Fy fan vad jag är bra

Oj. Oj. OJ. Mitt liv, min kärlek (kärrrleken, kärrrleken, kärrrleken som Ranelid rappade), mitt allt; MIN MAC har kraschat! Återupplivningen tog halva natten och många bittra tårar. Men nu, prisa Gud, så funkar den igen. Om jag sjöng på pikalurven med mössan på svaj, att "För vi har tagit stude-enten, fy fan vad vi är bra" på ett äckligt stolt vis, så är det ingenting mot den totala självgodhet som drabbar en efter att man på egen hand lagat en hårddisk. Jag ringde visserligen supporten tidigare igår, bara för att min dator var lite långsam. Supportkillen guidade mig steg för steg (förmodligen inte medvetet) mot en total krasch. "Oj..." var allt han sa när jag meddelade att min fina, om än långsamma dator nu var stendöd, med bara en underlig varningssymol på. Och "Oj..." sade han igen, när han fick ett nekande svar på frågan om jag hade backup på allt material i datorn. Hade jag vetat att han skulle kasta mig över ruinens brant, hade jag med all säkerhet ordnat med saken. 

Det är aldrig bra när en teknisk support-människa säger "oj...".

Men, som sagt, nu har jag fixat datorn. Jag har som tur är, en resedator som jag kan använda i nödfall. Och på den googlade jag mig genom djungeln av internetforum för datanördar. Och steg för steg, fixade jag min stackars hårddisk. Tack! Alla ni Jolt-cola-drickande ljusskygga individer!!

Nu har jag dock en hel massa jobb att ta igen. Måtte jag aldrig mer behöva gå igenom en sån här pärs. Och måtte mina grannar slippa att någonsin höra sådana svavelosande svordomar från mig igen; ord jag inte ens visste fanns i min vokabulär (frontallobs-demens på G??). Såna där ord som inte ens finns. För när fick det manliga könsorganet en ändalykt? Och vad i hela friden betyder "vaginalt träck" (ja, jag använder lite finare omskrivningar här, vill ju inte riskera att datorn kraschar igen i ren chock!)? 

Nej, inga mer svordomar här inte. Jo en... För nu sjunger jag, glad i hågen: För jag har lagat min Ma-a-ac! Fy fan vad jag är bra!