skulle nappa på ett sådant erbjudande, det är ju "så roligt att synas". Men nej, det är inte alls roligt att synas. Det är roligt att få skäligt betalt för jobbet man utför. Jag har inget som helst intresse av att visa min nuna i teve, annat än för att prata om mitt skapande. Skulle vilja se den "rättegångstecknare" de lyckas locka fram från under en sten för 39 kronor/timmen. Åh, nu vet jag precis hur bilden kommer se ut. Så här, ha ha: