Jag har fått en ny kompis. Hen sitter varje kväll utanför min port och är så liten och rund och söt att man blir alldeles arg. En kaninunge liksom! Hur äckligt sött får det bli? Men små, små mjuka öron och stora, blanka knappar till ögon, och en pytteliten nos som darrar så där sött som kaninnäsor gör. Man vill bara plocka upp pyret och gosa sönder det (det är lite Lenny i Möss och människor över mig), men så fort jag närmar mig, så sätter den sin lilla runda rumpa i vädret och skuttar in i buskarna.
Kanske kan man muta den med snask, så gjorde jag med mina lekkamrater som barn. Nä förresten, riktiga vänner behöver inte trugas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar