söndag 13 november 2011

Kompisar från förr

Nalle-Molle är han med koftan. Mininallen i hans knä vet jag inte vad han heter, har aldrig kommit mig för att fråga.

Det har varit en pissig helg. Rätt überpissig faktiskt. Jag kan inte gå in på några detaljer här, för det finns gränser för hur privat jag vill vara på nätet. Men usch, jobbigt är bara förnamnet.
Bättre nu, dock, och jag börjar så smått återhämta mig, har jobbat lite och tittat en hel del på teve, med Nalle-Molle i knät. Ibland behöver man sin nalle, även när man är 32. Turligt nog har jag en man som också han förstår att uppskatta nallar (på ett gulligt, och inte läbbigt sätt ska tilläggas!!), så det är helt ok att ta fram min kompis de dagar livet suger i största allmänhet. Hans "Nille" är lite luggsliten, men har sin plats hos Molle. Jag tror de för djupa, givande samtal med varandra.

I början gjorde jag, som jag tror många tjejer med mig gör, gömde stackars Nalle-Molle så fort det kom karlfrämmande. Så även med min Käre. Tills det kom fram att han tyckte om nallar, och Molle kunde komma fram ur garderoben.
Missförstå mig nu inte, jag har ingen nalle-fetisch, bara en kärlek till min äldste vän. Min tröstnalle. Jag hade många gosedjur som barn. Till slut hette de alla Linus (det var ett namn som var på modet bland kvarerets ungar och efter den hundrade "pappa har dåligt samvete för dålig närvaro-nu ska jag köpa mig kärlek-nallen" börjar fantasin att tryta). Massor av fina leksaker. Men bara en Nalle-Molle, bara en jag kunde berätta mina innersta tankar för, bara en som verkligen lyssnade och tröstade.
Även Greger har en uppstoppad vän, han heter Nicke och är en fruktansvärt läskig (i mitt tycke) sönderälskad apa, vars halva ansikte bara är sågspån. Greger må vara gothare och stentuff men nåde den som vågar vara taskig mot Nicke.

Molle har en fin stickad tröja, med knappar som ser ut som godisar, och stora mjuka öron att lyssna med. Som tur är behöver jag inte honom så ofta nuförtiden. För livet blev rätt bra trots allt. Men ikväll tänker jag prata en stund med min Nalle-Molle.
Då känns det bättre efteråt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kram

Helena sa...

Det var från mig den där kramen...