En och annan kaka

Har ni, som jag, lätt att fastna i grejer när ni egentligen borde göra något helt annat? Jag har en tendens att göra det, särskilt när jag är stressad. Då slår det liksom slår över i nån sorts mild autism, så det inte blir nåt gjort, utan jag bara försvinner in i en rosa bubbla. Igår var en sån dag. I stället för att jobba hela kvällen, fastnade jag framför någon konstig ätstörningsdokumentär om en kille som bara kunde äta småkakor. Vad annars han än försökte stoppa i munnen, kom upp igen med ett hulk. Annars var han till synes helt normal på alla vis. Med experthjälp lärde han sig dock under programmets gång att tugga på annat än hobnobs. Nån sorts diestist/terapeut matade honom med små bitar frukt och sade att han var duktig. Jag kunde verkligen inte slita mig från teven! Måste se hur det skulle gå för kakmannen och vad han skulle äta när han var färdigbehandlad, som finaluppgift. Det blev fisk. Så nu vet ni det. Men han erkände, att han då och då fortfarande unnade sig en och annan kaka.

Detta var långtifrån den konstigaste dokumentär jag sett. I topp där ligger nog Pojken som födde sin tvilling, och Trädmannen (ni vet han som såg ut som en stock). Jag får aldrig nog. En dag, när jag blir stor, ska jag börja njuta lika mycket av att titta på dokumentärer om Trustorhärvan eller franska revolutionen, sådant som normala människor gör.
Tills dess är jag ett hopplöst dokumentär-freak.

Den här killen skulle behöva grymt mycket terapi!