Bunkrarbart

Som ni vet, är jag ju "som en tant, fast flicka jag är (som Evert Taube kanske skulle diktat om han var... flicka och inte en gubbsjuk liten trubadur i basker). Och det blir bara värre med åren det där, med dans och med jäntornas blig. Nä, med tantigheten alltså! Följaktligen, har jag redan börjat planera för mina julkappsinköp. Jag försöker låta bli, men den praktiska tantsidan i mig kan liksom inte låta bli att nypa i lämpliga gåvor jag råkar hitta i affärerna, och tänka "Den ska jag skriva upp på listan". Det lär väl inte dröja, innan jag börjar gå igång på stuvbitar. Fastän jag inte har någon symaskin. Reseneurotiker är jag ju redan, och måste vara ute i extremt god tid för att inte få hjärtflimmer.

Jag måste just nu, trots denna reseneuros, kämpa emot med hela mitt väsen, med varje cell i min tantkropp, att inte följa med vår lokala hyresgästförening till Gekås i Ullared om en vecka. Bunkrerskan och tanten i mig känner snålvattnet rinna till vid blotta tanken på det ENORMT praktiska, i att handla alla julklappar på en gång, plus bakplåtspapper!!! Men nej, så roligt ska vi inte ha. Måste hålla i pengarna. Inte bunkra inför Armageddon (vad snopet, om man som jag, bunkrat i huvudsak ekologiskt, och så går världen under ändå!). Det blir att stanna hemma vid min läst. Eller snarare mitt ritbord.

För vad är väl en dag på Gekås. Det kan vara tråkigt... trist... och alldeles... alldeles bunkrarbart!