Det är både mysigt och lite småläskigt med svarta, lantliga fönster. Tänk om Arns ande hoppar upp bakom mig och trycker sin ruttna näsa mot rutan i natt!
Hallihallå! Här sitter jag och kurar, klädd i fleece, medan den västsgötska natten sänker sig utanför fönstret och klockan tickar rofyllt på köksväggen. Jag är hos mamma och styvfar. Och här är gudagott att vara. Blir en snabbvisit den här gången, jag åker hem redan på söndag. Men det var så länge sedan jag var här nu. Blir så när ens familj och vänner är utspridda över landet; man har inte tid och råd att hälsa på dem alla så ofta som man skulle önska.
På vägen hit hann jag träffa min vän och partner in crime, Helena. Det var mycket trevligt och vi hade ett kort, men givande möte angående en planerad föreläsningsturné. Och tågresan gick faktiskt helt ok (om man bortser från syrebrist och ett antal skräniga barn som smaskade kexchoklad med öppen mun så det luktade jolmigt av uppblött kex och mjölkchokladssaliv i hela kupén). Så nog får jag säga att idag varit en bra dag. Och ännu är det inte över, inte riktigt än. Jag hinner färglägga strippar en stund till, ackompanjerad av köksklockan och ett stilla regn mot Skattegårdens gamla rutor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar