Idag är jag på tramshumör.
Guddagens! Jag sitter på ett tåg och har massivt gällivarehäng på mina leggings. Så där jobbigt, att jag känner att jag snart måste resa på mig och ta ett pinsamt grabbatag och dra upp härligheten. Men jag väntar lite till tror jag. Tänker i alla fall inte göra som min kära väninna alltid gör bland folk; ställa sig lite bredbent, ta ett rejält tag, och dra ut trosorna mellan skinkorna, lite när andan faller på. Visserligen kan man få god lust att göra det, åtminstone när man är på näsan i vädret-snork-ställen. Eller den enda gång i livet som jag bar stringtrosor. Hu! Måste nog göra en lång serie om den upplevelsen allena, det var ett trauma.
Nä, nu ska jag lägga av att prata under bältet. Känner ett starkt behov att att avsluta det här inlägget med något intellektuellt... Men just nu har jag hjärnsläpp. Måste vara gällivarehängets fel.
Häj. Nu ska jag författa en krönika till Södermanlands Nyheter, och förbereda inför morgondagens möten.
1 kommentar:
Ja, stackars liten, inte lätt när trosorna hamnar bakåfelpå!
Har läst delar av din serieroman när jag var på blixtvisit i Alingsås för några veckor sedan. Det var sjukt kallt så jag sprang in en stund och värmde mig i stadsbiblioteket. De hade en utställning med dina bilder från "om någon vrålar i skogen" och jag blev riktigt tagen av berättelsen. Ville bara att du skulle veta det! Hoppas på fler fina serieromaner där man känner att huvudpersonen tas på allvar.
Kram på daj!
Skicka en kommentar