I öppna landskap

Var jag inte grann? Allt klär väl en skönhet typ? Till och med en ekologisk lermask. Nu när den är borttvättad är jag däremot mindre fager, för den var visst inget vidare mot min stackars torra blandhy. Nu är jag röd och fnasig och inte särskilt aptitlig att beskåda. Men miljön mår bra och det är ju alltid nåt.

Dagen har jag annars ägnat åt idogt tuschande. Ska leverera två serier de närmsta dagarna så jag har att stå i! Men med en bra ljudbok och raster så går det. Åkte in till gymmet och sprang av mig en stund, för ett tag kröp det i kroppen av stillasittandet. Mycket skönt och sedan gick det desto bättre att tuscha vidare. Träsmak är serietecknarens fiende nr ett!

Kan för övrigt berätta, att jag haft ännu mer otur med mina spårvagnsmedresenärer idag; en mamma satt och petade näsan PÅ sin son, och sprätte iväg kusarna allt eftersom, på sätena runt sig. Jag skrek på insidan. Sedan gick det på en askalas-packad/påtänd, öl-luktande varelse, som klämde ner sin berusade lekamen bredvid mig och satt och skrikpratade nåt i stil med "Hugga bugga baaaa gugga gugg!", vilt gestikulerande hela vägen in till Lilla Bommen. Det är i dessa stunder jag skulle vilja kunna teleportera mig långt bort, där det inte stinks, skriks, snorsprätts och bråkas. Kanske till öppna landskap där själen kan få ro. Fast det är bäst jag låter bli att brygga mitt brännvin själv och krydda med johannesört, för gör jag det, kan jag slå vad om att fyllekajan knackar på och skränar "Hugga bugga baaa!".